Jag har precis ringt och pratat med en barnmorska på förlossningen.
Det är lugnt i magen fortfarande, men jag är så totalt utmattad att jag kände att jag var tvungen att ringa dit för att få råd. Min största skräck är att det blir likadant som med min dotter, när värkarna började på det här sättet en lördag morgon och hon ändå inte föddes förrän strax efter ett på måndag eftermiddag med hjälp av igångsättning. Då var jag så vansinnestrött men fick ändå ett jätteintensivt förlopp i slutet. Precis det vill jag undvika nu.
Jag fick prata med en jätteförstående BM och hon tyckte att jag skulle komma in idag och kolla läget så de får undersöka mig och se hur jag mår och bedöma vad de skall hitta på för att hjälpa mig på bästa sätt. Vad nu det kan vara återstår att se.
Nu skall jag ta en dusch och vänta på att maken kommer hem från jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, nu håller jag mina tummar det hårdaste jag kan! Ina, du ska du banne mig föda fram bebis snart!
SvaraRaderaHoppas det är typ NU!!
KRAM!!