Egentligen borde man gå på bio eller nåt.
95 spänn på en film borde vara en säker garanti för att man inte får se den färdigt.
Och det här vore väl enda gången som jag hade anledning att bli riktigt glad över en sådan sak.
tisdag, oktober 31, 2006
Apatisk
Det är konstigt det här med väntan.
Av någon anledning så blir jag helt inkapabel att försöka hitta på något vettigt som faktiskt fördriver tiden på bättre sätt än att ligga och glo på klockan och räkna sekunder och försöka känna efter i kroppen om det kanske inte känns liiite liiite mer ändå än för en minut sedan.
Jag har en hel lista med saker som jag egentligen borde kunna ta itu med. Visserligen är jag trött som en gnu, men tiden skulle onekligen gå betydligt fortare om jag hittade på något vettigt som inte är ansträngande.
Istället ligger jag och suckar och väntar och tycker synd om mig själv.
Av någon anledning så blir jag helt inkapabel att försöka hitta på något vettigt som faktiskt fördriver tiden på bättre sätt än att ligga och glo på klockan och räkna sekunder och försöka känna efter i kroppen om det kanske inte känns liiite liiite mer ändå än för en minut sedan.
Jag har en hel lista med saker som jag egentligen borde kunna ta itu med. Visserligen är jag trött som en gnu, men tiden skulle onekligen gå betydligt fortare om jag hittade på något vettigt som inte är ansträngande.
Istället ligger jag och suckar och väntar och tycker synd om mig själv.
Killing time
Och nu känns allt precis som vanligt igen. Jag har haft en rejäl sammandragning/värk ikväll, men thats it.
Försöker fördriva tiden med att maratonglo på TV, sitta vid datorn och bada. Jag är så trött!
Försöker fördriva tiden med att maratonglo på TV, sitta vid datorn och bada. Jag är så trött!
Konstig känsla
Den här jäkla väntan håller på att göra mig galen. Jag står inte ut.
Det värker i magen, men det känns konstigt. Det är inte värkar, utan mer en och samma ihållande sammandragning som inte släpper. Minst sagt obekvämt och underligt.
Jag känner mig dessutom alldeles skakig. Det är förmodligen bricanylet från i natt som sitter i än.
Det värker i magen, men det känns konstigt. Det är inte värkar, utan mer en och samma ihållande sammandragning som inte släpper. Minst sagt obekvämt och underligt.
Jag känner mig dessutom alldeles skakig. Det är förmodligen bricanylet från i natt som sitter i än.
Proppen
Nu kom den berömda slemproppen! (nasty word)
Men den var helt utan blod och det behöver ju inte alls betyda att förlossningen är på gång än på länge. Men jag blev iallafall skitglad för det betyder jag att det händer något iallafall!
Men den var helt utan blod och det behöver ju inte alls betyda att förlossningen är på gång än på länge. Men jag blev iallafall skitglad för det betyder jag att det händer något iallafall!
BF +1
Efter sovdosen har jag bara vaknat en gång inatt för att gå på toa, och då upptäckte jag att maken flyttat ut och lagt sig i sonens rum för att jag tydligen snarkade som ett helt sågverk.
Jag känner mig iallafall utvilad och klev upp strax efter sju efter att ha sovit sedan 23.00 igår. Skönt!
Nu är bara frågan om det tänker hända mer i min mage eller inte.
Kollade min gamla journal från när jag blev igångsatt med sonen och jag var i ganska precis samma läge igår när de undersökte mig. Ganska omogen fortfarande tydligen.
*suck*
Det här kommer att ta tid om jag skall vänta på att min kropp har lust att föda barn på egen hand. Det är så typiskt. Onda förvärkar som får upp mitt hopp, men det händer ingenting av värde med kroppen. Det gör bara ont. Jävla skit.
Jag känner mig iallafall utvilad och klev upp strax efter sju efter att ha sovit sedan 23.00 igår. Skönt!
Nu är bara frågan om det tänker hända mer i min mage eller inte.
Kollade min gamla journal från när jag blev igångsatt med sonen och jag var i ganska precis samma läge igår när de undersökte mig. Ganska omogen fortfarande tydligen.
*suck*
Det här kommer att ta tid om jag skall vänta på att min kropp har lust att föda barn på egen hand. Det är så typiskt. Onda förvärkar som får upp mitt hopp, men det händer ingenting av värde med kroppen. Det gör bara ont. Jävla skit.
måndag, oktober 30, 2006
Ingen bebis än
Hemma igen.
Åkte in och fick köra en CTG kurva och prata med BM som i sin tur pratade med doktorn.
Jag fick med mig en sovdos hem med sömntabletter, panodil och bricanyl så att jag kan sova ordentligt inatt och förhoppningsvis är mer utvilad imorgon. Sedan får vi se hur det blir.
Jag gissar att om jag får sova inatt och det inte händer något mer så kanske om jag har tur att jag kan bli igånsatt på onsdag. Men jag vet inte. Det är bara att vänta och se. Men det blir ingen bebis det närmaste dygnet iallafall. Tyvärr.
Åkte in och fick köra en CTG kurva och prata med BM som i sin tur pratade med doktorn.
Jag fick med mig en sovdos hem med sömntabletter, panodil och bricanyl så att jag kan sova ordentligt inatt och förhoppningsvis är mer utvilad imorgon. Sedan får vi se hur det blir.
Jag gissar att om jag får sova inatt och det inte händer något mer så kanske om jag har tur att jag kan bli igånsatt på onsdag. Men jag vet inte. Det är bara att vänta och se. Men det blir ingen bebis det närmaste dygnet iallafall. Tyvärr.
Trött
Jag har precis ringt och pratat med en barnmorska på förlossningen.
Det är lugnt i magen fortfarande, men jag är så totalt utmattad att jag kände att jag var tvungen att ringa dit för att få råd. Min största skräck är att det blir likadant som med min dotter, när värkarna började på det här sättet en lördag morgon och hon ändå inte föddes förrän strax efter ett på måndag eftermiddag med hjälp av igångsättning. Då var jag så vansinnestrött men fick ändå ett jätteintensivt förlopp i slutet. Precis det vill jag undvika nu.
Jag fick prata med en jätteförstående BM och hon tyckte att jag skulle komma in idag och kolla läget så de får undersöka mig och se hur jag mår och bedöma vad de skall hitta på för att hjälpa mig på bästa sätt. Vad nu det kan vara återstår att se.
Nu skall jag ta en dusch och vänta på att maken kommer hem från jobbet.
Det är lugnt i magen fortfarande, men jag är så totalt utmattad att jag kände att jag var tvungen att ringa dit för att få råd. Min största skräck är att det blir likadant som med min dotter, när värkarna började på det här sättet en lördag morgon och hon ändå inte föddes förrän strax efter ett på måndag eftermiddag med hjälp av igångsättning. Då var jag så vansinnestrött men fick ändå ett jätteintensivt förlopp i slutet. Precis det vill jag undvika nu.
Jag fick prata med en jätteförstående BM och hon tyckte att jag skulle komma in idag och kolla läget så de får undersöka mig och se hur jag mår och bedöma vad de skall hitta på för att hjälpa mig på bästa sätt. Vad nu det kan vara återstår att se.
Nu skall jag ta en dusch och vänta på att maken kommer hem från jobbet.
Väntan
Jag har sovit ett par timmar och inte vaknat alls av några sammandragningar. Just nu är det helt lugnt i magen igen.
Hoppas det börjar hända något snart. Jag är så vansinnigt trött redan nu.
Hoppas det börjar hända något snart. Jag är så vansinnigt trött redan nu.
BF!
Äntligen är det där magiska datumet nått. Beräknad Förlossning. Nu är det bara för dig att ploppa ut, unge lilla.
Sammandragningarna igår höll i sig fram till klockan två på natten ungefär. Då gick jag och lade mig och efter det har de inte kommit lika intensivt. Jag har vaknat stup i kvarten av dem, men de har inte kommit lika ofta så det har varit lugnare i magen. Jag har sovit väldigt dåligt i ett par tre timmar sammanlagt ungefär.
Nu har maken åkt iväg till jobbet och skjutsat sonen till dagis så jag är själv hemma. Jag önskar inget hellre än att jag snart får ringa hem honom igen. Men med min vanliga tur så tar det här säkert flera dagar till om jag inte får hjälp på kemisk väg med värkförstärkande.
Makens kommentar innan han åkte var "Du kan väl försöka hålla igen till efter lunch så jag hinner spela innebandy".
Jo, tjena. Som att det skulle gå så fort.
Det här kommer nog att ta tid.
Sammandragningarna igår höll i sig fram till klockan två på natten ungefär. Då gick jag och lade mig och efter det har de inte kommit lika intensivt. Jag har vaknat stup i kvarten av dem, men de har inte kommit lika ofta så det har varit lugnare i magen. Jag har sovit väldigt dåligt i ett par tre timmar sammanlagt ungefär.
Nu har maken åkt iväg till jobbet och skjutsat sonen till dagis så jag är själv hemma. Jag önskar inget hellre än att jag snart får ringa hem honom igen. Men med min vanliga tur så tar det här säkert flera dagar till om jag inte får hjälp på kemisk väg med värkförstärkande.
Makens kommentar innan han åkte var "Du kan väl försöka hålla igen till efter lunch så jag hinner spela innebandy".
Jo, tjena. Som att det skulle gå så fort.
Det här kommer nog att ta tid.
söndag, oktober 29, 2006
Kanske
Phew.
Att ha kalas är ansträngande även när man inte är superhöggravid som jag är just nu. Det kändes som att det var folk precis överallt och att min mage var ivägen precis hela tiden. Maken till och med gick rätt in i den från sidan. Det gjorde skitont. Jag menar, hallo, den är ju inte diskret direkt.
Jag blev i vilket fall helt slut i huvudet av att ha allt folk här, även om det bara var absolut närmaste släkten. Det är tur att de är så trevliga. Makens mormor är så gullig. Hon klappar magen och det bara lyser ur ögonen på henne när hon pratar om nya barnbarnsbarnet som snart skall komma. Man får försöka stå ut med att alla i bekantskapskretsen är superintresserade av minsta lilla sammandragning jag känner. Jag är ju likadan själv.
Jag löste kalasmaten med att köpa tårta på konditori åt sonen. Fanns inte en chans att jag skulle ställa mig och baka idag.
Men tydligen gick mina bullar åt mer än tårtan (de jag bakade för någon vecka sedan just för att jag insåg att jag knappast skulle orka baka nu) för jag hann sätta i mig fyra bitar av den och det finns fortfarande kvar. Det blir bra frukost imorgon.
Ikväll har jag haft sammandragningar var tionde minut ungerfär. Inget som har gjort skitont, men det det har kännts ganska ordentligt och magen har blivit hård som ett bowlingklot. Det är bara att vänta och se om det blir mer eller om det avtar.
Det var såhär det började när min dotter skulle födas, men hon anlände ändå inte förrän tre dygn senare med hjälp av värkstimulerande dropp.
Jaja. Jag avvaktar.
Och jag lovar att jag skriver något om jag åker in eller så. Så det är ingen idé att börja spekulera om jag inte bloggar på ett tag. Jag är förmodligen bara less på att vänta och ligger och pillar mig i den icke existerande naveln istället.
Att ha kalas är ansträngande även när man inte är superhöggravid som jag är just nu. Det kändes som att det var folk precis överallt och att min mage var ivägen precis hela tiden. Maken till och med gick rätt in i den från sidan. Det gjorde skitont. Jag menar, hallo, den är ju inte diskret direkt.
Jag blev i vilket fall helt slut i huvudet av att ha allt folk här, även om det bara var absolut närmaste släkten. Det är tur att de är så trevliga. Makens mormor är så gullig. Hon klappar magen och det bara lyser ur ögonen på henne när hon pratar om nya barnbarnsbarnet som snart skall komma. Man får försöka stå ut med att alla i bekantskapskretsen är superintresserade av minsta lilla sammandragning jag känner. Jag är ju likadan själv.
Jag löste kalasmaten med att köpa tårta på konditori åt sonen. Fanns inte en chans att jag skulle ställa mig och baka idag.
Men tydligen gick mina bullar åt mer än tårtan (de jag bakade för någon vecka sedan just för att jag insåg att jag knappast skulle orka baka nu) för jag hann sätta i mig fyra bitar av den och det finns fortfarande kvar. Det blir bra frukost imorgon.
Ikväll har jag haft sammandragningar var tionde minut ungerfär. Inget som har gjort skitont, men det det har kännts ganska ordentligt och magen har blivit hård som ett bowlingklot. Det är bara att vänta och se om det blir mer eller om det avtar.
Det var såhär det började när min dotter skulle födas, men hon anlände ändå inte förrän tre dygn senare med hjälp av värkstimulerande dropp.
Jaja. Jag avvaktar.
Och jag lovar att jag skriver något om jag åker in eller så. Så det är ingen idé att börja spekulera om jag inte bloggar på ett tag. Jag är förmodligen bara less på att vänta och ligger och pillar mig i den icke existerande naveln istället.
1 dag kvar
Natten har varit händelselös. Inga värkar what so ever, och det känns ingenting nu heller. Jag kan bara hoppas att det sätter igång snart.
Idag firar vi sonen. Han har fått födelsedagspresenter och vi skall käka tårta. Egentligen fyller han ju år på onsdag, men det känns som att risken att vi inte är hemma och kan fira honom då är ganska överhängande så då passar vi på nu istället.
Problemet med att få besök är att man måste städa. Det är inte direkt en lätt syssla just nu, men det kan väl ändå vara bra innan bebisen kommer också.
Bäst att sätta igång om jag skall få något gjort.
Idag firar vi sonen. Han har fått födelsedagspresenter och vi skall käka tårta. Egentligen fyller han ju år på onsdag, men det känns som att risken att vi inte är hemma och kan fira honom då är ganska överhängande så då passar vi på nu istället.
Problemet med att få besök är att man måste städa. Det är inte direkt en lätt syssla just nu, men det kan väl ändå vara bra innan bebisen kommer också.
Bäst att sätta igång om jag skall få något gjort.
lördag, oktober 28, 2006
Lugnt
Ingen bebis i sikte än.
De där "mensvärkarna" försvann efter lunch någon gång och sedan dess har det varit lugnt i magen.
Jag har följt med maken till stan en sväng på kryckorna för att titta på nya glasögon åt honom. Det kände som att vi måste passa på att göra ärenden på stan innan bebis anländer, för sedan får man ju passa sig för folksamlingar med tanke på RS-virus och alla andra sjukdomar som härjar bland folk och kan smitta en liten nyfödd.
Jag var helt slut när vi kom hem igen, så jag har passat på att sova ett par timmar. Man vet ju aldrig när värkarna sätter igång på riktigt så det är bäst att vila medan det går. Har käkat thai-mat till middag ikväll. Maken åkte och hämtade mat i stan medan jag sov.
Snart skall sonen lägga sig för natten och vi skall se en film.
De där "mensvärkarna" försvann efter lunch någon gång och sedan dess har det varit lugnt i magen.
Jag har följt med maken till stan en sväng på kryckorna för att titta på nya glasögon åt honom. Det kände som att vi måste passa på att göra ärenden på stan innan bebis anländer, för sedan får man ju passa sig för folksamlingar med tanke på RS-virus och alla andra sjukdomar som härjar bland folk och kan smitta en liten nyfödd.
Jag var helt slut när vi kom hem igen, så jag har passat på att sova ett par timmar. Man vet ju aldrig när värkarna sätter igång på riktigt så det är bäst att vila medan det går. Har käkat thai-mat till middag ikväll. Maken åkte och hämtade mat i stan medan jag sov.
Snart skall sonen lägga sig för natten och vi skall se en film.
2 dagar kvar
Vaknade imorse av "mensvärk" i ryggslutet vid halv åtta tiden. Det har sedan kommit och gått med jämna mellanrum, tillräckligt mycket för att det inte fanns en chans att jag skulle kunna ligga kvar och dra mig i sängen. Bestämde mig för att kliva upp och börja packa den där omtalade BB-väskan som jag fortfarande inte har hunnit packa trots många försök.
Ute har det kommit en enorm mängd snö igår eftermiddag och natt. Sonen gick precis ut, men behövde krafttag av pappa för att få upp ytterdörren eftersom det låg packat med snö på andra sidan.
Själv sitter jag här och skall börja packa. Jag har en miljon saker att göra idag som jag bara måste få gjort om den här bebisen trots allt får för sig att titta ut snart. Vi hade ju tänkt fira sonen (som fyller år på onsdag) imorgon med lite släktfika, så även om inte bebisen skulle titta ut så måste huset städas. Kartongberget som kom till av röjningen till loppis tar fortfarande över en stor del av boytan. Jag har irriterat mig på dem i över en vecka nu och försökt hinta lite lätt till maken om att bära bort kartongerna, men än så länge utan lyckat resultat. Hade jag kunnat hade jag burit bort dem själv för länge sedan. Det är jäkla synd att jag knappt kan gå.
Ute har det kommit en enorm mängd snö igår eftermiddag och natt. Sonen gick precis ut, men behövde krafttag av pappa för att få upp ytterdörren eftersom det låg packat med snö på andra sidan.
Själv sitter jag här och skall börja packa. Jag har en miljon saker att göra idag som jag bara måste få gjort om den här bebisen trots allt får för sig att titta ut snart. Vi hade ju tänkt fira sonen (som fyller år på onsdag) imorgon med lite släktfika, så även om inte bebisen skulle titta ut så måste huset städas. Kartongberget som kom till av röjningen till loppis tar fortfarande över en stor del av boytan. Jag har irriterat mig på dem i över en vecka nu och försökt hinta lite lätt till maken om att bära bort kartongerna, men än så länge utan lyckat resultat. Hade jag kunnat hade jag burit bort dem själv för länge sedan. Det är jäkla synd att jag knappt kan gå.
fredag, oktober 27, 2006
3 dagar kvar
Inte ett dugg mindre zombie idag. Snarare mer.
Utomhus är det ruggigt oväder och snön packas fort utanför ytterdörren så maken måste ut och skotta med jämna mellanrum för att vi överhuvudtaget skall kunna öppna dörren och ta oss ut.
Som tur är stannade han hemma idag och jobbar hemifrån. Det hade inte varit någon vidare bra idé för honom att åka till jobbet 4 mil bort med tanke på hur vägarna ser ut. Och särskilt med tanke på att jag inatt har haft känningar av och till av molvärk/mensvärk som kommer och går. Det är inget jag föder barn på just nu, men tillräckligt mycket för att maken inte skall vara långt borta när det är snöstorm om en förlossning mot all förmodan skulle sätta igång.
Jag har tänkt och kännt efter hur jag mår nu i några dagar och jag har rätt snabbt insett att jag bara blir mer och mer utmattad i rask takt. Jag håller tummar och tår att den här bebisen bestämmer sig för att komma nu i helgen, för mycket längre än så vet jag inte om jag orkar faktiskt. Mina energiresurser börjar ta slut, och om jag skall klara av en hel förlossning så måste den ske ganska snart.
Jag vill verkligen inget hellre än att värkarna skall sätta igång av sig själv, men om de inte gör det så får jag nog ställa in mig på att bli igångsatt igen. Jag måste tänka på både mig själv och bebisen och i mitt nuvarande tillstånd så är en förlossning det enda botemedlet på en för tillfället väldigt ond cirkel av smärta och sömnlöshet.
Som sagt, det är bara att vänta och se några dagar till.
Utomhus är det ruggigt oväder och snön packas fort utanför ytterdörren så maken måste ut och skotta med jämna mellanrum för att vi överhuvudtaget skall kunna öppna dörren och ta oss ut.
Som tur är stannade han hemma idag och jobbar hemifrån. Det hade inte varit någon vidare bra idé för honom att åka till jobbet 4 mil bort med tanke på hur vägarna ser ut. Och särskilt med tanke på att jag inatt har haft känningar av och till av molvärk/mensvärk som kommer och går. Det är inget jag föder barn på just nu, men tillräckligt mycket för att maken inte skall vara långt borta när det är snöstorm om en förlossning mot all förmodan skulle sätta igång.
Jag har tänkt och kännt efter hur jag mår nu i några dagar och jag har rätt snabbt insett att jag bara blir mer och mer utmattad i rask takt. Jag håller tummar och tår att den här bebisen bestämmer sig för att komma nu i helgen, för mycket längre än så vet jag inte om jag orkar faktiskt. Mina energiresurser börjar ta slut, och om jag skall klara av en hel förlossning så måste den ske ganska snart.
Jag vill verkligen inget hellre än att värkarna skall sätta igång av sig själv, men om de inte gör det så får jag nog ställa in mig på att bli igångsatt igen. Jag måste tänka på både mig själv och bebisen och i mitt nuvarande tillstånd så är en förlossning det enda botemedlet på en för tillfället väldigt ond cirkel av smärta och sömnlöshet.
Som sagt, det är bara att vänta och se några dagar till.
torsdag, oktober 26, 2006
4 dagar kvar.
Zombie-Ina. 4 dagar kvar till BF. Det känns som att jag snart inte orkar med en förlossning. Jag är så vansinnigt trött och sliten. Jag tar en dag i taget och försöker stå ut samtidigt som jag hoppas att bebisen vill titta ut så snart som möjligt.
Idag har jag ändå lyckats ta mig till apoteket en sväng och även ta med dottern till frissan för första gången. Jag orkar bara inte klippa henne själv i mitt tillstånd och hon ville bli klippt innan bebisen anländer. Det känns som väl spenderade pengar eftersom jag slapp stå och hålla i saxen.
Nu skall jag sätta mig framför TV:n, kolla på Battlestar Galactica och sen sova. Imorgon är jag en dag närmare bebis.
Idag har jag ändå lyckats ta mig till apoteket en sväng och även ta med dottern till frissan för första gången. Jag orkar bara inte klippa henne själv i mitt tillstånd och hon ville bli klippt innan bebisen anländer. Det känns som väl spenderade pengar eftersom jag slapp stå och hålla i saxen.
Nu skall jag sätta mig framför TV:n, kolla på Battlestar Galactica och sen sova. Imorgon är jag en dag närmare bebis.
onsdag, oktober 25, 2006
Otålig
Varför i hela fridens namn måste de här sista dagarna av graviditeten kännas så fruktansvärt långa?
Jag känner absolut ingenting i magen som ens kommer nära en början till förlossningsarbete. Det är helt lugnt. Det känns som att den här bebisen aldrig tänker komma ut.
Jag känner absolut ingenting i magen som ens kommer nära en början till förlossningsarbete. Det är helt lugnt. Det känns som att den här bebisen aldrig tänker komma ut.
Nu är jag redo
...att föda barn. För nu har jag äntligen skrivit en förlossningsplan så att alla snälla barnmorskor på förlossningsavdelningen skall veta hur jag vill ha det och vad som är viktigt för mig.
Det känns bra.
Det känns bra.
tisdag, oktober 24, 2006
En fördel med att vara gravid
...måste vara att man kan sitta och titta på Toppform på TV och samtidigt proppa i sig morotskaka och läsk utan att få dåligt samvete.
Det är ju inte som att jag bantar direkt.
Det är ju inte som att jag bantar direkt.
Ny på jorden
Nu fick jag äntligen sms av L. Hennes lillkille har anlänt nu idag. L har haft värkar sedan i lördags, så det var då på tiden.
Nu är det väl ändå min tur snart!!!
Nu är det väl ändå min tur snart!!!
Symtom
Blödde näsblod idag igen. Igår kväll också innan jag gick och lade mig. Jag som aldrig brukar blöda näsblod. Jag undrar vad det beror på, om det kanske är för att jag är så slutkörd och trött. Det känns iallafall obehagligt.
Tvättar kläder och borde packa BB-väskan idag.
Förra gången jag var gravid så hade jag väskan packad flera veckor i förväg, bara ifall att förlossningen kanske, kanske skulle starta. Nu är det 6 dagar kvar till beräknat datum och jag har fortfarande inte börjat packa. Jag har dessutom inte skrivit någon förlossningplan än och det måste jag verkligen göra. Det om något är viktigt.
Jag kanske orkar göra det idag.
Tvättar kläder och borde packa BB-väskan idag.
Förra gången jag var gravid så hade jag väskan packad flera veckor i förväg, bara ifall att förlossningen kanske, kanske skulle starta. Nu är det 6 dagar kvar till beräknat datum och jag har fortfarande inte börjat packa. Jag har dessutom inte skrivit någon förlossningplan än och det måste jag verkligen göra. Det om något är viktigt.
Jag kanske orkar göra det idag.
måndag, oktober 23, 2006
Nedräkning
Nu tycker jag att bebisen skall komma.
Men i magen är det lugnt. Inte en värk så långt ögat når.
Men i magen är det lugnt. Inte en värk så långt ögat når.
En vecka kvar
Det har varit en otroligt jobbig dag idag.
Jag har haft så förbannat ont i kroppen, och det kulminerade när jag inte fick in mitt andra ben i bilen efter att vi varit iväg en kort sväng för att spana på jackor åt dottern (som fortfarande är utan vinterjacka trots att snön nu har kommit). Jag grät för att det gjorde så jäkla ont och maken fick gå runt bilen och lyfta in benet åt mig. Jag är trött på det här nu. Jag vill inte vara gravid längre, det gör för ont.
I min enfald hade jag planerat att åka till Nolia barn-mässan idag. Som tur var så fick jag sms av min kompis L, som jag skulle ha åkt med, att hennes värkar hade satt igång på natten. Jag kalkylerade rätt snabbt att jag inte vågade köra fram och tillbaka till Piteå själv ifall mina egna värkar skulle starta så jag gav upp den idén, och med tanke på hur ont jag har haft i kroppen idag så var det nog en väldig tur att jag inte envisades med att åka dit för det hade jag aldrig klarat hur roligt det än verkade i teorin.
Men trots ont i kroppen så är det kolugnt i magen. Det känns absolut ingenting än så länge så det känns som att en förlossning fortfarande är långt bort. Nu är det exakt en vecka kvar till beräknat datum, men eftersom jag inte fått de andra två barnen tidigare än beräknat, utan gått över tiden, så räknar jag med det nu också. Jag fattar bara inte hur jag skall orka.
Jag satt ikväll, efter att jag sovit ett par timmar på soffan, och tittade på filmen från min sons förlossning för fem år sedan. Det känns helt overkligt att jag snart skall göra det igen. Jag både bävar och ser fram emot det. Jag måste se till att både videokameran och systemkameran blir nerpackade i BB-väskan så att vi får dokumentera även den här bebisens första tid i livet. Det är verkligen otroligt värdefullt att ha kvar, för man glömmer alla de där små detaljerna och hur fantastiskt det är att faktiskt få uppleva en annan människas första andetag. Jag är så otroligt glad över att vi har kvar det på film.
Jag har haft så förbannat ont i kroppen, och det kulminerade när jag inte fick in mitt andra ben i bilen efter att vi varit iväg en kort sväng för att spana på jackor åt dottern (som fortfarande är utan vinterjacka trots att snön nu har kommit). Jag grät för att det gjorde så jäkla ont och maken fick gå runt bilen och lyfta in benet åt mig. Jag är trött på det här nu. Jag vill inte vara gravid längre, det gör för ont.
I min enfald hade jag planerat att åka till Nolia barn-mässan idag. Som tur var så fick jag sms av min kompis L, som jag skulle ha åkt med, att hennes värkar hade satt igång på natten. Jag kalkylerade rätt snabbt att jag inte vågade köra fram och tillbaka till Piteå själv ifall mina egna värkar skulle starta så jag gav upp den idén, och med tanke på hur ont jag har haft i kroppen idag så var det nog en väldig tur att jag inte envisades med att åka dit för det hade jag aldrig klarat hur roligt det än verkade i teorin.
Men trots ont i kroppen så är det kolugnt i magen. Det känns absolut ingenting än så länge så det känns som att en förlossning fortfarande är långt bort. Nu är det exakt en vecka kvar till beräknat datum, men eftersom jag inte fått de andra två barnen tidigare än beräknat, utan gått över tiden, så räknar jag med det nu också. Jag fattar bara inte hur jag skall orka.
Jag satt ikväll, efter att jag sovit ett par timmar på soffan, och tittade på filmen från min sons förlossning för fem år sedan. Det känns helt overkligt att jag snart skall göra det igen. Jag både bävar och ser fram emot det. Jag måste se till att både videokameran och systemkameran blir nerpackade i BB-väskan så att vi får dokumentera även den här bebisens första tid i livet. Det är verkligen otroligt värdefullt att ha kvar, för man glömmer alla de där små detaljerna och hur fantastiskt det är att faktiskt få uppleva en annan människas första andetag. Jag är så otroligt glad över att vi har kvar det på film.
torsdag, oktober 19, 2006
Långhårig
Men det är helt sjukt vad dagarna försvinner i en evig väntan, och ändå lyckas jag inte göra något vettigt.
Dottern är hemma och hon hostar, hostar och hostar oavbrutet. Febern ligger stadigt på 38 grader och hon är allmänt risig. Det är tur att det finns TV och TV-spel för att underhålla en sjuk tolvåring.
Jag har ungefär hundra ärenden som jag måste få gjort inom de närmaste dagarna. Men det går inte många knop här.
Jag har iallafall lyckats lyfta telefonluren och beställa tid hos frissan på onsdag nästa vecka. Jag har inte klippt håret på ett helt jäkla år!! Fatta vad långt det är (både tiden och håret). Jag har hår ner till midjan nu och jag behöver definitivt få lite fräschare toppar. Sen får jag väl se om jag hinner med den där klippningen. Kanske bebis bestämmer sig för att komma före det. En av mina vänner tippar att vattnet säkert går på loppisen, men det tror inte jag. Jag kommer säkert att få vänta tills jag blir igångsatt någon gång kring den 5 november istället. Det är lika bra att vara inställd på det.
Dottern är hemma och hon hostar, hostar och hostar oavbrutet. Febern ligger stadigt på 38 grader och hon är allmänt risig. Det är tur att det finns TV och TV-spel för att underhålla en sjuk tolvåring.
Jag har ungefär hundra ärenden som jag måste få gjort inom de närmaste dagarna. Men det går inte många knop här.
Jag har iallafall lyckats lyfta telefonluren och beställa tid hos frissan på onsdag nästa vecka. Jag har inte klippt håret på ett helt jäkla år!! Fatta vad långt det är (både tiden och håret). Jag har hår ner till midjan nu och jag behöver definitivt få lite fräschare toppar. Sen får jag väl se om jag hinner med den där klippningen. Kanske bebis bestämmer sig för att komma före det. En av mina vänner tippar att vattnet säkert går på loppisen, men det tror inte jag. Jag kommer säkert att få vänta tills jag blir igångsatt någon gång kring den 5 november istället. Det är lika bra att vara inställd på det.
onsdag, oktober 18, 2006
Sjuk familj
Jag har verkligen inte fått något vettig gjort alls idag. Jag känner mig helt slut.
Dottern kom hem från skolan idag med nästan 39 graders feber, hosta och en förkylning. Sonen snorar och hostar han också nu, så jag hoppas verkligen att jag slipper bli smittad. Hittills har jag aldrig varit förkyld eller vanligt sjuk när jag varit gravid. Det räcker bra med graviditetskrämporna.
Dottern kom hem från skolan idag med nästan 39 graders feber, hosta och en förkylning. Sonen snorar och hostar han också nu, så jag hoppas verkligen att jag slipper bli smittad. Hittills har jag aldrig varit förkyld eller vanligt sjuk när jag varit gravid. Det räcker bra med graviditetskrämporna.
tisdag, oktober 17, 2006
Rensning
Vårt hus är helt invarderat med kartonger. Inför loppisen på lördag har maken och barnen lastat ner nästan alla lådor från vinden som jag sedan har suttit och gått igenom. 5 sopsäckar med kläder till röda korset har vi samlat ihop och en rejäl hög med banankartonger fulla med saker som vi skall ta med och försöka sälja. Det är så skönt att rensa bort. Det borde vi göra oftare, problemet är bara att jag har så svårt för att göra mig av med grejer. Minsta lilla sak har antingen affektionsvärde eller så kan jag tänka mig att jag behvöer den till något senare (vilket jag såklart nästan aldrig behöver). Men den här gången har jag varit skoningslös. Ut med skräpet bara!
måndag, oktober 16, 2006
Vecka 38+0
Äntligen har jag nått det där magiska tvåveckorföreberäknatdatum-datumet. Det är ju inom de närmaste fyra veckorna som bebis skall komma. Lika normalt att den kommer idag som om fyra veckor. Fast så länge tänker inte jag vänta. Max en vecka över tiden, sen blir det igångsättning om inte bebis tänker komma ut själv innan dess.
Jag försöker fylla mina dagar med vettig sysselsättning för att inte bli så fixerad och bara gå och vänta (vilket jag givetvis gör ändå och känner hopp vid minsta lilla antydning till värkar i magtrakten). Jag har bokat in att åka och hälsa på pappa i tornedalen i veckan för att köpa nya vinterdäck till bilen, och till helgen blir det den stora loppmarknaden på Arcus på lördag för att sälja bort lite skrot, och söndag har jag bokat in att åka till Piteå på Nolia barn mässan. OM inte bebis har tänkt komma (men det har den garanterat inte tänkt än).
Jag har tillbringat helgen som var med att halta fram och tillbaka till tvättstugan (10 meter från vardagsrummet) och tvätta alla bebiskläder som jag har sparat sedan barnen var små. Det var iallafall helt sjuka mängder! Jag fattar inte hur jag har samlat på mig så mycket bebiskläder. Jag rensade ur en hel del, men jag har ändå kvar så mycket att jag knappt vet var jag skall sätta allt. En del skall jag ge bort, för jag vet ju att jag inte kommer att behöva vissa plagg eftersom vi vet vilken sort bebis i magen är och även om jag är för könsneutrala kläder så har jag ingen lust att ta det till extrema nivåer när det gäller jämställdhet. Lagom är bäst.
Jag försöker fylla mina dagar med vettig sysselsättning för att inte bli så fixerad och bara gå och vänta (vilket jag givetvis gör ändå och känner hopp vid minsta lilla antydning till värkar i magtrakten). Jag har bokat in att åka och hälsa på pappa i tornedalen i veckan för att köpa nya vinterdäck till bilen, och till helgen blir det den stora loppmarknaden på Arcus på lördag för att sälja bort lite skrot, och söndag har jag bokat in att åka till Piteå på Nolia barn mässan. OM inte bebis har tänkt komma (men det har den garanterat inte tänkt än).
Jag har tillbringat helgen som var med att halta fram och tillbaka till tvättstugan (10 meter från vardagsrummet) och tvätta alla bebiskläder som jag har sparat sedan barnen var små. Det var iallafall helt sjuka mängder! Jag fattar inte hur jag har samlat på mig så mycket bebiskläder. Jag rensade ur en hel del, men jag har ändå kvar så mycket att jag knappt vet var jag skall sätta allt. En del skall jag ge bort, för jag vet ju att jag inte kommer att behöva vissa plagg eftersom vi vet vilken sort bebis i magen är och även om jag är för könsneutrala kläder så har jag ingen lust att ta det till extrema nivåer när det gäller jämställdhet. Lagom är bäst.
söndag, oktober 15, 2006
Klar bebis
Det känns som att jag inte har något vettigt att säga. Det enda jag kan göra är att gnälla över hur jäkla gravid jag är, och på nåt sätt så känns det som att alla har hört det till leda vid det här laget, mig själv inkluderad.
Men när det enda jag kan tänka på under dygnets varje vakna minut är hur mycket jag önskar att den här värken snart är över och att bebis kommer ut så är det svårt att fokusera på andra saker. Så de stackare som läser här och inte är intresserade av den sista delen av graviditetens vedermödor får stå ut eller sluta läsa, för jag har inget annat intressantare att skriva.
Imorgon är det iallafall exakt två veckor till beräknat datum som i praktiken innebär att jag då räknas som helt fullgången. Bebis är klar. Det enda den skall göra i magen alla dagar efter imorgon är att fetta på sig och bli större tills jag skall klämma ut den.
Jag säger bara en sak; Bebis, kom ut nu.
Men när det enda jag kan tänka på under dygnets varje vakna minut är hur mycket jag önskar att den här värken snart är över och att bebis kommer ut så är det svårt att fokusera på andra saker. Så de stackare som läser här och inte är intresserade av den sista delen av graviditetens vedermödor får stå ut eller sluta läsa, för jag har inget annat intressantare att skriva.
Imorgon är det iallafall exakt två veckor till beräknat datum som i praktiken innebär att jag då räknas som helt fullgången. Bebis är klar. Det enda den skall göra i magen alla dagar efter imorgon är att fetta på sig och bli större tills jag skall klämma ut den.
Jag säger bara en sak; Bebis, kom ut nu.
fredag, oktober 13, 2006
Utmaning
Utmanad av Sarah.
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Jag har ganska varierad musiksmak. Det blir rock i olika utföranden för det mesta. Vad jag lyssnar på skiftar ganska mycket med mitt humör och mitt liv. Det blir olika sorter i perioder. Men man kan väl säga att min musiksmak sträcker sig från industrirock och synth till jazz. Sen ryms det en hel del däremellan. Musik som går bort utan tvekan är schlager, värdelös eurodisco, country och annan radioskval a´la Rix fm. (som tex: Linda Bengtzing och överpositiva vibratoShirley Clamp).
Vad heter favoritartisterna/artisten?
Ett band som jag lyssnat på i många år och som definitvt influerat min musiksmak starkt är Depeche Mode. Jag fick mitt första kasettband med DM när jag var på väg in i tonåren och de släppte sin "Music for the masses". Sedan dess har de varit mina trogna följeslagare genom åren. Andra storfavoriter är Radiohead, Massive Attack, Nine inch nails, Kent, Manson, Rammstein och PJ Harvey.
Bästa låten:
Det varierar ganska mycket. Men en all time favourite är "Strangelove" med Depeche Mode.
Sämsta låten:
Jag kan inte mer än hålla med Sarah. Jag avskyr Boten Anna! Tätt efterföljt av Linda Bengtzings vidriga schlagerdängor och Shirleys äckliga vibratolåtar.
Bästa partyhiten:
Party och Party. När jag är ogravid så betyder Party för mig Dark Angel. Där röjer jag helst lös till tex: Rammsteins "Du hast" eller Rob Zombies "Superbeast". All Salsa går också bra eftersom det roligaste jag vet är att dansa salsa.
I min mp3 just nu:
Just nu är min mp3 full med en blandning av PJ Harvey, Radiohead, Rage against the machine och Death cab for cutie.
Och nu utmanar jag:
Alla som känner sig manade!
torsdag, oktober 12, 2006
Älsklingsbilen
Nu skall blå pärlan säljas. Det är inte utan att det känns sorgligt. Jag älskar verkligen den där bilen (även om jag älskar den nya ännu mer eftersom jag slipper koppla och växla, plus att den går dömycket fortare). Men vi kan omöjligt ha två bilar, hur praktiskt det än är just nu när jag är så ruskigt höggravid och orörlig.
Nåja. Den får göra någon annan lycklig istället.
onsdag, oktober 11, 2006
E.R
Det var svårt att ta sig ur sängen imorse. Som tur var fick jag sovmorgon eftersom maken tog sonen till dagis. Kroppen har värkt som bara den så jag har tillbringat största delen av dagen liggandes i soffan uppbullad med ett rejält lass kuddar för att avlasta lite här och där och bara försöka härda ut. Jag har maratontittat på förra säsongen av Cityakuten som jag av någon anledning har missat under våren. Idag har jag sett sex avsnitt på raken. Jag säger bara: Tack och lov för TV:n!! Nu är det iallafall äntligen dags att sova för natten igen. Gud så skönt.
tisdag, oktober 10, 2006
Nedräkning
Wohooo!
Idag kommer maken äntligen, äntligen hem från Spanien. Det har visserligen gått bra här hemma, men det har varit minst sagt tungt att inte ha någon hjälp med vare sig hushållsgöromål eller med sonen.
Kom precis hem från MVC och besök hos min barnmorska. Idag är det 20 dagar kvar till beräknat datum. Det är definitivt nedräkning nu. Allt såg hursomhelst bra ut rent graviditetsmässigt. Mamman mår dåligt som fan men alla värden ser bra ut, och bebisen verkar ha det prima och har nog förmodligen inga planer på att komma ut än på ett bra tag. Vägde mig idag också och jag har gått upp 15 kg sedan inskrivningen.
Nu skall jag käka lunch och sedan unna mig en glass till efterrätt. Det är tur att det finns TV- och film att se på för att fördriva tiden när man har ont.
Idag kommer maken äntligen, äntligen hem från Spanien. Det har visserligen gått bra här hemma, men det har varit minst sagt tungt att inte ha någon hjälp med vare sig hushållsgöromål eller med sonen.
Kom precis hem från MVC och besök hos min barnmorska. Idag är det 20 dagar kvar till beräknat datum. Det är definitivt nedräkning nu. Allt såg hursomhelst bra ut rent graviditetsmässigt. Mamman mår dåligt som fan men alla värden ser bra ut, och bebisen verkar ha det prima och har nog förmodligen inga planer på att komma ut än på ett bra tag. Vägde mig idag också och jag har gått upp 15 kg sedan inskrivningen.
Nu skall jag käka lunch och sedan unna mig en glass till efterrätt. Det är tur att det finns TV- och film att se på för att fördriva tiden när man har ont.
måndag, oktober 09, 2006
Bloggtorka i cyberspace
Det ekar ödsligt tomt på många av mina favoritbloggar. Jag tror jag måste börja rensa i listan och försöka hitta nykomlingar som fortfarande har lust att uppdatera relativt ofta. Det är precis som att många bloggar har ett "bäst före"-datum. Det bloggas friskt i några månader, tills man är sådär beroende och går in för att läsa om personens liv och leverne varje dag, och sen plötsligt så bara dör bloggen. Tråkigt! Jag vill fortsätta läsa om alla de som jag har kommit "bloggnära".
Sova
Imorse kom sonen över till min säng vid femtiden, och eftersom det gör så överjävligt ont att gå (särskilt om jag måste upp på natten när jag legat still) så orkade jag verkligen inte gå tillbaka med honom till hans säng. Det i sin tur resulterade i att jag har fått försöka sova brevid en liten helikopter som i sin tur verkar ha sovit ganska gott samtidigt som han viftat med både armar och ben och hållit mamma vaken.
Efter att ha lämnat honom på dagis imorse och varit till sjukgymnasten för behandling så kom jag hem och gick raka vägen och lade mig i sängen igen för att vila. Hur lyxigt som helst! Jag har längtat efter att kunna göra det nu när tröttheten ständigt hänger över mig. Jag somnade på stört och vaknade alldeles nyss kl. 13.15 (!). Jag kan för mitt liv inte minnas när jag har sovit så länge förut. Det måste ha varit någon gång i tonåren innan jag fick barn. Inte ens de få gånger jag har varit ut på fest och varit bakfull de senaste åren har jag klivit upp riktigt så sent. Och det var alldeles obeskrivligt skönt att få sova ut.
Efter att ha lämnat honom på dagis imorse och varit till sjukgymnasten för behandling så kom jag hem och gick raka vägen och lade mig i sängen igen för att vila. Hur lyxigt som helst! Jag har längtat efter att kunna göra det nu när tröttheten ständigt hänger över mig. Jag somnade på stört och vaknade alldeles nyss kl. 13.15 (!). Jag kan för mitt liv inte minnas när jag har sovit så länge förut. Det måste ha varit någon gång i tonåren innan jag fick barn. Inte ens de få gånger jag har varit ut på fest och varit bakfull de senaste åren har jag klivit upp riktigt så sent. Och det var alldeles obeskrivligt skönt att få sova ut.
söndag, oktober 08, 2006
Babyboom
Nu ploppar det ut bebisar i bekantskapskretsen som bara den. På två dagar har två av mina vänner fått varsin flicka. En flicka föddes imorse och en i förrgår morse. Kul!! Det betyder att det blir närmare och närmare tills det är min tur.
Jag vill verkligen få det här överstökat så fort som möjligt. Det gör så vansinnigt ont i mina fogar att jag undrar hur jag skall lyckas härda ut till början av November i värsta fall. Jag börjar faktiskt tycka synd om mig själv nu.
Idag har jag tagit med barnen på bio. Makens jobb har alltid en förhandsvisning av en barnfilm på hösten, och idag var det "Vilddjuren". Den var inte alls vidare bra. Den kändes som en otroligt dålig Madagaskar-kopia.
Jag skall försöka beta av en grej till på min "Att göra"-lista som jag skrev häromdagen. Om jag gör en grej om dagen så har jag att göra precis till det beräknade förlossningsdatumet. Igår satte jag upp en lampa. Idag skall jag försöka fålla ett par gardiner.
Jag vill verkligen få det här överstökat så fort som möjligt. Det gör så vansinnigt ont i mina fogar att jag undrar hur jag skall lyckas härda ut till början av November i värsta fall. Jag börjar faktiskt tycka synd om mig själv nu.
Idag har jag tagit med barnen på bio. Makens jobb har alltid en förhandsvisning av en barnfilm på hösten, och idag var det "Vilddjuren". Den var inte alls vidare bra. Den kändes som en otroligt dålig Madagaskar-kopia.
Jag skall försöka beta av en grej till på min "Att göra"-lista som jag skrev häromdagen. Om jag gör en grej om dagen så har jag att göra precis till det beräknade förlossningsdatumet. Igår satte jag upp en lampa. Idag skall jag försöka fålla ett par gardiner.
lördag, oktober 07, 2006
Gravidmonstermamma
Gravidmonstret vaknade till ett tag igen.
Ensam hemma med sonen, och allt har gått jättebra. Jag har lyckats baka morotskaka tillsammans med honom och plocka lite i oredan här i huset. Mamma har också varit förbi och hjälpt mig att tvätta och städa lite. Tur att man har så hjälpsamma föräldrar!
Senare i kväll skall jag ta sonen i bilen och åka till svärfar på middag och sonen skall sova över där till imorgon. Jag ser fram emot en hel kväll och morgon alldeles ensam hemma, för jag är så jäkla slutkörd.
För en stund sedan kände jag helt plötsligt att måttet var rågat och jag inte orkade med mer vilda lekar och röj av sonen i fråga. Egentligen lekte han bara jättebra, men jag höll på att bli helt skogstokig på att han konstant ropade på mig "mamma, mamma, titta här mamma, kolla hit mamma, titta vad jag gör, mamma kom och hjälp mig, wooooooosh, mamma, kolla vad jag gör!!" osv. I vanliga fall när vi är två hemma eller när jag är mindre höggravid och inte lika utmattad så är sånt inga problem. Men nu känner jag mig som en dålig mamma som inte orkar med det. Så jag erbjöd honom alternativen att se en film, spela på datorn eller att gå till sitt rum och leka en stund. Det gick inte hem. Sonen surnade till och totalvägrade att göra något av de alternativen, vilket i sin tur ledde till både diskussion och bråk, tills jag gick med honom till hans rum och han surade en bra stund. Nu är han på sitt rum här brevid och bygger en stridsvagn av filtar, bord och allt annat han hittar därinne.
Jag skall försöka samla lite energi och gå och leka med honom en stund. Åtminstone sitta därinne och titta på och låtsas vara intresserad ett tag. Det kan inte vara helt lätt att ha ett gravidmonster till mamma.
Tidigare idag när jag tittade på TV så sa han åt mig att sänka volymen.
"Man får inte ha sådär högt, man kan faktiskt få Tinnitus!"
Eh. Jag hade ingen aning om att han ens hade hört ordet förut.
Ensam hemma med sonen, och allt har gått jättebra. Jag har lyckats baka morotskaka tillsammans med honom och plocka lite i oredan här i huset. Mamma har också varit förbi och hjälpt mig att tvätta och städa lite. Tur att man har så hjälpsamma föräldrar!
Senare i kväll skall jag ta sonen i bilen och åka till svärfar på middag och sonen skall sova över där till imorgon. Jag ser fram emot en hel kväll och morgon alldeles ensam hemma, för jag är så jäkla slutkörd.
För en stund sedan kände jag helt plötsligt att måttet var rågat och jag inte orkade med mer vilda lekar och röj av sonen i fråga. Egentligen lekte han bara jättebra, men jag höll på att bli helt skogstokig på att han konstant ropade på mig "mamma, mamma, titta här mamma, kolla hit mamma, titta vad jag gör, mamma kom och hjälp mig, wooooooosh, mamma, kolla vad jag gör!!" osv. I vanliga fall när vi är två hemma eller när jag är mindre höggravid och inte lika utmattad så är sånt inga problem. Men nu känner jag mig som en dålig mamma som inte orkar med det. Så jag erbjöd honom alternativen att se en film, spela på datorn eller att gå till sitt rum och leka en stund. Det gick inte hem. Sonen surnade till och totalvägrade att göra något av de alternativen, vilket i sin tur ledde till både diskussion och bråk, tills jag gick med honom till hans rum och han surade en bra stund. Nu är han på sitt rum här brevid och bygger en stridsvagn av filtar, bord och allt annat han hittar därinne.
Jag skall försöka samla lite energi och gå och leka med honom en stund. Åtminstone sitta därinne och titta på och låtsas vara intresserad ett tag. Det kan inte vara helt lätt att ha ett gravidmonster till mamma.
Tidigare idag när jag tittade på TV så sa han åt mig att sänka volymen.
"Man får inte ha sådär högt, man kan faktiskt få Tinnitus!"
Eh. Jag hade ingen aning om att han ens hade hört ordet förut.
fredag, oktober 06, 2006
Kors i taket
Jag var så vansinnig trött och behövde verkligen vila en stund.
Jag sa åt sonen att han kunde se på en film så att mamma fick sova lite.
Två timmar senare vaknar jag helt omtöcknad, men ganska utvilad. Sonen sitter fortfarande snällt och ser på barnprogram.
Jag fattar inte att jag sov så länge. Det är ju inte speciellt kul för en 4 åring att vara vaken själv i två timmar. Men åh, vad jag behövde den där sömnen. Nu kan jag känna mig som en människa igen i några timmar.
Jag sa åt sonen att han kunde se på en film så att mamma fick sova lite.
Två timmar senare vaknar jag helt omtöcknad, men ganska utvilad. Sonen sitter fortfarande snällt och ser på barnprogram.
Jag fattar inte att jag sov så länge. Det är ju inte speciellt kul för en 4 åring att vara vaken själv i två timmar. Men åh, vad jag behövde den där sömnen. Nu kan jag känna mig som en människa igen i några timmar.
Hoppla
Men fy vad fult. Det var liksom ingen hejd på det hela.
Jag tycker att det är riktigt ugly med så stora bröst som står rätt ut med värsta grand canyon klyftan i mitten. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan betala för att se ut sådär.
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,900333,00.html
Jag tycker att det är riktigt ugly med så stora bröst som står rätt ut med värsta grand canyon klyftan i mitten. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan betala för att se ut sådär.
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,900333,00.html
Lista
ÅH. Sovmorgon!
Sonen är hemma från dagis idag med mig eftersom de har planeringsdag, och han vaknade inte förrän 08.30. Helt underbart.
De känns otroligt skönt att nu vara ledig och ha möjlighet att ta hand om min kropp och vila precis så mycket som jag känner att jag behöver.
Jag gjorde en lista igår på saker som vi behöver göra här hemma innan bebisen kommer. Det blev en diger lista. Jag får väl börja med de enklaste grejerna och sen när maken kommer hem så får han ta itu med resten.
Sonen är hemma från dagis idag med mig eftersom de har planeringsdag, och han vaknade inte förrän 08.30. Helt underbart.
De känns otroligt skönt att nu vara ledig och ha möjlighet att ta hand om min kropp och vila precis så mycket som jag känner att jag behöver.
Jag gjorde en lista igår på saker som vi behöver göra här hemma innan bebisen kommer. Det blev en diger lista. Jag får väl börja med de enklaste grejerna och sen när maken kommer hem så får han ta itu med resten.
torsdag, oktober 05, 2006
Vecka 37
Nu är det slutjobbat för min del.
Jag är helt sjukskriven fram till förlossningen så nu är det bara att vila upp sig och vänta på att förlossningen skall sätta igång om någon vecka. 25 dagar kvar till beräknat datum.
onsdag, oktober 04, 2006
España
Jag har nyss skjutsat iväg min äkta hälft och tre av hans kompisar till flygplatsen. De sticker till Spanien en vecka så jag och sonen får klara oss själva och inte göra något ansträngade så att förlossningen sätter igång medan han är borta.
Idag är det 26 dagar kvar till beräknad förlossning. Tjugosex dagar. Det är inte klokt vad tiden går fort ändå.
Och jag är så trött att jag inte orkar skriva något längre blogginlägg idag. Jag skall ta mig en snickersglass (som vanligt) och lägga mig på soffan ett tag innan det är sovdags.
Idag är det 26 dagar kvar till beräknad förlossning. Tjugosex dagar. Det är inte klokt vad tiden går fort ändå.
Och jag är så trött att jag inte orkar skriva något längre blogginlägg idag. Jag skall ta mig en snickersglass (som vanligt) och lägga mig på soffan ett tag innan det är sovdags.
tisdag, oktober 03, 2006
Ingen rumpnisse här inte!
Det var ingen rumpnisse i magen. På ultraljudet idag såg vi att huvudet låg neråt precis som vi hade hoppats.
Bebisen har verkligen vuxit och blivit stor. Från att ha kunnat se hela bebisen på skärmen i v.18 på rutinultraljudet, så såg man nu bara en liten detalj åt gången.
Det är så coolt, att det ligger en riktig liten nästan färdig bebis därinne i min mage.
Vi passade på att fråga igen om vilken sort det var.
Så nu vet vi, till 99% säkerhet iallafall enligt doktorn. Dessutom såg vi det själva med våra egna ögon på skärmen.
Jag längtar tills förlossningen är över. Jag vill träffa min lilla bebis!
Bebisen har verkligen vuxit och blivit stor. Från att ha kunnat se hela bebisen på skärmen i v.18 på rutinultraljudet, så såg man nu bara en liten detalj åt gången.
Det är så coolt, att det ligger en riktig liten nästan färdig bebis därinne i min mage.
Vi passade på att fråga igen om vilken sort det var.
Så nu vet vi, till 99% säkerhet iallafall enligt doktorn. Dessutom såg vi det själva med våra egna ögon på skärmen.
Jag längtar tills förlossningen är över. Jag vill träffa min lilla bebis!
Choklad
Jag: Vad skall bebisen heta tycker du?
Sonen: Den kan ju heta Choklad!
Jag: neej.. men det kan ju inte bebisar heta.
Sonen: Ja, men tänk om det kommer ut en gris då?
Sonen: Den kan ju heta Choklad!
Jag: neej.. men det kan ju inte bebisar heta.
Sonen: Ja, men tänk om det kommer ut en gris då?
måndag, oktober 02, 2006
Ge mig energi, någon!
Det känns lagom kul att börja varje blogginlägg med en beskrivning av hur knäckt och trött jag är. Men det är ju det enda jag tänker på i stort sett.
Foglossningen har under de senaste dagarna blivit mycket värre och jag är så jävla slut i kroppen så det finns inte. På onsdag skall jag till doktorn igen, så förhoppningsvis ökar hon min sjukskrivning till heltid, för det här går inte längre. Jag är mer zombie än människa.
Maken kommer hem någon gång sent inatt. Han flög ner till storstan idag, köpte en ny bil åt oss och sitter nu och kör hem. Det lär väl ta en tolv timmar ungefär. Han lovade att stanna och sova lite på vägen. Jag blir så jävla orolig när han skall köra hela vägen alldeles själv.
Ikväll skall jag på utvecklingssamtal på dotterns skola. Det känns alltid lika jobbigt eftersom hon är dyslektiker och jag vet att hon har det jobbigt i skolan med många ämnen.
Nu är det bäst att jag lagar mat innan jag måste åka.
Foglossningen har under de senaste dagarna blivit mycket värre och jag är så jävla slut i kroppen så det finns inte. På onsdag skall jag till doktorn igen, så förhoppningsvis ökar hon min sjukskrivning till heltid, för det här går inte längre. Jag är mer zombie än människa.
Maken kommer hem någon gång sent inatt. Han flög ner till storstan idag, köpte en ny bil åt oss och sitter nu och kör hem. Det lär väl ta en tolv timmar ungefär. Han lovade att stanna och sova lite på vägen. Jag blir så jävla orolig när han skall köra hela vägen alldeles själv.
Ikväll skall jag på utvecklingssamtal på dotterns skola. Det känns alltid lika jobbigt eftersom hon är dyslektiker och jag vet att hon har det jobbigt i skolan med många ämnen.
Nu är det bäst att jag lagar mat innan jag måste åka.
söndag, oktober 01, 2006
Här blir inga bullar bakade
Men ååååh.
Så hittade jag äntligen lite energi och skulle ställa mig och baka med min splitternya jättefina assistent som jag fick när jag fyllde år. Och så har vi inga ägg.
Det får bli skumbad istället. Familjen får klara sig utan bullar.
Så hittade jag äntligen lite energi och skulle ställa mig och baka med min splitternya jättefina assistent som jag fick när jag fyllde år. Och så har vi inga ägg.
Det får bli skumbad istället. Familjen får klara sig utan bullar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
