Det bara small till

och så satt jag där.



Hello whiplash-skada eller.



Strax efter fyra på eftermiddagen när jag för en gångs skull fick skjuts från jobbet till min BK klass på sjukgymnastiken så blev vi påkörda bakifrån vid ett trafikljus.



Först kändes det nästan ingenting alls.

Efter en halvtimme började en molande och stickande värk framträda i nacken.

Kul. Verkligen. Jättekul. (märk ironin).

Särskilt kul nu när jag är på sista veckan av min halvtidssjukskrivning. Nu när jag nästan är frisk. Nu när jag har börjat jobba igen.

Hello ny skada eller?



"Men bilen bara gled. Jag hann inte bromsa, det var så halt", försökte föraren som körde på oss hävda till polisen när kontapeln påtalade att "man måste hålla avståndet och vara uppmärksam på väglaget, och det blir minsann böter för det här".



Jävla pucko, säger jag. Det är ju hans ansvar att anpassa hastigheten efter väglaget och inte skylla på yttre omständigheter. Dessutom var det inte särskilt halt. Och dessutom får man bara köra fucking 30 km i timmen där, precis utanför skolan. Inte för att det gick så värst fort kanske. Men tillräckligt fort för att min nacke skulle få aj,aj.



Våran nya bil blev inte heller så fin. Särskilt glada var varken sambon eller jag över bucklan i bakluckan. Glad var inte heller jaghannintebromsa-killen som fällde kommentaren "och jag som precis har bytt front på bilen".

Det var alltså inte första gången han inte hann bromsa.



Jourcentralen nästa för mig med värkande nacke.

Doktorn gav en panocod och skickade mig vidare till sjukhuset för akutröntgen.

Åkte dit i sjuktaxi eftersom vi inte hade någon barnvakt och jag dessutom kände mig illamående utöver värken i nacken.

Där har jag tillbringat resten av kvällen.



Doktorn såg inget särskilt på bilderna som tur var.

Jag hoppas att det inte är någon fara.

Hoppas hoppas.