Ge mig energi, någon!

Det känns lagom kul att börja varje blogginlägg med en beskrivning av hur knäckt och trött jag är. Men det är ju det enda jag tänker på i stort sett.

Foglossningen har under de senaste dagarna blivit mycket värre och jag är så jävla slut i kroppen så det finns inte. På onsdag skall jag till doktorn igen, så förhoppningsvis ökar hon min sjukskrivning till heltid, för det här går inte längre. Jag är mer zombie än människa.



Maken kommer hem någon gång sent inatt. Han flög ner till storstan idag, köpte en ny bil åt oss och sitter nu och kör hem. Det lär väl ta en tolv timmar ungefär. Han lovade att stanna och sova lite på vägen. Jag blir så jävla orolig när han skall köra hela vägen alldeles själv.



Ikväll skall jag på utvecklingssamtal på dotterns skola. Det känns alltid lika jobbigt eftersom hon är dyslektiker och jag vet att hon har det jobbigt i skolan med många ämnen.



Nu är det bäst att jag lagar mat innan jag måste åka.