När pappa spelar fotboll...

Eftersom jag är sjukskriven och det med mina diskbråck är väldigt svårt för mig att lyfta Lillebror, så är jag sällan ensam hemma med barnen. Om Lillebror är hemma så är D också hemma, såvida vi inte har någon annan vuxen här som hjälper till.

Just ikväll så undgick vi den regeln, att vi alltid har extra hjälp. D skulle för första gången iväg och spela lite fotboll med några vänner, och eftersom det var efter åtta då Lillebror sover, så sade jag hurtigt åt honom att det skulle gå jättebra. "Han sover ju bara".

Klockan 20:15 vaknar Lillebror till och är lite ledsen. Jag går dit och stoppar om honom och han somnar om.
Kl: 20:30 vaknar han igen, och den här gången är han jätteledsen. Jag går dit och hittar honom i en pöl av spya. Innan jag hinner ta upp honom spyr han två gånger till. Jag ser till min fasa i närmast slow motion hur det duschar kaskad efter kaskad över båda ankorna. Både den lilla och den stora.
Oh. No.

Upp med ungen ur sängen. In i duschen.
Duscha av och tvätta håret på gallskrikande spjärnande 18 månader gammal hal ål bebis.
Nu är inte min rygg glad längre.
Upp med bebisen. Torka av, lugna ner och parkera i fåtöljen i vardagsrummet med storebror som agerar kräksvakt medan jag springer upp till sovrummet för att hämta alla sängkläder och ankor och slänga in dem i tvättmaskinen.
Nu börjar ryggen protestera.
Upp igen ett andra varv, den här gången för att bädda rent med nya lakan, kuddar och täcken.
Nu är ryggen jätteledsen.
Ner igen, byta ny blöja på Lillebror, ny pyjamas och därefter upp i säng tillsammans med Pingu.

Nu är ryggen inte ett dugg med längre.
Och än har inte D kommit hem.
Just nu ropar Lillebror med jämna mellanrum "AAaaankaaaaaan!!"
Jag går in och ger honom Pingu och säger att Ankan är smutsig och är i tvätten och att han får sova med Pingu istället.
Än har det inte fallit i god jord.
Hoppas, hoppas han somnar snart och nöjer sig med Pingu.

Åh. Nu kom D hem!