Pärlor åt svin

Milla skriver på sin blogg att hon garvar läppen av sig åt tjejer som fixar sig innan de skall in på gymet.

Jag erkänner härmed att jag ofta brukar ta på mig mascara innan jag åker och tränar.

Jag tänker såhär: Mina ögonfransar och mitt hår är de enda synliga delarna av min kropp som jag är stolt över just nu, och eftersom jag måste ha fast håret, så återstår det enda som fortfarande känns fint, nämligen ögonfransarna. Om de får lite mascara på sig, så mår jag inte fullt lika dåligt av att vara såhär överviktig. För även om jag tränar som en galning för att göra något åt min övervikt och min dåliga självklänsla, så gör de där små strykningarna mascara stor skillnad när det kommer till kritan över hur det känns på vägen till ett smalare liv.


Det skall dessutom tilläggas att jag absolut inte tyckte att det var nödvändigt att sminka mig innan jag gick över alla gränser för hur tjock jag trodde att jag kunde bli. När jag nådde all time high viktmässigt, och insåg att jag vägde 20 kilo mer än jag gjorde i nionde månaden första gången jag var gravid, trots att det den här gången bara var jag inuti det här skinnet, så blev mascaran en pytteliten, men ack så viktig tröst att kunna ta till. Särskilt när jag blev tvungen att visa mig bland folk, trots att jag skämdes så mycket att det kändes som att jag helst ville krypa ut ur mitt eget skinn.