Man ska inte önska att saker går sönder

Panikinhandlade ny microvågsugn idag. Den gamla har varit på upphällningen de senaste sju-åtta åren. Det var en rustik modell med två vred men utan timer så vi har kört med en gammal herdelig jättelik tidtagarklocka när vi har värmt välling. Då har det gällt att stå kvar i köket och hålla koll när exakt 50 sekunder har gått, för då är vällingen lagom varm. Det har väl funkat sådär.

Igår sade maken när han för trehundratusende gången stod och tajmade vällingen att: -Man kanske borde önska att saker går sönder lite oftare så att man blev tvungen att köpa lite nytt ibland.
Idag lyckades så tonårsdottern tappa glastallriken (som snurrar runt i micron) i golvet så att den gick i tusen bitar. Utan den funkar inte micron särskilt bra och efter att ha letat med ljus och lykta efter en ny tallrik på återvinningen så gav vi upp och åkte och köpte en alldeles splitterny skinande apparat istället.

Nu är jag bara orolig för att den skall pipa. För då har maken hotat med att skruva isär den för att stänga av pipljudet. Han tål inte saker som piper.