...

Idag är jag ledsen och orolig.



Ingenting har jag hört från M.

Jag hoppas att det bara är brist på elektricitet som gör att hon är offline fortfarande och inte har rapporterat hur hon mår.

Jag bara väntar och väntar.





En annan av mina närmaste vänner mår dåligt.

Jag vill så gärna hjälpa, bara finnas där för henne, men det är så svårt, så svårt.

Jag hittar inga ord.

Och jag tror inte det finns något jag kan säga heller som hjälper.

Men ändå.



Jag önskar jag kunde dränera henne på smärtan.

Göra den mer uthärdlig.



Men jag når inte fram. Det blir bara banalt och löjligt.

Fuck.