Rygghelvete

Sitter och lyssnar på Laleh och gillar det jag hör. Hon har verkligen en personlig röst. Det gillar jag.



Jag har ont i ryggen. Förbannade jävla skitrygg!!!!!

Jag blir så less. helvete helvete helvete.

Okej. Det är inte så fruktansvärt illa egentligen. Jag menar, jag har ju haft betydligt värre värk än såhär. Men bara den fantastiska lättnaden jag har haft i ett par månader med knappt någon värk alls gör att jag bara vill ha mer av det. Jag vill inte alls ha ont. Jag hade nästan glömt vilken jävla bitch jag blir av den här värken. Jag ömsom fräser och spottar, ömsom grinar och tycker synd om mig själv. I don't like me like this.

För tre veckor sedan hade jag inte ont. För tre veckor sedan hade jag massor av energi. Jag var glad, jag var positiv. Jag tog tag i saker.

Nu vill jag bara lägga mig ner och dö och skita i allt.

Min nya danshobby hjälper mig ur depressionsträsket några gånger i veckan iallafall. Även om det gör ont att dansa också, så är det värt det.

Jag knäcker hellre ett par dexofen, dansar och känner mig levande, än bara väntar och väntar på att smärtan ska gå över.

Jävla kropp.

Och jag tycker synd om mig själv har otroligt svårt att låta bli att käka kaloririka onyttiga jävligt goda trösterika godsaker.

Och svär något förbannat gör jag också. och det skiter jag i.

Jävlar och förbannat och helvete och skit och värre saker verkar vara det enda som är starka ord nog i nuläget.



Karaktär, om du någongång var behövd så är det nu.