3 dagar kvar

Inte ett dugg mindre zombie idag. Snarare mer.

Utomhus är det ruggigt oväder och snön packas fort utanför ytterdörren så maken måste ut och skotta med jämna mellanrum för att vi överhuvudtaget skall kunna öppna dörren och ta oss ut.

Som tur är stannade han hemma idag och jobbar hemifrån. Det hade inte varit någon vidare bra idé för honom att åka till jobbet 4 mil bort med tanke på hur vägarna ser ut. Och särskilt med tanke på att jag inatt har haft känningar av och till av molvärk/mensvärk som kommer och går. Det är inget jag föder barn på just nu, men tillräckligt mycket för att maken inte skall vara långt borta när det är snöstorm om en förlossning mot all förmodan skulle sätta igång.



Jag har tänkt och kännt efter hur jag mår nu i några dagar och jag har rätt snabbt insett att jag bara blir mer och mer utmattad i rask takt. Jag håller tummar och tår att den här bebisen bestämmer sig för att komma nu i helgen, för mycket längre än så vet jag inte om jag orkar faktiskt. Mina energiresurser börjar ta slut, och om jag skall klara av en hel förlossning så måste den ske ganska snart.

Jag vill verkligen inget hellre än att värkarna skall sätta igång av sig själv, men om de inte gör det så får jag nog ställa in mig på att bli igångsatt igen. Jag måste tänka på både mig själv och bebisen och i mitt nuvarande tillstånd så är en förlossning det enda botemedlet på en för tillfället väldigt ond cirkel av smärta och sömnlöshet.



Som sagt, det är bara att vänta och se några dagar till.