Fan alltså.
Jag vet inte om det beror på att hösten verkar vara här, eller om det beror på att jag verkligen inte har någon aning om hur hösten faktiskt kommer att se ut för mig, men jag har ångest, ont i magen och svårt att sova på nätterna.
Det känns som att jag genomgår någon sorts kris just nu.
Jag har prestationsångest och mår dåligt.
Det känns så jävla självömkande och värdelöst att gnälla om det här på bloggen. Men det är inte som att jag har något bättre att skriva när ångesten river i magen. Det är därför det har varit lite tomt här på sistone, om det nu är någon som undrar.
fredag, augusti 22, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alla har nog sina svackor, och ångest är tungt, gå med en klump i halsen och känna att allt är hopplöst och ovisst. Och visst kan man öppna sig på bloggen, det gör jag ibland men man kan nog inte gå hur djup som helst...
SvaraRaderaJag är ensam mamma och ibland känns allt hopplöst och ensamt, och livet kör sina test med en hela tiden.
Hösten är en tung tid med mörker och regn och hur man ska pigga upp sig har jag funderat på, hade jag råd skulle jag åka till solen en vecka,, vi har ju inte haft nån sommar.
Var rädd om dig och prata och gråt med nån du känner du kan prata med, det lättar...
Kram
Katarina
Hoppas det känns bättre snart.
SvaraRaderaKramar från Pitä.
Inte konstigt att det känns jobbigt med all ovisshet!! Men försök tänka på viilket bra jobb du hela tiden gör för att "komma tillbaka", du har verkligen kämpat för att bli bättre i ryggen!!
SvaraRaderaHoppas att du snart mår bättre!!
Kram!!
/ Milla tvillingmamma
Tack för era snälla ord.
SvaraRaderaDet vänder säkert snart. Men just nu känns allt mest jobbigt.
Det kommer att vända. Du gör det så bra med tanke på omständigheterna. Kram till världens bästaste ina!
SvaraRaderaLeen: Tack för kramen. :-)
SvaraRadera