Kanske

Från att ha haft en tyst och lugn hemmakväll igår, bara D och jag, hade vi ikväll hela barnaskaran samlad vid middagsbordet. Det är inte klokt vad man längtar efter barnen när man väl får vara utan dem några timmar.

D passade på att ta en rejäl sovmorgon och sov totalt över tio timmar i sträck. Själv klev jag upp redan vid nio för att hinna till doktorn i tid.

Jag kan fortfarande knappt fatta att läkarbesöket gick så otroligt bra. Det känns som att de flesta läkare hittills inte gjort så mycket mer än sjukskrivit mig och gett mig värktabletter. Doktorn som jag har nu är den första som verkligen verkar ha viljan att hitta orsaken till problemet och åtgärda det istället för att bara vänta ut det onda och hoppas att det går över av sig självt. Jag har kännt mig mer eller mindre desperat och tillslut apatisk över att behöva ha det såhär.

Jag. Vill. Bli. Frisk.

Kanske, kanske får jag adekvat hjälp nu!