Sova

Imorse kom sonen över till min säng vid femtiden, och eftersom det gör så överjävligt ont att gå (särskilt om jag måste upp på natten när jag legat still) så orkade jag verkligen inte gå tillbaka med honom till hans säng. Det i sin tur resulterade i att jag har fått försöka sova brevid en liten helikopter som i sin tur verkar ha sovit ganska gott samtidigt som han viftat med både armar och ben och hållit mamma vaken.
Efter att ha lämnat honom på dagis imorse och varit till sjukgymnasten för behandling så kom jag hem och gick raka vägen och lade mig i sängen igen för att vila. Hur lyxigt som helst! Jag har längtat efter att kunna göra det nu när tröttheten ständigt hänger över mig. Jag somnade på stört och vaknade alldeles nyss kl. 13.15 (!). Jag kan för mitt liv inte minnas när jag har sovit så länge förut. Det måste ha varit någon gång i tonåren innan jag fick barn. Inte ens de få gånger jag har varit ut på fest och varit bakfull de senaste åren har jag klivit upp riktigt så sent. Och det var alldeles obeskrivligt skönt att få sova ut.