Plocka i och ur - dagens I-landsproblem

Wooh. Jag är helt slutkörd.

Milla och jag var på ett riktigt mördarpass idag.

Ni vet, med en sådan där sadistinstruktör som säger "Kämpa nu absolut sista gången" och när man har gett allt, så säger hon "..och så bara fem gånger till!".

Jag blev tvungen att ställa mig mot väggen i vattenpausen och bara andas lite. Det var helt sjukt jobbigt. Men ändå helt underbart.


är hemma är det helt galet stökigt.

Jag vet knappt var jag skall börja plocka.

Kläder och leksaker precis överallt.

Knappt är diskmaskinen fylld innan diskbänken är proppfull med disk igen. Det värsta jag vet är när det står disk på bänken så att det inte finns plats att göra frukost.

Jag vill ha rent och snyggt åtminstone där.

Och varför är det så extremt svårt att torka bänken/bordet efter att man tagit undan disken? Det är så självklart tycker jag. Plockar man bort disken, så tar man trasan och torkar rent också. Man kan inte bara plocka i och lämna bänken smutsig. Det hatar jag.

Sen skyller D och jag på varandra hela tiden. Och på barnen också för den delen. Det blir en tävling i vem som har plockat, och torkat och gjort dittan och dattan mest och sist.

Och så blir det jobbigt eftersom jag har svårt att plocka i och ur diskmaskinen med ryggen. Det var ju så jag gjorde illa mig ordentligt för ett år sedan. Jag sträckte mig liiite lite snett för att ta ur en ren vällingflaska överst i diskmaskinen. Ja, ni läste rätt: ÖVERST. Det räckte för att paja ryggen helt tydligen. Så nu hyser jag någon slags hatkärlek till den där maskinen. Jag älskar att den diskar rent, men det är enormt frustrerande att inte kunna ta ur och i den själv och tvingas vänta på att någon annan gör det. Jag vill ju inte vara otacksam och gnälla. Kasta sten i glashus liksom.

Nu är det samma sak.

Diskmaskinen är full av disk. Odiskad. Diskbänken är full av disk.

Imorgon bitti kommer frukosten att bli svårmanövererad.

Och jag orkar/bör/ska inte fixa det innan jag går och lägger mig.

Gnäll, gnäll.