Det är tur att jag har en nytt och fint strykjärn.
Jag blir alldeles till mig när det fräser och ångar om det och varje skrynkla bara flyter ut som smör i solsken. Det är nog den där MarthaStewart-genen som slår till och får mig att sucka hänfört som en hemmafru från 50-talet där grundstenen till ett lyckligt äktenskap är lika med ett nytt strykjärn och en stek i ugnen.
Tur är väl det när berget av kläder att stryka, fota och lägga ut på Tradera närmast liknar Mount Everest.
tisdag, maj 13, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag såg hela filmen, truly inspirering.
SvaraRadera/Terése med ångstation.3.1 bar.
Jag bara trycker på knappen och så låter det FFFFSSSSSHHHHHHhhhhh.
Men man ska helst inte stå och stryka barmagad. aj.
terése: ja visst var den! Lite lång kanske... men ändå märkligt hänförande.
SvaraRaderaJag är avundsjuk på din ångstation. Det är grejer det.