Det oförlåtliga brottet

I tio år har D och jag levt ihop och lyckats kompromissa och lösa det mesta. Det finns dock en sak som jag blir helt galen på. Tänk er följande:


Du har en ganska strikt diet och äter sällan sådant som resten av familjen utan problem smaskar i sig (godis, chips, pannkakor, glass, pizza, strips, osv). Familjen äter ungspankaka som är en av dina favoriträtter till middag, men eftersom det inte är speciellt nyttigt så äter du istället resterna av kycklinggrytan som ni åt till middag dagen innan, och som du också åt till lunch. Det känns helt okej ändå, för du vet att det är för ditt eget bästa och att om du trots allt skulle bli lite sugen så har du en chokladkaka med 70% mörk choklad i kylen som du med gott samvete kan ta några bitar av senare om andan skulle falla på.

Det blir kväll och du och din andra hälft skall se en film. Han har bullat upp och dricker en öl och äter chips. Du låter bli chipsen och det känns ganska bra. Efter en stund tänker du att det kanske skulle vara trevligt med ett par bitar av den där 70% chokladkakan ändå, och på väg tillbaka från kisspausen går du förbi kylen för att hämta den.

Du öppnar kylen och kan inte se chokladkakan. Du blir lite fundersam. Tänker att du kanske lade den på någon annan hylla. Tittar runt lite. Nej... Ropar: "älskling... har du sett chokladkakan jag köpte till mig som stod här i kylskåpsdörren?". Det är tyst. Du tittar in i vardagsrummet och ser honom sitta där med din chokladkaka i handen och en "ooops"-min klistrad i ansiktet.

"Är det där min chokladkaka?"

"Ojdå...."

"har du tagit min chokladkaka?"

"ooops"

*här drar du förfärat efter andan* "hur mycket finns det kvar av den då?"

"inte så mycket..."

I det här läget finns inga ord. Inte ett enda för att beskriva den besvikelse som infinner sig i kroppen.

"Vad fan! Jag har god lust att be dig sätta dig i bilen och åka och köpa en ny just nu!"

"Förlåt!"

Inte nog med att han hade ätit upp nästan hela. Även om han sade förlåt, så var han ju faktiskt på god väg att slutföra uppdraget när jag tog honom på bar gärning!

Jag var sur minst halva filmen (och skall jag var ärlig så är jag lite sur fortfarande). Tre ynka chokladrutor hade han lämnat. Tre!

Det här kommer att kosta honom dyrt.