Jag börjar morgonen med att dricka proteindryck, dra på mig löpardojorna och låta Storebror agera hare åt mig när jag springer efter hans cykel till fritids. Det blir 20 minuter löpning totalt.
Jag har alltid varit en sån där som har hatat löpning. Det har verkat så outsägligt tråkigt och jobbigt. När D har pratat sig varm om hur skööönt det är att springa så har jag bara tittat på honom och undrat om jag kanske borde skaffa en sån där vit tröja där man gör en stadig knut av ärmarna på baksidan till honom. Jag har tänkt "visst, älskling, visst. Det är så skööönt när lungorna håller på att sprängas ur bröstet efter hundra meter". Och sen har jag slagit fast att jag aldrig i helvete kommer att börja springa självmant om jag inte blir jagad av något.
...ända tills jag läste det här: Fem minuters löpning ger lika mycket som trettio minuters promenad.
Då började jag tänka om. Hur jobbigt kan det vara? Fem minuter orkar jag väl.
Det kan det väl vara värt för viktminskningens skull.
Jag började följa ett fem veckors löpschema för nybörjare.
Man springer varannan dag efter följande schema:
V.1: Spring 1 minut, gå 1 minut. Upprepa 10 gånger.
V.2: Spring 2 minuter, gå 2 minuter. Upprepa 4 gånger.
V.3: Spring 4 minuter, gå 3 minuter. Upprepa 3 gånger.
V.4: Spring 5 minuter, gå 1 minut. Upprepa 3 gånger.
V.5: Spring 10 minuter, gå två minuter. Upprepa 1 gång.
Och innan man vet ordet av springer man flera kilometer i sträck.
Det funkar. Prova!
..och faktiskt, numera är det skönt att springa.
torsdag, augusti 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan du inte bli min PT? Skulle behöva en sån som du som kan förstå hur jag känner mig och hur JOBBIGT allt kan vara eller vad man då skyller på...
SvaraRaderaFantasktiskt att du klarar av allt.
Nu jävlar ska jag börja bara den här förbannade magåkomman går över *Bulgarienresa*
estersmamma: Jag kan vara din PT på nätet!
SvaraRaderaKlart du klarar av att sätta igång. Det gäller bara att börja.
Det var precis så jag gjorde. Jag bara satte igång, och sen kom motivationen efteråt.
Om man bara väntar på motivation kan det hända att den aldrig kommer. Jag tror att man får se till att skaffa sig motivation.
När det gäller springandet så är du min idol. Det övergår mitt förstånd att det överhuvudtaget är möjligt att ta sig från hata-stadiet ens till helt-ok-stadiet. Och du har kommit så långt att du tycker om det!
SvaraRaderaJag får bara flashbacks till gympatimmarna när vi sprang varv efter varv runt fotbollsplanen, under mer eller mindre uppmuntrande rop från gympaläraren. Oftast mindre uppmuntrande...
Men kanske (med betoning på kanske) man skulle ge det en chans ändå?
Det ÄR skönt att springa när man har kommit över det jobbiga första stadiet och benen bara går av sig själv. Jag började för 6 år sen och då var det 1 km typ i början för att sakta utökas. I skkolan hade jag 1:a i gympa och hatade allt som hade med gympa och motion att göra men nu är det livet!! :)
SvaraRaderaPrecis den här tränings metoden behövde jag lära mig. Har resonerat precis som dig innan ang löpträning. Det var för idioter. Ska testa den. Men hur ofta tränar du i veckan
SvaraRadera