Grepp om verkligheten

Wah. Jag har så svårt att sova på nätterna just nu.

Ligger och kastar mig i sängen och har ångest över ekonomin, och bilder som ska göras, och hus som ska städas, och adventskalendrar som ska fixas, och tycker de om mig på jobbet, och jag känner mig så otillräcklig, och jag bara glömmer allt och fan också att jag alltid ska behöva stressa och ändå tydligen ta för lång tid på mig ("håller du fortfarande på med det där?, är du inte klar ÄN?" verkar vara den mest använda repliken till mig på senare tid. Och ja.. jag VET att jag borde göra saker klart såå mycket snabbare och jag vill ju det, men på något sätt så har dygnet bara 24 timmar och jag varken hinner eller orkar allt jag borde/måste/ska).

Och hur jag än gör så får jag onda ögat från någon. Kanske är jag bara jävligt känslig och överreagerar, men jag klarar inte av översittartyper och folk som inte kan säga vad de vill på ett bra och konstruktivt sätt utan istället skall antyda en jävla massa grejer eller vara översittare och visa vem som minsann bestämmer, som att jag inte var fullt på det klara med det redan.

Och jag hatar att jag inte kan säga ifrån, att jag sväljer skiten jämt och tänker att "ja,ja, det går över", och sen blir jag istället arg på andra småsaker som jag inte orkar med efter allt annat tidigare och så säger jag ifrån med kanske lite för hög röst varpå sambon säger "schhhhhhh!!!" och jag hatar när han hyssjar mig som att jag var fem år gammal.



Och jag har inte tid att blogga, för jag måste fixa bilder och bli av med min ångest.

Men annars är allt bara bra, tack.