En vanlig morgon

Mamma: Sätt på dig kläderna nu så hinner vi till dagis.

Sonen: Jag ska bara göra det här först (gömma sig, läsa, se på tv, leka, pilla med något).

Mamma: Men det har du inte tid med längre. Nu äter de frukost på dagis om tio minuter och jag ska åka till jobbet. Sätt på dig kläderna.

Sonen: Men jag VILL inte. Mamma du måste hjälpa mig!!

Mamma: Nej, du är ju en storkille nu. Stora killar kan klä på sig själv. Det är bara bebisar som behöver hjälp varje dag.

Sonen: Jag kan inte alls klä på mig. Jag ORKAR inte!!

Mamma: Jag orkar inte heller klä på dig. Och nu måste jag åka. Du får väl stanna hemma ensam då så åker jag till jobbet.

Sonen: Neeeheej. Hjäääälllppp mammma!! Jag orkar inte resa mig uhuuuup!!

Mamma: Men vad tråkigt för dig då. För nu måste jag åka. Nu sätter jag på mig mina skor och när jag har gjort det färdigt så går jag ut till bilen och sen åker jag till jobbet.

Sonen: Maammaaaaaaaaa... Du får inte åka uuutan miiiiiigggg!!!
*skriker, gråter och sliter på sig kläderna snabbt som attan*

Mamma: Men, du kunde ju sätta på dig kläderna alldeles själv!

Sonen: Det kunde jag inte alls. Men du får inte gå utan mig mamma. Då blir jag ju alldeles ensam!



Tre minuter senare har sonen på sig alla kläder och vi är på väg ut i bilen båda två.



Då brukar ibland följande hända:



Jag öppnar bildörren och säger åt sonen att klättra upp och sätta sig i sätet.

Sonen hänger in halvvägs i bilen. "Mamma jag har faaastnat... jag ORKAR inte gå in i bilen!" gnäller han samtidigt som han gör halvhjärtade försök att låtsas sätta upp knät på sätet utan att lyckas.

Mamma: "Antingen kliver du in i bilen nu på en gång eller också så får du flytta på dig så jag kan stänga dörren för nu åker jag".
Sonen: "Neeej... jag KAN inte gå in"



Nu kommer momentet då jag flyttar sonen varsamt men bestämt till utsidan av bilen och stänger dörren, öppnar min egen dörr, sätter mig i bilen och startar motorn.

"NEEEJ MAMMAAAAAAA!!!!" och därefter tar det ca tre sekunder så har sonen öppnat dörren och hoppat in i bilen snabbare än den explosivaste av kattdjur, och jag kan nöjt sätta fast honom och åka till dagis. I någorlunda okej tid.