Kalenderdags

Dags att sätta upp adventskalendrarna till barnen. Varje år får de öppna ett paket om dagen till julafton. Det är kul, men jobbigt att slå in paketen. I år har jag inte hunnit handla paketen färdigt. Det blir en hel del godis i. Ids inte köpa en massa småbilar och annt tjafs som bara ligger och skräpar. Mest godis blir det. En liten bit bara. Det räcker bra.

Jag måste göra en till kalender. Storasyster har bara en köpeskalender i tyg, jag har köpt material att göra en hemgjord till henne också men inte hunnit än.

Nåja, hon kommer hem först om en och en halv vecka, så jag har lite tid på mig.

Vinter

De senaste två dagarna har snön fullkomligen öst ner. Det blev vinter på två röda sekunder. Mitt i all glädje över att äntligen få snö så hade jag glömt bort hur det kändes att behöva sopa bort ett rejält lager snö från bilen när man har bråttomt och istället få in det under jackan och överallt. Jag hade glömt hur det är att behöva skrapa rutan på bilen från ett tjockt lager is utan isskrapa. Hur jäkligt det känns när man har skottat som en galning och gått in och tagit av sig ytterkläderna för att fem minuter senare höra plogbilen komma och köra upp en stenhård tung meterhög snövall framför carporten så att man omöjligt kommer ut med bilen eller får bort snön om man inte genast tar på sig kläderna igen och går ut och skottar.



Idag hämtade jag sonen på dagis och åkte in till stan för att kolla resor hos resebolagen. Jag har letat som besatt på nätet, men jag blir ta mig tusan inte klokare av det. Hittar jag något så hinner jag alltid bli lagomt glad tills det blinkar rött "fullbokat" eller priset visar sig vara ett helt annat än det som jag först hittade, kraftigt avrundat uppåt givetvis.


På resebolagen stövlade vi in och sa "fyra personer till thailand i februari helst tack" varpå vi fick en massa olika förslag som faktiskt passade in ganska bra på vad vi var ute efter, (och så fick vi glass också). Särskilt ett erbjudande verkade jättebra, men vi måste kolla om sambon kan åka redan då eftersom de har leverans på jobbet samma dag. Men vi hoppas, hoppas på det. Annars blir det "samma" resa fast två veckor senare men för drygt fyra tusen spänn mer. Det går väl det också, men ju förr vi åker desto bättre. Slutet på januari lutar det åt nu.



Jag ska snart gå och lägga mig. Jag har klippt håret på sambon och det känns som att jag har små irriterande hårstrån överallt. Det kliar. Jag behöver en dusch först av allt.

Thailand i mitt hjärta

Att försöka hitta en resa för familjen till thailand utan att bli ruinerad är stört omöjligt. Hur jag än vrider och vänder så går det för tusan inte på under 32 000 kr och det bara för flyget mellan stockholm och phuket. Det är helt sjukt dyrt att ta med barnen. Men det vill vi ju göra såklart.

Aaaargh!!!



Tänker mycket på hur det kommer att kännas att vara tillbaka där. Hur kommer det att kännas att se alla platser efter allt jag varit med om med volontärarbetet.

Jag skulle verkligen behöva åka till Khao Lak. Men jag vet inte hur det ska gå. Jag vill inte ta med mig barnen och sambon dit. Speciellt inte om det blir tungt psykiskt för mig. Jag vill inte att barnen skall se mig så ledsen när vi har semester.



Jag skulle behöva åka dit själv en vecka. Åka till Khao Lak, till Pearl Village, till minnesmuren. Se allt, ta in allt, lyssna på min själ. Dokumentera allt i mitt minne och mitt hjärta.



Jag blev intervjuad idag av en reporter för ett radioprogram som skall sändas på årsdagen. Att prata om arbetet tar mig tillbaka till förra vintern, när jag satt dygnet runt framför datorn och letade som besatt efter saknade.

Och den där längtan till Thailand bara växer sig starkare och starkare.

Viktrapport del 9

Det går framåt. Räknar inga points längre. Har inte gjort det de senaste fyra veckorna.
Det går neråt i lagom takt ändå.



Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg


Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg

Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -6,0 kg.

Ny vikt - nya jeans

Sent som fan. Borde verkligen gå i säng, men ska bara uppdatera med lite bilder först.


Här är jeansen jag köpte idag. Mitt första par jeans på fyra år! Köpte en modell som jag ska kunna ha även när jag har gått ner några kilo till.

Igår var vi på salsafest på Kafelino i stan. Lyckades lura med sambon trots att han inte alls dansar salsa. Han fick titta på när jag dansade istället, vilket inte var speciellt mycket eftesom jag satt inklämd brevid honom största delen av kvällen. Det var i vilket fall som helst väldigt roligt. Han gav något halvhjärtat löfte om att försöka lära sig lite hemma med mig, så jag får väl försöka salsadressera honom lite.

Jag var nykter som vanligt och körde bil. Jag har absolut noll lust att dricka alkohol nuförtiden. Det är så otroligt bekvämt att kunna köra hem och slippa vara bakis. Jag har precis lika kul ändå när jag är ute så jag har verkligen inget behov av att dricka. Jag har heller aldrig hört till dem som tycker att öl är gott, så det finns ingen alkoholhaltig dryck som jag saknar. Jag vet inte hur jag blev såhär präktig, men att jag har ätit värktabletter med strikt alkoholförbud under så många år har väl gjort sitt. Jag är dessutom glad över att vara fri från dem nu.

Vi vaknade strax före elva imorse. Sonen sov hos farfar och vi fick en heldag ute på stan bara jag och sambon innan vi hämtade honom vid tre tiden idag.

Sambon köpte en snygg ring till mig som jag trånade efter på jeansaffären. Me like.

Första advent idag. Satte upp den nya julstjärnan i sovrummet.

Resfeber

Surfar som besatt efter Thailandsresa till vettigt pris. Svärmor betalar en viss summa så det är till att hitta något i rätt prisklass.



Är på väg till fotolabbet strax.

Har mina nya jeans på mig. Jag älskar dem.

Klimatförändringar eller?

Fan vad det regnar. Det öser ner regn ute. I slutet på november!! I LULEÅ!! Det är fan helt otroligt. För några dagar sedan var det -14 och snö.

Vädret är helt coco bahia.

Älskade svärmor

Precis när man går och deppar som värst och tycker att tillvaron suger, då ringer svärmor med helt fantastiska nyheter, och jag blir så tårögd att jag knappt kan hitta ord.



Hon vet precis vad vi behöver allra mest just nu.

Dagens funderingar

På väg till dagis:



Sonen: "Åh Mamma, jag skulle vilja klappa en hund. Men man får bara klappa hundar som man känner. Som Latifa. Henne känner vi, henne får jag klappa. Latifa är snäll."



På väg hem från dagis:



Sonen: "Mamma, är det farligt att äta farlig korv? varför heter det farlig korv?

Jag: "Du menar falukorv? Nej, den är inte farlig. F A L U korv heter det.

Sonen: "Jaha. Jag trodde det hette farlig korv. F A L U korv. Nu blev det rätt."

När har man pudrat tillräckligt?

Klicka på bebisen högst upp.

Grepp om verkligheten

Wah. Jag har så svårt att sova på nätterna just nu.

Ligger och kastar mig i sängen och har ångest över ekonomin, och bilder som ska göras, och hus som ska städas, och adventskalendrar som ska fixas, och tycker de om mig på jobbet, och jag känner mig så otillräcklig, och jag bara glömmer allt och fan också att jag alltid ska behöva stressa och ändå tydligen ta för lång tid på mig ("håller du fortfarande på med det där?, är du inte klar ÄN?" verkar vara den mest använda repliken till mig på senare tid. Och ja.. jag VET att jag borde göra saker klart såå mycket snabbare och jag vill ju det, men på något sätt så har dygnet bara 24 timmar och jag varken hinner eller orkar allt jag borde/måste/ska).

Och hur jag än gör så får jag onda ögat från någon. Kanske är jag bara jävligt känslig och överreagerar, men jag klarar inte av översittartyper och folk som inte kan säga vad de vill på ett bra och konstruktivt sätt utan istället skall antyda en jävla massa grejer eller vara översittare och visa vem som minsann bestämmer, som att jag inte var fullt på det klara med det redan.

Och jag hatar att jag inte kan säga ifrån, att jag sväljer skiten jämt och tänker att "ja,ja, det går över", och sen blir jag istället arg på andra småsaker som jag inte orkar med efter allt annat tidigare och så säger jag ifrån med kanske lite för hög röst varpå sambon säger "schhhhhhh!!!" och jag hatar när han hyssjar mig som att jag var fem år gammal.



Och jag har inte tid att blogga, för jag måste fixa bilder och bli av med min ångest.

Men annars är allt bara bra, tack.

Viktrapport del 8

Bra vecka. Hade säkert gått ännu bättre om jag inte svullat hela helgen. Jag är nöjd.

Nu har jag plötsligt inga byxor som sitter som de ska längre. Alla bara hänger :-)



Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg


Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -5,2 kg.

Nattliga grubblerier

Varför sitter jag uppe trots att jag är dödstrött och verkligen borde gå och sova?



Varför har jag ont i magen av prestationsångest och ekonomitrubbel alltid just när jag behöver sova, men inte mitt på ljusan dag när jag har tid och ork med sådant?

Åtta år

Idag är det exakt åtta år sedan som sambon och jag blev tillsammans.



Åtta år, och vi är precis lika kära fortfarande.

Det, det är riktig kärlek.

Premiär

Idag har jag åkt snowboard för första gången på säsongen.

Vi åkte till Kåbdalis hela familjen och lämnade ett molnigt nollgradigt Luleå för ett soligt Kåbdalis med temperatur på -14 grader.



Backen var hård, ojämn, brant och kort. Liften ännu värre.

Förutom knappliftar* är spåriga bygelliftar det värsta jag vet. Efter ett flertal sprickor i korsbenet så är jag nu livrädd för att ramla i liften, vilket gör att jag givetvis blir dörädd och orolig när jag ser att det är spårigt, och det i sin tur gör att liftåkandet blir till ett riktigt stort Gissel.

I vanliga fall brukar jag snika skjuts upp med sambon som åker slalom, men idag hade vi sonen med oss så det gick inte. Kvar stod jag och försökte flirta mig in hos någon ensam stabil slalomåkare första gången jag skulle upp. Det gick sådär. Efter tio minuter förbarmade sig en tolvårig pojkspoling och frågade "vill du åka upp med mig" vilket jag såklart ville. Gullunge.

Upp tog jag mig. Ner tog jag mig också. Hjälpligt. Sa jag att det var ishalt, skithårt och ojämt? Sa jag att jag är livrädd för att göra illa mig igen?



Hursomhelst var det underbart att vara i backen. I love my bräda. Det är värt att få ont om man ramlar, för det är så jävla kul. Mycket roligare än slalom. Sådeså.

Det ska vara hjälm i år.

Kåbban i skymning.

* Första gången jag åkte knapplift var i våras, och jag ställdes inför en tuff uppgift i Hemavan. Det är inte lätt att försöka behålla värdigheten när man kommer åkande i Rammsteinmössa, Rob Zombie i lurarna, med solbrillorna på och först på femte försöket tar sig upp i knappliften Kattungen. Då är man så lagom cool.

Lång och tuff

Jag har varit på salsafest ikväll.



En helt ny upplevelse var att dansa med en kille som knappt nådde mig till axeln. Jag hade dessutom högklackat vilket gjorde att han hade sina ögon ganska exakt i brösthöjd på mig. eh.

Det var inte helt lätt att försöka komma under hans arm när han skulle snurra mig. Jag fick huka mig för att det skulle funka. Så vi snurrade inte så mycket, som tur var.



Idag har jag blivit en hjälm och ett par skidglasögon rikare.

"En billig livförsäkring" tyckte sambon och köpte det till mig. Så imorgon i Kåbban skall jag visa att jag också är tillräckligt tuff för att våga ha hjälm i backen.

Ett porträtt

Kolla vilka coola South Park-porträtt man kan göra här. Hittade sidan via Sarah.

Hur ser ni andra ut?

cest moi.

Fattig

Usch vad jag är äckligt fattig. Jag får panik.

Jag är så jävla less på att ha en inkomst på 7000kr efter skatt varje månad, år efter år.


Jag behöver ett riktigt jobb, med en riktig lön.

Kommer inte på någon bra rubrik...

I en veckas tid nu har jag gått och känt mig lite stel i nacken. Vissa dagar har jag haft jävligt ont. Idag är det mest sådär irriterande stelt. På gränsen till nackspärr mest hela tiden känns det som. Och jag har för mitt liv inte kunnat koppla varför.



Och så idag i bilen på väg till sjukgymnatiken slog det mig: Men förhelvete. Krocken. Är det därför jag har ont i nacken, dammit?


Ingen salsa ikväll. Var på väg, men ångrade mïg i sista stund. Salsade igår och ska salsa i helgen igen, så jag stannade hemma med min nacke istället.



Idag var jag till Eviva och pratade om utbildning. Vi får väl se om det leder nånstans.



På två dagar har jag fått två sms "C & L har fått en liten pojke" och "Vi har fått en liten flicka..." Hoppla bara, vad det kommer bebisar nu i bekantskapskretsen. Grattis, grattis!!



Och jag är så jävla trött, trött, trött. Imorse väckte sonen oss 06.05.

- "Mamma, pappa, jag behöver gå och kissa och jag vill inte gå och kissa eeheensaaaam".

Vilket han givetvis gjorde ändå när han insåg att vi inte alls tänkte kliva upp och starta någon ny följapåtoamittinattenionödan-tradition. Hos oss är det natt tills pappas klocka ringer. Tills dess sover man.

Och det tänker jag också göra nu. Godnatt.

Tillsvidare

Jag får vara kvar på jobbet till sista december iallafall. Mer vet jag inte i nuläget. Känns skönt att få vara tills dess iallafall.



Har precis kommit hem från salsakursen och måste snabbt slänga i mig lasagne innan läggdags. Jag har varit så vansinnigt trött på jobbet nu i två dagar och suttit och gäspat mig igenom dagarna så jag måste komma i säng i tid idag.

Långt utvecklingssamtal ikväll på dotterns skola.

Det märks att hon börjar närma sig puberteten. Dyslexin är inte lätt för henne. Hon är så stark och duktig som kämpar på trots att det är så svårt för henne allt som oftast.



Gjorde av med lite aggressioner på Delta Force Black hawk down framför TV:n. Åt en dubbeldajm och känner mig något mindre grinig nu.

Det är konstigt att man bli så chokladsugen just den tiden i månaden. Annars har jag aldrig några problem att avstå från sådant.

Viktrapport del 7

Neråt iallafall. Det är huvudsaken.

Det är den tiden i månaden, så jag känner mig svullen och grinig.
Nåja, det är bara att ta nya tag!




Dagens vikt, Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -4,2 kg.

Who's that girl?

Läste på Spirres sida om saker som hon gillar och huruvida det var rätt och inne eller inte.

Det fick mig att reflektera över hur jag själv är och vad jag gillar och inte gillar.



En av mina sämsta egenskaper är förmodligen att jag kan vara ganska nedlåtande när det gäller sådant som jag själv inte tycker om. Sen om det är inne eller inte, det bryr jag mig inte speciellt mycket om.

Om jag ser något som jag tycker är snyggt så gillar jag det. Om jag ser något jag tycker är fult så ogillar jag det, oavsett hur många trendiga brudar som spenderar sina fortunes på det för att det är så rätt just nu.

Jag är en ganska fattig människa. Med det menar jag att min plånbok för det mesta gapar alldeles förskräckligt tomt trots att jag inte alls tycker att det är trevligt. Jag handlar sällan kläder på dyrare affärer än H&M. Jag handlar överhuvudtaget sällan kläder till mig själv av två anledningar: 1. Pengar, 2. Jag känner mig så fet att inget sitter snyggt och jag väntar på att jag ska gå ner i vikt först (7 years and counting). Det händer att jag unnar mig liiite dyrare kläder. Då är det oftast någon snygg t-shirt eller tröja jag hittat, och oftast på Carlings. Annars är det H&M som gäller.

Jag äger ett par jeans. De köpte jag på nämnda billighetsaffär för trehundra spänn för tre år sedan. Sedan dess har jag väntat på att gå ner i vikt så att jag kan köpa ett par fina jeans som sitter snyggt. Innan jag är där så står jag ut med H&M jeansen. Trist men sant.

Militärgrönt och svart är mina favoritfärger. Jag älskar militärgrönt.

Armybrallor: that's me. Bruna stövlar med rund tå: not so much.

Favorittröjor: Svarta t-shirtar med snygga tryck. Hit hör NIN tröjan, Six feet under tröjan, Rammstein tröjan, D-angel tröjan och andra liknande. Alla de är svarta. surprise surprise.

Jag skulle aldrig sätta på mig tajta jeans med höga bruna stövlar över. Inte heller ballerinaskor.

Jag tycker att puffärmar och volanger är jättefult.



Jag är inte vegetarian men handlar alltid ekologiskt så långt det går. Att köpa billigare bara för att det är billigare när det kommer till mat, det är inte min grej.

Jag önskar att jag kunde vara lika medveten när det kommer till kläder, men jag har inte råd.



Min musiksmak varierar beroende på humör. Men överlag kan väl sägas att jag har otroligt svårt att vara på bra humör en hel dag om jag tvingas stå ut med radio Rix och liknande. Shirley Clamp, Lena PH, Bodies without organs, Darin, diverse komersiell hip hop och annat skit göre sig icke besvär.

Jag älskar Coldplay, Massive Attack, Depeche Mode, Rammstein, Portishead och Radiohead. Jag älskar Tori Amos, U2, Stina Nordenstam, Kent, Manson, NIN, Prodigy och Rob Zombie.

Lika mycket älskar jag Bo Kaspers Orkester, Sigur Ros, Thomas Di Leva och Moby. Jag älskar att promenera ensam med Sarah McLachlan, Heather Nova eller Anna Ternheim i lurarna. I'd rather dance med Kings of Convenience gör mig lycklig.



American Beauty är en otroligt bra film. Matrix ger mig energi och jävlaranamma. Crash bara älskade jag. The Shining kan jag fortfarande inte se helt igenom med fullt ljud för att den är så jävla läskig och bra.



Jag är avundsjuk på Anton Corbijn för att hans porträtt är så svarta och jag vill också ha ett sådant djup som fotograf. Anton är min idol.



Jag lyssnar gärna på böcker eftersom jag då får annat gjort samtidigt. Jag tyckte om DaVinci koden. Marian Keys böcker läser jag så fort de kommer ut. De får mig att må bra.



Jag har dragit ner på TV-tittandet rejält och ser numera bara några serier. Desperate Housewives, lost, Nip/tuck, One tree hill, OC, Alias och Cityakuten.

Six feet under är den bästa serien som har visats på TV någonsin.



Dans är min nya drog och jag dricker sällan alkohol. Jag älskar att vara ute i backen med snowboarden även om jag åker hellre än bra. Försiktig på gränsen till hamig är min åkstil.


Jag bryr mig inte om jag klär mig rätt eller inte. Jag bryr mig inte om jag lyssnar på rätt musik.

Men jag bryr mig oftast alldeles för mycket om vad andra tycker om mig som person, och jag jobbar för att förändra det varje dag. Jag vill bara vara jag, precis som jag är.

Farsdag

Jag hjälper sonen att göra farsdagskort som komplement till hjälmen vi köpte igår.

Han får låna mina akvarellkritor och måla på riktigt akvarellpapper. Försiktigt färglägger han och målar vatten med penseln.

Sonen: "Skriv såhär mamma: "hej, grattis pappa på farsdagen. Den här har jag ritat och målat och här har mamma skrivit, jag har ritat en blomma och en blomma och en blomma och en sol och en skylt. Och ett hjärta. Skriv så."

Jag förkortade det lite och så fick han berätta istället.

Slisk

Schwartzwaldtårta och wienerbröd och kaka och thé har jag satt i mig idag. Vi var hos svärfar på farsdagsfika.

Mastigt var det. Sliskigt. Onyttigt inte minst. Men aaaaahhh så underbart gott.



Snart skall jag rasta stavarna i en timme och döva samvetet medan dottern har buggträning. Sen kan jag bara be till gudarna att vågen inte bli alltför upprörd imorgon bitti.

Mardrömmar

Vaknade kallsvettig, flämtande och helt otröstlig klockan 02.35 inatt.



Jag drömde att jag lämnade min son lekande i badkaret ensam en stund. I fem minuter. Och när jag kom tillbaka lekte han inte längre. Han bara låg där med håret flytande runt huvudet, alldeles stilla strax under ytan.

Och jag hoppar i badkaret skriker hysteriskt HERREGUUUD NEJ NEJ NEEEEEEEEJJJ!!!!

sliter upp barnet och håller honom upp och ner och ruskar honom, varpå han hostar till och börjar gråta.



Här vaknade jag. Sambon upplyste mig sömndrucket att det bara var en dröm.

Men jag kunde inte somna om alls. Klev upp och gick in och lade mig brevid min sovande, lätt snarkande son, och bestämde mig för att aldrig, aldrig, aldrig lämna honom ensam ens en liten stund i badkaret. Han får ha sällskap av mamma tills han är femton eller nåt.

Odla kub

Cilla tipsade om detta starkt beroendeframkallande tidsfördriv. Så då gör jag också det. Det går ta mig tusan knappt att sluta när man väl börjat.

Huvudbry

Lördag på stan för familjen idag.

Åkte in för att köpa farsdagspresent till sambon, och tog med honom för att det skulle bli rätt från början. Jag köpte en slalomhjälm till honom så jag slipper oroa mig lika mycket när han åker fort, fort i de svarta pistarna.



Vinterns ständiga problem med mössor tog vi också tag i.

Att försöka hitta en mössa till sambon, som har rätt stort huvud och mycket tjockt hår är inte det lättaste, och när han dessutom är otroligt kräsen med utseende, och material så får man leta länge.

Det slutade iallafall med att vi köpte sju mössor totalt. Tre till sambon, två till mig och en var till barnen. Så nu har jag något att ha på huvudet i backarna jag också.

Jag åker så sakta så jag behöver ingen hjälm.

Oooh. snyggve mössa. Ull med fleece vid öronen. Helt perfekt. 299kr.

Blev kär direkt. Det var den skönaste mjukaste mössa jag provat någonsin. 20 spänn på Stadium. Årets fynd!

Men för helvete, Amelia!

Nu är jag jävligt less på att höra Tommy Nilsson skråla om att Amelia skall komma i tid och otid dagarna i ända.

Nu får hon väl ändå ta och gå till människan så jag slipper höra honom be henne komma igen. Jag orkar inte mer.

Frestelser

Fredagkväll. Är godissugen. Jobbigt.



Var med sonen till ICA efter dagis. Hittade ett mindre berg av färdigförpackad pepparkaksdeg i kyldisken. Länge stod jag där och bara tittade och verkligen ville köpa, men lät bli tillslut. Insåg att jag inte skulle sluta äta innan degen var slut, och det vore inte bra för min viktminskning.



Idag har jag ätit buffé från thairestaurangen till lunch. Det var otroligt gott.

Jag har så många dagar gått förbi där vid lunchtid med kurrande mage och känt doften av all underbar mat, men ändå fortsatt förbi till konsum och köpt en fryst viktväktarrätt eller en burk köttsoppa istället.

Idag bestämde jag mig för att jag skulle unna mig det till lunch. Om jag ska säga nej till allt jämt så kommer jag att bli galen. Viktminskningen skall ju ändå kännas okej och inte som att jag måste avstå från allt jämt.



Jag ska gå och vila en tag. Svärmor är här och umgås med sonen en stund så jag kan ta mig sådana friheter. Nice.

Just nu ser de på Combo tror jag och svärmor sjunger med till "boulevard of broken dreams". eh.

Rätt kläder till rätt tillfälle, eller hur det nu var...

Vad svårt det är det där med träningskläder ibland.

Det kan kännas helt omöjligt att klä sig passande till träning.



På min salsakurs t.ex så är det ganska många tjejer som dansar i tajta jeans och långärmad tröja. Själv håller jag på att avlida av värmen därinne och svetten bara rinner om mig. Jag skulle aldrig kunna dansa järnet i långärmat och jeans. Det är ju träning goddammit. Och så killar som dansar i skjorta. Långärmad skjorta. På kurs liksom. Och luktar svett långa vägar. Det är inte så überfräscht direkt.



Jag styrketränar på sjukgymnastiken och där kan man hitta alla möjliga träningskläder.

Idag tränade en man samtidigt som mig. Han är lång, flintskallig, och har alltid en t-shirt instoppad i sina tajta glansiga cykelbyxor. Och så stönar han extremt ljudligt och oanständigt när han använder maskinerna. Jag ryser vid blotta tanken.



Och själv då, så känner jag mig som den där långa, feta bruden i högklackade skor som de korta killarna undviker. That's me. The fat chick in high heels.

Men vänta bara tills jag har bantat klart.

På norra fronten inte mycket nytt

Sjukt trött idag. Orkar inte skriva längre inlägg. Ska gå och sova istället. Kul blogg det blir.



Dagens roligaste händelse: Emma hälsade på mig på jobbet helt plötsligt med Hasse och Tage. Bara sådär, direkt från storsta'n. Jättekul!!

Den där karriären

Tio över sex somnade sonen framför bolibompa, helt utmattad.

Själv är jag också aptrött, men har lyckats ta mig i kragen och göra tacos och suttit och pratat med sambon om karriär och jobb i nästan tre timmar.



Oroar mig för hur det blir med jobbet. Ska ringa F-kassan imorgon för att ta reda på hur det blir för mig på jobbet fortsättningsvis.

Hatar att inte veta så långt i förväg. Jag blir så stressad av det. Det är helt sjukt.



Jag vill jobba med det här jämt. Det är så fruktansvärt roligt så det finns inte.

Även om det känns otroligt bra att kunna säga att jag jobbar på ateljé X, så vill jag kunna säga "jag är fotograf" på riktigt. Vill inte bara vara "arbetspraktikant". Jag vill jobba. På riktigt. Få credd för det jag gör. Det kommer väl någongång det också.

...och så sågs vi igen...

Stötte på ett par idag som gick i skolan tillsammans med mig i Tornedalen. De kom in på mitt jobb och bokade tid för fotografering. De kände först inte igen mig. Jag kände först inte igen dem heller, vilket inte är så konstigt eftersom jag inte träffat dem på drygt tio år eller så.



Konstig känsla var det iallafall. Minst sagt.

Särskilt med tanke på att vi verkligen inte var speciellt bra vänner på den tiden det begav sig. (vänner är väl snarare motsatsen om man säger så).

Det var en underlig känsla att träffa dem på mitt jobb som kunder.

Viktrapport del 6

Den här veckan gick det betydligt bättre än förra. Trots att jag ätit princesstårta och kolakladdkaka och dammsugare och pepparkakor och rostbiff och potatissallad....

Det gäller väl bara att inte fortsätta synda bara för att man har frossat en dag.
Jag trodde resultatet skulle vara sämre än såhär, så jag är jättenöjd. :-))




Dagens vikt Måndag 7 November 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -3,9 kg.

Kalasfunderingar

Igår var jag med sonen på barnkalas.

14 barn i åldrarna 3-5 år, och inga föräldrar i sikte, utom jag och födelsedagsbarnets mamma, pappa och en äldre syster (tror jag).



Det var något kaosartat.

Jag måste säga att jag är förvånad över att de andra föräldrarna vågar lämna sin 3-4-5 åring ensam i två timmar med, visserligen dagiskompisarna, men med vuxna som de faktiskt inte känner.



Utöver min egen son, så blev under kalaset tre andra pojkar ledsna. En saknade pappa efter att pappa hade åkt och han stod och tryckte vid dörren med tårar i ögonen och sa "var är min pappa?". Jag pratade med honom och fick honom på andra tankar. Jag sa att vi skulle smyga till de andra pojkarna och kittla dem och busa lite. Så med sin hand i min gick han efter lite övertalning med mig och blev glad efter en stund.



Pojke nummer två satt helt plötsligt själv i ett hörn och var ledsen med tårar i ögonen. Storasystern på festen satt på en stol brevid och sa till mig: "jag tror han är ledsen". Så då fick Ina rycka in igen och sätta sig på golvet med honom och prata en stund. Jag ropade dit min egen son och kittlade honom och den ledsna pojken lite, och då fick pojkarna mod att kittla mig. Efter en stund hade jag fem pojkar hängande på ryggen, i armarna och i mina ben, kittlandes allt vad de orkade, och den ledsna pojken var inte längre ledsen.



Pojke nummer tre kom i slutet av kalaset krypande på golvet, gråtande och hade inte alls lust att vara på kalas längre. "jag vill åka hem nu" sa han, och jag tog upp honom i famnen. Honom avledde jag med att erbjuda honom fika och godis, men han var inte alls intresserad. "Jag vill ha hamburgare" snyftade han och vi pratade om vilka hamburgare som var godast och var de brukade köpa hamburgare. Efter en stund lugnade han ner sig och ville ha en ballong, så då tog jag honom i famnen och så fixade vi en ballong. Han satt sedan resten av kalaset kloss mot mig i soffan och tittade när de andra pojkarna lekte. Han var inte ledsen längre, men han behövde väl tryggheten av en vuxen.



Och under hela tiden undrade jag var i allsindar de andra föräldrarna höll hus. Varför inte kalasföräldrarna åtminstone hade en lista med telefonnummer att ringa om det hände något.

Min egen son slog huvudet i ett bord och blev jätteledsen en stund, och jag tänkte för mig själv vilken tur det var att jag var där.

Man måste väl för all del kunna nå föräldrarna i nödfall. Och på ett vilt kalas för 4 åringar så händer det grejer. Garanterat.

En förbättring

Den enda gången den här låten har varit gullig eller bra på nåt sätt var idag när min son helt plötsligt började sjunga på den.



"Ja jag vill leva da loche vita eee, ja jag vill leva da loche vita eee" (upprepa 10-20 gånger i följd).

Ha-begär

Ryggen kändes bättre imorse än igår. Natten utan bäddmadrass var kanhända bra för mig. Vi ska prova sova så hela veckan och se om det blir någon skillnad.


Nu ska jag jobba mer i photoshop. Har massor med bilder att redigera färdigt och det tycks aldrig ta slut.



Jag vill ha en ny kamera NU. En bättre, mer ljusskänslig systemkamera så att jag kan byta optik när jag vill. Jag vill ha antingen den här, eller den här. Den ena är dyrare. Frågan är om den är tillräckligt mycket bättre för att uppväga priset. Kanske bättre att köpa den billigare och satsa på objektiv istället.

Jag är så bortskämd på jobbet eftersom jag där får fota med en sån här. Den är så fin så fin. Men jag kan ju inte jämföra kameran på jobbet med den jag ska köpa. Det är ju inte som att jag har råd med ca sjuttiotusen spänn för bara kamerahuset. No way josé.

Skjuta pang pang

Har suttit vid datorn i flera timmar ikväll och redigerat bilder. Man blir lite fyrkantig i ögonen tillslut.

Skärmen är kalibrerad och fin nu. Inget extra rosa så långt ögat når. Tur det.



Blev less på att redigera tillslut och gick ner till vardagsrummet och spelade bort ett par timmar på Delta force med sambon. Helt okej tidsfördriv. Jag är ett stort fan av fps-spel och spelade Delta force på PC:n när den kom för rätt många år sedan, och det här var väldigt likt.

Även om det var kul så finns det ändå ingenting som slår Halo 2. Mitt älsklings, älsklings, älsklingsspel.

Mer ryggvärksproblem

Jag har kommit på att min säng nog är för mjuk.
Varje morgon när jag vaknar så har jag ont i ryggen. Det känns inte så fränt.

Vi har tagit bort vår dyra fina bäddmadrass och ska testa sova utan den och se om det hjälper.



Idag ska jag kalibrera om skärmen igen.

Jag gjorde det häromdagen och allt blev rosa. Hmm. Helt klart är att jag har gjort något fel.

Rygghelvete

Sitter och lyssnar på Laleh och gillar det jag hör. Hon har verkligen en personlig röst. Det gillar jag.



Jag har ont i ryggen. Förbannade jävla skitrygg!!!!!

Jag blir så less. helvete helvete helvete.

Okej. Det är inte så fruktansvärt illa egentligen. Jag menar, jag har ju haft betydligt värre värk än såhär. Men bara den fantastiska lättnaden jag har haft i ett par månader med knappt någon värk alls gör att jag bara vill ha mer av det. Jag vill inte alls ha ont. Jag hade nästan glömt vilken jävla bitch jag blir av den här värken. Jag ömsom fräser och spottar, ömsom grinar och tycker synd om mig själv. I don't like me like this.

För tre veckor sedan hade jag inte ont. För tre veckor sedan hade jag massor av energi. Jag var glad, jag var positiv. Jag tog tag i saker.

Nu vill jag bara lägga mig ner och dö och skita i allt.

Min nya danshobby hjälper mig ur depressionsträsket några gånger i veckan iallafall. Även om det gör ont att dansa också, så är det värt det.

Jag knäcker hellre ett par dexofen, dansar och känner mig levande, än bara väntar och väntar på att smärtan ska gå över.

Jävla kropp.

Och jag tycker synd om mig själv har otroligt svårt att låta bli att käka kaloririka onyttiga jävligt goda trösterika godsaker.

Och svär något förbannat gör jag också. och det skiter jag i.

Jävlar och förbannat och helvete och skit och värre saker verkar vara det enda som är starka ord nog i nuläget.



Karaktär, om du någongång var behövd så är det nu.

Allt löser sig med lite tejp

Jag avskyr verkligen den här årstiden vädermässigt.

Precis nu är det som absolut värst.

Det är inte tillräckligt kallt för att det ska snöa, men tillräckligt kallt för att det bara skall vara mörkt, kalt, smutsigt och rått. Me no like.



Det var meningen att Kåbdalis skulle ha säsongspremiär till helgen, men med det här jävla blidvädret får jag väl se mig om efter en skidbacke i månen eller nåt. Väderhelvete.



Har precis kommit hem från salsan. Det är fortfarande hysteriskt roligt. Jag fattar bara inte att jag inte har börjat salsa tidigare. Dessutom blir det bara roligare och roligare.

Idag var det träningsdans och jag fick dansa en hel lång låt med min kurslärare. Fan vad kul det var!! och grymt jobbigt. Svetten rann nerför min panna ner i mina ögon. Det händer inte ofta för mig kan jag säga.



Igår följde jag med chefen när han skulle plåta Plannja baskets lagbild. Jag hade den fantastiskt roliga uppgiften av "förste stolstejpare". Stolarna på läktaren bakom där laget skulle stå är uppfällda automatiskt, så jag fick springa och tejpa ner dem så det skulle se snyggare ut. Med jämna mellanrum släppte sedan en tejpbit och en stol smällde upp och det var till att snabbt springa dit och tejpa mer medan basketspelarna stod och sneglade och var jätteavundsjuka på mitt roliga jobb. Såklart.



Ärligt talat så var det faktiskt roligt. T.o.m att tejpa stolar är kul när jag får lära mig allt runtomkring samtidigt.



Nu ska jag ta en dusch.

Monstersoppa

På väg hem från dagis i mörkret:



Sonen: Mamma, jag är rädd för mörkret!

Mamma: Det behöver man inte vara, mörker är inte farligt.

Sonen: Men jag är rädd för spöken.

Mamma: Spöken finns ju inte. Du får säga som Alfons. Minns du vad han brukar säga?

Sonen: Stick du stygga spöke, för du finns inte.

Mamma: Ja precis. Så säger man så behöver man inte vara rädd längre.

Sonen: Men jag är rädd för monster också. *funderar*

Då kan man säga såhär: "Gå härifrån dumma monster, annars dödar jag dig och kokar dig och äter upp dig!!"

Liten blir större

Lilla killen har blivit stora killen och fyllt fyra år idag.


Farmor: "hur gammal är du nu?"

Sonen: *sätter upp fyra fingrar lite nonchalant* "Du kan ju räkna själv".

Testar de nya skridskorna. De verkar funka bra att balansera med på ett ben även inomhus.

Det blev ganska mycket sånt här ikväll. Jag har inte räknat en enda ynka point. När sonen fyller år räknar jag banne mig inte.
Imorgon däremot tar jag nya tag.

För fyra år...

...en timma och 52 minuter sedan föddes vår son.


En 4335 gram tung och 51 cm lång kille kom han till världen ur en extremt lättad mamma som sa "aldrig mer, nästa gång blir det kejsarsnitt".


Men så låg han där på magen, rödmosig och hal och skrek för full hals.

De hänförda och rörda föräldrarna bytte menande blickar med varandra vid tonerna av sonens fantastiska röstkapacitet som säkerligen kunde få den vassaste av brandbilssirener att sucka avundsjukt. Aldrig hade föräldrarna hört något så vackert.


"Kolla, honom har vi gjort själv!" viskade de malligt. "En Lillebror".


Doulan, tillika bästa vännen och den blivande gudmodern grät och filmade.


Mamman hade haft en snabbare förlossning den här gången än när storasyster föddes.


Klockan 07.00 på onsdag morgon den 31 Oktober 2001 befann de sig på förlossningsavdelningen för igångsättning.

Det gelades och lyssnades, och när de första mensvärksliknande molande värkarna satte igång en stund senare grät mamman en skvätt för att hon kom ihåg dem sen sist ("nu blir det ju bara värre och värre tills det är färdigt") och nu ångrade sig och inte alls hade lust med en förlossning längre. Hon ringde Doulan som genast satte sig i bilen och körde till förlossningen i ilfart.


"JAG SKA HA LAVEMANG!!!" meddelade den blivande mamman bestämt, och så blev det.

Därefter vankades det en hel massa i diverse korridorer och den förväntansfulla trion lunchade i restaurangen på sjukhuset. Doulan och den blivande fadern klämde i sig skrovmål medan den blivande mamman åt någonslags mandelkaka. Allt medan värkarna kom och gick och kom och gick. Besökare på sjukhuset tittade förundrat när mamman fick stanna till ibland och vänta ut värkarna under promenaderna i sjukhusets korridorer.

Senare tillbringade hon en tid av värkarbetet i ett varmt bad med levande ljus på badkarskanten och en bit mörk choklad i handen.


Mot kvällen avtog värkarna lite och det bestämdes att hon skulle få sovdos för att vila under natten. Mamman tackade och tog emot och sov hyfsat mellan värkarna den natten i förlossningsrummet.


Torsdag morgon den 1 November 2001 klockan sju på morgonen sattes en elektrod på barnets huvud och värkstimulerande dropp kopplades in. Nu skulle här födas barn minsann!


Därefter är minnet ganska suddigt.

Det mamman minns är smärta, ljuvlig lustgas, barnets hjärtljud i högtalarna och en oerhörd lättnad, ja närmast dyrkande kärlek till narkosläkaren som satte epidural på eftermiddagen.


Senare krystvärkar med en mamma som inte hade lust längre. "Nu får den (lägg in lämpligt ord här) ungen ta och komma UUUT någongång!!!"


19.47 den 1 November 2001 kom han tillslut. 37 timmar och 47 minuter efter igångsättning.


Efter tio minuter var all smärta nästan glömd och definitivt förlåten.
Jajjamän. En till. Tre till. Hur många som helst. Bring them on. Inga problem lixom.



För det var värt det. Alla gånger.

Slutresultatet blev ju faktiskt världens finaste lilla son, (helt objektivt givetvis).