Det där med medicinen

För ett par dagar sedan fick jag ont i ryggen igen.

Det började lite lätt.

Eskalerade.

Nu käkar jag Dexofen igen för fulla muggar. Känner mig yr och hängig, men vägrar låta bli saker jag tycker om, som att dansa.



Lindy Hop kurs i helgen igen. Två dagars intensivt dansande. Ryggen tycker inte det är så jättekul, men det tycker jag.

Förutom att jag får kämpa tio gånger mer för att lära mig koreografin. Allt är som i dimma, och ändå gör det ont också. Fast med knark i kroppen så skiter jag i smärtan.



Sjukgymnasten sa till mig i för ett par månader sedan när det började se riktigt ljust ut för min del att "räkna med att det kommer svackor!. De blir färre och färre, och med längre mellanrum och de gör mindre ont, men du är inte helt bra än."

Och tydligen så är det sant.



Jag försöker hålla humöret uppe och tänka att det nog går över om några dagar.



Nu ska jag knapra mer piller, värma min fina vetekudde som jag fick av Isa och bulla upp mig i soffan med svägerskans blivande roman.