En vän från förr

Satt i soffan tidigare och kände att jag var som snorig. Kände att det började rinna ur ena näsborren och eftersom jag inte hade något papper i närheten så höll jag emot med handen. Döm om min förvåning när det inte är snor utan blod som rinner ur näsan! Jag som aldrig blöder näsblod. Det har hänt en gång förut ordentligt och det var bara för att jag råkade dunka näsan i en stol när jag böjde mig ner och det var mörkt i rummet. Helt plötsligt bara rann det nu. Läbbigt.

I övrigt har jag mått illa som tusan idag. Och trött, så trött, så trött.

Två veckor kvar att jobba. Bara den här veckan och nästa, men det känns som väldigt lång tid just nu när jag är så trött och har så ont.



Idag träffade jag en gammal klasskompis från grundskolan på jobbet. Hon kom in med sin lillebror som nyss tagit studenten, och behövde fota studentbilder. Jag kände inte alls igen henne först. A var sig visserligen lik i ansiktet när jag sedan tittade på henne ordentligt när vi båda insett att vi känner varandra sedan förr, men hon hade alldeles kort hår och var precis som jag givetvis äldre än sist jag såg henne. Det är inte klokt vad tiden går fort.
Det jag tycker är mest faschinerande är att hon också blivit exakt det hon sa att hon skulle bli, och skrev i min "Mina vänner-bok" när vi gick i femman. Då skrev hon att hon ville bli barnmorska och nu är hon det. Tänk vad coolt att redan vid den åldern veta vad man vill med livet.