torsdag, januari 31, 2008
Afrostymorning
Du har väl inte missat årets nyhet på webben när det gäller barnkläder?! Snygga tryck till barn på kläder i ekologisk bomull finns på AFROSTYMORNING.
Dessutom sitter världens snyggaste Storebror och Lillebror på förstasidan, och Storasyster är också med och visar en tröja på sajten.. :-)
Dessutom sitter världens snyggaste Storebror och Lillebror på förstasidan, och Storasyster är också med och visar en tröja på sajten.. :-)
Mer om det här med träning och värk
Anonym nr 2 undrade varför jag tog åt mig.
Jag tar givetvis åt mig, om någon helt anonymt ifrågasätter om jag är sjuk eller inte.
Det kanske uppfattas som att jag tränar mycket, för jag är ofta på gymet. Men att gå till gymet är också den enda fysiska aktiviteten jag får och kan anpassa till min värk, för det är det jag måste göra: anpassa min träning hela tiden beroende på hur det känns i ryggen. Om vi tar exemplet spinning, så är det en aktivitet som är skonsam mot ryggen, förutsatt att jag lyssnar på kroppen. Jag kan inte som alla andra dra på en massa motstånd och stå upp och cykla längre perioder. Jag får snällt acceptera att sitta ner och ibland prova stå en kort stund. "Jumps" som det kallas, funkar inte alls. Då sitter jag ner och cyklar.
Jag har provat aerobics i några omgångar under förra våren och hösten, men det går inte alls. Det som för andra är ett normalt aerobicspass är för mig alldeles för mycket snurrar, vridningar och hopp. Sist jag försökte, fick jag lämna passet efter några minuter. Så det är bara att gilla läget, och inse sina begränsningar.
Sneda, tunga, plötsliga rörelser är absolut värst. Då blir jag mycket sämre direkt och istället för den där molande värken som ständigt sitter i svanken, så känns det som att någon har kopplat på strömförande knivar i ryggen som ger mig plötsliga jättekrafiga elchocker som strålar ner i benen, hela vägen till tårna. Värst är det på höger sida av ryggen, och det strålar ner smärta i höger ben om jag sitter en längre stund.
Det är svårt att hitta en lagom balans mellan träning och vila för att kroppen skall orka med och bli bättre. För min del fungerar det bäst att åka in ofta, och träna försiktigt men fokuserat med rätt aktivitet.
Det funkar bättre för mig än att bara åka in ett par gånger i veckan, eftersom jag annars inte håller igång kroppen på samma sätt, och då är det lätt att jag tar i för mycket och skadar mig. Det är det där klassiska "idag känns det bättre, nu måste jag passa på att göra alla de där sakerna jag inte kunde häromdagen när jag hade så ont", och så blir man sämre.
Lagom träning, ofta, är det som funkar för mig.
Det betyder inte att jag inte har ont, för det har jag hela tiden. Jag har bara hittat ett sätt att just nu leva med smärtan och hittat vägar för att fungera någorlunda normalt och hålla mig vid mina sinnes fulla bruk.
En annan svår sak med att ha ständig värk, (utöver det självklara att ha ont och vara begränsad av det), och att ha ständig värk i en del av kroppen som ryggen, har för mig också varit att det är en så "osynlig" värk. Om jag bryter ett ben eller en arm, så syns det på kryckor och gips, men att ha ont i ryggen syns inte på samma sätt. Det finns fler än jag som lider av att ha "osynliga" sjukdomar, och som möter på oförståelse, t.ex de som har whiplashskador och firbromyalgi. Det är otroligt frustrerande att ständigt behöva förklara och vara i behov av hjälp från andra för att utföra vanliga vardagssysslor. Om man bortser från att jag inte går lika smidigt som andra, haltar ibland, inte kan böja mig ner och lyfta upp saker lika lätt som andra kan, och är en bitch hela dagarna för att den ständiga smärtan gör att jag konstant är trött och på dåligt humör, så syns det inte på mig att jag har ont. Att exempelvis böja mig ner och ta upp något från golvet är jättesvårt. Jag har lärt mig att plocka upp mindre lättare saker (som kläder) med hjälp av vänster fot och tår. Jag håller i mig i en vägg, greppar plagget med tårna och lyfter foten bakåt mot rumpan så att jag når plagget med handen. Det fungerar mina bättre dagar. Och framförallt fungerar det mycket bättre att göra så de dagar då jag har tränat och inte är lika stel.
Att ha ont och vara sjukskriven är verkligen ingen dans på rosor. Jag avskyr att jag har det såhär nu. Jag vill kunna vara en lika bra mamma som alla andra, och så känns det inte nu. Jag mår jättedåligt över det, och jag mår jättedåligt över att min sjukskrivning gör att vi varje månad får vända på slantarna för att kunna betala räkningarna och äta mat. Jag kan inte minnas när jag hade råd att köpa kläder till mig själv sist, eller när jag inte hade ont i magen i flera dagar för att det var dags att betala räkningar.
Min bästa, lyckligaste tid hittills, var perioden innan jag blev gravid nu igen, när jag inte hade lika ont i ryggen, jobbade heltid, älskade mitt jobb, och hade råd att leva. Det är dit jag strävar. I väntan på att få träffa ortopeden och en eventuell operation är de enda medel jag har för att på egen hand försöka ta mig i mål: värktabletter, träning och viktminskning.
Och det är det jag jobbar på nu. Till 100%.
Jag tar givetvis åt mig, om någon helt anonymt ifrågasätter om jag är sjuk eller inte.
Det kanske uppfattas som att jag tränar mycket, för jag är ofta på gymet. Men att gå till gymet är också den enda fysiska aktiviteten jag får och kan anpassa till min värk, för det är det jag måste göra: anpassa min träning hela tiden beroende på hur det känns i ryggen. Om vi tar exemplet spinning, så är det en aktivitet som är skonsam mot ryggen, förutsatt att jag lyssnar på kroppen. Jag kan inte som alla andra dra på en massa motstånd och stå upp och cykla längre perioder. Jag får snällt acceptera att sitta ner och ibland prova stå en kort stund. "Jumps" som det kallas, funkar inte alls. Då sitter jag ner och cyklar.
Jag har provat aerobics i några omgångar under förra våren och hösten, men det går inte alls. Det som för andra är ett normalt aerobicspass är för mig alldeles för mycket snurrar, vridningar och hopp. Sist jag försökte, fick jag lämna passet efter några minuter. Så det är bara att gilla läget, och inse sina begränsningar.
Sneda, tunga, plötsliga rörelser är absolut värst. Då blir jag mycket sämre direkt och istället för den där molande värken som ständigt sitter i svanken, så känns det som att någon har kopplat på strömförande knivar i ryggen som ger mig plötsliga jättekrafiga elchocker som strålar ner i benen, hela vägen till tårna. Värst är det på höger sida av ryggen, och det strålar ner smärta i höger ben om jag sitter en längre stund.
Det är svårt att hitta en lagom balans mellan träning och vila för att kroppen skall orka med och bli bättre. För min del fungerar det bäst att åka in ofta, och träna försiktigt men fokuserat med rätt aktivitet.
Det funkar bättre för mig än att bara åka in ett par gånger i veckan, eftersom jag annars inte håller igång kroppen på samma sätt, och då är det lätt att jag tar i för mycket och skadar mig. Det är det där klassiska "idag känns det bättre, nu måste jag passa på att göra alla de där sakerna jag inte kunde häromdagen när jag hade så ont", och så blir man sämre.
Lagom träning, ofta, är det som funkar för mig.
Det betyder inte att jag inte har ont, för det har jag hela tiden. Jag har bara hittat ett sätt att just nu leva med smärtan och hittat vägar för att fungera någorlunda normalt och hålla mig vid mina sinnes fulla bruk.
En annan svår sak med att ha ständig värk, (utöver det självklara att ha ont och vara begränsad av det), och att ha ständig värk i en del av kroppen som ryggen, har för mig också varit att det är en så "osynlig" värk. Om jag bryter ett ben eller en arm, så syns det på kryckor och gips, men att ha ont i ryggen syns inte på samma sätt. Det finns fler än jag som lider av att ha "osynliga" sjukdomar, och som möter på oförståelse, t.ex de som har whiplashskador och firbromyalgi. Det är otroligt frustrerande att ständigt behöva förklara och vara i behov av hjälp från andra för att utföra vanliga vardagssysslor. Om man bortser från att jag inte går lika smidigt som andra, haltar ibland, inte kan böja mig ner och lyfta upp saker lika lätt som andra kan, och är en bitch hela dagarna för att den ständiga smärtan gör att jag konstant är trött och på dåligt humör, så syns det inte på mig att jag har ont. Att exempelvis böja mig ner och ta upp något från golvet är jättesvårt. Jag har lärt mig att plocka upp mindre lättare saker (som kläder) med hjälp av vänster fot och tår. Jag håller i mig i en vägg, greppar plagget med tårna och lyfter foten bakåt mot rumpan så att jag når plagget med handen. Det fungerar mina bättre dagar. Och framförallt fungerar det mycket bättre att göra så de dagar då jag har tränat och inte är lika stel.
Att ha ont och vara sjukskriven är verkligen ingen dans på rosor. Jag avskyr att jag har det såhär nu. Jag vill kunna vara en lika bra mamma som alla andra, och så känns det inte nu. Jag mår jättedåligt över det, och jag mår jättedåligt över att min sjukskrivning gör att vi varje månad får vända på slantarna för att kunna betala räkningarna och äta mat. Jag kan inte minnas när jag hade råd att köpa kläder till mig själv sist, eller när jag inte hade ont i magen i flera dagar för att det var dags att betala räkningar.
Min bästa, lyckligaste tid hittills, var perioden innan jag blev gravid nu igen, när jag inte hade lika ont i ryggen, jobbade heltid, älskade mitt jobb, och hade råd att leva. Det är dit jag strävar. I väntan på att få träffa ortopeden och en eventuell operation är de enda medel jag har för att på egen hand försöka ta mig i mål: värktabletter, träning och viktminskning.
Och det är det jag jobbar på nu. Till 100%.
onsdag, januari 30, 2008
...
Till dig som anonymt ställer dig funderande till hur jag med diskbråck klarar av att träna, men inte ta hand om mina barn.
Även om du har erfarenhet av denna sjukdom så går du inte i mina skor.
All träning jag gör, gör jag i samråd med läkare och sjukgymnast, som har ordinerat aktiv vila.
Jag har ont varje dag hela tiden. Jag har väldigt svårt att lyfta mina barn och göra saker som att plocka ur diskmaskinen, klä en vinteroverall på ett bångstyrigt barn, dammsuga, sitta, eller ligga längre stunder. Dessutom äter jag starka värktabletter dygnet runt.
Du som säger dig ha erfarenhet av denna sjukdom själv borde väl veta att vissa dagar är bättre och andra sämre. Under mina bättre dagar klarar jag mer, och under mina sämre klarar jag ingenting.
Varje dag får jag känna efter vad jag klarar av och vad jag inte klarar av. Varje dag får jag anpassa min träning till den nivå som fungerar. Men jag måste träna. Det är enda sättet att bli bättre på och det borde du veta.
T.e.x har jag nu under två veckor planerat att träna body pump på onsdagar. Ingen av dessa onsdagar har jag klarat av det. Det fungerar inte idag. Men jag gör min träningsplanering varje vecka, gör upp en plan och gör allt som står i min makt för att bli frisk.
Att lyfta och konka omkring på en 12 kilos bångstyrig ettåring hela dagarna är inte ett moment som jag klarar av. Att lyfta en femkilos vikt i varje hand (som inte gör allt de kan för att ta sig ur mitt grepp) 2x10 repetitioner några gånger i veckan på rätt sätt är en helt annan sak, och är dessutom den rehabilitering jag behöver för att förhoppningsvis snart kunna hantera min son också utan att hela tiden bli sämre av det.
Det är personer som du, som tror att du, bara för att du har upplevt hur det var för dig, vet och kan mer än vad mina läkare, min sjukgymnast och jag själv vet, (jag som lever i den här kroppen), som gör det så mycket svårare att hålla modet och orken och självkänslan uppe.
Jag förstår ärligt talat inte syftet med din inlägg. Är det att få mig att må dåligt över att jag kämpar för att bli frisk? Är det för att få mig att känna mig som en dålig förälder, för att jag inte klarar av att fysiskt ta hand om mina barn, men att jag klarar av att släpa mig till gymmet flera gånger i veckan av den enda anledningen att bli frisk och stark? Nu när det här är det enda sättet för mig att bli en så bra mamma jag kan.
Du gjorde mig ledsen, men jag tänker inte ha dåligt samvete över att jag tränar.
Jag tränar för att bli frisk, även om det gör ont att träna, för att jag en dag skall slippa ha ont i kroppen. Och jag tränar för att bli stark, så att jag en dag skall slippa ha lika ont i hjärtat som jag har i ryggen, för att jag just nu inte kan lyfta mitt barn.
Även om du har erfarenhet av denna sjukdom så går du inte i mina skor.
All träning jag gör, gör jag i samråd med läkare och sjukgymnast, som har ordinerat aktiv vila.
Jag har ont varje dag hela tiden. Jag har väldigt svårt att lyfta mina barn och göra saker som att plocka ur diskmaskinen, klä en vinteroverall på ett bångstyrigt barn, dammsuga, sitta, eller ligga längre stunder. Dessutom äter jag starka värktabletter dygnet runt.
Du som säger dig ha erfarenhet av denna sjukdom själv borde väl veta att vissa dagar är bättre och andra sämre. Under mina bättre dagar klarar jag mer, och under mina sämre klarar jag ingenting.
Varje dag får jag känna efter vad jag klarar av och vad jag inte klarar av. Varje dag får jag anpassa min träning till den nivå som fungerar. Men jag måste träna. Det är enda sättet att bli bättre på och det borde du veta.
T.e.x har jag nu under två veckor planerat att träna body pump på onsdagar. Ingen av dessa onsdagar har jag klarat av det. Det fungerar inte idag. Men jag gör min träningsplanering varje vecka, gör upp en plan och gör allt som står i min makt för att bli frisk.
Att lyfta och konka omkring på en 12 kilos bångstyrig ettåring hela dagarna är inte ett moment som jag klarar av. Att lyfta en femkilos vikt i varje hand (som inte gör allt de kan för att ta sig ur mitt grepp) 2x10 repetitioner några gånger i veckan på rätt sätt är en helt annan sak, och är dessutom den rehabilitering jag behöver för att förhoppningsvis snart kunna hantera min son också utan att hela tiden bli sämre av det.
Det är personer som du, som tror att du, bara för att du har upplevt hur det var för dig, vet och kan mer än vad mina läkare, min sjukgymnast och jag själv vet, (jag som lever i den här kroppen), som gör det så mycket svårare att hålla modet och orken och självkänslan uppe.
Jag förstår ärligt talat inte syftet med din inlägg. Är det att få mig att må dåligt över att jag kämpar för att bli frisk? Är det för att få mig att känna mig som en dålig förälder, för att jag inte klarar av att fysiskt ta hand om mina barn, men att jag klarar av att släpa mig till gymmet flera gånger i veckan av den enda anledningen att bli frisk och stark? Nu när det här är det enda sättet för mig att bli en så bra mamma jag kan.
Du gjorde mig ledsen, men jag tänker inte ha dåligt samvete över att jag tränar.
Jag tränar för att bli frisk, även om det gör ont att träna, för att jag en dag skall slippa ha ont i kroppen. Och jag tränar för att bli stark, så att jag en dag skall slippa ha lika ont i hjärtat som jag har i ryggen, för att jag just nu inte kan lyfta mitt barn.
tisdag, januari 29, 2008
Vardag
Idag märktes det tydligt att vardagen börjat på riktigt.
Sedan igår jobbar D heltid, Storebror har börjat på fritids och Lillebror är hela dagarna på dagis. Här hemma går jag och skrotar och saknar dem. Jag koncentrerar mig på att träna så att jag blir bättre. Jag försöker tänka positivt och sätta upp milstolpar för mitt tillfrisknande.
Idag var jag på pilates igen, och det känns så bra för jag märker en enorm skillnad på hur stark jag är i min mage och rygg jämfört med hur det var i början av sommaren när jag började gå regelbundet på pilates.
Stark eller inte, diskbråcket jävlas likväl ändå, och jag har så ont idag. För att inte barnen skall behöva vara på dagis till halv sex varje dag så försöker vi den här veckan göra så att jag hämtar dem klockan fyra. Som tur är har dagispersonalen lovat att i den mån de har möjlighet hjälpa mig att klä på Lillebror, så då återstår bara momenten att knöla ner honom i vagnen eller bilen, ta oss hem, och sedan upp, ut, in i huset och av med alla kläder, fixa mat, och hålla liten pojke som saknat mamma i famnen, och räkna minuter tills D kommer in genom dörren kl:17.45.
Jag hoppas verkligen att jag skall klara det här för barnens, min och D:s skull.
Sedan igår jobbar D heltid, Storebror har börjat på fritids och Lillebror är hela dagarna på dagis. Här hemma går jag och skrotar och saknar dem. Jag koncentrerar mig på att träna så att jag blir bättre. Jag försöker tänka positivt och sätta upp milstolpar för mitt tillfrisknande.
Idag var jag på pilates igen, och det känns så bra för jag märker en enorm skillnad på hur stark jag är i min mage och rygg jämfört med hur det var i början av sommaren när jag började gå regelbundet på pilates.
Stark eller inte, diskbråcket jävlas likväl ändå, och jag har så ont idag. För att inte barnen skall behöva vara på dagis till halv sex varje dag så försöker vi den här veckan göra så att jag hämtar dem klockan fyra. Som tur är har dagispersonalen lovat att i den mån de har möjlighet hjälpa mig att klä på Lillebror, så då återstår bara momenten att knöla ner honom i vagnen eller bilen, ta oss hem, och sedan upp, ut, in i huset och av med alla kläder, fixa mat, och hålla liten pojke som saknat mamma i famnen, och räkna minuter tills D kommer in genom dörren kl:17.45.
Jag hoppas verkligen att jag skall klara det här för barnens, min och D:s skull.
måndag, januari 28, 2008
Rädsla
Det här med att vara sjukskriven är verkligen inte kul.
Jag är livrädd hela tiden över hur det skall bli nästa månad.
Mest rädd är jag eftersom jag inte alls har blivit bättre, och jag är så vansinnigt rädd för att det inte kommer att spela någon roll. Överallt pratas det om nya hårdare regler när det gäller sjukskrivning.
Det känns som att jag lever under pistolhot.
Närshomelst kommer en representant för svenska staten och säger "Pang", "kan du inte jobba så behövs du inte längre".
Det spelar ingen roll hur mycket jag bönar och ber på mina bara knän. Det spelar ingen roll att jag försöker förklara att jag ingenting hellre vill än att bli frisk och jobba. Jag. vill. jobba.
Men jag kan inte nu.
Min kropp lyder inte mig.
Närsomhelst rycker de undan mattan jag står på.
Och då faller jag.
Jag är livrädd hela tiden över hur det skall bli nästa månad.
Mest rädd är jag eftersom jag inte alls har blivit bättre, och jag är så vansinnigt rädd för att det inte kommer att spela någon roll. Överallt pratas det om nya hårdare regler när det gäller sjukskrivning.
Det känns som att jag lever under pistolhot.
Närshomelst kommer en representant för svenska staten och säger "Pang", "kan du inte jobba så behövs du inte längre".
Det spelar ingen roll hur mycket jag bönar och ber på mina bara knän. Det spelar ingen roll att jag försöker förklara att jag ingenting hellre vill än att bli frisk och jobba. Jag. vill. jobba.
Men jag kan inte nu.
Min kropp lyder inte mig.
Närsomhelst rycker de undan mattan jag står på.
Och då faller jag.
Dagens samtal
Efter att ha väntat i en månad på att åtminstone få en bekräftelse på att ortopedmottagningen har fått min remiss och att jag står på väntelista att få träffa ortopeden, ringer jag själv upp dem för att höra hur det går.
Jag: "Hej, jag ringer för att höra om ni har fått min remiss? Jag har inte ens fått någon bekfräftelse ännu på att ni har fått den, så jag ville bara ringa och kolla att det inte blivit något fel någonstans."
Kvinnan på ortopeden: "Ja, vi har fått din remiss, men vi har återsänt den till din vårdcentral".
Jag: "Va? varför det"?
K.p.o: "Du måste göra en magnetröntgen först, och sen efter det kan din läkare skicka en ny remiss".
Jag: "Men det är ju åtta månaders väntetid på magnetröntgen! Jag kan ju knappt sitta för att det strålar ut smärta i benen på grund av diskbråcket. Skall jag vänta i åtta månader på röntgen och sedan ytterligare på att en ny remiss skall skickas innan jag får träffa ortopeden?"
K.p.o: "Ja, tyvärr är det så".
Jag: "Min läkare sa att det brukar gå fortare att få tid till röntgen om jag skall träffa ortopeden?"
K.p.o: "Nej, så är det inte. Det är din läkare som måste kontakta röntgen för att påskynda en tid åt dig om han bedömer att dina problem är så besvärliga".
Jag: "Jaha. Okej... ja, då får jag väl ringa min läkare igen då..."
Så då var det bara att börja om från början med att vänta. Nu väntar jag på att läkaren skall ringa mig, så att han sedan kan ta kontakt med röntgen, och förhoppningsvis tar inte det åtta månader innan jag får komma dit. Och först efter det kan jag få remiss till ortopeden.
Det värsta är att min husläkare tydligen bara jobbade tillfälligt på min vårdcentral, så nästa gång jag behöver träffa en läkare så är det en ny läkare igen.
Jag: "Hej, jag ringer för att höra om ni har fått min remiss? Jag har inte ens fått någon bekfräftelse ännu på att ni har fått den, så jag ville bara ringa och kolla att det inte blivit något fel någonstans."
Kvinnan på ortopeden: "Ja, vi har fått din remiss, men vi har återsänt den till din vårdcentral".
Jag: "Va? varför det"?
K.p.o: "Du måste göra en magnetröntgen först, och sen efter det kan din läkare skicka en ny remiss".
Jag: "Men det är ju åtta månaders väntetid på magnetröntgen! Jag kan ju knappt sitta för att det strålar ut smärta i benen på grund av diskbråcket. Skall jag vänta i åtta månader på röntgen och sedan ytterligare på att en ny remiss skall skickas innan jag får träffa ortopeden?"
K.p.o: "Ja, tyvärr är det så".
Jag: "Min läkare sa att det brukar gå fortare att få tid till röntgen om jag skall träffa ortopeden?"
K.p.o: "Nej, så är det inte. Det är din läkare som måste kontakta röntgen för att påskynda en tid åt dig om han bedömer att dina problem är så besvärliga".
Jag: "Jaha. Okej... ja, då får jag väl ringa min läkare igen då..."
Så då var det bara att börja om från början med att vänta. Nu väntar jag på att läkaren skall ringa mig, så att han sedan kan ta kontakt med röntgen, och förhoppningsvis tar inte det åtta månader innan jag får komma dit. Och först efter det kan jag få remiss till ortopeden.
Det värsta är att min husläkare tydligen bara jobbade tillfälligt på min vårdcentral, så nästa gång jag behöver träffa en läkare så är det en ny läkare igen.
söndag, januari 27, 2008
Nya matvanor
Jag är lite besatt av att äta nyttigt nu. Att äta bra mat.
Jag har slutat belöna mig själv med socker. Suget är borta.
Jag äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat varje dag. Nu när jag har fått upp farten i träningen så skriker kroppen efter mat. Jag blir fort hungrig, det räcker inte att äta ett äpple till mellanmål, jag behöver mer.
Jag har dragit ner på saltet i maten. Jag har ökat på styrkan istället. Jag har börjat äta omega 3 tillskott, äter oftare fisk och vegetariskt. Och halva portionen mat består av grönsaker. Jag har börjat dricka mjölk igen. Ett till två glas lättmjölk om dagen. Jag dricker mycket vatten. Aldrig kaffe, mycket sällan alkohol (kanske totalt en flaska rödvin om året). Lightläsk ibland, men bara på helgen eller om det är något speciellt tillfälle. Jag vill inte dricka mina kalorier.
Jag har bytt ut all vanlig pasta mot fullkornspasta, vitt ris mot fullkornsris, vitt bröd mot osötat mörkt bröd.
Jag äter ananas istället för sötsaker. Ibland äter jag mörk choklad.
När det är kalas så äter jag tårta. Jag älskar tårta. Men jag känner inte att jag måste äta som jag gjorde förut. Förut när jag hade den där rösten i hjärnan som tvingade mig att äta socker trots att jag visste att det inte var bra för mig.
Jag är stolt som fan över att jag kommit över den där tröskeln. Att jag äntligen har tagit tag i det som jag har hatat i mitt liv i så många år nu. Vikten.
Den här gången vill jag komma i mål.
Jag har slutat belöna mig själv med socker. Suget är borta.
Jag äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat varje dag. Nu när jag har fått upp farten i träningen så skriker kroppen efter mat. Jag blir fort hungrig, det räcker inte att äta ett äpple till mellanmål, jag behöver mer.
Jag har dragit ner på saltet i maten. Jag har ökat på styrkan istället. Jag har börjat äta omega 3 tillskott, äter oftare fisk och vegetariskt. Och halva portionen mat består av grönsaker. Jag har börjat dricka mjölk igen. Ett till två glas lättmjölk om dagen. Jag dricker mycket vatten. Aldrig kaffe, mycket sällan alkohol (kanske totalt en flaska rödvin om året). Lightläsk ibland, men bara på helgen eller om det är något speciellt tillfälle. Jag vill inte dricka mina kalorier.
Jag har bytt ut all vanlig pasta mot fullkornspasta, vitt ris mot fullkornsris, vitt bröd mot osötat mörkt bröd.
Jag äter ananas istället för sötsaker. Ibland äter jag mörk choklad.
När det är kalas så äter jag tårta. Jag älskar tårta. Men jag känner inte att jag måste äta som jag gjorde förut. Förut när jag hade den där rösten i hjärnan som tvingade mig att äta socker trots att jag visste att det inte var bra för mig.
Jag är stolt som fan över att jag kommit över den där tröskeln. Att jag äntligen har tagit tag i det som jag har hatat i mitt liv i så många år nu. Vikten.
Den här gången vill jag komma i mål.
Träningsplanering v.5
Måndag: Styrketräning ben, Forza, cross-trainer.
Tisdag: Styrketräning armar, Pilates, cross-trainer.
Onsdag: Styrketräning axlar, cross-trainer, Bodypump, Salsa.
Torsdag: Styrketräning rygg, cross-trainer, Pilates, Spinning, (Salsa fridans).
Fredag: Vilodag.
Lördag: Vilodag.
Söndag: Styrketräning ben, cross-trainer, Pilates.
Magen tränar jag i Pilatespassen, så därför har jag inte med magen i styrkeschemat. Det jag saknar nu är Yoga, men den går bara precis den tiden på eftermiddagen när jag har svårt att ta mig till gymet. Hmm... får se hur det går.
Löpningen ligger på is tills jag har köpt ordentliga springskor. Jag fick ont i benhinnorna och ryggen sista två gångerna jag sprang, så nu tar jag det lungt med det tills jag har skor.
Tisdag: Styrketräning armar, Pilates, cross-trainer.
Onsdag: Styrketräning axlar, cross-trainer, Bodypump, Salsa.
Torsdag: Styrketräning rygg, cross-trainer, Pilates, Spinning, (Salsa fridans).
Fredag: Vilodag.
Lördag: Vilodag.
Söndag: Styrketräning ben, cross-trainer, Pilates.
Magen tränar jag i Pilatespassen, så därför har jag inte med magen i styrkeschemat. Det jag saknar nu är Yoga, men den går bara precis den tiden på eftermiddagen när jag har svårt att ta mig till gymet. Hmm... får se hur det går.
Löpningen ligger på is tills jag har köpt ordentliga springskor. Jag fick ont i benhinnorna och ryggen sista två gångerna jag sprang, så nu tar jag det lungt med det tills jag har skor.
fredag, januari 25, 2008
2 x mutant
Idag har jag sett två zombie filmer. I am legend på Bio, och Resident Evil på TV:n när jag kom hem. Den ena var jättebra (för att vara en film med mutanter i), den andra skrattade jag mest åt.
Jag kan faktiskt rekommendera I am Legend. Den var faktiskt bra. Fyra Inor av fem möjliga.
Jag kan faktiskt rekommendera I am Legend. Den var faktiskt bra. Fyra Inor av fem möjliga.
torsdag, januari 24, 2008
Mer disco åt folket
Jag kan inte låta bli att fnissa lite åt sammanträffandet.
Perezhilton har postat Chromeo låten på sin sida idag. Den är ju ingen nyhet direkt, så det var lite kul.
Perezhilton har postat Chromeo låten på sin sida idag. Den är ju ingen nyhet direkt, så det var lite kul.
Ja se det snöar
Det är snöstorm ute. Det blåser och snöar vansinnigt mycket och hälften av grannarna verkar sitta fast med bilen i snön ute på gatan eftersom plogbilen än så länge lyser med sin frånvaro.
Själv inställde jag mig på gymet kl. 08:45 imorse och värmde upp på cross-trainern under tiden som snön yrde utanför. Jag hade bokat tid med en av instruktörerna för ett nytt rejält styrketräningsprogram i flera block som är upplagt för att jag skall styrketräna 4-5 dagar i veckan. Förut körde jag mest maskiner, men nu använder jag nästan bara fria vikter. Hoppas det ger bra resultat.
Jag hann med lite löpning, pilates, spinning och core också innan jag åkte hem. Men nästa vecka tänker jag inte gå på både pilates och core så tätt inpå varandra samma dag, det blir lite för stor belastning för kroppen i nuläget.
Imorgon har jag vilodag och då skall jag och D på bio och se I am legend med Will Smith.
Själv inställde jag mig på gymet kl. 08:45 imorse och värmde upp på cross-trainern under tiden som snön yrde utanför. Jag hade bokat tid med en av instruktörerna för ett nytt rejält styrketräningsprogram i flera block som är upplagt för att jag skall styrketräna 4-5 dagar i veckan. Förut körde jag mest maskiner, men nu använder jag nästan bara fria vikter. Hoppas det ger bra resultat.
Jag hann med lite löpning, pilates, spinning och core också innan jag åkte hem. Men nästa vecka tänker jag inte gå på både pilates och core så tätt inpå varandra samma dag, det blir lite för stor belastning för kroppen i nuläget.
Imorgon har jag vilodag och då skall jag och D på bio och se I am legend med Will Smith.
onsdag, januari 23, 2008
Favoriter
När jag tränar själv har jag alltid mp3 spelaren på mig, laddad med musik.
De två låtarna jag blir mest peppad och lyssnar på mest när jag tränar just nu är de här två.
Den här låten lyssnar jag på när jag styrketränar. Den tunga basrytmen får mig otroligt peppad.
Busta Rhymes - Touch it.
Den här lyssnar jag på när jag springer eller står på cross-trainern.
Chromeo - Fancy Footwork (GNB Remix).
De två låtarna jag blir mest peppad och lyssnar på mest när jag tränar just nu är de här två.
Den här låten lyssnar jag på när jag styrketränar. Den tunga basrytmen får mig otroligt peppad.
Busta Rhymes - Touch it.
Den här lyssnar jag på när jag springer eller står på cross-trainern.
Chromeo - Fancy Footwork (GNB Remix).
Heath
Läste precis att Heath Ledger hittats död. Han blev bara 28 år. Så otroligt tragiskt. Särskilt för hans lilla dotter Matilda, som nu har förlorar sin pappa bara 2 år gammal.
tisdag, januari 22, 2008
Träningsplanering v.4
Måndag: Konditionsträning på cross-trainer och cykel. Styrketräning ben.
Tisdag: Pilates 45 min, Springa på löpband 30 min. Spinning/core 1 tim.
Onsdag: Bodypump 55 min. Styrketräning.
Torsdag: Nytt gymprogram. Spinning /core 1 tim. Salsa mellan 19-21.
Fredag: Vilodag
Lördag: Styrketräning/kondition.
Söndag: Kanske vila... får se.
Tisdag: Pilates 45 min, Springa på löpband 30 min. Spinning/core 1 tim.
Onsdag: Bodypump 55 min. Styrketräning.
Torsdag: Nytt gymprogram. Spinning /core 1 tim. Salsa mellan 19-21.
Fredag: Vilodag
Lördag: Styrketräning/kondition.
Söndag: Kanske vila... får se.
Tisdag
Grannens hund skäller och ylar som en galning. Det har den gjort i ett par timmar nu. Stackars vovve, och stackars mitt tålamod.
Jag skall snart ta bussen in till stan och hälsa på en sväng på gamla jobbet (som jag saknar så vansinnigt), och sen gå på ett pilatespass kl: 12.00. Ikväll blir det spinning och core.
På fredag skall jag väga mig igen, och jag hoppas, hoppas att vågen visar resultat. Jag gjorde faktiskt en rolig upptäckt i morse, nämligen att innehållet i bilringen på magen, eller gamla babypåsen som den också kallas, har minskat betydligt. Nice!
En riktig inspirationskälla är programmet "Biggest Loser" som jag redan tidigare har nämnt. Den svenska versionen hette "Tjockholmen". Iallafall, jag kollade på finalavsnittet igår och det är verkligen helt otroligt att människor kan förändra sitt liv och sin kropp så extremt mycket med hjälp av rätt mat och motion. En hel del motion visserligen, men ändå!
Jag skall snart ta bussen in till stan och hälsa på en sväng på gamla jobbet (som jag saknar så vansinnigt), och sen gå på ett pilatespass kl: 12.00. Ikväll blir det spinning och core.
På fredag skall jag väga mig igen, och jag hoppas, hoppas att vågen visar resultat. Jag gjorde faktiskt en rolig upptäckt i morse, nämligen att innehållet i bilringen på magen, eller gamla babypåsen som den också kallas, har minskat betydligt. Nice!
En riktig inspirationskälla är programmet "Biggest Loser" som jag redan tidigare har nämnt. Den svenska versionen hette "Tjockholmen". Iallafall, jag kollade på finalavsnittet igår och det är verkligen helt otroligt att människor kan förändra sitt liv och sin kropp så extremt mycket med hjälp av rätt mat och motion. En hel del motion visserligen, men ändå!
Kolla själv här:
måndag, januari 21, 2008
Det känns att man lever
Längtar till sjukgymnasten just nu. Underbara, underbara sjukgymnast.
Skall åka in på gymet och konditionsträna lite innan bara.
Igår: Pilates, Yoga och Body Pump.
Idag: träningsvärk.
Skall åka in på gymet och konditionsträna lite innan bara.
Igår: Pilates, Yoga och Body Pump.
Idag: träningsvärk.
söndag, januari 20, 2008
Längtan
Det här är min bakgrundsbild på datorn. Jag fotade den här i båten på väg in till Maya Bay på Phi Phi Leh, den 5 februari 2006 kl. 15:19. Jag har haft den som bakgrundsbild sedan jag kom hem, som en påminnelse om hur underbart det var. Det är inte klokt vad jag längtar tillbaka till Thailand.
Pärlor åt svin
Milla skriver på sin blogg att hon garvar läppen av sig åt tjejer som fixar sig innan de skall in på gymet.
Jag erkänner härmed att jag ofta brukar ta på mig mascara innan jag åker och tränar.
Jag tänker såhär: Mina ögonfransar och mitt hår är de enda synliga delarna av min kropp som jag är stolt över just nu, och eftersom jag måste ha fast håret, så återstår det enda som fortfarande känns fint, nämligen ögonfransarna. Om de får lite mascara på sig, så mår jag inte fullt lika dåligt av att vara såhär överviktig. För även om jag tränar som en galning för att göra något åt min övervikt och min dåliga självklänsla, så gör de där små strykningarna mascara stor skillnad när det kommer till kritan över hur det känns på vägen till ett smalare liv.
Det skall dessutom tilläggas att jag absolut inte tyckte att det var nödvändigt att sminka mig innan jag gick över alla gränser för hur tjock jag trodde att jag kunde bli. När jag nådde all time high viktmässigt, och insåg att jag vägde 20 kilo mer än jag gjorde i nionde månaden första gången jag var gravid, trots att det den här gången bara var jag inuti det här skinnet, så blev mascaran en pytteliten, men ack så viktig tröst att kunna ta till. Särskilt när jag blev tvungen att visa mig bland folk, trots att jag skämdes så mycket att det kändes som att jag helst ville krypa ut ur mitt eget skinn.
Jag erkänner härmed att jag ofta brukar ta på mig mascara innan jag åker och tränar.
Jag tänker såhär: Mina ögonfransar och mitt hår är de enda synliga delarna av min kropp som jag är stolt över just nu, och eftersom jag måste ha fast håret, så återstår det enda som fortfarande känns fint, nämligen ögonfransarna. Om de får lite mascara på sig, så mår jag inte fullt lika dåligt av att vara såhär överviktig. För även om jag tränar som en galning för att göra något åt min övervikt och min dåliga självklänsla, så gör de där små strykningarna mascara stor skillnad när det kommer till kritan över hur det känns på vägen till ett smalare liv.
Det skall dessutom tilläggas att jag absolut inte tyckte att det var nödvändigt att sminka mig innan jag gick över alla gränser för hur tjock jag trodde att jag kunde bli. När jag nådde all time high viktmässigt, och insåg att jag vägde 20 kilo mer än jag gjorde i nionde månaden första gången jag var gravid, trots att det den här gången bara var jag inuti det här skinnet, så blev mascaran en pytteliten, men ack så viktig tröst att kunna ta till. Särskilt när jag blev tvungen att visa mig bland folk, trots att jag skämdes så mycket att det kändes som att jag helst ville krypa ut ur mitt eget skinn.
Kl: 01:48 inatt
Lillebror (i sömnen): "TRAKTOR! Traktor, traktor."
fem minuter senare...
Lillebror: "Traktor. BULLA!"
fem minuter senare...
Lillebror: "Traktor. BULLA!"
lördag, januari 19, 2008
Motivation
Fan vad jag är motiverad! Jag har aldrig i hela mitt liv varit så motiverad till att träna som jag är nu 32 år gammal, going on 33.
Visst har jag tyckt att det har varit hyfsat kul att träna vissa saker ibland, ett tag. Men jag har aldrig förut kommit till det här läget då jag bara vill träna hela tiden. Det enda jag tänker på hela dagarna (och nätterna) är vad och när jag skall träna härnäst.
Igår åkte jag in till gymmet och gick på dans-aerobics. Det gick inte sådär jättelysande, eftersom det var ett evigt snurrande och hoppande fram och tillbaka. Kul annars, men inte kul för ryggen, så efter 20 minuter försökte jag leka Bond och smög mig ut längs väggen, någorlunda omärkt. Jag ställde mig på cross-trainern istället och lufsade på där i 20 minuter, och sedan 10 minuter på löpbandet efter det. Sen var det dags för ett core-pass i 30 minuter, och det var helt fabulous. Jäklar vad magen och ryggen fick bra träning! Efter det gick jag ner i gymet igen och körde överkropp och ben med maskiner och fria vikter. Total träningstid blev 2.5 timma. Underbart.
D börjar få eld i baken och känner att han också måste börja styrketräna. "Det kommer aldrig att hända att du är mer vältränad och har större muskler än jag" sa han igår. Well, bäst att sätta igång då säger jag bara.
Nej, men allvarligt. Jag går inte omkring och tror att jag skall bli någon fitnessmodell, även om jag inte skulle ha något emot att ha Jillian som tränare och bli vältränad.
Jillian Michaels får tjockisar i form.
Visst har jag tyckt att det har varit hyfsat kul att träna vissa saker ibland, ett tag. Men jag har aldrig förut kommit till det här läget då jag bara vill träna hela tiden. Det enda jag tänker på hela dagarna (och nätterna) är vad och när jag skall träna härnäst.
Igår åkte jag in till gymmet och gick på dans-aerobics. Det gick inte sådär jättelysande, eftersom det var ett evigt snurrande och hoppande fram och tillbaka. Kul annars, men inte kul för ryggen, så efter 20 minuter försökte jag leka Bond och smög mig ut längs väggen, någorlunda omärkt. Jag ställde mig på cross-trainern istället och lufsade på där i 20 minuter, och sedan 10 minuter på löpbandet efter det. Sen var det dags för ett core-pass i 30 minuter, och det var helt fabulous. Jäklar vad magen och ryggen fick bra träning! Efter det gick jag ner i gymet igen och körde överkropp och ben med maskiner och fria vikter. Total träningstid blev 2.5 timma. Underbart.
D börjar få eld i baken och känner att han också måste börja styrketräna. "Det kommer aldrig att hända att du är mer vältränad och har större muskler än jag" sa han igår. Well, bäst att sätta igång då säger jag bara.
Nej, men allvarligt. Jag går inte omkring och tror att jag skall bli någon fitnessmodell, även om jag inte skulle ha något emot att ha Jillian som tränare och bli vältränad.
Jillian Michaels får tjockisar i form.fredag, januari 18, 2008
Strejk
Snart börjar det märkas ordentligt att TV-författarna är i strejk i USA. På Andra sidan pölen visar nu flera TV-serier som Desperate Housewives och Greys Anatomy repriser från i höstas istället för nya avsnitt.
Låt oss hoppas att de får den där strejken ur världen snart.
Låt oss hoppas att de får den där strejken ur världen snart.
Idag
Idag har jag:
Handlat (äntligen!)
Köpt två nya träningstoppar (det var på tiden, det var ett evigt tvättande tills nu)
Kollat på "The biggest loser" (och blivit peppad som fan)
Börjat läsa "Bröderna Lejonhjärta"till Storebror.
Handlat (äntligen!)
Köpt två nya träningstoppar (det var på tiden, det var ett evigt tvättande tills nu)
Kollat på "The biggest loser" (och blivit peppad som fan)
Börjat läsa "Bröderna Lejonhjärta"till Storebror.
onsdag, januari 16, 2008
Dag tre
Tredje inskolningsdagen på dagis idag. Både jag och D har varit där båda två alla tre dagarna. Jag kände idag att jag nästan ångrade att jag följde med. Jag blir så trött i ryggen och trött i huvudet. Sitta upp och orka vara med. Idag förpassade vi oss till personalrummet under nästan hela tiden och jag var så trött. Jag ville inget hellre än att lägga mig ner på soffan och sova. Jag tänkte nästan åka hem och lämna D själv där, men insåg att jag bara skulle hinna hem och vända och sen åka och hämta dem igen. Det hade varit ännu jobbigare. Trött, trött, trött av all värk idag.
Imorgon skall Lillebror vara kvar själv på dagis. Vi skall lämna honom till frukost och sen åka hem och hoppas att de inte ringer och säger att han är jätteledsen och behöver hämtas. Det går säkert bra. Jag tror det blir bra.
Imorgon skall jag vila. Idag måste vi handla. Det är tomt i kyl och frys och även om jag gjorde en lista redan igår så orkade jag inte handla. När jag har ont är det lätt att bara skjuta alla måsten som att handla på morgondagen. Ända tills skåpen gapar tomma och det enda man har att servera är frysta ärtor och senap. Kanske orkar jag handla om jag ligger ner och vilar ett par timmar först.
Imorgon skall Lillebror vara kvar själv på dagis. Vi skall lämna honom till frukost och sen åka hem och hoppas att de inte ringer och säger att han är jätteledsen och behöver hämtas. Det går säkert bra. Jag tror det blir bra.
Imorgon skall jag vila. Idag måste vi handla. Det är tomt i kyl och frys och även om jag gjorde en lista redan igår så orkade jag inte handla. När jag har ont är det lätt att bara skjuta alla måsten som att handla på morgondagen. Ända tills skåpen gapar tomma och det enda man har att servera är frysta ärtor och senap. Kanske orkar jag handla om jag ligger ner och vilar ett par timmar först.
tisdag, januari 15, 2008
...
Storebror: Mamma, måste jag ha just de här pyjamasbyxorna? Jag blir ju så svettig då när jag sover!
Jag: Men det är vinter nu så det är kallare, då blir du inte svettig.
Storebror: Men Mamma, jag sover ju faktiskt inte ute!
Jag: Men det är vinter nu så det är kallare, då blir du inte svettig.
Storebror: Men Mamma, jag sover ju faktiskt inte ute!
Seegt
Jag har precis varit på gymet och tränat, men det var så fruktansvärt seeegt idag. Det kändes inte som att jag orkade någonting alls. Sprang på löpbandet lite, men idag var det som att springa i sirap.
Det var knökfullt med folk idag igen. Massor med människor i alla åldrar som verkade vara där för första gången dessutom. Det är väl som sagt januarirushen som har kickat in.
Snart när Lillebror är inskolad på dagis färdigt skall jag börja åka och träna på förmiddagarna. Att träna är mitt jobb just nu. Jag jobbar på att bli frisk.
Det var knökfullt med folk idag igen. Massor med människor i alla åldrar som verkade vara där för första gången dessutom. Det är väl som sagt januarirushen som har kickat in.
Snart när Lillebror är inskolad på dagis färdigt skall jag börja åka och träna på förmiddagarna. Att träna är mitt jobb just nu. Jag jobbar på att bli frisk.
måndag, januari 14, 2008
Dagis
Det gick alldeles förträffligt bra på dagis. Vi kunde till och med gå ifrån och sitta i fikarummet så att han fick vara själv med fröknarna och de andra barnen. Han kommer nog att trivas som fisken i vattnet.
söndag, januari 13, 2008
Spänningen stiger
lördag, januari 12, 2008
Det straffar sig att försöka
Man skall akta sig för att försöka vara duktig.
Man skall akta sig särskilt mycket om man dessutom är trött och grinig.
Jag försökte stryka några för små barnkläder att lägga ut på tradera, men det gick inte så bra.
Jag gjorde upptäckten att det inte går att stryka fleece. Inte på trean iallafall. Det visste jag egentligen, men jag tänkte mig inte för. Jag bara fortsatte att stryka precis som jag strukit de andra bomullsplaggen innan och så sade det bara tssssss så satt halva fleeceoverallen fast på strykjärnet och overallen blev såklart förstörd. Jag som tänkte tjäna en liten hacka på den. Följande halvtimma spenderade jag på att rengöra strykjärnet med rakblad från klibbet som blev av den smälta fleeceoverallen, och tio minuter senare dog strykjärnet. Allt jobb att rengöra var förgäves. Där försvann trettio minuter av mitt liv.
Sa jag att jag var trött och grinig?
Man skall akta sig särskilt mycket om man dessutom är trött och grinig.
Jag försökte stryka några för små barnkläder att lägga ut på tradera, men det gick inte så bra.
Jag gjorde upptäckten att det inte går att stryka fleece. Inte på trean iallafall. Det visste jag egentligen, men jag tänkte mig inte för. Jag bara fortsatte att stryka precis som jag strukit de andra bomullsplaggen innan och så sade det bara tssssss så satt halva fleeceoverallen fast på strykjärnet och overallen blev såklart förstörd. Jag som tänkte tjäna en liten hacka på den. Följande halvtimma spenderade jag på att rengöra strykjärnet med rakblad från klibbet som blev av den smälta fleeceoverallen, och tio minuter senare dog strykjärnet. Allt jobb att rengöra var förgäves. Där försvann trettio minuter av mitt liv.
Sa jag att jag var trött och grinig?
Jagad
Stackars Britney. Det finns inga pengar i världen som gör det värt att leva sitt liv såhär. Konstant förföljd av paparazzi, som ett jagat djur.
You blame yourself for wanting more
Jag känner hur vreden bara river inuti kroppen. Jag har noll tålamod och jag är så jävla förbannad för att det gör så förbannat ont vad jag än gör.
Imorse kändes ryggen hyfsat okej, och givetvis gör jag samma misstag gång på gång, som de flesta i min situation gör, nämligen att man passar på att göra en massa "måsten" i hemmet som man annars inte klarar av och som ständigt ligger på ens dåliga samvete. Imorse åt jag frukost, tog ur diskmaskinen, ställde i diskmaskninen och dammsög. Nu är jag helt knäckt. Och förbannad. Förbannad över att jag aldrig någonsin lär mig att låta bli.
Det är bara det att jag känner sådan ångest över att be D fixa diskmaskinen även de dagarna då jag är lite bättre. Jag dövar mitt konstant dåliga samvete med att tänka att det säkert går bra den här gången om jag är försiktig. Det gör det sällan. Det händer ju att det går bra, men nio av tio gånger så blir jag mycket sämre igen. Det tar tid att gräva sig ur den här gropen som rygghelvetet försatt mig i.
D tog barnen med sig till svärfar precis. Och jag känner sådan lättnad över att få bli lämnad ifred med min värk och mitt dåliga samvete. Jag vill inte vara arg, sur och otrevlig. Men just nu är jag det och då känns det bra att vara själv. Så slipper resten av familjen mig och mitt humör.
Imorse kändes ryggen hyfsat okej, och givetvis gör jag samma misstag gång på gång, som de flesta i min situation gör, nämligen att man passar på att göra en massa "måsten" i hemmet som man annars inte klarar av och som ständigt ligger på ens dåliga samvete. Imorse åt jag frukost, tog ur diskmaskinen, ställde i diskmaskninen och dammsög. Nu är jag helt knäckt. Och förbannad. Förbannad över att jag aldrig någonsin lär mig att låta bli.
Det är bara det att jag känner sådan ångest över att be D fixa diskmaskinen även de dagarna då jag är lite bättre. Jag dövar mitt konstant dåliga samvete med att tänka att det säkert går bra den här gången om jag är försiktig. Det gör det sällan. Det händer ju att det går bra, men nio av tio gånger så blir jag mycket sämre igen. Det tar tid att gräva sig ur den här gropen som rygghelvetet försatt mig i.
D tog barnen med sig till svärfar precis. Och jag känner sådan lättnad över att få bli lämnad ifred med min värk och mitt dåliga samvete. Jag vill inte vara arg, sur och otrevlig. Men just nu är jag det och då känns det bra att vara själv. Så slipper resten av familjen mig och mitt humör.
S-express
Idag hyrde vi Arthur och Minimoyerna till Storebror som så gärna ville ha fredagsmys med film. Mitt i filmen fick jag en rejäl flashback till slutet av åttiotalet, när jag älskade den här låten men inte hade möjliget att lyssna på den så som man kan göra nuförtiden på You Tube och andra ställen. Jag fick snällt pallra mig till det lokala badhuset i byn där det stod en jukebox i foajén. Där spenderade jag många av mina få slantar på att lyssna på den här låten, som bara var såååå bra.
torsdag, januari 10, 2008
Löfternas tid
Tänkte häromdagen på att det märks att det är januari. Det är knökfullt på gymet ofta nu, och det känns som att det är dubbelt så mycket folk som i slutet av december. Alla har väl avlagt nyårslöften och gett sig fan på att börja träna. Håhåjaja. Vi får väl se hur länge det tar innan det glesas av. Av egen erfarenhet vet jag att det bara brukar hålla några veckor. Men den här gången skall banne mig inte jag ge upp iallafall.
Imorgon skall jag springa igen. Om det funkar med ryggen. Annars blir det cross-trainer eller cykel och styrka såklart.
Imorgon skall jag springa igen. Om det funkar med ryggen. Annars blir det cross-trainer eller cykel och styrka såklart.
VIP
En av de viktigaste personerna i mitt liv just nu är helt klart min sjukgymnast. Hon är helt fantastisk och hon hjälper mig verkligen att ha ett drägligt liv när jag har som mest ont. Nu under julen har jag inte haft möjlighet att träffa henne så ofta som jag brukar (hon behöver ju också var ledig ibland), men idag är det äntligen dags. Jag längtar!!
onsdag, januari 09, 2008
Creature Comforts
Den här är bara så otroligt bra och kul!
Nick Park som är mannen bakom Wallace & Gromit har gjort den och den vann en Oscar för bästa kortfilm 1990.
Nick Park som är mannen bakom Wallace & Gromit har gjort den och den vann en Oscar för bästa kortfilm 1990.
Run Forrest, run!
Igår tog jag mig i kragen och infriade ett löfte till mig själv, nämligen att jag skulle börja löpträna på allvar i januari. Så igårkväll var det jag som ställde mig på löpbandet på gymet och sprang. Det gick förvånansvärt bra, och det var helt perfekt att jag kunde hålla koll på avstånd, puls och tid hela tiden. Jag började lätt med intervallträning, och sprang 2 min, gick 1 min och så upprepade jag det i 20 min. Sen sa ryggen ifrån så då tyckte jag det var nog.
Idag har jag ont, och tar det lugnare. Kanske blir det en sväng med V senare, vi brukar styrketräna på onsdagar.
Annars har idag varit otroligt seg. Jag, D och Lillebror sov nästan tre timmmar mitt på dagen. Vi behövde det nog allihop efter alldeles för lite sömn de senaste två nätterna och tidiga uppstigningar på morgonen nu när skolan har börjat igen för de större barnen.
Idag har jag ont, och tar det lugnare. Kanske blir det en sväng med V senare, vi brukar styrketräna på onsdagar.
Annars har idag varit otroligt seg. Jag, D och Lillebror sov nästan tre timmmar mitt på dagen. Vi behövde det nog allihop efter alldeles för lite sömn de senaste två nätterna och tidiga uppstigningar på morgonen nu när skolan har börjat igen för de större barnen.
tisdag, januari 08, 2008
Dagens Lillebror-ord
Skräp, gran, snö, mat, anka, kläde(r).
Sen blir det inte alltid helt rätt, "Peijjo": Pingu.
Den här ser vi flera gånger varje dag. En klar favorit.
Sen blir det inte alltid helt rätt, "Peijjo": Pingu.
Den här ser vi flera gånger varje dag. En klar favorit.
måndag, januari 07, 2008
Det oförlåtliga brottet
I tio år har D och jag levt ihop och lyckats kompromissa och lösa det mesta. Det finns dock en sak som jag blir helt galen på. Tänk er följande:
Du har en ganska strikt diet och äter sällan sådant som resten av familjen utan problem smaskar i sig (godis, chips, pannkakor, glass, pizza, strips, osv). Familjen äter ungspankaka som är en av dina favoriträtter till middag, men eftersom det inte är speciellt nyttigt så äter du istället resterna av kycklinggrytan som ni åt till middag dagen innan, och som du också åt till lunch. Det känns helt okej ändå, för du vet att det är för ditt eget bästa och att om du trots allt skulle bli lite sugen så har du en chokladkaka med 70% mörk choklad i kylen som du med gott samvete kan ta några bitar av senare om andan skulle falla på.
Det blir kväll och du och din andra hälft skall se en film. Han har bullat upp och dricker en öl och äter chips. Du låter bli chipsen och det känns ganska bra. Efter en stund tänker du att det kanske skulle vara trevligt med ett par bitar av den där 70% chokladkakan ändå, och på väg tillbaka från kisspausen går du förbi kylen för att hämta den.
Du öppnar kylen och kan inte se chokladkakan. Du blir lite fundersam. Tänker att du kanske lade den på någon annan hylla. Tittar runt lite. Nej... Ropar: "älskling... har du sett chokladkakan jag köpte till mig som stod här i kylskåpsdörren?". Det är tyst. Du tittar in i vardagsrummet och ser honom sitta där med din chokladkaka i handen och en "ooops"-min klistrad i ansiktet.
"Är det där min chokladkaka?"
"Ojdå...."
"har du tagit min chokladkaka?"
"ooops"
*här drar du förfärat efter andan* "hur mycket finns det kvar av den då?"
"inte så mycket..."
I det här läget finns inga ord. Inte ett enda för att beskriva den besvikelse som infinner sig i kroppen.
"Vad fan! Jag har god lust att be dig sätta dig i bilen och åka och köpa en ny just nu!"
"Förlåt!"
Inte nog med att han hade ätit upp nästan hela. Även om han sade förlåt, så var han ju faktiskt på god väg att slutföra uppdraget när jag tog honom på bar gärning!
Jag var sur minst halva filmen (och skall jag var ärlig så är jag lite sur fortfarande). Tre ynka chokladrutor hade han lämnat. Tre!
Det här kommer att kosta honom dyrt.
Du har en ganska strikt diet och äter sällan sådant som resten av familjen utan problem smaskar i sig (godis, chips, pannkakor, glass, pizza, strips, osv). Familjen äter ungspankaka som är en av dina favoriträtter till middag, men eftersom det inte är speciellt nyttigt så äter du istället resterna av kycklinggrytan som ni åt till middag dagen innan, och som du också åt till lunch. Det känns helt okej ändå, för du vet att det är för ditt eget bästa och att om du trots allt skulle bli lite sugen så har du en chokladkaka med 70% mörk choklad i kylen som du med gott samvete kan ta några bitar av senare om andan skulle falla på.
Det blir kväll och du och din andra hälft skall se en film. Han har bullat upp och dricker en öl och äter chips. Du låter bli chipsen och det känns ganska bra. Efter en stund tänker du att det kanske skulle vara trevligt med ett par bitar av den där 70% chokladkakan ändå, och på väg tillbaka från kisspausen går du förbi kylen för att hämta den.
Du öppnar kylen och kan inte se chokladkakan. Du blir lite fundersam. Tänker att du kanske lade den på någon annan hylla. Tittar runt lite. Nej... Ropar: "älskling... har du sett chokladkakan jag köpte till mig som stod här i kylskåpsdörren?". Det är tyst. Du tittar in i vardagsrummet och ser honom sitta där med din chokladkaka i handen och en "ooops"-min klistrad i ansiktet.
"Är det där min chokladkaka?"
"Ojdå...."
"har du tagit min chokladkaka?"
"ooops"
*här drar du förfärat efter andan* "hur mycket finns det kvar av den då?"
"inte så mycket..."
I det här läget finns inga ord. Inte ett enda för att beskriva den besvikelse som infinner sig i kroppen.
"Vad fan! Jag har god lust att be dig sätta dig i bilen och åka och köpa en ny just nu!"
"Förlåt!"
Inte nog med att han hade ätit upp nästan hela. Även om han sade förlåt, så var han ju faktiskt på god väg att slutföra uppdraget när jag tog honom på bar gärning!
Jag var sur minst halva filmen (och skall jag var ärlig så är jag lite sur fortfarande). Tre ynka chokladrutor hade han lämnat. Tre!
Det här kommer att kosta honom dyrt.
Inredningsflopp
Idag tog jag tag i saken och plockade bort allt pynt ur granen innan den började självdö på riktigt. I vanliga fall brukar varje bortplockad pumpla ackompanjeras av ett rejält rassel när varenda barr på just den kvisten ramlar ner på golvet. I år sitter barren kvar rätt hårt, men ut skall granen i vilket fall som helst, för nu är jag less på julen. Jag måste bara orka ta ner alla stjärnor och byta gardiner också. Inte för att vi har några julgardiner, men gardinerna i vardagsrummet är inte mina vänner. Jag satte upp dem i slutet av graviditeten (hormonfnatt) och jag fattar inte vad jag tänkte på. De är hemska. Särskilt hemskt är det att den lokala pizzerian har samma tyg på sina bordsdukar numera. Varje gång jag ser dem hänga i fönstret får jag rysningar och ångest. Men jag är på tok för lat/upptagen/ovig för att ha bytt bort dem för länge sedan som jag borde ha gjort.
Imorgon åker de. Garanterat.
Imorgon åker de. Garanterat.
söndag, januari 06, 2008
Mera ord
Lillebror stilade idag och sa "Tyra" när vi träffade lilla T och hennes mamma för fika ute på vischan. Han sade det visserligen bara en enda gång, men ändå.
Förutom att han spelar innebandy flitigt inne med klubba och "boll" så leker han gärna "tättooot" (tittut). Han säger när han vill ha "tutte", "vatte(n)" och "bulla". Första riktiga ordet han lärde sig var "dörr". Förmodligen för att vi tjatar så mycket om huruvida toalettdörren är stängd eller vem tusan som har lämnat den öppen, eller så var det något han snappade upp i Teletubbies. "Mamma" och "Pappa" säger han inte så mycket ännu, men jag gissar att jag kommer att få höra det tills öronen trillar av tids nog.
Förutom att han spelar innebandy flitigt inne med klubba och "boll" så leker han gärna "tättooot" (tittut). Han säger när han vill ha "tutte", "vatte(n)" och "bulla". Första riktiga ordet han lärde sig var "dörr". Förmodligen för att vi tjatar så mycket om huruvida toalettdörren är stängd eller vem tusan som har lämnat den öppen, eller så var det något han snappade upp i Teletubbies. "Mamma" och "Pappa" säger han inte så mycket ännu, men jag gissar att jag kommer att få höra det tills öronen trillar av tids nog.
Lagom
Äntligen blev det lite tränat idag. Inställde mig på gymet kl. 17.00 med Milla för ett spinningpass (som inte var lika mycket av en näradöden-upplevelse den här gången), Pilates 18.30 och därefter körde jag lite snabbt lite extra armar och överkropp i maskinerna. Det låter som en hel massa träning, och det skulle det väl vara kanske också, men på grund av diskhelvetet så måste jag ju anpassa mig och träna lagom. Dvs när alla andra står upp i spinningcyklarna och trampar järnet får jag snällt sitta ner och trampa lagom. En bieffekt av mina nya mediciner är högre blodtryck, och det märkte jag av efter spinningen, för det tog längre tid för pulsen att gå ner än vanligt. Tur att det var en halvtimmes paus mellan spinningen och pilatespasset.
Nu känner jag mig helt slutkörd - fast på ett bra sätt, och har tittat på senaste avsnittet av underbara Friday Night Lights.
Ikväll har dessutom första avsnittet för säsongen av The L Word premiär i USA. Äntligen.
Nu känner jag mig helt slutkörd - fast på ett bra sätt, och har tittat på senaste avsnittet av underbara Friday Night Lights.
Ikväll har dessutom första avsnittet för säsongen av The L Word premiär i USA. Äntligen.
lördag, januari 05, 2008
Vilken besvikelse
Det är tydligen trettondagsafton idag, för till min stora besvikelse hade gymet stängt kl. 12.00 idag, när jag och Milla skulle träningdejta i eftermiddags. Skit också!
Jag släpade mig till Kvantum och handlade middag till idag och och imorgon istället, men det var knappast en lika kul timma som jag hade förväntat mig från början, innan jag visste att gymet var stängt.
Ikväll skall vi på födelsedagskalas hos svägerskan. Det brukar alltid vara trevligt. Om nu bara barnen håller sig i skinnet.
Jag släpade mig till Kvantum och handlade middag till idag och och imorgon istället, men det var knappast en lika kul timma som jag hade förväntat mig från början, innan jag visste att gymet var stängt.
Ikväll skall vi på födelsedagskalas hos svägerskan. Det brukar alltid vara trevligt. Om nu bara barnen håller sig i skinnet.
fredag, januari 04, 2008
Kanske
Från att ha haft en tyst och lugn hemmakväll igår, bara D och jag, hade vi ikväll hela barnaskaran samlad vid middagsbordet. Det är inte klokt vad man längtar efter barnen när man väl får vara utan dem några timmar.
D passade på att ta en rejäl sovmorgon och sov totalt över tio timmar i sträck. Själv klev jag upp redan vid nio för att hinna till doktorn i tid.
Jag kan fortfarande knappt fatta att läkarbesöket gick så otroligt bra. Det känns som att de flesta läkare hittills inte gjort så mycket mer än sjukskrivit mig och gett mig värktabletter. Doktorn som jag har nu är den första som verkligen verkar ha viljan att hitta orsaken till problemet och åtgärda det istället för att bara vänta ut det onda och hoppas att det går över av sig självt. Jag har kännt mig mer eller mindre desperat och tillslut apatisk över att behöva ha det såhär.
Jag. Vill. Bli. Frisk.
Kanske, kanske får jag adekvat hjälp nu!
D passade på att ta en rejäl sovmorgon och sov totalt över tio timmar i sträck. Själv klev jag upp redan vid nio för att hinna till doktorn i tid.
Jag kan fortfarande knappt fatta att läkarbesöket gick så otroligt bra. Det känns som att de flesta läkare hittills inte gjort så mycket mer än sjukskrivit mig och gett mig värktabletter. Doktorn som jag har nu är den första som verkligen verkar ha viljan att hitta orsaken till problemet och åtgärda det istället för att bara vänta ut det onda och hoppas att det går över av sig självt. Jag har kännt mig mer eller mindre desperat och tillslut apatisk över att behöva ha det såhär.
Jag. Vill. Bli. Frisk.
Kanske, kanske får jag adekvat hjälp nu!
Ljus i tunneln
Läkarbesök idag, och äntligen känns det som att det börjar hända något.
Fortsatt sjukskrivning, men framförallt har jag fått remiss till ortopeden för en ordentlig undersökning och prat om eventuell operation, vilket i sin tur kan göra att jag slipper vänta åtta månader på att få göra magnetröntgen. Jag fick också remiss till en dietist så jag får hjälp att gå ner i vikt.
Så trots att jag har ont så in i helvete så känns det faktiskt för första gången ganska hoppfullt efter ett läkarbesök.
Halleluja.
Fortsatt sjukskrivning, men framförallt har jag fått remiss till ortopeden för en ordentlig undersökning och prat om eventuell operation, vilket i sin tur kan göra att jag slipper vänta åtta månader på att få göra magnetröntgen. Jag fick också remiss till en dietist så jag får hjälp att gå ner i vikt.
Så trots att jag har ont så in i helvete så känns det faktiskt för första gången ganska hoppfullt efter ett läkarbesök.
Halleluja.
torsdag, januari 03, 2008
Ord
Ettåringar är verkligen fantastiskt söta. Det är en helt underbar ålder. Lillebror tultar omkring hela dagarna och han vinglar fortfarande så mycket att det är ett under att han klarar av att parera och hålla balansen. Dessutom pratar han på i ett. Han låter i stort sett hela tiden, och nu börjar vi urskilja ord. Varje dag fylls hans vokabulär på och det låter så gulligt att vi andra bara suckar hänfört och försöker få honom att upprepa det han säger.
Dagens ord är: "Akta" och "Ägg".
Dagens ord är: "Akta" och "Ägg".
Solo
Vi har barnfri kväll.
Den är extra romantisk den här gången. D sitter framför datorn och spelar som att han aldrig fått göra det förut, och jag maratontittar på TV-serier i en helt annan del av huset. Tänkte se någon film kanske. Jag hade egentligen planer på att åka och träna, men jag har så vansinnigt ont i ryggen att jag knappt kan gå, så det blir inget av träningslusten idag. Men det är befriande att få sitta i lugn och ro och gnälla över ryggen när ingen är i närheten, och slippa det dåliga samvetet över att jag inte orkar vara social, trevlig och glad. Ibland är det skönt att få ligga i soffan och bara glo.
Den är extra romantisk den här gången. D sitter framför datorn och spelar som att han aldrig fått göra det förut, och jag maratontittar på TV-serier i en helt annan del av huset. Tänkte se någon film kanske. Jag hade egentligen planer på att åka och träna, men jag har så vansinnigt ont i ryggen att jag knappt kan gå, så det blir inget av träningslusten idag. Men det är befriande att få sitta i lugn och ro och gnälla över ryggen när ingen är i närheten, och slippa det dåliga samvetet över att jag inte orkar vara social, trevlig och glad. Ibland är det skönt att få ligga i soffan och bara glo.
onsdag, januari 02, 2008
Portal
Jag har kommit på vad kräkattacken orsakades av.
Jag hade tagit starka värktabletter, ätit dåligt, hade väldigt ont och satt vid datorn och spelade Portal. Jag blev åksjuk.
Portal är annars väldigt kul. Som ett stort spännande pussel där man måste lösa problem, ibland under tidspress.
Idag försöker jag göra mitt bästa att övertala D att följa med mig till gymet och prova på att träna där, men han är väldigt motsträvig. Jag som såg framför mig hur vi tränade friskt med glada miner hela familjen medan ungarna lekte i barnrummet. Men nejdå. Han trilskas.
Jag hade tagit starka värktabletter, ätit dåligt, hade väldigt ont och satt vid datorn och spelade Portal. Jag blev åksjuk.
Portal är annars väldigt kul. Som ett stort spännande pussel där man måste lösa problem, ibland under tidspress.
Idag försöker jag göra mitt bästa att övertala D att följa med mig till gymet och prova på att träna där, men han är väldigt motsträvig. Jag som såg framför mig hur vi tränade friskt med glada miner hela familjen medan ungarna lekte i barnrummet. Men nejdå. Han trilskas.
tisdag, januari 01, 2008
Uäck
Årets första dag börjar för mig med en plötslig kräkattack.
Jag har lite svårt att bedöma om det är magsjuka eller om jag började må illa och kräkas på grund av att jag har så ont i ryggen och har tagit starka värktabletter på i stort sett tom mage.
Idag är ryggsmärtan stundtals så intensiv att det känns som att jag har ström inkopplat direkt i blodet som ger stötar i nervbanorna i svanken med jämna mellanrum, t.ex om jag gör något jättedumt som att ändra positionen jag sitter i.
Jag känner mig som en av familjen Simpsons när de gick i elektrisk chock-terapi. Det är som att någon sitter med en fjärrkontroll och zappar mig lite då och då.
Fantastiskt rolig dag med andra ord...
I brist på rörlighet har jag stängt in mig i gästrummet där glor jag på serier på datorn medan jag försöker hitta en bekväm ställning i soffan. Tur att skärmen är stor. Jag har just nu avverkat 4 avsnitt i rad av Americas Next Top Model.
Jag har lite svårt att bedöma om det är magsjuka eller om jag började må illa och kräkas på grund av att jag har så ont i ryggen och har tagit starka värktabletter på i stort sett tom mage.
Idag är ryggsmärtan stundtals så intensiv att det känns som att jag har ström inkopplat direkt i blodet som ger stötar i nervbanorna i svanken med jämna mellanrum, t.ex om jag gör något jättedumt som att ändra positionen jag sitter i.
Jag känner mig som en av familjen Simpsons när de gick i elektrisk chock-terapi. Det är som att någon sitter med en fjärrkontroll och zappar mig lite då och då.
Fantastiskt rolig dag med andra ord...
I brist på rörlighet har jag stängt in mig i gästrummet där glor jag på serier på datorn medan jag försöker hitta en bekväm ställning i soffan. Tur att skärmen är stor. Jag har just nu avverkat 4 avsnitt i rad av Americas Next Top Model.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
