Efter att ha väntat i en månad på att åtminstone få en bekräftelse på att ortopedmottagningen har fått min remiss och att jag står på väntelista att få träffa ortopeden, ringer jag själv upp dem för att höra hur det går.
Jag: "Hej, jag ringer för att höra om ni har fått min remiss? Jag har inte ens fått någon bekfräftelse ännu på att ni har fått den, så jag ville bara ringa och kolla att det inte blivit något fel någonstans."
Kvinnan på ortopeden: "Ja, vi har fått din remiss, men vi har återsänt den till din vårdcentral".
Jag: "Va? varför det"?
K.p.o: "Du måste göra en magnetröntgen först, och sen efter det kan din läkare skicka en ny remiss".
Jag: "Men det är ju åtta månaders väntetid på magnetröntgen! Jag kan ju knappt sitta för att det strålar ut smärta i benen på grund av diskbråcket. Skall jag vänta i åtta månader på röntgen och sedan ytterligare på att en ny remiss skall skickas innan jag får träffa ortopeden?"
K.p.o: "Ja, tyvärr är det så".
Jag: "Min läkare sa att det brukar gå fortare att få tid till röntgen om jag skall träffa ortopeden?"
K.p.o: "Nej, så är det inte. Det är din läkare som måste kontakta röntgen för att påskynda en tid åt dig om han bedömer att dina problem är så besvärliga".
Jag: "Jaha. Okej... ja, då får jag väl ringa min läkare igen då..."
Så då var det bara att börja om från början med att vänta. Nu väntar jag på att läkaren skall ringa mig, så att han sedan kan ta kontakt med röntgen, och förhoppningsvis tar inte det åtta månader innan jag får komma dit. Och först efter det kan jag få remiss till ortopeden.
Det värsta är att min husläkare tydligen bara jobbade tillfälligt på min vårdcentral, så nästa gång jag behöver träffa en läkare så är det en ny läkare igen.
måndag, januari 28, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Snacka om Moment 22 :-(
SvaraRadera