Jag lyckades sova en stund och drog mig sedan till stan. Väl där höll jag mig pigg och vaken i några timmar medan vi åt lunch och fikade, sen hann jag hämta sonen på dagis och nu är jag i zombie läge igen. Försökte be maken att åka till ICA för att köpa mjölk och hö till marsvinen, men han tyckte att mjölken kunde vänta till imorgon. Höet kan inte vänta, så det blir till att svira iväg med kryckorna själv ändå för att de små bestarna behöver käk.
Hämtmat idag igen. Jag kan ju iallafall försöka dämpa ångesten över att vi äter hämtmat så ofta och att det blir dyrt med att det faktiskt är fredag idag och då kan man ju få lyxa till det lite. Ikväll lyxar vi med thaimat.
Jag har tusen projekt som jag vill ta itu med innan bebisen kommer. Jag fattar bara inte var jag skall få energin ifrån.
fredag, september 29, 2006
Zombie
Jag går omkring som en zombie här hemma och försöker hitta energi att göra något vettigt överhuvudtaget. Som att ställa in den sista halvlitern mjölk i kylen.
Om en timme skall jag åka till stan för att träffa de andra gravida blivande mammorna på ett lämpligt fik med både mat och slisk. Nu ploppar det ut ungar med rasande fart och vi blir färre och färre på fikaträffarna. Givetvis är jag sist i kön.
Jag borde verkligen gå och sova en stund. Jag tror bara att om jag går och lägger mig så kommer jag aldrig upp i tid igen.
Bäst att göra ett försök ändå.
Om en timme skall jag åka till stan för att träffa de andra gravida blivande mammorna på ett lämpligt fik med både mat och slisk. Nu ploppar det ut ungar med rasande fart och vi blir färre och färre på fikaträffarna. Givetvis är jag sist i kön.
Jag borde verkligen gå och sova en stund. Jag tror bara att om jag går och lägger mig så kommer jag aldrig upp i tid igen.
Bäst att göra ett försök ändå.
torsdag, september 28, 2006
Det känns bättre
Idag har jag varit på Norea-samtal med besök på förlossningen. Det kändes jätteskönt att ha varit dit nu eftersom det känns som att förlossningsavdelningen blir mer avdramatiserad. BM som jag träffar är jättebra att prata med och hon har verkligen fått mig att se mer positivt på förlossningen. Framförallt så har hon gett mig konkreta lösningar och råd om hur vi skall få min förlossning att bli bättre än de jag har haft. Vi har noga gått igenom journalerna från mina två tidigare upplevelser, och kartlagt vad som var bra och vad som inte var så bra. Nu känner jag mig mer säker på min uppgift och vad jag behöver. Det känns bra.
Maken har äntligen hittat en bil. Han har tillbringat varje ledig tid framför datorn för att leta efter bilar. Det har inte varit helt lätt eftersom han (och jag) har haft ganska höga krav på exakt vad vi vill ha. Men nu verkar det som att ett bilköp är på gång. Han har varit till banken idag och fixat lån färdigt och nu väntar vi bara på att bilen skall genomgå motormännens test så att vi får veta om den är i så bra skick som vi hoppas. Så om allt går som det skall så är vi snart stolta ägare till en äkta kombi. Då är det bara hunden som fattas från den riktiga svensson-idyllen.
Maken har äntligen hittat en bil. Han har tillbringat varje ledig tid framför datorn för att leta efter bilar. Det har inte varit helt lätt eftersom han (och jag) har haft ganska höga krav på exakt vad vi vill ha. Men nu verkar det som att ett bilköp är på gång. Han har varit till banken idag och fixat lån färdigt och nu väntar vi bara på att bilen skall genomgå motormännens test så att vi får veta om den är i så bra skick som vi hoppas. Så om allt går som det skall så är vi snart stolta ägare till en äkta kombi. Då är det bara hunden som fattas från den riktiga svensson-idyllen.
onsdag, september 27, 2006
Cravings
Är på väg i säng. Dagen har gått så fort att jag knappt hunnit med något vettigt alls. Jobba, äta, sova, vattengympa och lite TV. Ett halvt paket GB glass, två snickerglass och en bakelse har jag visst också hunnit sätta i mig idag. Jag får lite ångest, men jag har värsta jäkla cravingsen efter slisk. Det är helt sjukt.
Imorgon skall jag till sjukhuset för ett Norea-samtal igen. Det är verkligen tur att det finns för oss som är förlossningrädda. Träffade en annan gravid tjej idag på vattengympan och hon går också på Norea-samtal. Att prata med henne kändes jättebra eftersom hon verkade förstå precis hur jag känner. Hon verkade ha ungefär samma oro och erfarenheter som jag.
Nu måste jag sova. Intensiv dag som väntar imorgon.
Imorgon skall jag till sjukhuset för ett Norea-samtal igen. Det är verkligen tur att det finns för oss som är förlossningrädda. Träffade en annan gravid tjej idag på vattengympan och hon går också på Norea-samtal. Att prata med henne kändes jättebra eftersom hon verkade förstå precis hur jag känner. Hon verkade ha ungefär samma oro och erfarenheter som jag.
Nu måste jag sova. Intensiv dag som väntar imorgon.
tisdag, september 26, 2006
Livet rent generellt
Min mage känns gigantisk. Den bara växer och växer och jag når knappt fram till datorn längre. Jag får stå sidledes för att kunna stå någorlunda bekvämt och ta vatten ur kranen.
Sen finns det andra saker som är väldigt otympliga och nästintill omöjliga att göra. Raka bikinilinjen är helt uteslutet. Det får någon annan göra. Jag når inte. Det är nog jobbigt att kämpa varje dag med att lyckas torka sig när man varit på toa. Det är liksom mage i vägen precis hela tiden.
Jag kan inte minnas när jag sist såg mina fötter.
Jag får be maken om hjälp med att ta av och på byxor. Att ta på mig sockar är en avancerad syssla som jag med nöd och näppe knappt klarar för att jag måste för att inte frysa sönder fötterna.
Jag blir vansinnigt anfådd av att göra något ansträngande, som att resa mig upp från en stol.
Att vända på mig i sängen är ett stort projekt. Det krävs rejäla trosor som jag kan ta tag ett ordentligt grepp i sidan på och lyfta upp höften med hjälp av armstyrka för att ta mig runt.
Och samtidigt,
så är det helt fantastiskt och underbart att känna en liten bebis som sparkar i magen. En liten fot eller en hand som sticker ut extra mycket som man nästan, nästan kan känna på, med bara huden på min mage emellan.
Jag undrar hur bebisen ser ut.
Har den ljust hår som sin pappa och storebor, eller får den mörkare hår som jag. Är håret lockigt eller rakt, har den fått näsa som pappa och storebror, eller som jag och storasyster? Kommer bebisen att vara lik sonen? Jag tänkte inte lika mycket på det när han var i magen eftersom sonen och dottern har olika pappor, som i sin tur ser helt olika ut. Som natt och dag. Men nu längtar jag efter att få se hur bebisen ser ut. Jag längtar efter att få hålla bebisen i mina armar och titta in i bebisens ögon.
Sen finns det andra saker som är väldigt otympliga och nästintill omöjliga att göra. Raka bikinilinjen är helt uteslutet. Det får någon annan göra. Jag når inte. Det är nog jobbigt att kämpa varje dag med att lyckas torka sig när man varit på toa. Det är liksom mage i vägen precis hela tiden.
Jag kan inte minnas när jag sist såg mina fötter.
Jag får be maken om hjälp med att ta av och på byxor. Att ta på mig sockar är en avancerad syssla som jag med nöd och näppe knappt klarar för att jag måste för att inte frysa sönder fötterna.
Jag blir vansinnigt anfådd av att göra något ansträngande, som att resa mig upp från en stol.
Att vända på mig i sängen är ett stort projekt. Det krävs rejäla trosor som jag kan ta tag ett ordentligt grepp i sidan på och lyfta upp höften med hjälp av armstyrka för att ta mig runt.
Och samtidigt,
så är det helt fantastiskt och underbart att känna en liten bebis som sparkar i magen. En liten fot eller en hand som sticker ut extra mycket som man nästan, nästan kan känna på, med bara huden på min mage emellan.
Jag undrar hur bebisen ser ut.
Har den ljust hår som sin pappa och storebor, eller får den mörkare hår som jag. Är håret lockigt eller rakt, har den fått näsa som pappa och storebror, eller som jag och storasyster? Kommer bebisen att vara lik sonen? Jag tänkte inte lika mycket på det när han var i magen eftersom sonen och dottern har olika pappor, som i sin tur ser helt olika ut. Som natt och dag. Men nu längtar jag efter att få se hur bebisen ser ut. Jag längtar efter att få hålla bebisen i mina armar och titta in i bebisens ögon.
Rumpnisse?
Nytt besök hos barnmorskan idag. Hon klämde och kände länge och väl på magen och kom tillslut fram till att hon var osäker på om bebisen trots allt nu ligger med huvudet eller rumpan neråt. Så nu blir det ett extra ultraljud nästa vecka för att säkerställa att huvudet ligger neråt (vilket jag verkligen innerligen hoppas). Ligger den inte neråt så blir det vändningsförsök, och funkar inte det så blir det snitt. Men jag håller tummarna hårt att den ligger rätt, men bara vara lite svår att bedöma idag.
Annars är allt rätt så okej.
Trots att jag har ont och är utmattad så tycker jag ändå inte att det är ett dugg synd om mig. Jag har ju själv satt mig i den här situationen. Och det är milsvid skillnad mellan hur det känns nu jämfört med för drygt ett år sedan när jag var sjukskriven och hade så fruktansvärt ont i ryggen av andra anledningar. Då visste jag inte när jag skulle bli bra, eller om det ens fanns ett slut på eländet. Nu vet jag ju. I början på November är graviditeten över och då kan jag räkna med att foglossningen går till sig och jag kan börja träna upp kroppen igen. Dessutom får jag ju en bebis av eländet (peppar, peppar, låt allt gå bra).
Det jag däremot tycker är jobbigt, det är hela den här förlossningshistorien. Jag har ingen lust att föda barn. Alls.
Jag tycker själv att jag är löjlig som är så rädd för något som jag gjort och klarat av två gånger tidigare. Men ändå så blir jag alldeles iskall i magen och får en stor klump av ångest i bröstet när jag tänker på att det här barnet måste ut, och att jag måste krysta ut den.
Kejsarsnitt känns dessutom inte som något bättre alternativ eftersom det för det första är en större risk, och för det andra gör att sjukhusvistelsen blir längre, vilket är en annan källa till oro jag har. Jag vill inte alls ligga på BB. Jag vill bara att det skall vara i slutet på November när jag är hemma igen och med bebis och allt börjar återgå till det normala nya livet.
Åh... varför kan jag inte bara få vara som andra mammor och se fram emot förlossningen med hull och hår.
Annars är allt rätt så okej.
Trots att jag har ont och är utmattad så tycker jag ändå inte att det är ett dugg synd om mig. Jag har ju själv satt mig i den här situationen. Och det är milsvid skillnad mellan hur det känns nu jämfört med för drygt ett år sedan när jag var sjukskriven och hade så fruktansvärt ont i ryggen av andra anledningar. Då visste jag inte när jag skulle bli bra, eller om det ens fanns ett slut på eländet. Nu vet jag ju. I början på November är graviditeten över och då kan jag räkna med att foglossningen går till sig och jag kan börja träna upp kroppen igen. Dessutom får jag ju en bebis av eländet (peppar, peppar, låt allt gå bra).
Det jag däremot tycker är jobbigt, det är hela den här förlossningshistorien. Jag har ingen lust att föda barn. Alls.
Jag tycker själv att jag är löjlig som är så rädd för något som jag gjort och klarat av två gånger tidigare. Men ändå så blir jag alldeles iskall i magen och får en stor klump av ångest i bröstet när jag tänker på att det här barnet måste ut, och att jag måste krysta ut den.
Kejsarsnitt känns dessutom inte som något bättre alternativ eftersom det för det första är en större risk, och för det andra gör att sjukhusvistelsen blir längre, vilket är en annan källa till oro jag har. Jag vill inte alls ligga på BB. Jag vill bara att det skall vara i slutet på November när jag är hemma igen och med bebis och allt börjar återgå till det normala nya livet.
Åh... varför kan jag inte bara få vara som andra mammor och se fram emot förlossningen med hull och hår.
måndag, september 25, 2006
En vän från förr
Satt i soffan tidigare och kände att jag var som snorig. Kände att det började rinna ur ena näsborren och eftersom jag inte hade något papper i närheten så höll jag emot med handen. Döm om min förvåning när det inte är snor utan blod som rinner ur näsan! Jag som aldrig blöder näsblod. Det har hänt en gång förut ordentligt och det var bara för att jag råkade dunka näsan i en stol när jag böjde mig ner och det var mörkt i rummet. Helt plötsligt bara rann det nu. Läbbigt.
I övrigt har jag mått illa som tusan idag. Och trött, så trött, så trött.
Två veckor kvar att jobba. Bara den här veckan och nästa, men det känns som väldigt lång tid just nu när jag är så trött och har så ont.
Idag träffade jag en gammal klasskompis från grundskolan på jobbet. Hon kom in med sin lillebror som nyss tagit studenten, och behövde fota studentbilder. Jag kände inte alls igen henne först. A var sig visserligen lik i ansiktet när jag sedan tittade på henne ordentligt när vi båda insett att vi känner varandra sedan förr, men hon hade alldeles kort hår och var precis som jag givetvis äldre än sist jag såg henne. Det är inte klokt vad tiden går fort.
Det jag tycker är mest faschinerande är att hon också blivit exakt det hon sa att hon skulle bli, och skrev i min "Mina vänner-bok" när vi gick i femman. Då skrev hon att hon ville bli barnmorska och nu är hon det. Tänk vad coolt att redan vid den åldern veta vad man vill med livet.
I övrigt har jag mått illa som tusan idag. Och trött, så trött, så trött.
Två veckor kvar att jobba. Bara den här veckan och nästa, men det känns som väldigt lång tid just nu när jag är så trött och har så ont.
Idag träffade jag en gammal klasskompis från grundskolan på jobbet. Hon kom in med sin lillebror som nyss tagit studenten, och behövde fota studentbilder. Jag kände inte alls igen henne först. A var sig visserligen lik i ansiktet när jag sedan tittade på henne ordentligt när vi båda insett att vi känner varandra sedan förr, men hon hade alldeles kort hår och var precis som jag givetvis äldre än sist jag såg henne. Det är inte klokt vad tiden går fort.
Det jag tycker är mest faschinerande är att hon också blivit exakt det hon sa att hon skulle bli, och skrev i min "Mina vänner-bok" när vi gick i femman. Då skrev hon att hon ville bli barnmorska och nu är hon det. Tänk vad coolt att redan vid den åldern veta vad man vill med livet.
söndag, september 24, 2006
Älskade unge
Tänk att man inte vet innan de kommer, dessa underbara ungar, hur fantastiskt mycket kärlek man kan känna för en annan människa. Att älska någon så vansinnigt mycket att det gör fysiskt ont. Att leva med denna ständiga oro man bär på som förälder. Men framförallt, denna glädje, denna kärlek större än något annat på jorden.
Dagens i-landsproblem
Jaha. Och vad i allsindar skall man hitta på till middag imorgon då?
Aldrig hade jag trott att det skulle vara så jobbigt att tänka ut en maträtt.
Aldrig hade jag trott att det skulle vara så jobbigt att tänka ut en maträtt.
Paltschvemen (vansinnigt mätt på pitepalt)
Mätt av pitepalt i magen. Så otroligt gott. Makens mormor bjöd på middag, vilket kändes fantastiskt väkommet, för jag orkar verkligen inte ta mig an att laga mat.
Igår köpte jag middag på MAX till hela familjen. Det börjar bli dyrt att köpa hem mat stup i kvarten, men vad annat skall man göra när orken och inspirationen vägrar infinna sig och Maken kommer hem så sent om kvällarna från jobbet att både jag och ungarna är helt utsvultna vid det laget. Så ovillig till att laga mat är jag att jag till och med käkade blodpudding häromdagen. Helt frivilligt dessutom.
Det konstiga är att på något sätt så kommer det små energikickar då jag orkar göra saker som att baka lite kakor, eller slänga ihop en kladdkaka eller paj. Men det duggar inte direkt tätt med de tillfällena heller. Jag har insett att jag kan äta glass för att stilla sötsuget istället för att baka. Ett halvt paket GB Ljus choklad med hasselnötsnougat (eller vad den heter) tar hand om begäret på ett alldeles förträffligt sätt i några timmar.
Igår köpte jag middag på MAX till hela familjen. Det börjar bli dyrt att köpa hem mat stup i kvarten, men vad annat skall man göra när orken och inspirationen vägrar infinna sig och Maken kommer hem så sent om kvällarna från jobbet att både jag och ungarna är helt utsvultna vid det laget. Så ovillig till att laga mat är jag att jag till och med käkade blodpudding häromdagen. Helt frivilligt dessutom.
Det konstiga är att på något sätt så kommer det små energikickar då jag orkar göra saker som att baka lite kakor, eller slänga ihop en kladdkaka eller paj. Men det duggar inte direkt tätt med de tillfällena heller. Jag har insett att jag kan äta glass för att stilla sötsuget istället för att baka. Ett halvt paket GB Ljus choklad med hasselnötsnougat (eller vad den heter) tar hand om begäret på ett alldeles förträffligt sätt i några timmar.
lördag, september 23, 2006
Lilla bebis T
Idag har jag fått äran att hälsa på liten bebis T.
Det är så fantastiskt att tänka på att det var hon som låg i magen på E bara för en vecka sedan.
Trots att jag fått två barn så känns ändå hela känslan av att det faktiskt kommer att komma en bebis ur min mage helt overklig.
Jag blev helt iskall när jag gick förbi dörren till förlossningsavdelningen på väg till avdelningen där lilla bebis T bor med sin mamma just nu. Jag känner mig inte alls redo för att föda barn eller vara på BB. Det är nog en väldig tur att jag skall på Norea-samtal nu i veckan igen med tanke på hur snabbt förlossningen trots allt närmar sig.
Böter
Visserligen tycker jag att det är bra att det känns mer i plånboken om man kör för fort från och med den 1 Oktober, problemet med det hela är att det bara är fortkörare med låg inkomst som påverkas. Alla de som har råd med dyra fina bilar och har råd att köra för fort kommer ju att fortsätta att göra det. För de gör det ingen skillnad om man höjer böterna med 1000 kr eller dylikt.
Jag fattar inte varför vi i Sverige inte gör som i vårt grannland, där böternas storlek bestäms av storleken på plånboken, så att det känns lika mycket för alla.
Tjänar du mycket pengar så skall det svida precis lika mycket om du kör för fort som för någon som har mindre pengar i plånboken.
Det, om något, skulle väl få önskad effekt i trafiken på fortkörning.
Jag fattar inte varför vi i Sverige inte gör som i vårt grannland, där böternas storlek bestäms av storleken på plånboken, så att det känns lika mycket för alla.
Tjänar du mycket pengar så skall det svida precis lika mycket om du kör för fort som för någon som har mindre pengar i plånboken.
Det, om något, skulle väl få önskad effekt i trafiken på fortkörning.
onsdag, september 20, 2006
Vila
Efter läkarbesöket idag är jag nu sjukskriven på halvtid. Det känns väldigt skönt att veta att jag nu får tid att vila mer, vilket jag definitivt behöver.
Jag är sååå slisksugen. Jag vet inte hur mycket pengar jag har spenderat på konditoriet på andra sidan gatan från jobbet den senaste månaden. Det är en hel del.
Högst i kurs ligger min favoritbakelse slabang. Det är absolut det godaste jag vet just nu.
I dofttoppen just nu ligger nylagd asfalt. Luktar otroligt gott.
Jag är sååå slisksugen. Jag vet inte hur mycket pengar jag har spenderat på konditoriet på andra sidan gatan från jobbet den senaste månaden. Det är en hel del.
Högst i kurs ligger min favoritbakelse slabang. Det är absolut det godaste jag vet just nu.
I dofttoppen just nu ligger nylagd asfalt. Luktar otroligt gott.
tisdag, september 19, 2006
Ett steg i rätt riktning
Jag ringde min barnmorska och hon ordnade läkartid till mig på MVC imorgon förmiddag.
Jag orkade aldrig åka till jobbet idag. Jag var lika trött när jag vaknade som jag var igårkväll när jag gick och lade mig. Det kändes inte som att den lilla sömn jag fick inatt hjälpte ett dugg.
Det är bara att inse. Kroppen säger stopp. Jag kan inte fortsätta i samma tempo och bara rycka på axlarna, hävda hur roligt det är på jobbet och knapra mer värktabletter.
Jag orkade aldrig åka till jobbet idag. Jag var lika trött när jag vaknade som jag var igårkväll när jag gick och lade mig. Det kändes inte som att den lilla sömn jag fick inatt hjälpte ett dugg.
Det är bara att inse. Kroppen säger stopp. Jag kan inte fortsätta i samma tempo och bara rycka på axlarna, hävda hur roligt det är på jobbet och knapra mer värktabletter.
Pest eller kolera
Ont idag.
Jag börjar bli så utmattad och trött. Det är svårt att jobba som vanligt.
Igår gick jag från jobbet till Smedjan i stan, vilket inte är särskilt långt, några hundra meter på sin höjd. Jag hade kryckorna och gick skitsakta, men jag fick sådana jävulska sammandragningar att det kändes som att jag skulle föda barn på stört.
Jag är på väg till jobbet nu, och jag har faktiskt aldrig tidigare känt att jag hellre stannar hemma och sover, men nu har jag så ont och är så utmattad att jag inte rikitgt orkar längre. Jag vet inte hur jag skall göra. 3 veckor kvar av ordinarie arbetstid och jag vill ju så gärna vara kvar, och de behöver mig där. Men jag kanske måste gå ner i arbetstid iallafall.
Jag vet inte... vilket dilemma. Skall jag lysnna på kroppen eller på hjärtat?
Jag börjar bli så utmattad och trött. Det är svårt att jobba som vanligt.
Igår gick jag från jobbet till Smedjan i stan, vilket inte är särskilt långt, några hundra meter på sin höjd. Jag hade kryckorna och gick skitsakta, men jag fick sådana jävulska sammandragningar att det kändes som att jag skulle föda barn på stört.
Jag är på väg till jobbet nu, och jag har faktiskt aldrig tidigare känt att jag hellre stannar hemma och sover, men nu har jag så ont och är så utmattad att jag inte rikitgt orkar längre. Jag vet inte hur jag skall göra. 3 veckor kvar av ordinarie arbetstid och jag vill ju så gärna vara kvar, och de behöver mig där. Men jag kanske måste gå ner i arbetstid iallafall.
Jag vet inte... vilket dilemma. Skall jag lysnna på kroppen eller på hjärtat?
söndag, september 17, 2006
Förbaskat
Jaha. Det var det valet.
Nu tar det väl fyra år innan folk inser sitt misstag och vi får röd regering igen. Det är bara att hålla i sig i stormen och be till gud att man lyckas hitta ett jobb efter mammaledigheten om man överhuvudtaget skall kunna betala några räkningar och bo kvar i huset.
I övrigt är läget jävligt jobbigt. De förbannade järntabletterna som jag (precis som de flesta andra gravida) äter för blodvärdets skull gör mig så in i helsicke hård i magen att jag får panik.
Det är lagom kul att sitta på toa och verkligen, verkligen behöva bajsa och istället gråta för att det gör så förbannat ont och är helt omöjligt.
Ikväll har jag suttit på toa och grinat med en kopp kaffe i ena handen, (jag AVSKYR kaffe) och en banan i den andra för att kunna svepa en munfull kaffe och bedöva den vidriga smaken med en tugga banan och hoppas, hoppas att makens tips om att kaffe sätter igång magen verkligen fungerar. Jag tror jag måste ringa MVC imorgon och få medicin till hjälp.
Nu tar det väl fyra år innan folk inser sitt misstag och vi får röd regering igen. Det är bara att hålla i sig i stormen och be till gud att man lyckas hitta ett jobb efter mammaledigheten om man överhuvudtaget skall kunna betala några räkningar och bo kvar i huset.
I övrigt är läget jävligt jobbigt. De förbannade järntabletterna som jag (precis som de flesta andra gravida) äter för blodvärdets skull gör mig så in i helsicke hård i magen att jag får panik.
Det är lagom kul att sitta på toa och verkligen, verkligen behöva bajsa och istället gråta för att det gör så förbannat ont och är helt omöjligt.
Ikväll har jag suttit på toa och grinat med en kopp kaffe i ena handen, (jag AVSKYR kaffe) och en banan i den andra för att kunna svepa en munfull kaffe och bedöva den vidriga smaken med en tugga banan och hoppas, hoppas att makens tips om att kaffe sätter igång magen verkligen fungerar. Jag tror jag måste ringa MVC imorgon och få medicin till hjälp.
Nyfött
"Mamma, jag har fått en kusin!"
Dottern väckte mig i morse med den meningen, och på mobilen hittade jag strax efteråt ett sms från E skickat före fem imorse om att deras lilla gulletjej nu äntligen kommit till världen. 48 cm lång och 2300gram kärlek som tänkte komma ut med sätet först men istället snittades ut. Jag hoppas att allt trots det gått bra. Jag blir helt bebissjuk och vill inget annat än åka dit och titta på underverket, men så har de elakingarna på BB satt besöksförbud för alla andra än pappa och syskon. hrmppfft.
Det känns så ofattbart att hon nu är mamma. Det innebär ju faktiskt att det inte är länge kvar tills jag också skall få bebis!
Jag tror det blir en tjej.
I vilket fall som helst så är det precis hur omöjligt som helst att hitta ett vettigt pojknamn så det vore onekligen mer praktiskt med en flicka ur den synvinkeln.
Men det spelar ingen roll vad det blir. Jag hoppas bara innerligt att barnet är friskt. och helst.., om jag får önska, att vi slipper kolik den här gången. Två månders nattligt bärande av intensivt skrikande bebis kan driva vem som helst bananas. Det räcker bra med erfarenheten vi fick av det förra gången.
Förresten så har vi självklart varit och röstat idag. Jag håller tummar och tår för det röda blocket, men jag tror inte att det kommer att hjälpa särskilt mycket. Det verkar som att folk missnöjesröstar och tänker att det är bra att byta regering. Behöver jag påpeka att jag inte håller med.
Dottern väckte mig i morse med den meningen, och på mobilen hittade jag strax efteråt ett sms från E skickat före fem imorse om att deras lilla gulletjej nu äntligen kommit till världen. 48 cm lång och 2300gram kärlek som tänkte komma ut med sätet först men istället snittades ut. Jag hoppas att allt trots det gått bra. Jag blir helt bebissjuk och vill inget annat än åka dit och titta på underverket, men så har de elakingarna på BB satt besöksförbud för alla andra än pappa och syskon. hrmppfft.
Det känns så ofattbart att hon nu är mamma. Det innebär ju faktiskt att det inte är länge kvar tills jag också skall få bebis!
Jag tror det blir en tjej.
I vilket fall som helst så är det precis hur omöjligt som helst att hitta ett vettigt pojknamn så det vore onekligen mer praktiskt med en flicka ur den synvinkeln.
Men det spelar ingen roll vad det blir. Jag hoppas bara innerligt att barnet är friskt. och helst.., om jag får önska, att vi slipper kolik den här gången. Två månders nattligt bärande av intensivt skrikande bebis kan driva vem som helst bananas. Det räcker bra med erfarenheten vi fick av det förra gången.
Förresten så har vi självklart varit och röstat idag. Jag håller tummar och tår för det röda blocket, men jag tror inte att det kommer att hjälpa särskilt mycket. Det verkar som att folk missnöjesröstar och tänker att det är bra att byta regering. Behöver jag påpeka att jag inte håller med.
lördag, september 16, 2006
Sova
Jag har insett att jag förutom nattsömnen behöver sova 1.5 timme extra på dagen för att inte bli helt utmattad.
Dagarna går extremt fort om man både jobbar och dessutom sover bort nästan två timmar. Hur skall jag någonsin hinna få klart allt jag känner att jag måste hinna före bebis?
Just nu väntar jag på att få höra från E. + 1 dag idag för henne och jag har tippat att bebisen kommer på måndag.
Dagarna går extremt fort om man både jobbar och dessutom sover bort nästan två timmar. Hur skall jag någonsin hinna få klart allt jag känner att jag måste hinna före bebis?
Just nu väntar jag på att få höra från E. + 1 dag idag för henne och jag har tippat att bebisen kommer på måndag.
fredag, september 15, 2006
50
Idag är det 50 dagar kvar till beräknad förlossning.
Det känns som att veckorna flyger förbi, och det är väl tur det med tanke på mitt allmänstillstånd.
Jag var till barnmorskan idag på besök och allt såg bara bra ut. Bebisen har under den senaste veckan fixerat sig och det är det jag har känt som ilningar och tryck mot bäckenet.
Jag skall beställa en pizza till middag idag. Det är onekligen otroligt praktiskt att få mat färdigt hemlevererat när man inte orkar varken handla eller laga mat själv.
Men innan pizzan skall jag banne mig ta och sova en stund. Dottern har kommit hem idag från sin pappa så barnen kan roa varandra en stund medan jag vilar.
Det känns som att veckorna flyger förbi, och det är väl tur det med tanke på mitt allmänstillstånd.
Jag var till barnmorskan idag på besök och allt såg bara bra ut. Bebisen har under den senaste veckan fixerat sig och det är det jag har känt som ilningar och tryck mot bäckenet.
Jag skall beställa en pizza till middag idag. Det är onekligen otroligt praktiskt att få mat färdigt hemlevererat när man inte orkar varken handla eller laga mat själv.
Men innan pizzan skall jag banne mig ta och sova en stund. Dottern har kommit hem idag från sin pappa så barnen kan roa varandra en stund medan jag vilar.
torsdag, september 14, 2006
Fy för fyllisar
Det börjar kännas mer och mer hur höggravid och utmattad jag är.
Tre veckor kvar att jobba och jag sitter varje dag efter lunch och håller på att somna av utmattning, men jag jobbar kvar av ren vilja. Jag vill så gärna vara kvar på jobbet den lilla tid jag har innan det är dags för bebis.
Men jag äter värktabletter och kryckar omkring så fort jag ska någonstans. Det är otroligt besvärligt när man skall handla och måste bära saker. Det funkar inte så bra.
Idag har jag för tredje veckan i rad träffat de andra väntande blivande mammorna. Det är otroligt givande, men jag är helt slut i huvudet nu när jag har kommit hem.
Det var någon vidrig gubbe som var minst sagt överförfriskad som envisades med att sitta precis brevid oss och flytta sig närmare och närmare. Han stank av sprit och gick ideligen från sin plats ut i korridoren (jag gissar för att dricka ur någon medhavd plunta med starkare saker) innan han återvände till sin öl som han jobbade på i vad som kändes om eviga tider. Varje gång han gick förbi så kladdade han mer eller mindre på de stackars gravida tjejerna som han trängde sig förbi som satt närmast. Och han gick säkert iväg en tio gånger, minst, innan jag tillslut blev less och sa "vad är det?" när han blev lite väl närgången. Han böjde sig då fram mot mig med sin spritstinkande andedräkt och började prata om vilka vapen han hade hemma och vad det var för kaliber på dem.
Då fick jag nog och gick och sa till personalen, som genast tyckte att det nog var dags för den överförfriskade herrn att säga hejdå. Jag ångrar att jag drog på det, och inte gick och sa till tidigare.
Nu måste jag isäng. Imorgon är det jobb igen som vanligt och ett besök hos barnmorskan som väntar.
Tre veckor kvar att jobba och jag sitter varje dag efter lunch och håller på att somna av utmattning, men jag jobbar kvar av ren vilja. Jag vill så gärna vara kvar på jobbet den lilla tid jag har innan det är dags för bebis.
Men jag äter värktabletter och kryckar omkring så fort jag ska någonstans. Det är otroligt besvärligt när man skall handla och måste bära saker. Det funkar inte så bra.
Idag har jag för tredje veckan i rad träffat de andra väntande blivande mammorna. Det är otroligt givande, men jag är helt slut i huvudet nu när jag har kommit hem.
Det var någon vidrig gubbe som var minst sagt överförfriskad som envisades med att sitta precis brevid oss och flytta sig närmare och närmare. Han stank av sprit och gick ideligen från sin plats ut i korridoren (jag gissar för att dricka ur någon medhavd plunta med starkare saker) innan han återvände till sin öl som han jobbade på i vad som kändes om eviga tider. Varje gång han gick förbi så kladdade han mer eller mindre på de stackars gravida tjejerna som han trängde sig förbi som satt närmast. Och han gick säkert iväg en tio gånger, minst, innan jag tillslut blev less och sa "vad är det?" när han blev lite väl närgången. Han böjde sig då fram mot mig med sin spritstinkande andedräkt och började prata om vilka vapen han hade hemma och vad det var för kaliber på dem.
Då fick jag nog och gick och sa till personalen, som genast tyckte att det nog var dags för den överförfriskade herrn att säga hejdå. Jag ångrar att jag drog på det, och inte gick och sa till tidigare.
Nu måste jag isäng. Imorgon är det jobb igen som vanligt och ett besök hos barnmorskan som väntar.
onsdag, september 13, 2006
Två månader sedan idag
Love story
Where do I begin
to tell the story of
how great a love can be
the sweet love story
that is older than the sea
the simple truth
about the love he brings to me
where do I start
With his first hello
he gave a meaning
to this empty world of mine
There would never be
another love
another time
he came into my life
and made the living fine
he fills my heart
he fills my heart
with very special things
with angel songs
with wild imaginings
he fills my soul
with so much love
that anywhere I go
I'm never lonely
with him around
who could be lonely
I reach for his hand
It's always there
How long does it last
can love be measured
by the hours in a day
I have no anwers now
but this much I can say
I know I'll need him
until the stars all burn away
and he'll be there
tisdag, september 12, 2006
Loppis
Det blev en väldigt tidig morgon idag. Jag såg till att befinna mig vid sjutiden på morgonen ute på Arcus för att köa till bordssläppet för den stora loppmarknaden i Oktober, och det skulle öppna kl.08.00. När jag kom dit var det redan dryga 50 personer före mig i kön.
När klockan passerat nio och kön inte rört sig nämnvärt framåt blev jag något frustrerad eftersom jag egentligen borde ha varit på jobbet kl.09.00. Som tur var fanns A där några meter framför mig i kön, för när hon berättade för mig att jag nog mest troligt kanske skulle få bord runt halv elva tiden först, och jag sa att jag var tvungen att åka och jobba, så erbjöd hon sig att fixa bord till mig. Hur snällt som helst!!! Dessutom var hon en ängel och kom förbi med biljetten och informationspapper till mitt jobb efteråt.
Så nu har jag ett bord att sälja bort lite skrot i Oktober. Bara nu inte bebisen kommer i förtid. Loppisen är nämligen 9 dagar före min beräknade förlossning.
När klockan passerat nio och kön inte rört sig nämnvärt framåt blev jag något frustrerad eftersom jag egentligen borde ha varit på jobbet kl.09.00. Som tur var fanns A där några meter framför mig i kön, för när hon berättade för mig att jag nog mest troligt kanske skulle få bord runt halv elva tiden först, och jag sa att jag var tvungen att åka och jobba, så erbjöd hon sig att fixa bord till mig. Hur snällt som helst!!! Dessutom var hon en ängel och kom förbi med biljetten och informationspapper till mitt jobb efteråt.
Så nu har jag ett bord att sälja bort lite skrot i Oktober. Bara nu inte bebisen kommer i förtid. Loppisen är nämligen 9 dagar före min beräknade förlossning.
måndag, september 11, 2006
Med någon annas ord
En riktigt bra debattartikel i NSD om moderaternas politik.
http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=33681&cat=3&pageIndex=0&arkiv=False
http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=33681&cat=3&pageIndex=0&arkiv=False
söndag, september 10, 2006
Duell
Vilken hetsig debatt det var på TV ikväll mellan Persson och Reinfeld.
Persson dominerade ju totalt som tur var.
Jag fattar fortfarande inte hur folk kan vara så trångsynta och egoistiska att de tror att Reinfelds politik skulle vara bra för det här landet. Det är skrämmande.
Jag är faktiskt allvarligt rädd för hur det kommer att bli om alliansen (läs: moderaterna) vinner valet.
Persson dominerade ju totalt som tur var.
Jag fattar fortfarande inte hur folk kan vara så trångsynta och egoistiska att de tror att Reinfelds politik skulle vara bra för det här landet. Det är skrämmande.
Jag är faktiskt allvarligt rädd för hur det kommer att bli om alliansen (läs: moderaterna) vinner valet.
lördag, september 09, 2006
Boa
Det här med att Boa (med stort B) är tydligen något som alla gravida känner att de måste göra.
Trots att kroppen säger ifrån så finns den där känslan där, och jag gör listor i huvudet på saker jag måste få gjort innan bebisen anländer. Helt plötsligt känner jag mig manad att rensa i garage och förråd och sortera lite här och där trots att det är saker som jag utan problem har kunnat ignorera de senaste fyra åren.
Idag har vi åkt och hämtat en ny säng till dottern, som jag hittade via blocket. En begagnad loftsäng från IKEA som hon nu kommer att behöva när hon och sonen byter rum. Det är ett rejält projekt bara det: att låta ungarna byta rum. Dottern är som tur är nöjd med de gröna väggarna i rummet hon skall få, men sonen tycker inte särskilt bra om de lila/rosa väggarna i rummet som han (och bebisen) skall få. Så på något sätt hade jag tänkt att jag skulle orka måla om också inom de närmsta veckorna. Vi får väl se hur det blir med det.
Jag tror jag måste baka nu. Fylla frysen är nämligen också ett projekt som bara måste göras. Plus att jag är så fruktansvärt sötsugen nu helt plötsligt under sista delen av graviditeten. Jag sätter helt ogenerat i mig en centerrulle om dagen på jobbet vid datorn. Det där med att de centerrullarna kommer att sitta kvar på mage, höfter, lår och dubbelhaka efter att bebisen har kommit ut har jag förträngt. Suget efter godis nu är starkare än lusten att bli fort smal efteråt.
Trots att kroppen säger ifrån så finns den där känslan där, och jag gör listor i huvudet på saker jag måste få gjort innan bebisen anländer. Helt plötsligt känner jag mig manad att rensa i garage och förråd och sortera lite här och där trots att det är saker som jag utan problem har kunnat ignorera de senaste fyra åren.
Idag har vi åkt och hämtat en ny säng till dottern, som jag hittade via blocket. En begagnad loftsäng från IKEA som hon nu kommer att behöva när hon och sonen byter rum. Det är ett rejält projekt bara det: att låta ungarna byta rum. Dottern är som tur är nöjd med de gröna väggarna i rummet hon skall få, men sonen tycker inte särskilt bra om de lila/rosa väggarna i rummet som han (och bebisen) skall få. Så på något sätt hade jag tänkt att jag skulle orka måla om också inom de närmsta veckorna. Vi får väl se hur det blir med det.
Jag tror jag måste baka nu. Fylla frysen är nämligen också ett projekt som bara måste göras. Plus att jag är så fruktansvärt sötsugen nu helt plötsligt under sista delen av graviditeten. Jag sätter helt ogenerat i mig en centerrulle om dagen på jobbet vid datorn. Det där med att de centerrullarna kommer att sitta kvar på mage, höfter, lår och dubbelhaka efter att bebisen har kommit ut har jag förträngt. Suget efter godis nu är starkare än lusten att bli fort smal efteråt.
torsdag, september 07, 2006
Epidural är bra grejer
Idag har jag äntligen varit till sjukhuset och fått träffa en Norea barnmorska tillsammans med maken och prata om mina tidigare förlossningar och om den som väntar mig om några veckor.
Efter att ha pratat i ca 1.5 timme så känner jag mig mycket mer övertygad om att jag trots allt mest troligt vill prova föda vanligt igen. Det som fick mig att få lite hopp igen var att hon lovade mig att man nuförtiden kan få epidural hela förlossningen igenom, och få ha epidural ända tills barnet var ute. Förra gången stängdes epiduralen av när jag skulle krysta och jag blev helt överväldigad av den enorma explosion av smärta som det innebar. Jag var inte beredd på det och fick panik och dödsångest.
Det låter ändå som att det inte behöver bli så nu eftersom jag inte behöver vara med om att de stänger av alls smärtlindring den här gången. Det känns som en otrolig lättnad.
Jag skall tillbaka dit om några veckor och besöka förlossningen och prata mer och göra upp en förlossningsplan. Det känns bra.
Ikväll var jag ute på stan igen på Roasters och fikade med de andra gravida tjejerna som hänger på samma forum på nätet som jag. Det är så otroligt givande och trevligt att lära känna andra i samma situation som också har tankar och funderingar på förlossning och barn.
Nu är jag helt slut. Maken har kopplat TENS apparaten på min ömma arma rygg och jag skall lägga mig och läsa en stund medan den verkar och sedan sussa sött förhoppningsvis. Förra natten var nämligen en ren plåga på grund av all jävla foglossning. Jag drömde däremot en hel del. Drömde att Persson och Reinfeldt fortsatte sin valduell hemma i mitt kök och att Göran vann och Fredrik blev ledsen och började gråta med sina hundvalpsögon. Göran bjöd då som vinnare och sittande statsminister på kakor i form av små sverigeflaggor som de sedan tillsammans åt. Det var synd om Fredrik, men han blev glad över kakorna iallafall.
Efter att ha pratat i ca 1.5 timme så känner jag mig mycket mer övertygad om att jag trots allt mest troligt vill prova föda vanligt igen. Det som fick mig att få lite hopp igen var att hon lovade mig att man nuförtiden kan få epidural hela förlossningen igenom, och få ha epidural ända tills barnet var ute. Förra gången stängdes epiduralen av när jag skulle krysta och jag blev helt överväldigad av den enorma explosion av smärta som det innebar. Jag var inte beredd på det och fick panik och dödsångest.
Det låter ändå som att det inte behöver bli så nu eftersom jag inte behöver vara med om att de stänger av alls smärtlindring den här gången. Det känns som en otrolig lättnad.
Jag skall tillbaka dit om några veckor och besöka förlossningen och prata mer och göra upp en förlossningsplan. Det känns bra.
Ikväll var jag ute på stan igen på Roasters och fikade med de andra gravida tjejerna som hänger på samma forum på nätet som jag. Det är så otroligt givande och trevligt att lära känna andra i samma situation som också har tankar och funderingar på förlossning och barn.
Nu är jag helt slut. Maken har kopplat TENS apparaten på min ömma arma rygg och jag skall lägga mig och läsa en stund medan den verkar och sedan sussa sött förhoppningsvis. Förra natten var nämligen en ren plåga på grund av all jävla foglossning. Jag drömde däremot en hel del. Drömde att Persson och Reinfeldt fortsatte sin valduell hemma i mitt kök och att Göran vann och Fredrik blev ledsen och började gråta med sina hundvalpsögon. Göran bjöd då som vinnare och sittande statsminister på kakor i form av små sverigeflaggor som de sedan tillsammans åt. Det var synd om Fredrik, men han blev glad över kakorna iallafall.
tisdag, september 05, 2006
...
Kära Dexofen.
Vad hade jag gjort utan dig.
Idag hade jag en riktigt plågsam dag på jobbet och du fanns där för att hjälpa mig igenom den.
Vad hade jag tagit mig till om jag inte haft dig till hands. (Suttit i rullstol, gråtit av smärta framför kunderna, kastat saker i väggen i ren frustration).
Men du fanns där och du räddade min dag.
Tack.
Vad hade jag gjort utan dig.
Idag hade jag en riktigt plågsam dag på jobbet och du fanns där för att hjälpa mig igenom den.
Vad hade jag tagit mig till om jag inte haft dig till hands. (Suttit i rullstol, gråtit av smärta framför kunderna, kastat saker i väggen i ren frustration).
Men du fanns där och du räddade min dag.
Tack.
måndag, september 04, 2006
Mer pengar till de som redan har massor på banken
Fredrik Reinfelds utfrågning igårkväll var en obehaglig upplevelse.
Han må vara extremt vältalig och försöka charma tanterna med sina hundvalpsögon och sin enorma panna (som Loket i en yngre variant), men vad han hade att säga ger mig rysningar av skräck.
Jag kan för mitt liv inte förstå att det finns människor som på allvar tänker rösta på honom, och som tror att det blir bättre så. Hur kan man vara så trångsynt?
Moderaterna tycker i praktiken att det är ett utmärkt sätt att styra Sverige genom att sparka på dem som redan ligger, för att de som kanske egentligen inte borde ligga skall resa sig och göra rätt för sig. Men de som inte kan det, de halkar emellan och det är de det slår hårdast mot.
Vem fan är så jävla girig att man inte vill betala skatt från sin höga lön bara för att få några fler slantar över. Det är ju inte vi med billigare villor som tjänar på att tex fastighetsskatten sänks. Inser inte folk att de skattepengarna isåfall måste finansieras från annat håll. (A-kassa, högkostnadsskydd för mediciner osv).
Sen när behövde de rika mer att leva på än de redan har? Det är ju helt jävla sjukt. Giriga jävla lyxpolitik är vad Moderaterna och Reinfeldt bedriver. Sen kan han ju påstå att de är ett arbetarparti bäst han vill. Jag tycker bara synd om de invånare i det här landet som går på den lögnen.
Han må vara extremt vältalig och försöka charma tanterna med sina hundvalpsögon och sin enorma panna (som Loket i en yngre variant), men vad han hade att säga ger mig rysningar av skräck.
Jag kan för mitt liv inte förstå att det finns människor som på allvar tänker rösta på honom, och som tror att det blir bättre så. Hur kan man vara så trångsynt?
Moderaterna tycker i praktiken att det är ett utmärkt sätt att styra Sverige genom att sparka på dem som redan ligger, för att de som kanske egentligen inte borde ligga skall resa sig och göra rätt för sig. Men de som inte kan det, de halkar emellan och det är de det slår hårdast mot.
Vem fan är så jävla girig att man inte vill betala skatt från sin höga lön bara för att få några fler slantar över. Det är ju inte vi med billigare villor som tjänar på att tex fastighetsskatten sänks. Inser inte folk att de skattepengarna isåfall måste finansieras från annat håll. (A-kassa, högkostnadsskydd för mediciner osv).
Sen när behövde de rika mer att leva på än de redan har? Det är ju helt jävla sjukt. Giriga jävla lyxpolitik är vad Moderaterna och Reinfeldt bedriver. Sen kan han ju påstå att de är ett arbetarparti bäst han vill. Jag tycker bara synd om de invånare i det här landet som går på den lögnen.
söndag, september 03, 2006
Mår illa
Bläää. Illamående direkt från morgonen.
Jag fick iallafall sova länge. Sonen klev upp själv och har tittat på barnprogram och låtit både mamma och pappa sova. Skönt. Man får passa på att njuta, för det är trots allt inte så många veckor kvar tills vi får en liten till som kommer att hålla oss vakna på alla möjliga tider på dygnet.
Jag fick iallafall sova länge. Sonen klev upp själv och har tittat på barnprogram och låtit både mamma och pappa sova. Skönt. Man får passa på att njuta, för det är trots allt inte så många veckor kvar tills vi får en liten till som kommer att hålla oss vakna på alla möjliga tider på dygnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
