Hela dagen idag har gått åt till att tänka på branden och prata med grannar runtomkring, inklusive de berörda grannarna.
Det var bara tur och tillfällighet att det gick så bra som det ändå gick.
Av de fyra husen i radhuslängan var ingen hemma på midsommarafton.
Grannarna som bor vägg i vägg, i gaveln närmast oss bestämde sig i sista stund för att ändå åka hem igårnatt vid två tiden. Mannen i det huset fixade myggnät för fönstret uppe, eftersom det blir så varmt på övervåningen annars, och vid fyra på morgonen precis innan de skulle somna så gick kvinnan som bor där på toa. När hon går ut i hallen på övervåningen så känner hon att det luktar brandrök genom myggnätet och ser att det är alldeles grått utanför fönstret på balkongen. Hon ringer räddningstjänsten och tar ut sina två små barn, medans hennes man springer runt till baksidan för att fort flytta undan grillen med gasoltuben som står brevid väggen där det brinner, och försöka släcka elden med vattenslangen så gott han kan.
04:09 får räddningstjänsten larmet, och trots att grannen bankar på våra fönster på nedervåningen så vaknar inte vi.
D vaknar 04:40 av att han hör en sågklinga som ihärdigt sågar och en lastbil som står och brummar utanför. Han blir förbannad och undrar vem fan det är som börjar renovera vid den här tiden på natten på midsommarafton. Han kollar ut genom fönstret och ser att tre brandbilar står på gatan och att det är fullt pådrag ute. Han går ut och kollar vad som hänt och hur läget är, och kommer sen in och väcker mig.
Jag sliter på mig jacka och kamera och går ut på gatan. Fotograferar och pratar med grannarna. Hör att läget är under kontroll och ser att brandmännen fått såga sig in genom taket för att släcka branden. Eftersom ingen har hittat telefonnummer till de som äger huset så går jag in och ringer efter D:s mosters man som jobbar med grannen i fråga. Efter många om och men får jag tag på telefonnummer till hans äldre bror och brorson som jag vidarebefodrar till polisen så att de tillslut får tag på de bortresta grannarna och kan be dem komma hem.
Som tur var skadade sig ingen och branden orsakade bara materiella skador.
Det som är obehagligt är att branden förmodligen är anlagd.
Och det som gör det extra obehagligt är att det bara var ren tur att grannarna vägg i vägg i sista stund bestämde sig för att åka hem trots allt, och inte hade hunnit somna när branden började. Några minuter till och branden hade spridit sig till den öppna vinden och det hade varit mycket svårare att släcka. Och i värsta fall, om de inte hade kommit hem, då hade det förmodligen inte funnits mycket kvar av huset eftersom alla var bortresta och iallafall tre av fyra grannar hade gasolgrillar stående i förrådsutrymmen i huset. Även om vårt hus inte hade blivit antänt (vilket annars är troligt eftersom det bara är mellan 6-8 meter mellan våra hus med ett stort träd emellan), så hade vi garanterat fått rökskador i den omfattningen att vi inte kunnat bo hemma på ganska länge.
Nu gick det ju som tur var inte så illa. Men hela dagen har gått åt till att tänka "tänk om...".
lördag, juni 21, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken fantastisk tur ni hade! Stort fång rosor till de påpassliga grannarna :)
SvaraRaderabelle: ja tur, det hade vi verkligen!
SvaraRaderaHej Irina!
SvaraRaderaVar genast tvungen att gå in på din sida!!! Superfin! Ska kolla in den ännu mera. Lägger naturligtvis in den på mina favoriter!!
Var tvungen att läsa om branden, & ja du, man ska nog vara glad över att det inte skedde en katastrof. För "tänk om"..... 10minuter till & radhuslängan hade varit utom all räddning. Uscha......Detta är som jag sa min värsta skräck med radhus. Jag hoppas dom sätter din den som gjorde det. Tyvärr skrämmer det ju upp våra barn lite grann. Men man får förklara så gott det går.
Måste kolla över brandvarnarna igen tror jag.
//Helena på 19