Den där karriären

Tio över sex somnade sonen framför bolibompa, helt utmattad.

Själv är jag också aptrött, men har lyckats ta mig i kragen och göra tacos och suttit och pratat med sambon om karriär och jobb i nästan tre timmar.



Oroar mig för hur det blir med jobbet. Ska ringa F-kassan imorgon för att ta reda på hur det blir för mig på jobbet fortsättningsvis.

Hatar att inte veta så långt i förväg. Jag blir så stressad av det. Det är helt sjukt.



Jag vill jobba med det här jämt. Det är så fruktansvärt roligt så det finns inte.

Även om det känns otroligt bra att kunna säga att jag jobbar på ateljé X, så vill jag kunna säga "jag är fotograf" på riktigt. Vill inte bara vara "arbetspraktikant". Jag vill jobba. På riktigt. Få credd för det jag gör. Det kommer väl någongång det också.