Jag är så aaaavundsjuuuk!

Jag är avundsjuk. Det är sol ute och jag vill åka Snowboard. Men jag vågar inte.

Det är särskilt synd om mig när halva familjen redan är i backen, med skidorna på.
Jag gissar att de har det jättejättebra. De åker säkert liften upp och skrattar av lycka hela vägen ner för backarna.

Min bräda står i garaget och gråter. Den har inte träffat snö på många, många månader.


Senast klockan tre har de lovat att vara hemma igen. Då drar jag till gymet kör axlar och bröst. Jag skall stå där och se en mental bild av mig själv så som jag vill se ut i sommar. Smalare, starkare, snyggare, friskare.


Jag fick brev igår från landstinget. Brev om att jag skall ringa och boka tid till magnetröntgen. Äntligen!!


Igår fick jag också ett väldigt oväntat telefonsamtal. Ett oväntat men väldigt trevligt sådant.
Det var nog 14 år sedan jag pratade med henne sist, och på den tiden var jag helt övertygad om att hon hatade mig.
Det gör hon inte. Det gjorde mig jätteglad!

Alla har vi våra ryggsäckar vi bär genom livet. Ingen människa är perfekt. Men att ställa sig öga mot öga med gamla oförätter och erkänna sina brister, är både väldigt modigt och beundransvärt.

Respekt!