Nu när en av mina bebisar faktiskt har blivit en tvättäkta tonåring på riktigt så är det helt omöjligt att inte få flashbacks till när jag själv var i hennes ålder.
Jag tyckte jag var cool trots att jag hade taskigt självförtroende. Jag ägnade timtal åt att komponera den rätta outfiten för kvällen samtidigt som jag dagdrömde om att någon snygg kille (som inte bodde i byn och som inte visste hur ocool alla andra tyckte jag var) skulle upptäcka mig och bli dödligt kär. Med sprayat permanentat hår och ansiktet fullt av finnar, drömde jag mig bort och önskade inget hellre än att få en pojkvän.
I den myggtäta sommarnatten i tornedalen såg jag Troll live på Tannavallen i Pajala och fick en autograf skriven i bläck på armen. Allt kändes möjligt. Troll spelade Jimmy Dean, och dagen efter skulle Svullo uppträda och intensivt vråla "jag är för fet för ett fuck" till en samling finniga oskulder i Pajalanatten, samtidigt som de något äldre mer erfarna undomarna raglade omkring berusade på stulen mäsk och egenkomponerade häxbrygder ur diverse barskåp.
Det var höjdpunkter i tillvaron den sommaren.
torsdag, maj 15, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å jesse, fy vilken förskräcklig video. Jag tror jag svimmar av! Ägde ett kasettband med troll. Wii!
SvaraRaderaVisst har du oxå ragglat runt på Tärendöholmen i unga år. DET om någonting var höjdpunkten om man kom från Övertorneå :)
Å herregud!
Milla
www.metrobloggen.se/camillaslivochlustar
Milla: Tärendöholmen ja. Eldfesten var festernas fest minns jag.
SvaraRaderaDär såg jag Trance Dance och de var sååååå bra! :-))
Å vilken uuuunderbar video.
SvaraRaderaPartystarter!
Älska åtti´talet - på distans.
Då var jag en riktig nöööööörd.
(Som nu då, ungefär)
Fint skrivet! Paradoxalt det där, att man både kände sig osäker men med en inneboende rättighet att vara koool.
SvaraRadera>önskade inget hellre än att få en pojkvän
ååå, igenkänning...
Svullo = underskattad, begåvad karl.
Troll, ja. Hehe. Men gud så de ser ut! Det måste ändå varit lite lättare för oss som var tonåringar då. Det var tydligen ok att vara lite småmullig, ha hängbröst, tunt hår, oplockade ögonbryn och oljig hy. Inga deffade kroppar, falska bröst och hår så långt ögat når...
SvaraRaderaSamma: Jag tror säkert att det var lättare för oss. Både modet och skönhetsidealet var mer förlåtande då känns det som.
SvaraRaderaDet jag tycker är kul, är att jag verkligen minns hur otroligt snyggt< jag tyckte modet var.
Amanda: Precis så kändes det. Jag var en riktig dagdrömmare och drömde olika scenarion hela tiden, där jag gled fram, coolast och snyggast på skolan.
SvaraRaderaMen det var väldigt svårt att efterleva. För att inte säga totalt omöjligt, mobbad som jag var.
Men jag tyckte ändå innerst inne att jag var cool, och att det bara var de andra som inte fattade bättre. Men det var svårt att skaffa sig självförtroende när man inför andra hela tiden blev bedömd och ifrågasatt.