Kallt!

Vi har tillbringat hela dagen ute i ödemarken i svärmors nya sommarhus. Det är verkligen en fantastiskt fin öppen glänta vid vattnet mitt ute i skogen. Man åker så långt man bara kan längs otillgängliga små vägar. Man börjar på E4:an och sen krymper vägarna allt eftersom. Sista två kilometrarna får man krypköra svinsakta på en eländig skogsväg full med stora stenar så att det knappt går att ta sig fram. Man hinner tänka många tankar på väg ut dit, att det kan väl ändå inte vara möjligt att någon bor här. Men jodå jajjamensan. Helt plötsligt öppnar sig skogen till paradiset och där sitter svärmor och njuter av utsikten och aktar sig för björnarna i skogen.

Där har vi varit hela dagen. Vi har ätit, ätit och ätit.
Ungarna har spelat fotboll och slagits om brännbollsträna. Maken har somnat på gräsmattan mitt i vad som verkade vara myrornas E4:a, för de fortsatte visst att promenera fram där, men över hans hals istället. Själv har jag läst i min bok. Försökt sola, men frusit arslet av mig och varvat sockar, byxor, kjol, t-shirt, långärmad och jacka, med bara kjol och bikiniöverdel. Det var fasligt mycket av och på med kläderna hela dagen. Jag har somnat en stund på sängen inne i bagarstugan från artonhundratalet med den gamla, gamla vita vaggan bredvid mig (men vaknat av att det var så inihelskotta kallt). Jag har fått massage på min onda rygg av min underbara svägerska som är världsbäst på att massera onda muskler. Och så har vi upprepat samma mantran hela dagen: "Guuuud vad vackert väder det är. Om det bara inte var så kallt!!!", "åååååh vad fint det är med solen. Men det är väldigt kallt!", "Ser ni vad vattnet glittra vackert. Synd att det blåser så förbaskat kallt!".