Det här med att vara sjukskriven är verkligen inte kul.
Jag är livrädd hela tiden över hur det skall bli nästa månad.
Mest rädd är jag eftersom jag inte alls har blivit bättre, och jag är så vansinnigt rädd för att det inte kommer att spela någon roll. Överallt pratas det om nya hårdare regler när det gäller sjukskrivning.
Det känns som att jag lever under pistolhot.
Närshomelst kommer en representant för svenska staten och säger "Pang", "kan du inte jobba så behövs du inte längre".
Det spelar ingen roll hur mycket jag bönar och ber på mina bara knän. Det spelar ingen roll att jag försöker förklara att jag ingenting hellre vill än att bli frisk och jobba. Jag. vill. jobba.
Men jag kan inte nu.
Min kropp lyder inte mig.
Närsomhelst rycker de undan mattan jag står på.
Och då faller jag.
måndag, januari 28, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu är jag här igen efter en kortare resa till norrbotten då jag i snöstormen tog mig till kallax och funderade om vi skulle kunna åka hem eller inte... det gick bra:-)
SvaraRadera1. vad duktig du är med maten och träningen. jag fattar inte att du orkar och håller ut så bra. kämpa på!
2. sjukvårdens vägar är så svåra att förstå. kan du få tag på läkaren på nån annan vårdcentral? finns det nån privat vårdcentral som du kan gå till, dom brukar ju få behålla sina läkare lite längre?
3. fk, vad ska man säga? jag var ju sjukskriven när jag väntade ester och jag var oxå livrädd att dom skulle dra in sjukskrivningen. jag tror att du ska ta och koncentrera dina kraft på att försöka må bra istället för att vara rädd. blunda ett tag och ta itu med fk om det blir aktuellt. det kommer att gå bra ska du se.
du är så duktig ina och jag beundrar din kraft och fattar inte var du får all energi ifrån, fortsätt och kämpa säger jag igen...
esters mamma: Tack för peppningen. Det värmer, och även om jag känner mig modstulen när det gäller allt det här med FK och läkare och sånt, så känner jag ändå att jag faktiskt gör allt som jag någonsin bara kan för att bli frisk. Något mer kan jag ju inte göra.
SvaraRaderaDen där snöstormen var inte att leka med. Jag hörde att Kallax hade fått stänga sen.
Jag vet precis hur det är att hela tiden gå och vara rädd för att FK ska slå undan fötterna på en... *ryser*
SvaraRaderaDet är såååå förb-t jobbigt att ha det där som ligger och gnager i en samtidigt som ens skador/sjukdomar gnager på en, både fysiskt och psykiskt.
Men du är en STARK kvinna och jag har efter att ha följt dig här i bloggen ett bra tag nu lärt mig att du har en enorm kraft och energi som få har - kämpa på och det kommer att gå bra till slut! *ler* Det är jättejobbigt, jag vet, men man får aldrig ge upp för då kör de över en på nolltid!
Jag tror på dig, och håller tummen hårt för att du ska få den hjälp du så väl behöver så snart som möjligt!
Stor varm kram så länge