Att börja lördagmorgon med Yoga klockan kvart över nio är helt perfekt. Vilken underbar start på dagen. Det behövde jag. Yoga och efter det styrketräning. Idag är blir jag påmind om mina triceps hela tiden. Älskade träningsvärk. Det bästa kvittot på att träningen fungerar.
Jag träffade Mió efter yogapasset. Vi hälsade på varandra men hann inte prata mer än hej och hur är läget. Insåg först efteråt att han kanske inte visste hur jag ser ut. Jag bara antog att han visste att det var jag. Trevligt var det iallfall att ses, om än kort.
Svärmor ringde plötsligt igår eftermiddag och bjöd oss på kinarestaurang. Det var välbehövligt för min självömkande sinnesstämning. Det är inte helt enkelt att ta sig ut, när man helst av allt bara vill dra ner persiennerna och ligga ensam i soffan och maratontitta på TV.
Började för övrigt att titta på Stephen Kings version av Lars Von Triers Riket (som jag älskade när den kom), Kingdom Hospital.
Jag känner att jag måste skriva om det. Men det får bli senare.
Nu måste jag sysselsätta mig själv istället. Ut och måla brädor och kanske baka bullar lite senare. Baka är bra för humöret.
söndag, augusti 31, 2008
torsdag, augusti 28, 2008
Plastic Fantastic featuring Mió
Varsågod Mió. Jag gjorde en vintage retusch av ditt foto.
Om du visar med muspekaren på bilden så syns orginalet.
Här kan du se den färdiga bilden i större format.
Om du visar med muspekaren på bilden så syns orginalet.
Här kan du se den färdiga bilden i större format.
Jag är bara en testbild i grått
Jag skriver och suddar, skriver och suddar.Ingenting fastnar när allt är så obetydligt.
Jag börjar och börjar om.
Jag går här och bara väntar
och väntar
och väntar.
Och jag önskar jag kunde skriva något meningsfullt.
Något som inte handlar om hur mitt liv inte handlar om någonting.
Mailen i min inkorg kommer från Norwegian. "Flyg billigt".
Men om man bara står utan vingar på en startbana där starten och målet är så långt bort i dimman att de nästan inte finns, hur flyger man då?
Jag hittar inte mig själv just nu.
Waiting - Devlins
tisdag, augusti 26, 2008
Zandén och Gyllenhammar har fått det om bakfoten
Jag läser Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars röriga debattartikel på Newsmill och undrar vad det är de vill ha sagt egentligen. Varför tror de att det frodas tristess och ljumma korv o mos-samlag i jämställda förhållanden?
Jag tror att tristessen och korv och mos-samlagen har mer att göra med det faktum att så många nöjer sig och är så tacksamma över att bli älskade att de gifter sig med någon för trygghetens skull och i förhoppning om att det räcker för ett långt liv i lyckans tecken, och inte för den himlastormande kärleken och passionen.
Zandén och Gyllenhammar misstar sig om de drar likamed-tecken mellan jämställdhet och brist på passion. Att dela på ansvar för hem och barn tar inte död på kärleken, den får kärleken att räcka längre. Det är inte jämställdheten som gör att passionen brister, det är missuppfattningen om att passionen skall infinna sig i ett förhållande som aldrig har haft någon, bara för att man ställer sig framför prästen och säger Ja till nöd och lust.
Ett förhållande baserat på biologi och makt kan knappast gynna någon, utom möjligen de självgoda fega kräk som slår sina fruar och kommer undan med det. Det finns knappast kärlek och ömhet i ett slag över munnen. Att två kvinnor skriver det får mig att undra under vilken illusion de själva lever. Tror de att makt och våld är bevis på kärlek? Då borde de kanske gå i terapi istället för att raljera om något så galet.
Himlastormande passion, kärlek och fantastisk sex finns även i de tryggaste av familjer där jämställdhet råder och papporna vaggar sina barn till sömns i lika hög grad som mammorna. Där räcker den dessutom längre.
Jag har inget behov av att "leva ensam med sina barn på en grekisk ö och ha en femton år yngre älskare". Jag lever hellre med min jämställda fantastiska man och mina barn i mitt eget hem, oavsett var i världen det ligger, på en grekisk ö eller i en förort i Norrbotten.
Vi har både trygghet och passion.
Varför tror Zandén och Gyllenhammar att man måste välja antingen det ena eller det andra?
Beror det på att de själva berövats lyckan av att träffa en jämställd trettioårig pappa som hämtar lika mycket på dagis men älskar sin fru passionerat ändå.
Jag tror att tristessen och korv och mos-samlagen har mer att göra med det faktum att så många nöjer sig och är så tacksamma över att bli älskade att de gifter sig med någon för trygghetens skull och i förhoppning om att det räcker för ett långt liv i lyckans tecken, och inte för den himlastormande kärleken och passionen.
Zandén och Gyllenhammar misstar sig om de drar likamed-tecken mellan jämställdhet och brist på passion. Att dela på ansvar för hem och barn tar inte död på kärleken, den får kärleken att räcka längre. Det är inte jämställdheten som gör att passionen brister, det är missuppfattningen om att passionen skall infinna sig i ett förhållande som aldrig har haft någon, bara för att man ställer sig framför prästen och säger Ja till nöd och lust.
Ett förhållande baserat på biologi och makt kan knappast gynna någon, utom möjligen de självgoda fega kräk som slår sina fruar och kommer undan med det. Det finns knappast kärlek och ömhet i ett slag över munnen. Att två kvinnor skriver det får mig att undra under vilken illusion de själva lever. Tror de att makt och våld är bevis på kärlek? Då borde de kanske gå i terapi istället för att raljera om något så galet.
Himlastormande passion, kärlek och fantastisk sex finns även i de tryggaste av familjer där jämställdhet råder och papporna vaggar sina barn till sömns i lika hög grad som mammorna. Där räcker den dessutom längre.
Jag har inget behov av att "leva ensam med sina barn på en grekisk ö och ha en femton år yngre älskare". Jag lever hellre med min jämställda fantastiska man och mina barn i mitt eget hem, oavsett var i världen det ligger, på en grekisk ö eller i en förort i Norrbotten.
Vi har både trygghet och passion.
Varför tror Zandén och Gyllenhammar att man måste välja antingen det ena eller det andra?
Beror det på att de själva berövats lyckan av att träffa en jämställd trettioårig pappa som hämtar lika mycket på dagis men älskar sin fru passionerat ändå.
Cykeltjuvar
Igår när jag skulle hämta Storebror från första skoldagen så var hans cykel borta.
Den stod låst i cykelparkeringen mitt på skolgården på morgonen, men på eftermiddagen fanns den inte där längre.
Efter att ha hämtat Lillebror på dagis så gick vi omkring där och letade lite och jag tyckte helt plötsligt att jag skymtade något metalliskt i det höga gräset i skogen på andra sidan cykelvägen från skolgården sett.
Mycket riktigt. Där låg hans cykel slängd så att den knappt syntes. Helt oskadd, med låset låst och intakt.
Jag undrar vem som har gjort så och varför. Om det är någon som velat jävlas, eller om det är någon som gått förbi, sett cykeln och med flit lyft över den låsta cykeln dit där den inte längre syntes i hopp om att hämta den senare när skoldagen var över.
Idag cyklar Storebror till skolan med dubbla lås på cykeln. Det vanliga fasta låset och ytterligare ett att låsa fast cykeln i cykelstället med.
Den stod låst i cykelparkeringen mitt på skolgården på morgonen, men på eftermiddagen fanns den inte där längre.
Efter att ha hämtat Lillebror på dagis så gick vi omkring där och letade lite och jag tyckte helt plötsligt att jag skymtade något metalliskt i det höga gräset i skogen på andra sidan cykelvägen från skolgården sett.
Mycket riktigt. Där låg hans cykel slängd så att den knappt syntes. Helt oskadd, med låset låst och intakt.
Jag undrar vem som har gjort så och varför. Om det är någon som velat jävlas, eller om det är någon som gått förbi, sett cykeln och med flit lyft över den låsta cykeln dit där den inte längre syntes i hopp om att hämta den senare när skoldagen var över.
Idag cyklar Storebror till skolan med dubbla lås på cykeln. Det vanliga fasta låset och ytterligare ett att låsa fast cykeln i cykelstället med.
söndag, augusti 24, 2008
Helt okej
Hyfsad söndag idag ändå. Har hållit mig borta från datorn och umgåtts med familjen istället.
Imorgon börjar skolan för storbarnen igen och jag har en miljon saker att ta itu med.
Imorgon börjar skolan för storbarnen igen och jag har en miljon saker att ta itu med.
lördag, augusti 23, 2008
Pottpremiär
Idag tog vi fram pottan till Lillebror för första gången.
Han provsatt och låtsaskissade säkert tjugo gånger innan han resolut tog med sig pottan in till tvättstugan, gick in i torkskåpet och satte sig där och bajsade. Full pott i pottan.
Hurra!
Han provsatt och låtsaskissade säkert tjugo gånger innan han resolut tog med sig pottan in till tvättstugan, gick in i torkskåpet och satte sig där och bajsade. Full pott i pottan.
Hurra!
Andas
Att springa är terapi.
Fyra kilometer i skogen på motionsspåret och jag är helt slut.
När jag kommer fram till bilen igen så är det en sådan lättnad att jag nästan börjar gråta. Och jag gissar att tårarna inte bara beror på motionen.
Det är som att vrida på en ventil och lätta på trycket av all ångest.
Allt jag behöver koncentrera mig på är att sätta den ena foten framför den andra och andas, andas, andas.
Fyra kilometer i skogen på motionsspåret och jag är helt slut.
När jag kommer fram till bilen igen så är det en sådan lättnad att jag nästan börjar gråta. Och jag gissar att tårarna inte bara beror på motionen.
Det är som att vrida på en ventil och lätta på trycket av all ångest.
Allt jag behöver koncentrera mig på är att sätta den ena foten framför den andra och andas, andas, andas.
Charlotte
Your personality: You're more than an optimist. To you, the glass is always half full...even when it's broken. Sure, you can be a little overzealous in the pursuit of perfection. But that dedication is also what makes you such a great friend to have. You're a winner because you never quit. You persevere even when the odds are stacked against you (which happens more than you'd like to admit).
fredag, augusti 22, 2008
Angst
Fan alltså.
Jag vet inte om det beror på att hösten verkar vara här, eller om det beror på att jag verkligen inte har någon aning om hur hösten faktiskt kommer att se ut för mig, men jag har ångest, ont i magen och svårt att sova på nätterna.
Det känns som att jag genomgår någon sorts kris just nu.
Jag har prestationsångest och mår dåligt.
Det känns så jävla självömkande och värdelöst att gnälla om det här på bloggen. Men det är inte som att jag har något bättre att skriva när ångesten river i magen. Det är därför det har varit lite tomt här på sistone, om det nu är någon som undrar.
Jag vet inte om det beror på att hösten verkar vara här, eller om det beror på att jag verkligen inte har någon aning om hur hösten faktiskt kommer att se ut för mig, men jag har ångest, ont i magen och svårt att sova på nätterna.
Det känns som att jag genomgår någon sorts kris just nu.
Jag har prestationsångest och mår dåligt.
Det känns så jävla självömkande och värdelöst att gnälla om det här på bloggen. Men det är inte som att jag har något bättre att skriva när ångesten river i magen. Det är därför det har varit lite tomt här på sistone, om det nu är någon som undrar.
torsdag, augusti 21, 2008
Minimonstret väcker pappan
Klockan 23:30 varje kväll vaknar Lillebror i familjen och skriker. Av någon underlig anledning vill han inte alls sova och varken tutten eller ankan hjälper.
D är totalt knäckt av sömnbrist och blir mer och mer frustrerad för varje kväll det händer.
Om vi bara kunde lista ut varför han vaknar och hojtar på det där sättet.
D är totalt knäckt av sömnbrist och blir mer och mer frustrerad för varje kväll det händer.
Om vi bara kunde lista ut varför han vaknar och hojtar på det där sättet.
onsdag, augusti 20, 2008
It's just fucking brilliant!
Igårkväll såg maken och jag det absolut sista avsnittet av The Wire.
Jag känner mig helt förstörd över att det inte blir några fler. Fem säsonger har bara gett mersmak.
The Wire är seriernas serie. Det är inte en slump att den i media världen över benämns som världens bästa TV-serie. För det är precis det den är: Den bästa TV-serien ever.
HBO såklart.
tisdag, augusti 19, 2008
Svamp
Jag vill gå en svampkurs och lära mig plocka svamp så jag kan göra finsk svampsallad. Det är så vansinnigt gott!
Man ska inte önska att saker går sönder
Panikinhandlade ny microvågsugn idag. Den gamla har varit på upphällningen de senaste sju-åtta åren. Det var en rustik modell med två vred men utan timer så vi har kört med en gammal herdelig jättelik tidtagarklocka när vi har värmt välling. Då har det gällt att stå kvar i köket och hålla koll när exakt 50 sekunder har gått, för då är vällingen lagom varm. Det har väl funkat sådär.
Igår sade maken när han för trehundratusende gången stod och tajmade vällingen att: -Man kanske borde önska att saker går sönder lite oftare så att man blev tvungen att köpa lite nytt ibland.
Idag lyckades så tonårsdottern tappa glastallriken (som snurrar runt i micron) i golvet så att den gick i tusen bitar. Utan den funkar inte micron särskilt bra och efter att ha letat med ljus och lykta efter en ny tallrik på återvinningen så gav vi upp och åkte och köpte en alldeles splitterny skinande apparat istället.
Nu är jag bara orolig för att den skall pipa. För då har maken hotat med att skruva isär den för att stänga av pipljudet. Han tål inte saker som piper.
Igår sade maken när han för trehundratusende gången stod och tajmade vällingen att: -Man kanske borde önska att saker går sönder lite oftare så att man blev tvungen att köpa lite nytt ibland.
Idag lyckades så tonårsdottern tappa glastallriken (som snurrar runt i micron) i golvet så att den gick i tusen bitar. Utan den funkar inte micron särskilt bra och efter att ha letat med ljus och lykta efter en ny tallrik på återvinningen så gav vi upp och åkte och köpte en alldeles splitterny skinande apparat istället.
Nu är jag bara orolig för att den skall pipa. För då har maken hotat med att skruva isär den för att stänga av pipljudet. Han tål inte saker som piper.
Uppryckning
Jag känner att jag måste ta tag i mitt liv och sluta gnälla så förbannat.
Jag måste sluta tycka synd om mig själv och sluta tro så lite om mig själv. Det fan dags att ta sig i kragen och ta en dag i taget och göra något vettigt varje dag. Någon liten sak bara, så att jag känner att jag är på väg i rätt riktning.
Så får det bli.
Jag måste sluta tycka synd om mig själv och sluta tro så lite om mig själv. Det fan dags att ta sig i kragen och ta en dag i taget och göra något vettigt varje dag. Någon liten sak bara, så att jag känner att jag är på väg i rätt riktning.
Så får det bli.
måndag, augusti 18, 2008
The Tudors vs The Other Boleyn Girl
Jag kunde inte låta bli att se The Other Boleyn Girl eftersom jag har fastnat i serien The Tudors som handlar om samma sak, dvs Henry VIII av England.
The Tudors är en riktigt bra serie, men jag blev grymt besviken över The Other Boleyn Girl. Trots en rollista med kända namn som Natalie Portman, Scarlett Johansson, Eric Bana och Kristin Scott Thomas, gav filmen helt klart en förkortad och förvrängd (så vitt jag vet iallafall) bild av vad som hände i historien.
Dessutom gör Eric Bana inte på långa vägar en lika trovärdig och mäktig rolltolkning av Henry VIII som hunken Jonathan Rhys Meyers gör.
Så med andra ord. Skippa The Other Boley Girl. Ni kan se trailern nedan istället. Den visar nästan allt ändå och det räcker bra så.
Satsa istället på att se The Tudors.
The Tudors är en riktigt bra serie, men jag blev grymt besviken över The Other Boleyn Girl. Trots en rollista med kända namn som Natalie Portman, Scarlett Johansson, Eric Bana och Kristin Scott Thomas, gav filmen helt klart en förkortad och förvrängd (så vitt jag vet iallafall) bild av vad som hände i historien.
Dessutom gör Eric Bana inte på långa vägar en lika trovärdig och mäktig rolltolkning av Henry VIII som hunken Jonathan Rhys Meyers gör.
Så med andra ord. Skippa The Other Boley Girl. Ni kan se trailern nedan istället. Den visar nästan allt ändå och det räcker bra så.
Satsa istället på att se The Tudors.
Status
Nja alltså. Hängig.
Inte direkt sjuk sjuk. Men inte frisk nog för att träna.
Samma sak med Lillebror. Så ingen rast och ro här hemma heller. Tur att maken vabbar.
Inte direkt sjuk sjuk. Men inte frisk nog för att träna.
Samma sak med Lillebror. Så ingen rast och ro här hemma heller. Tur att maken vabbar.
söndag, augusti 17, 2008
Vik hädan virus
Har precis varit ute och sprungit en kortis.
Det känns som att jag har lite ont i halsen. När jag sväljer så ömmar det i svalget.
Oh no oh no oh no oh no.
Snälla gode gud låt det vara inbillning.
Jag vägrar att vakna med huvudet fullt av snor imorgonbitti.
Det känns som att jag har lite ont i halsen. När jag sväljer så ömmar det i svalget.
Oh no oh no oh no oh no.
Snälla gode gud låt det vara inbillning.
Jag vägrar att vakna med huvudet fullt av snor imorgonbitti.
Mindre vikt
Den här tjejen hejar jag på nu.
Att ta tag i sitt liv och sin vikt och göra den resan för sig själv är inte alltid lätt, men utan tvekan en av de viktigaste och bästa besluten man kan göra som överviktig.
Efter det där första jobbiga steget, blir stegen allt eftersom lättare och lättare. Det lovar jag!
Heja, heja!
Att ta tag i sitt liv och sin vikt och göra den resan för sig själv är inte alltid lätt, men utan tvekan en av de viktigaste och bästa besluten man kan göra som överviktig.
Efter det där första jobbiga steget, blir stegen allt eftersom lättare och lättare. Det lovar jag!
Heja, heja!
lördag, augusti 16, 2008
fredag, augusti 15, 2008
torsdag, augusti 14, 2008
En av semesterns höjdpunkter
för Storebror var helt klart Jedi-skolan på Star Wars-utställningen i Örnsköldsvik.
Jonas Peterson
Jonas är min idol.
Jag beundrar verkligen honom. Han vågar göra det där jag bara vågar viska och drömma om.
Han packar sina lådor och låter magkänslan styra. Han vågar visa världen vad han kan och han vågar pröva sina vingar.
Jag har följt hans blogg i några år nu. Sett honom förändra sitt liv och följa sina drömmar.
Han inspirerar mig.
Jag önskar bara att jag vågade jag också.
Innerst inne känner jag att jag kan. Jag tror att jag har det där som krävs. Bildseendet.
Men jag fattar inte hur jag skall våga.
Jag är så fast i den ständiga "du ska inte tro att du är något"-mentaliteten.
Den äter upp mig inifrån.
Jag beundrar verkligen honom. Han vågar göra det där jag bara vågar viska och drömma om.
Han packar sina lådor och låter magkänslan styra. Han vågar visa världen vad han kan och han vågar pröva sina vingar.
Jag har följt hans blogg i några år nu. Sett honom förändra sitt liv och följa sina drömmar.
Han inspirerar mig.
Jag önskar bara att jag vågade jag också.
Innerst inne känner jag att jag kan. Jag tror att jag har det där som krävs. Bildseendet.
Men jag fattar inte hur jag skall våga.
Jag är så fast i den ständiga "du ska inte tro att du är något"-mentaliteten.
Den äter upp mig inifrån.
Lars and the real girl
Jag tänkte tipsa om en film: Lars and the real girl.
Min plan var att lägga upp en trailer på filmen, men som vanligt var trailern alldeles för avslöjande och sånt går ju bort helt. Jag avskyr när trailern är så detaljerad att det nästan inte är någon idé att se själva filmen.
Men iallafall. Se Lars and the real girl.
Ryan Gosling (The Notebook) gör en fantastisk rolltolkning av Lars som skaffar sig en lite okonventionell flickvän.
Jag ger den betyget: IIII av fem möjliga.
Min plan var att lägga upp en trailer på filmen, men som vanligt var trailern alldeles för avslöjande och sånt går ju bort helt. Jag avskyr när trailern är så detaljerad att det nästan inte är någon idé att se själva filmen.
Men iallafall. Se Lars and the real girl.
Ryan Gosling (The Notebook) gör en fantastisk rolltolkning av Lars som skaffar sig en lite okonventionell flickvän.
Jag ger den betyget: IIII av fem möjliga.Räkningar
Jag har kommit på ett sätt att minska ångesten när räkningarna skall betalas.
Jag har den här månaden lagt in räkningar för betalning allt eftersom de har anlänt i brevlådan. Istället för att lägga dem på hög och ta itu med en hel bunt i slutet av månaden när ångesten har vuxit till sådana proportioner att jag hellre badar isvak eller blir kölhalad än betalar räkningar, så har jag tagit en räkning åt gången.
Det känns faktiskt mycket bättre.
Summan av räkningarna är visserligen densamma, men ångesten över att betala dem blir fördelad på ett helt annat sätt.
Skönt!
Jag har den här månaden lagt in räkningar för betalning allt eftersom de har anlänt i brevlådan. Istället för att lägga dem på hög och ta itu med en hel bunt i slutet av månaden när ångesten har vuxit till sådana proportioner att jag hellre badar isvak eller blir kölhalad än betalar räkningar, så har jag tagit en räkning åt gången.
Det känns faktiskt mycket bättre.
Summan av räkningarna är visserligen densamma, men ångesten över att betala dem blir fördelad på ett helt annat sätt.
Skönt!
Personlighetstest
eller Vad ska jag bli när jag blir stor?
Det är frågan jag ställer mig varje dag. Vad tusan skall det bli av mig egentligen.
Testet stämde galet bra.
Jag vill ha ett jobb. Gimme ett jobb någon.
Gör testet här.
Det är frågan jag ställer mig varje dag. Vad tusan skall det bli av mig egentligen.
Testet stämde galet bra.
Din personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen. (Det är väl det sistnämnda som är problemet?)
Kärriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.
Jaha. Men vad skall jag bliiiii då?Jag vill ha ett jobb. Gimme ett jobb någon.
Gör testet här.
Go Belinda, Go!
Jag tycker att ni skall gå in här och rösta på Belinda som årets kvinnliga programledare.
Varför det? Jo, för att Belinda vågar bjuda på sig själv och får sina gäster att slappna av och då blir det bra intervjuer.
Belinda har vuxit in i rollen under säsongen och jag ser verkligen fram emot att se mer av henne. Förhoppningsvis i en större kanal snart så att fler får upp ögonen för denna fantastiska tjej.
Varför det? Jo, för att Belinda vågar bjuda på sig själv och får sina gäster att slappna av och då blir det bra intervjuer.
Belinda har vuxit in i rollen under säsongen och jag ser verkligen fram emot att se mer av henne. Förhoppningsvis i en större kanal snart så att fler får upp ögonen för denna fantastiska tjej.
Att börja springa
Jag börjar morgonen med att dricka proteindryck, dra på mig löpardojorna och låta Storebror agera hare åt mig när jag springer efter hans cykel till fritids. Det blir 20 minuter löpning totalt.
Jag har alltid varit en sån där som har hatat löpning. Det har verkat så outsägligt tråkigt och jobbigt. När D har pratat sig varm om hur skööönt det är att springa så har jag bara tittat på honom och undrat om jag kanske borde skaffa en sån där vit tröja där man gör en stadig knut av ärmarna på baksidan till honom. Jag har tänkt "visst, älskling, visst. Det är så skööönt när lungorna håller på att sprängas ur bröstet efter hundra meter". Och sen har jag slagit fast att jag aldrig i helvete kommer att börja springa självmant om jag inte blir jagad av något.
...ända tills jag läste det här: Fem minuters löpning ger lika mycket som trettio minuters promenad.
Då började jag tänka om. Hur jobbigt kan det vara? Fem minuter orkar jag väl.
Det kan det väl vara värt för viktminskningens skull.
Jag började följa ett fem veckors löpschema för nybörjare.
Man springer varannan dag efter följande schema:
V.1: Spring 1 minut, gå 1 minut. Upprepa 10 gånger.
V.2: Spring 2 minuter, gå 2 minuter. Upprepa 4 gånger.
V.3: Spring 4 minuter, gå 3 minuter. Upprepa 3 gånger.
V.4: Spring 5 minuter, gå 1 minut. Upprepa 3 gånger.
V.5: Spring 10 minuter, gå två minuter. Upprepa 1 gång.
Och innan man vet ordet av springer man flera kilometer i sträck.
Det funkar. Prova!
..och faktiskt, numera är det skönt att springa.
Jag har alltid varit en sån där som har hatat löpning. Det har verkat så outsägligt tråkigt och jobbigt. När D har pratat sig varm om hur skööönt det är att springa så har jag bara tittat på honom och undrat om jag kanske borde skaffa en sån där vit tröja där man gör en stadig knut av ärmarna på baksidan till honom. Jag har tänkt "visst, älskling, visst. Det är så skööönt när lungorna håller på att sprängas ur bröstet efter hundra meter". Och sen har jag slagit fast att jag aldrig i helvete kommer att börja springa självmant om jag inte blir jagad av något.
...ända tills jag läste det här: Fem minuters löpning ger lika mycket som trettio minuters promenad.
Då började jag tänka om. Hur jobbigt kan det vara? Fem minuter orkar jag väl.
Det kan det väl vara värt för viktminskningens skull.
Jag började följa ett fem veckors löpschema för nybörjare.
Man springer varannan dag efter följande schema:
V.1: Spring 1 minut, gå 1 minut. Upprepa 10 gånger.
V.2: Spring 2 minuter, gå 2 minuter. Upprepa 4 gånger.
V.3: Spring 4 minuter, gå 3 minuter. Upprepa 3 gånger.
V.4: Spring 5 minuter, gå 1 minut. Upprepa 3 gånger.
V.5: Spring 10 minuter, gå två minuter. Upprepa 1 gång.
Och innan man vet ordet av springer man flera kilometer i sträck.
Det funkar. Prova!
..och faktiskt, numera är det skönt att springa.
onsdag, augusti 13, 2008
Mat och träning
.attle undrade om jag kör GI diet så jag tänkte att jag skriver ett inlägg om det istället för att bara svara under kommentarerna.
För det första så räknar jag inga kalorier alls.
För det andra utesluter jag inte kolhydrater heller.
Men jag tränar ganska mycket.
Jag äter såhär:
Varje dag: frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat.
Måndag till fredag är jag noga med vad jag äter såvida jag inte blir bjuden på mat eller det är något speciellt som att någon fyller år eller så. Då äter jag onyttigheter som alla andra.
Jag äter nästan alltid havregrynsgröt med lättmjölk och osötad äppelmos till frukost. Ibland fil och flingor, men det blir väldigt sällan. Har jag jättebråttomt dricker jag proteindryck och tar en frukt.
Mellanmål består ofast av frukt eller avocado eller kokt ägg. När jag tränar på dagen brukar jag dricka proteindryck till mellanmål istället.
Till lunch blir det rester från dagen innan eller något ihopslängt. Kokt eller stekt ägg, grönsaker, skinka eller räkor och yoghurt. Men jag kan lika gärna käka pasta med någon vettig sås. De dagar jag tränar mycket äter jag gärna kolhydrater både till frukost och lunch utan problem.
Mellanmål två blir likadant som nummer ett. Dvs frukt, ägg, grönsaker eller proteindryck.
Till middag blir det fisk, kyckling eller kött med lämpligt tillbehör. Jag äter pasta, ris och potatis men jag äter mycket mindre av det och mer av grönsaker och protein.
Halva portionen grönsaker är min gyllene regel.
På kvällen blir det gärna smoothie eller naturell yoghurt med bär och nötter.
Jag käkar gärna mörk choklad. Och när jag blir sötsugen brukar jag göra chokladmousse på lättmjölk och äta bär till.
På helgen äter jag vad jag vill. Vill jag ha en hel påse godis så äter jag det. Men inte varje dag.
Det viktigaste är nog ändå motionen. Att hålla igång och träna så att jag bygger mer muskler som gör av med mer energi.
Promenader, löpning, styrketräning, pilates, kickboxning, spinning och salsa ägnar jag mig åt mest. Jag tränar mellan två och åtta pass i veckan beroende på hur det känns och hur jag hinner.
För det första så räknar jag inga kalorier alls.
För det andra utesluter jag inte kolhydrater heller.
Men jag tränar ganska mycket.
Jag äter såhär:
Varje dag: frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat.
Måndag till fredag är jag noga med vad jag äter såvida jag inte blir bjuden på mat eller det är något speciellt som att någon fyller år eller så. Då äter jag onyttigheter som alla andra.
Jag äter nästan alltid havregrynsgröt med lättmjölk och osötad äppelmos till frukost. Ibland fil och flingor, men det blir väldigt sällan. Har jag jättebråttomt dricker jag proteindryck och tar en frukt.
Mellanmål består ofast av frukt eller avocado eller kokt ägg. När jag tränar på dagen brukar jag dricka proteindryck till mellanmål istället.
Till lunch blir det rester från dagen innan eller något ihopslängt. Kokt eller stekt ägg, grönsaker, skinka eller räkor och yoghurt. Men jag kan lika gärna käka pasta med någon vettig sås. De dagar jag tränar mycket äter jag gärna kolhydrater både till frukost och lunch utan problem.
Mellanmål två blir likadant som nummer ett. Dvs frukt, ägg, grönsaker eller proteindryck.
Till middag blir det fisk, kyckling eller kött med lämpligt tillbehör. Jag äter pasta, ris och potatis men jag äter mycket mindre av det och mer av grönsaker och protein.
Halva portionen grönsaker är min gyllene regel.
På kvällen blir det gärna smoothie eller naturell yoghurt med bär och nötter.
Jag käkar gärna mörk choklad. Och när jag blir sötsugen brukar jag göra chokladmousse på lättmjölk och äta bär till.
På helgen äter jag vad jag vill. Vill jag ha en hel påse godis så äter jag det. Men inte varje dag.
Det viktigaste är nog ändå motionen. Att hålla igång och träna så att jag bygger mer muskler som gör av med mer energi.
Promenader, löpning, styrketräning, pilates, kickboxning, spinning och salsa ägnar jag mig åt mest. Jag tränar mellan två och åtta pass i veckan beroende på hur det känns och hur jag hinner.
Ina Yogar
Jag var på Yoga igår.
Det var packat med folk. Vi stod och trängdes som sardiner i en burk på våra små mattor och det var varmt i salen.
Jag placerade mig längst bak och pustande tog jag mig nästan igenom det 75 minuter långa passet. Instruktören J var jätteduktig och sade till när man skulle akta sig, om man som jag, har ryggproblem.
Jag har provat yoga förut, men det var för så länge sedan så jag minns det knappt. Det var i ett helt annat liv. Innan diskbråcken.
Jag yogade på, även om jag inte för mitt liv kunde förstå hur det var möjligt för de andra att ta tag i sin stortå, sträcka ut benet framför sig och stå och hålla så jättejättelänge, stående på bara ett ben. Själv var jag mest glad att det stod en pelare brevid mig så jag kunde ta tag ibland så att inte hela yogaklassen föll som av en dominoeffekt där jag var den första brickan att falla. Jag höll mig upprätt även om det var med lite fusk.
Sen var det den där solhälsningen. Att hoppa fram med benet fram till händerna igen efter hunden, var helt galet. Hur går det till? Man måste nog ha betyyydligt mindre deg fram än vad jag har för att lyckas med det på ett smidigt sätt.
Jaja, det gick nog ändå hyfsat med tanke på hur osmidig jag är.
Det positiva är att jag har hört ryktas att man blir smidigare och starkare om man fortsätter, så jag får väl fortsätta och se om det stämmer helt enkelt.
Det är faktiskt en filosofi jag lever efter. Att ge alla nya saker minst fem gånger innan jag ger upp och säger att det inte är något för mig. Rom byggdes inte på en dag. Och med både pilatesen och spinningen i färskt minne där det var exakt så, så vet jag bättre nu.
Nu yogar vi på helt enkelt.
Det var packat med folk. Vi stod och trängdes som sardiner i en burk på våra små mattor och det var varmt i salen.
Jag placerade mig längst bak och pustande tog jag mig nästan igenom det 75 minuter långa passet. Instruktören J var jätteduktig och sade till när man skulle akta sig, om man som jag, har ryggproblem.
Jag har provat yoga förut, men det var för så länge sedan så jag minns det knappt. Det var i ett helt annat liv. Innan diskbråcken.
Jag yogade på, även om jag inte för mitt liv kunde förstå hur det var möjligt för de andra att ta tag i sin stortå, sträcka ut benet framför sig och stå och hålla så jättejättelänge, stående på bara ett ben. Själv var jag mest glad att det stod en pelare brevid mig så jag kunde ta tag ibland så att inte hela yogaklassen föll som av en dominoeffekt där jag var den första brickan att falla. Jag höll mig upprätt även om det var med lite fusk.
Sen var det den där solhälsningen. Att hoppa fram med benet fram till händerna igen efter hunden, var helt galet. Hur går det till? Man måste nog ha betyyydligt mindre deg fram än vad jag har för att lyckas med det på ett smidigt sätt.
Jaja, det gick nog ändå hyfsat med tanke på hur osmidig jag är.
Det positiva är att jag har hört ryktas att man blir smidigare och starkare om man fortsätter, så jag får väl fortsätta och se om det stämmer helt enkelt.
Det är faktiskt en filosofi jag lever efter. Att ge alla nya saker minst fem gånger innan jag ger upp och säger att det inte är något för mig. Rom byggdes inte på en dag. Och med både pilatesen och spinningen i färskt minne där det var exakt så, så vet jag bättre nu.
Nu yogar vi på helt enkelt.
Tid
Jag längtar så mycket efter min fjortonåring just nu.
Två veckor borta är på tok för lång tid. Det blir så tomt här hemma.
Varje dag går jag in i hennes rum för att mata och sköta hennes gerbiler. Där ligger täcket i en enda hög i hennes säng. Använda kläder kastade över saccosäcken, som att hon bara gått ut genom dörren alldeles nyss och inte för tolv dagar sedan.
Nu är hon fjorton och dagarna, veckorna och månaderna rusar förbi. Hennes barndom känns inte längre som en lång sträcka av tid. Det känns inte längre som att jag har all tid i världen att försöka ta igen allt jag missat alla de där veckorna som hon inte har varit här utan någon annanstans.
Nu går livet så fort, så fort.
Och jag hinner inte riktigt med.
Två veckor borta är på tok för lång tid. Det blir så tomt här hemma.
Varje dag går jag in i hennes rum för att mata och sköta hennes gerbiler. Där ligger täcket i en enda hög i hennes säng. Använda kläder kastade över saccosäcken, som att hon bara gått ut genom dörren alldeles nyss och inte för tolv dagar sedan.
Nu är hon fjorton och dagarna, veckorna och månaderna rusar förbi. Hennes barndom känns inte längre som en lång sträcka av tid. Det känns inte längre som att jag har all tid i världen att försöka ta igen allt jag missat alla de där veckorna som hon inte har varit här utan någon annanstans.
Nu går livet så fort, så fort.
Och jag hinner inte riktigt med.
Minus
Åh, vilken lättnad.
Ställde mig på vågen nyss och jag har gått ner -1,4 kg den här veckan.
Nu är jag på rätt väg igen!
Ställde mig på vågen nyss och jag har gått ner -1,4 kg den här veckan.
Nu är jag på rätt väg igen!
tisdag, augusti 12, 2008
Sjöjungfrun
Nej, Camilla. Sådär kan man inte sluta en bok!, med en cliffhanger värre än i Days of our Lives. Aaarrggghhhh!
Jag har precis avslutat Läckbergs Sjöjungfrun. Bra som vanligt även om det vände sig i magen några gånger för att det var så hemskt.
Jag har precis avslutat Läckbergs Sjöjungfrun. Bra som vanligt även om det vände sig i magen några gånger för att det var så hemskt.
Förbannelsen med att lägga sig tidigt
Jag visste väl att det finns en anledning till att jag inte går och lägger mig samtidigt som min käre man på kvällarna.
Igår kände jag mig ovanligt trött så jag gick och lade mig jag också trots att det var helt galet tidigt. 22.25 låg jag i sängen med min bok och läste några sidor innan jag släckte lampan för natten.
Sedan 05 imorse har jag legat och vridigt och vänt mig i sängen för att ryggen värkte så förbannat.
Och när jag vaknar blir jag kissnödig, och blir jag kissnödig måste jag upp och kissa och då riskerar jag att väcka lillebror, som i sin tur väcker maken, som i sin tur blir förbannad för att han inte får sova färdigt.
Ingen bra kombo.
Jag lägger mig lite senare ikväll istället.
Igår kände jag mig ovanligt trött så jag gick och lade mig jag också trots att det var helt galet tidigt. 22.25 låg jag i sängen med min bok och läste några sidor innan jag släckte lampan för natten.
Sedan 05 imorse har jag legat och vridigt och vänt mig i sängen för att ryggen värkte så förbannat.
Och när jag vaknar blir jag kissnödig, och blir jag kissnödig måste jag upp och kissa och då riskerar jag att väcka lillebror, som i sin tur väcker maken, som i sin tur blir förbannad för att han inte får sova färdigt.
Ingen bra kombo.
Jag lägger mig lite senare ikväll istället.
Dags att börja rasta fläsket på riktigt igen
Idag är det dags att släpa sig till gymet igen. Dags att ta itu med de här extra kilona som smög sig på i somras när jag var lat och åt som att varje dag var den sista.
Det får jag betala för nu. "In sweat", som danslärarinnan sa i Fame.
Nästa anhalt: Gymet, med andra ord.
Det får jag betala för nu. "In sweat", som danslärarinnan sa i Fame.
Nästa anhalt: Gymet, med andra ord.
måndag, augusti 11, 2008
Bröllopstårtan
Här är den. Bröllopstårtan som nästan gav mig en hjärtattack när den skulle transporteras.
Före täcket av marsmhallowsfondant och cream cheese frosting. Fem lager chokladbottnar med hallonmousse och chokladmousse.
söndag, augusti 10, 2008
Tårtbakis
Men shit.
Vaknade nyss. Har drömt om den där jäkla tårtan hela natten och nu har jag svårt att somna om. Jag fick en sån där krypande jobbig känsla att tänk om tårtan pajade igår när de skära upp den.
Tänk om brudparet blev jättebesvikna.
Alltså då dör jag.
Jag tror jag är tårtbakis.
Vaknade nyss. Har drömt om den där jäkla tårtan hela natten och nu har jag svårt att somna om. Jag fick en sån där krypande jobbig känsla att tänk om tårtan pajade igår när de skära upp den.
Tänk om brudparet blev jättebesvikna.
Alltså då dör jag.
Jag tror jag är tårtbakis.
lördag, augusti 09, 2008
Tårtan.. och jag tror jag blev tio år äldre på kuppen
Åh Herregud.
Den där tårtan.
Det var som att föda ett barn.
Särskilt att transportera den. Herreguuud vilket projekt det var. Jag satt i bagageutrymmet tillsammans med den och med hjärtat i halsgropen och med plasthandskbeklädda händer satt jag och parerade den ostadiga tårtan i varje sväng och grop längs den långa vägen till festlokalen, samtidigt som jag förmanade D som körde. "Aktaaa, sänk farten men sakta. FÖRSIKTIGT!!.. Aaaaaahhhh.. Akta kurvan!! Ååh nej, det här kommer gå åt helveteeeee!!..."
Det var en ångestfylld resa, men det gick faktiskt även om jag hann betvivla det många gånger längs färden.
Jaja. Jag hoppas att tåran blev ungefär som brudparet har tänkt. Det är det som är det viktiga.
Och hoppas hoppas hoppas att den håller hela vägen från kylen tills den blir skuren.
Nu... varmt bad.
Bilder kommer senare.
Den där tårtan.
Det var som att föda ett barn.
Särskilt att transportera den. Herreguuud vilket projekt det var. Jag satt i bagageutrymmet tillsammans med den och med hjärtat i halsgropen och med plasthandskbeklädda händer satt jag och parerade den ostadiga tårtan i varje sväng och grop längs den långa vägen till festlokalen, samtidigt som jag förmanade D som körde. "Aktaaa, sänk farten men sakta. FÖRSIKTIGT!!.. Aaaaaahhhh.. Akta kurvan!! Ååh nej, det här kommer gå åt helveteeeee!!..."
Det var en ångestfylld resa, men det gick faktiskt även om jag hann betvivla det många gånger längs färden.
Jaja. Jag hoppas att tåran blev ungefär som brudparet har tänkt. Det är det som är det viktiga.
Och hoppas hoppas hoppas att den håller hela vägen från kylen tills den blir skuren.
Nu... varmt bad.
Bilder kommer senare.
fredag, augusti 08, 2008
Cake Wrecks
Jag skrattar ihjäl mig snart.
Silverfisken länkade till en underbar sida: Cake Wrecks. En blogg enbart om misslyckade tårtor. Så otroligt kul.
Eller vad sägs om den här: Tårtan är beställd via en hemsida där texten som skall stå på tårtan länkas direkt till skrivaren som skriver ut den ätbara bilden.
Eller den här. Jag tror att dekoratören är färblind. Det måste vara anledningen till de här färgvalen.
Silverfisken länkade till en underbar sida: Cake Wrecks. En blogg enbart om misslyckade tårtor. Så otroligt kul.
Eller vad sägs om den här: Tårtan är beställd via en hemsida där texten som skall stå på tårtan länkas direkt till skrivaren som skriver ut den ätbara bilden.
Eller den här. Jag tror att dekoratören är färblind. Det måste vara anledningen till de här färgvalen.
torsdag, augusti 07, 2008
Cake or Death
Jag baaaakaaaar.
Har inte tid att blogga med andra ord.
Här kommer lite pausunderhållning med en av mina favoriter: Eddie Izzard.
Har inte tid att blogga med andra ord.
Här kommer lite pausunderhållning med en av mina favoriter: Eddie Izzard.
Baka helgens kaka
En löprunda och dusch avklarad.
Nu skall jag baka så ugnen glöder.
Och sitta framför TV:n och göra dekorationer. Jag har laddat med en bunt nya serier. Det blir intressant att se om jag hittar någon ny favorit.
På Millas rekommendation ger jag nu Dexter en ny chans.
Jag älskade Michael C Hall i Six Feet Under. Underbar skådespelare. Vi får hoppas att Milla har rätt och att Dexter tar sig.
En seriemördare med moral?
Nu skall jag baka så ugnen glöder.
Och sitta framför TV:n och göra dekorationer. Jag har laddat med en bunt nya serier. Det blir intressant att se om jag hittar någon ny favorit.
På Millas rekommendation ger jag nu Dexter en ny chans.
Jag älskade Michael C Hall i Six Feet Under. Underbar skådespelare. Vi får hoppas att Milla har rätt och att Dexter tar sig.
En seriemördare med moral?onsdag, augusti 06, 2008
Handla
Man kan ju undra varför det alltid kommer så mycket annat ivägen att jag inte hinner åka och hadla före 22.
Jaja. Kvantum har ju öppet till 23 (lucky me).
Nu skall jag handla:
50 ägg
3,3 kg socker
500 gram kakao
1 kg philadelphia
1.4 kg smör
3 citroner
en jävla massa gelatinblad
1.5 kilo frysta hallon
4 kg florsocker
1,4 kg marshmallows
2,5 liter grädde
mörk choklad
resten har jag redan hemma.
Kan ni gissa vad jag skall göra med alla ingridienser?
Jaja. Kvantum har ju öppet till 23 (lucky me).
Nu skall jag handla:
50 ägg
3,3 kg socker
500 gram kakao
1 kg philadelphia
1.4 kg smör
3 citroner
en jävla massa gelatinblad
1.5 kilo frysta hallon
4 kg florsocker
1,4 kg marshmallows
2,5 liter grädde
mörk choklad
resten har jag redan hemma.
Kan ni gissa vad jag skall göra med alla ingridienser?
tisdag, augusti 05, 2008
Lavemang
Idag köpte jag ett tiopack med lavemang till Lillebror. Det skall banne mig inte hända att vi inget har hemma när han får förstoppning.
I förrgår var det dags igen, trots daglig dos av lactulos, mycket fibrer, mycket vätska och jadijadijada. Allt som man skall göra och lite till.
Det skär i mitt hjärta när han ångestfyllt gråter för att det gör så ont att bajsa och samtidigt upprepar vad han har hört oss säga så många gånger:
"Ingen faaajaaa.. uhuhuuuuu Fjank ä dukti...uhuuhuuuuu".
Stackars ongen min.
I förrgår var det dags igen, trots daglig dos av lactulos, mycket fibrer, mycket vätska och jadijadijada. Allt som man skall göra och lite till.
Det skär i mitt hjärta när han ångestfyllt gråter för att det gör så ont att bajsa och samtidigt upprepar vad han har hört oss säga så många gånger:
"Ingen faaajaaa.. uhuhuuuuu Fjank ä dukti...uhuuhuuuuu".
Stackars ongen min.
Tjuvstart på höstens "jag måste göra något åt mitt liv"
Då var det dags för mig att ta tag i mitt liv igen.
Nu är D tillbaka på jobbet, Lillebror tillbaka på dagis och imorgon börjar Storebror på fritids också.
Själv tänker jag åka till gymet imorgon och svettas bort lite kalorier.
Jag går omkring och tänker på jobb hela dagarna.
Jag vill så otroligt gärna börja jobba.
Och så kommer de där destruktiva tankarna som föds av dålig självkänsla och brist på arbetslivserfarenhet.
Det är svårt att hojta till världen hur jävla braaaaaaaaaa jag är, när det känns som att jag min röst drunknar i ljudet av alla friska människors röster som vill samma sak som jag.
Nu är D tillbaka på jobbet, Lillebror tillbaka på dagis och imorgon börjar Storebror på fritids också.
Själv tänker jag åka till gymet imorgon och svettas bort lite kalorier.
Jag går omkring och tänker på jobb hela dagarna.
Jag vill så otroligt gärna börja jobba.
Och så kommer de där destruktiva tankarna som föds av dålig självkänsla och brist på arbetslivserfarenhet.
Det är svårt att hojta till världen hur jävla braaaaaaaaaa jag är, när det känns som att jag min röst drunknar i ljudet av alla friska människors röster som vill samma sak som jag.
måndag, augusti 04, 2008
På gång
Sådärja.
Nu har jag ring till Försäkringskassan och sagt att jag vill börja arbetsträna.
Min handläggare är på semester till den 25:e så någon annan skulle ringa upp mig inom två arbetsdagar.
Känns bra.
Nu har jag ring till Försäkringskassan och sagt att jag vill börja arbetsträna.
Min handläggare är på semester till den 25:e så någon annan skulle ringa upp mig inom två arbetsdagar.
Känns bra.
Utmaningen
Jag blev utmanad av Amanda.
1. Vad åt du till frukost?
Havregrynsgröt med lättmjölk och en proteinshake.
2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.
3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Min bonussvägerska J.
4. Vilken färg har din dator? Alltså skalet...
Svart och grå.
5. När var du arg senast?
Igår på storebror när han var otrevlig och inte lyssnade på mig.
6. Ditt bästa minne från skoltiden?
Får man räkna all skola? Isåfall när jag gick på konstlinjen på Sunderby folkhögskola och hade keramik på schemat. Det var underbart.
Gymnasiet var också roligt. Särskilt när det var teater på schemat och vi spelade föreställningar.
7. Ditt sämsta minne från skoltiden.
Hela grundskolan. Allt skit jag fick utstå från elaka jävla mobbare som varje dag delade med sig om sin åsikt om hur fruktansvärt ful jag var och att man borde spränga bort skalle på mig med kulspruta. Det var inte så trevligt.
8. Yoga eller löpning?
Både och. Jag har nyss börjat springa, och yogan är jätteny för mig ännu. Men jag gillar!
9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé provencale?
Oxfilé.
10. Vilka tidningar läser du regelbundet?
På nätet: Aftonbladet och ibland Expressen och DN.
Papperstidningar: Fitness, Mama, Amelia, Buffé och diverse skvallertidningar.
11. Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film... your choice.
Lisbeth Salander i Stieg Larssons Millenniummserie.
Annars gillar jag dr House, som är en slags medicinsk deckare kan man väl säga.
12. Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.
Jag är som bekant en teveserienörd av rang.
Jag missar aldrig ett enda avsnitt av: The Wire, Lost, Heroes, Desperate Housewives, Friday Night Lights, Battlestar Galactica, Dirty Sexy Money, Gossip Girl, ANTM, ER, The Tudors, Generation Kill, 24, Leila bakar, Brothers and Sisters, Ugly Betty, Dirt, Greys Anatomy, The L word, Medium och Ghost Whisperer. Snart skall jag börja se Sopranos och Rome också. För de har jag missat hittills.
Jag borde få betalt för att jag ser så mycket TV.
Och jag ser inte ett enda program jus när det sänds. Jag ser när jag har tid, inte när TV:n tycker att jag skall ha tid.
13. Vem är du avundsjuk på? Eller vilka?
Jag är avundsjuk på alla som har jobb där de får betalt för att göra något de älskar.
Men jag är inte avundsjuk på det där: gudvaddetärsyndommig-sättet. Utan mer att jag blir taggad att också få ett sådant jobb.
Just nu är jag lite extra avundsjuk på de som seglar med Ostindiefararen Götheborg. Det vill jag också göra. Jättejättemycket.
14: Din bästa revanch?
När jag gick i mål på vårruset. Att springa 5 km för första gången i mitt liv, efter att jag för några månader sedan knappt kunde gå, var minst sagt en personlig seger.
15. Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Jag har inte haft så många chefer. Jag har varit sjuk och pluggat så mycket.
Men bäst har nog varit Per på fotoateljén där jag jobbade förut.
Sämsta... ingen aning. Jag har kanske inte haft någon dålig chef.
16. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Bruna bönor. Dålig erfarenhet som involverar graviditetsillamående och kräkningar när jag åt det första gången. Det kanske är gott egentligen.
17. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Jag måste nog också säga Oprah.
18. Kaffe eller te?
Te. Kaffe är rävgift.
19. Skostorlek?
39-40.
20. Hur ofta är du på IKEA?
Så fort jag får chansen. Just nu bara ett par gånger per år. Min man vågar inte släppa dit mig oftare.
21. Om du hade fem miljoner över... vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Jag skulle köpa hus, möbler, en rejäl resa och framförallt investera i prylar så att jag kunde starta eget.
Jag utmanar: Annaskaos, Emma, Milla, Mió, Leen och Silverfisken. Och så skickar vi en utmaning till Fotbollsfrun också.
1. Vad åt du till frukost?
Havregrynsgröt med lättmjölk och en proteinshake.
2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.
3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Min bonussvägerska J.
4. Vilken färg har din dator? Alltså skalet...
Svart och grå.
5. När var du arg senast?
Igår på storebror när han var otrevlig och inte lyssnade på mig.
6. Ditt bästa minne från skoltiden?
Får man räkna all skola? Isåfall när jag gick på konstlinjen på Sunderby folkhögskola och hade keramik på schemat. Det var underbart.
Gymnasiet var också roligt. Särskilt när det var teater på schemat och vi spelade föreställningar.
7. Ditt sämsta minne från skoltiden.
Hela grundskolan. Allt skit jag fick utstå från elaka jävla mobbare som varje dag delade med sig om sin åsikt om hur fruktansvärt ful jag var och att man borde spränga bort skalle på mig med kulspruta. Det var inte så trevligt.
8. Yoga eller löpning?
Både och. Jag har nyss börjat springa, och yogan är jätteny för mig ännu. Men jag gillar!
9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé provencale?
Oxfilé.
10. Vilka tidningar läser du regelbundet?
På nätet: Aftonbladet och ibland Expressen och DN.
Papperstidningar: Fitness, Mama, Amelia, Buffé och diverse skvallertidningar.
11. Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film... your choice.
Lisbeth Salander i Stieg Larssons Millenniummserie.
Annars gillar jag dr House, som är en slags medicinsk deckare kan man väl säga.
12. Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.
Jag är som bekant en teveserienörd av rang.
Jag missar aldrig ett enda avsnitt av: The Wire, Lost, Heroes, Desperate Housewives, Friday Night Lights, Battlestar Galactica, Dirty Sexy Money, Gossip Girl, ANTM, ER, The Tudors, Generation Kill, 24, Leila bakar, Brothers and Sisters, Ugly Betty, Dirt, Greys Anatomy, The L word, Medium och Ghost Whisperer. Snart skall jag börja se Sopranos och Rome också. För de har jag missat hittills.
Jag borde få betalt för att jag ser så mycket TV.
Och jag ser inte ett enda program jus när det sänds. Jag ser när jag har tid, inte när TV:n tycker att jag skall ha tid.
13. Vem är du avundsjuk på? Eller vilka?
Jag är avundsjuk på alla som har jobb där de får betalt för att göra något de älskar.
Men jag är inte avundsjuk på det där: gudvaddetärsyndommig-sättet. Utan mer att jag blir taggad att också få ett sådant jobb.
Just nu är jag lite extra avundsjuk på de som seglar med Ostindiefararen Götheborg. Det vill jag också göra. Jättejättemycket.
14: Din bästa revanch?
När jag gick i mål på vårruset. Att springa 5 km för första gången i mitt liv, efter att jag för några månader sedan knappt kunde gå, var minst sagt en personlig seger.
15. Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Jag har inte haft så många chefer. Jag har varit sjuk och pluggat så mycket.
Men bäst har nog varit Per på fotoateljén där jag jobbade förut.
Sämsta... ingen aning. Jag har kanske inte haft någon dålig chef.
16. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Bruna bönor. Dålig erfarenhet som involverar graviditetsillamående och kräkningar när jag åt det första gången. Det kanske är gott egentligen.
17. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Jag måste nog också säga Oprah.
18. Kaffe eller te?
Te. Kaffe är rävgift.
19. Skostorlek?
39-40.
20. Hur ofta är du på IKEA?
Så fort jag får chansen. Just nu bara ett par gånger per år. Min man vågar inte släppa dit mig oftare.
21. Om du hade fem miljoner över... vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Jag skulle köpa hus, möbler, en rejäl resa och framförallt investera i prylar så att jag kunde starta eget.
Jag utmanar: Annaskaos, Emma, Milla, Mió, Leen och Silverfisken. Och så skickar vi en utmaning till Fotbollsfrun också.
söndag, augusti 03, 2008
Doptårta till Alicia
Tillägg: Tårtan innehåller ljusa bottnar, vit chokladmousse, mörk chokladmousse och vaniljgrädde. Täckt med marshmallowsfondant.
Två saker att undvika på fin sushirestaurang
Här kommer två kloka råd från mig.
Två saker att undvika på fin sushirestaurang:
1: Gå uppför trappor med fotlång klänning (som bara går över brösten/bh:n utan band som håller den uppe), samtidigt som du bär på soppa och soya i varsin hand.
Då kan det nämligen hända att du trampar på klänningen och den åker lite väl oanständigt långt ner.
Du måste då välja mellan:
A: Gå vidare, försöka sparka upp linningen, hålla hårt i kopparna för att inte spilla och låtsas som ingenting.
B: Släppa allt för händer, dra upp klänningen igen och hellre rädda anständigheten än maten.
2: Ta en bit sushi med lite mer tuggmotstånd. I det här fallet bläckfisk. Sätt biten i munnen och tugga. Känn hur biten är lite seg och svårtuggad och att det blir lite för mycket i munnen. Försök svälja ner en del för att det skall gå bättre. Inse att biten inte alls gått att tugga av utan att biten du svalt sitter fast i allt det andra du har i munnen. Du har nu hälften av den vid det här laget lååånga biten bläckfisk i munnen och den andra långt ner i halsen.
Du måste då välja mellan:
A: fortsätta svälja, hoppas på det bästa.
B: Inse att det inte går att svälja och att du kanske stryker med, men hoppas på en hemilich manöver.
C: Sätta tummen och pekfingret in i munnen, ta tag i biten som sitter fast och manuellt själv dra ut den låååånga biten ur halsen för att överleva.
Vad hade du gjort?
Jag valde:
I situation 1: A.
I situation 2: C.
Och ändå satt jag kvar efteråt och åt och skämdes inte ett dugg. Trots blottad behå och uppgurglande av tuggat djur som skulle fått Diana i V att bli grön av avund.
Jaa. Det är inte klokt vad skamlöst befriad jag är från prydhet ibland.
Två saker att undvika på fin sushirestaurang:
1: Gå uppför trappor med fotlång klänning (som bara går över brösten/bh:n utan band som håller den uppe), samtidigt som du bär på soppa och soya i varsin hand.
Då kan det nämligen hända att du trampar på klänningen och den åker lite väl oanständigt långt ner.
Du måste då välja mellan:
A: Gå vidare, försöka sparka upp linningen, hålla hårt i kopparna för att inte spilla och låtsas som ingenting.
B: Släppa allt för händer, dra upp klänningen igen och hellre rädda anständigheten än maten.
2: Ta en bit sushi med lite mer tuggmotstånd. I det här fallet bläckfisk. Sätt biten i munnen och tugga. Känn hur biten är lite seg och svårtuggad och att det blir lite för mycket i munnen. Försök svälja ner en del för att det skall gå bättre. Inse att biten inte alls gått att tugga av utan att biten du svalt sitter fast i allt det andra du har i munnen. Du har nu hälften av den vid det här laget lååånga biten bläckfisk i munnen och den andra långt ner i halsen.
Du måste då välja mellan:
A: fortsätta svälja, hoppas på det bästa.
B: Inse att det inte går att svälja och att du kanske stryker med, men hoppas på en hemilich manöver.
C: Sätta tummen och pekfingret in i munnen, ta tag i biten som sitter fast och manuellt själv dra ut den låååånga biten ur halsen för att överleva.
Vad hade du gjort?
Jag valde:
I situation 1: A.
I situation 2: C.
Och ändå satt jag kvar efteråt och åt och skämdes inte ett dugg. Trots blottad behå och uppgurglande av tuggat djur som skulle fått Diana i V att bli grön av avund.
Jaa. Det är inte klokt vad skamlöst befriad jag är från prydhet ibland.
lördag, augusti 02, 2008
True Blood
Åååh. Äntligen är den på gång!
7 september har True Blood världspremiär. Eller iallafall premiär i USA.
Mina förväntningar är sky high.
Läs mer här på Blood Copy.com om serien. Roliga inlägg och lite tjuvtittar/föraningar om serien.
Där fanns bland annat den här lilla bilden på Alexander Skarsgård som den tusenåriga vampyrvikingen Eric Northman.
Och läs den här intervjun med Alan Ball (ni vet, mannen som har gjort Six Feet Under) som gör True Blood.
fredag, augusti 01, 2008
Klantigt x 2
Hemma igen. Resan har gått bra, om man räknar bort ett ofrivilligt, klantigt stopp på motorvägen på grund av soppatorsk mellan uppsala och gud vet var, i 31 graders värme.
Nu har vi landat i 15 grader kalla Luleå igen, och det känns väl sådär. Vintern nästa, eller?
Ikväll: Luleåkalaset.
Snordyrt eftersom jag inte hann köpa förköpsbiljetter innan de tog slut.
Klantigt.
Nu har vi landat i 15 grader kalla Luleå igen, och det känns väl sådär. Vintern nästa, eller?
Ikväll: Luleåkalaset.
Snordyrt eftersom jag inte hann köpa förköpsbiljetter innan de tog slut.
Klantigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
