Brothers and Sisters

Nu har jag tillfälligt snöat in på Brothers and sisters. Maratontittar på första säsongen och den är faktiskt ganska bra.


Jag har faktiskt bara två klagomål:

1. Att det är så många skådespelare som är rejält kända (och förvisso väldigt duktiga) sedan tidigare att jag har lite svårt att leva mig in i serien till en början. Sally Field (Men det är ju Abbys mamma i E.R), Calista Flockhart (Ally mcBeal någon?), Balthazar Getty (Alias), Ron Rifkin (Sloane a.k.a mr Evil från Alias igen), Rachel Griffits (Brenda från Six feet under) och Rob Lowe (ingen närmare presentation behövs väl?).

2. Musiken. Varför, varför, VARFÖR envisas så många amerikanska tv-serier ha samma sort av fruktansvärt irriterande musik? Jag pratar givetvis om den där instrumentella, otroligt avslöjande musiken som berättar till oss tittare exakt vad vi skall känna vid alla tillfällen. Förutom Brothers and Sisters så är Desperate Housewives och O.C andra serier som nästan blir totalförstörda av den här enerverande musiken. Det finns garanterat många fler, men de kommer jag att tänka på omedelbart på rak arm.

I klippet nedan med bloopers från Brothers and Sisters hörs den där musiken hela tiden.