Sluta gnäll på jobbet!

Nu har jag ju visserligen inget jobb eftersom jag fortfarande är sjukskriven. Men när jag väl blir tillräckligt frisk för att jobba så kan ni ge er den på att jag tänker skaffa mig ett jobb som förutom i ryggen också känns rätt i magen. Det kanske inte händer direkt, men jag ger mig inte innan jag är där.

D fick en bok av svägerskan i försenad födelsedagspresent som handlade om downshifting, som tydligen är så otroligt inne nuförtiden.
Nu har jag visserligen inte läst boken ännu, men själv känner jag att jag mentalt redan är där. Jag har alltid förespråkat att det viktigaste när det gäller jobb inte är hur lönen er ut, utan att det känns bra i magen varje morgon du måste till jobbet. Och då menar jag inte extatiskt lycklig varenda morgon trots vaknätter med småbarn bara för att jobbet är rätt, utan jag menar den där grundkänslan som ändå infinner sig för att du vet att du trivs med det du gör. Jag har aldrig förstått mig på de som jobbar för så hög lön som möjligt under långa timmar i många år, trots att de inte trivs, bara för att försöka leva ikapp allt de missat i välbefinnande under semestern.
Det verkar helt galet, tycker jag.

Det är mitt ansvar att se till att jag gör det mesta av mitt eget liv.
Att jobba är en stor del av livet, och jag tänker banne mig se till att jag gör något som känns meningsfullt för mig.
Den dagen jag dör vill jag inte ligga på min dödsbädd och se bilder från något outsägligt tråkigt och meningslöst jobb flasha förbi. Jag vill inte ligga där döende och tänka: Men jag tjänade iallafall femtusen mer i månaden än om jag hade mått bra!

Värdesätt dig själv och ditt liv. Om du visste att du skulle dö om fem år och du innan dess skulle vara frisk och arbetsför, vad skulle du välja att jobba med då? Skulle du vilja spendera dina sista 8800 arbetstimmar med det du gör nu?
Om inte, gör en förändring i ditt liv. Vad skulle få dig att må bra? Sätt upp ett realistiskt mål och jobba för det. Gör vad du kan.
Då kan du iallafall säga: Jag gjorde vad jag kunde för att få ut det mesta av mitt liv.

Det är inte den med mest pengar på banken som blir ihågkommen efter sin död. Det är de som brann för något, hur betydligt eller obetydligt det än var, och gjorde det mesta av sin tid här på jorden.
Oavsett om du är filmstjärna, miljökonsult, konditor eller vårdbiträde. Det viktiga är att du känner att du är viktig och att det du gör på ditt jobb är betydelsefullt för dig. Om det då handlar om att vinna OS guld eller ge gamla människor en värdig sista tid i livet, det vet bara du. Men sitt inte bara på jobbet och gnäll över att du vill göra något annat.
GÖR DET ISTÄLLET!