På undantag

Jag känner mig sådär lagom utfryst just nu.

Dottern har pyjamasparty med två kompisar och de ligger och vräker ut sig i vår soffa i sina pyjamasar och tittar på Sandor slash Ida och käkar chips och fnissar. Sådär som tolvåringar gör.

Jag är portförbjuden från vardagsrummet såklart, så istället hade jag hade bökat in mig i sovrummet med laptopen och laddat ner ett par avsnitt av Greys anatomy på den och låg där under duntäcket med ett berg av kuddar under mig och med hörlurarna på och bara njöt av lördagkvällen, när sambon dråsar in brevid mig kl. 21.55, släcker lampan och deklarerar att han tänker sova nu.

-Jaha... men jag kollar lite på laptopen bara.. sov du.. det gör väl ingenting?

-Joo. Jag hör ju att datorn surrar så då kan inte jag sova. Du får väl gå till gästrummet eller nå't.

-Men.. jag har ju preciiis bökat in mig här och ligger och tittar och mår illa... jag orkar inte gå nerför trapporna och böka med sladdarna en gång till!

-Ja. Men nu är det här faktiskt mitt sovrum och jag tänker sova. Så då får du respektera det.



Jahapp. Så snopet. Så nu sitter jag och mår illa vid datorn, och väntar på att dotterns film tar slut så jag kan knöla ner mig i soffan istället. Jag kan inte lägga mig och sova innan tjejerna åtminstone har gått in och lagt sig. Lite koll måste man ju ha.