Rumpnisse?

Nytt besök hos barnmorskan idag. Hon klämde och kände länge och väl på magen och kom tillslut fram till att hon var osäker på om bebisen trots allt nu ligger med huvudet eller rumpan neråt. Så nu blir det ett extra ultraljud nästa vecka för att säkerställa att huvudet ligger neråt (vilket jag verkligen innerligen hoppas). Ligger den inte neråt så blir det vändningsförsök, och funkar inte det så blir det snitt. Men jag håller tummarna hårt att den ligger rätt, men bara vara lite svår att bedöma idag.



Annars är allt rätt så okej.

Trots att jag har ont och är utmattad så tycker jag ändå inte att det är ett dugg synd om mig. Jag har ju själv satt mig i den här situationen. Och det är milsvid skillnad mellan hur det känns nu jämfört med för drygt ett år sedan när jag var sjukskriven och hade så fruktansvärt ont i ryggen av andra anledningar. Då visste jag inte när jag skulle bli bra, eller om det ens fanns ett slut på eländet. Nu vet jag ju. I början på November är graviditeten över och då kan jag räkna med att foglossningen går till sig och jag kan börja träna upp kroppen igen. Dessutom får jag ju en bebis av eländet (peppar, peppar, låt allt gå bra).

Det jag däremot tycker är jobbigt, det är hela den här förlossningshistorien. Jag har ingen lust att föda barn. Alls.

Jag tycker själv att jag är löjlig som är så rädd för något som jag gjort och klarat av två gånger tidigare. Men ändå så blir jag alldeles iskall i magen och får en stor klump av ångest i bröstet när jag tänker på att det här barnet måste ut, och att jag måste krysta ut den.

Kejsarsnitt känns dessutom inte som något bättre alternativ eftersom det för det första är en större risk, och för det andra gör att sjukhusvistelsen blir längre, vilket är en annan källa till oro jag har. Jag vill inte alls ligga på BB. Jag vill bara att det skall vara i slutet på November när jag är hemma igen och med bebis och allt börjar återgå till det normala nya livet.



Åh... varför kan jag inte bara få vara som andra mammor och se fram emot förlossningen med hull och hår.