Jag har efter många om och men nu äntligen kommit till skott och sett No Country for Old Men.Coen bröderna är, kanske inte helt otippat, mina favoriter när det gäller film, med Fargo som flaggskeppet såhär långt. Så när nu oscarsbelönade No Country for Old Men äntligen skulle ha premiär på bio här i stan, så var mina förväntningar skyhöga.
Ända tills Calle fucking Schulman förstörde hela filmen genom att avslöja slutet på sin blogg redan innan filmen haft premiär. (Det var inte det minsta humor, det var bara eeeeeevil, Calle!).
Tack för den.
Så jag har väntat med att se filmen för att försöka förtränga vad jag råkade läsa.
I helgen blev det så äntligen dags ifallafall, och jag blev inte besviken, trots att jag visste hur den skulle sluta.
Det var otroligt befriande att se en film som lyckas vara väldigt spännande, hela filmen igenom, trots avsaknad av både musik och tempo. Underbart.
Det är så härligt när man inser att smaken verkligen är som baken - totalt olika. Jag såg också "No conuntry for old men" för ett litet tag sedan, men min reaktion var ungefär "vilken fruktansvärt dålig film och vilket värdelöst slut". :-) Då är det så kul att läsa att någon annan tyckte den var bra.
SvaraRaderaPetra: Jag gillar verkligen Coens filmer. De har verkligen uttänkta dialoger och karaktärer i alla filmer.
SvaraRaderaOch att slutet inte var förutsägbart tyckte jag var väldigt befriande. Våldet var inte meningsfullt, och det var bra, för det finns inget meningsfullt våld, som det ofta annars framställs i liknande filmer.