Idag har jag äntligen varit till sjukhuset och fått träffa en Norea barnmorska tillsammans med maken och prata om mina tidigare förlossningar och om den som väntar mig om några veckor.
Efter att ha pratat i ca 1.5 timme så känner jag mig mycket mer övertygad om att jag trots allt mest troligt vill prova föda vanligt igen. Det som fick mig att få lite hopp igen var att hon lovade mig att man nuförtiden kan få epidural hela förlossningen igenom, och få ha epidural ända tills barnet var ute. Förra gången stängdes epiduralen av när jag skulle krysta och jag blev helt överväldigad av den enorma explosion av smärta som det innebar. Jag var inte beredd på det och fick panik och dödsångest.
Det låter ändå som att det inte behöver bli så nu eftersom jag inte behöver vara med om att de stänger av alls smärtlindring den här gången. Det känns som en otrolig lättnad.
Jag skall tillbaka dit om några veckor och besöka förlossningen och prata mer och göra upp en förlossningsplan. Det känns bra.
Ikväll var jag ute på stan igen på Roasters och fikade med de andra gravida tjejerna som hänger på samma forum på nätet som jag. Det är så otroligt givande och trevligt att lära känna andra i samma situation som också har tankar och funderingar på förlossning och barn.
Nu är jag helt slut. Maken har kopplat TENS apparaten på min ömma arma rygg och jag skall lägga mig och läsa en stund medan den verkar och sedan sussa sött förhoppningsvis. Förra natten var nämligen en ren plåga på grund av all jävla foglossning. Jag drömde däremot en hel del. Drömde att Persson och Reinfeldt fortsatte sin valduell hemma i mitt kök och att Göran vann och Fredrik blev ledsen och började gråta med sina hundvalpsögon. Göran bjöd då som vinnare och sittande statsminister på kakor i form av små sverigeflaggor som de sedan tillsammans åt. Det var synd om Fredrik, men han blev glad över kakorna iallafall.
torsdag, september 07, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag fick ha epiduralen kvar ända tills bm hade sytt ihop allt jag hade spruckit, d.v.s. genom krystvärkar och allting i kombination med värkstimulerande dropp, det var aldrig ens tal om att dom skulle ta bort den. Det fungerade jättebra, jag upplevde inte krystvärkarna som smärtsamma, mer som någon slags kraft och sen kunde jag själv kontrollera hur ont det gjorde beroende på hur mycket jag tog i. Det var egentligen den enda delen av förlossningen som jag upplevde att jag hade kontroll över. Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, kanske bara dela med mig av något som var positivt och kanske peppa dig lite =) Tvinga dem att låta dig ha kvar epiduralen, damn it! Det kommer att gå jättebra ska du se.
SvaraRaderaBianca: Tack! Skönt att höra från någon som har varit med om att ha kvar den också och att det funkat bra. Det låter mycket betryggande.
SvaraRadera