Ortopeden

Idag var det den stora dagen för ortopedbesöket.
Jag har knappt sovit inatt av nervositet, och drömt märkliga drömmar om någon svart gestalt som jag kastat mig igenom för att bevisa att jag inte är rädd.

Jag tog D med mig som stöd, och det var ett bra drag, för det första för att det blev en hel del väntan och det är ju alltid trevligt med sällskap, och för det andra för att det var bra för honom att få vara med och höra allt läkaren säger som ett extra minne, och för det tredje för att han skulle höra allt läkaren sade och kunna ställa frågor själv som jag kanske inte hade tänkt på.

Jag fick dra hela den ultralånga historien om mina ryggproblem, och sedan undersökte han min rygg ordentligt.

Resultatet blev ganska precis som jag hade hoppats.
Han sade att eftersom jag nu var på bättringsvägen och diskbråcket verkar börja läka så tyckte han att jag skulle fortsätta med det jag redan höll på med eftersom det var tydligt att jag var inne på helt rätt spår. Träna och fortsätta med viktminskningen.
Han trodde inte att jag var hjälpt av en operation i nuläget, men att om läget skulle ändras och jag skulle bli mycket sämre igen så fick vi omrevidera situationen. Men just nu ska jag bara forstätta som jag har gjort och jobba för att bli bättre och sen börja försöka komma tillbaka till arbetslivet gradvis beroende på hur jag mår.
Sen fick jag en korsett, en såkallad ortos utprovad som jag kan använda som stöd för ryggen när jag skall göra något särskilt och behöver stöd, eller de dagar då jag har mer ont. Jag får känna efter själv hur det känns och när jag behöver den helt enkelt.
D frågade om jag kunde springa och om det fanns något annat som kunde vara skadligt för min rygg. Men doktorn sade att jag fick känna efter hur det kändes för mig, och att om det kändes bra att springa så var det inte några problem. Skönt!!

Så det känns bra att ha fått det där ortopedbesöket ur världen och det känns bra att jag har fått något konkret som kan hjälpa mig när jag har ont.

Det var inte tjejen på bilden som hade skrivit texten. Och hon ville inte gärna bli ihopkopplad med hårige herbert som envisades med att stå nära bara för att han hade en likadan ortos.
Dessutom var det ganska tröttsamt att hela tiden gå med armarna i luften. Man kan ju bli på dåligt humör för mindre.

Mutter, mutter, förbaskat lite plats mutter mutter

1.14 GB ledigt!!!

Det är whaayyy too lite.
Jag kan ju inte ens tömma ett enda ynka minneskort från kameran då.
Hallooo, datasnillet,
Fix me up!

Halvblind

Asså.
Mina linser kladdar fast i ögonen så det är helt omöjligt att se skärmen nästan.
Jag har ena ögat stängt och andra kisar jag med.

Det är nog dags att dra ur dem och säga hej till John Blund.

Grillad laxfilé med nudlar thai style

En hel laxfilé kryddad med ljus soya, lime, honung, salt och vitlök ligger och fräser i grillen just nu. På bordet står Pad Thai, men utan kyckling att ätas till laxen.
Mmmmm.

Ifall ni undrar varför jag inte bloggar....

Jag är inte gravid längre, nu är jag bara fet

Jag känner mig besatt av att få bort den här jävla degmagen.
Den dagen jag börjar jobba och tjäna lite pengar igen så är det jag som traskar in på banken och tar ett lån så jag får skära bort helvetet.
Fan.
Jag kan inte förlika mig med att se ut som att jag är gravid resten av mitt liv. Det kan inte vara meningen att jag skall behöva hålla in magen så att jag knappt kan andas för att inte ha värsta fakegravidmagen.
Jag tänker inte leva såhär. Det räcker nu.
Give me a bag of money och en plastikkirurg pronto!

Sune och vin

Ooh la la!
Jag kan avslöja att jag precis druckit mina första två glas vin på vääääldigt länge.
Ryggen är såpass mycket bättre just nu att jag har kunnat byta till en annan sorts värktabletter som inte ger mig andningsstillestånd om jag dricker vin.
Så nu har jag tagit två glas rött och tittat på Sunes Sommar med mannen och de två större barnen. Barnen fick trocadero och chips.
Oj vad vi har skrattat åt filmen. Det var hög igenkänningsfaktor i hela familjen, även om D är rätt långt ifrån sådär klantig som Sunes pappa.
Märklig känsla att identifiera sig med föräldrarna nu. Sist jag såg filmen identifierade jag mig nog mer med Sunes 14 åriga storasyster Anna.

!!!!!!!!

Åh herregud! Det är sol ute!
Jag måste uuuuuuuuuut!
!!!!!!!!

Farmor

Jag tänkte berätta för er om min farmor.
Jag läste i Aftonbladet om Lesley Ware som har tolv barn, vilket nuförtiden är något som folk höjer ögonbrynen åt.
Hon är lite som min farmor, fast frivilligt.

Min farmor födde sexton barn under sitt 76 åriga liv.
Tretton av de barnen överlevde med fördelningen tio pojkar och tre flickor.
Min pappa är nummer sju i barnaskaran. Mellanbarn skulle man kunna höfta till med.
På den tiden då min farmor fick sina barn var inte preventivmedel något som var lätt att få tag på. Farmor tillhörde inte heller den religiösa skaran, som skaffade barn för sin övertygelses skull, hon hade bara väldigt lätt för att bli gravid. Det var bara att tacka och ta emot den ena bebisen efter den andra och masa sig upp till ladugården för att ta hand om korna dagen efter förlossningen.

Farmor förlovade sig när hon var 19, fick sitt första barn när hon var 20 och sitt sista när hon var 42.
Hon var gravid i sammanlagt tolv år, eller 144 månader av sitt liv. Till det dessutom en massa år av amning.
Trots knapra förhållanden, med krigstider i Finland lyckades hon hålla hela familjen med alla överlevande barn intakt. Ända tills farfar dog vid 56 års ålder av en hjärtattack.
Men av de tretton barn som överlevde sin bebistid, levde alla ännu när hon själv dog 1992.

När farmor gick bort var jag 17 år och hade tillbringat många somrar hemma hos henne i hennes hus vid det stora potatislandet. Där stod dörren alltid öppen för mig och mina kusiner. Och tro mig, jag har många kusiner.

Farmor hon lärde mig hur man på bästa sätt tvättar och skalar nyupptagen färskpotatis. Hon lärde mig att själv hämta små potatisar i landet, sätta dem i den stora hinken tillsammans med lite vatten och sen röra runt för kung och fosterland (eller ja, president i det här fallet), tills potatisen var alldeles ren och fin. Hon lärde mig att själv kokad den och göra dopp i kopp i hennes kök. Många var de dagarna då jag kokade färskpotatis medan hon satt och gungade sin gungstol. Mitt självförtoende i köket växte verkligen där.

Min farmor var en fantastisk människa. Hon hade alltid tid för mig, och jag kände mig aldrig som en i mängden bara trots att vi var så många barnbarn som kom och gick dagarna i ända.
Då, när jag var barn förstod jag aldrig vilket hårt liv hon hade levt. Det är först efter att jag själv har fått barn som jag verkligen uppskattar det enorma arbete hon gjorde och vilken uppoffring det måste ha varit att bara ta hand om andras behov hela livet.
Min älskade farmor.

Farmor och Farfar på sin förlovningsdag. Farmor var 19 år.

En ny mobilblogg har sett dagens ljus i smyg

Milla har börjat mobilblogga.
Jag vill också.
Men min skittelefon vill inte.

Jaja. Ni kan ju klicka in hos Milla och se hur schnögggg jag var när jag våldsgästade henne i nyhuset och hon stirrigt mumlade något om "hyllor som minsann skulle skruvas ihop och grejer som skulle sättas upp innan det blev något sovande för någon av dem".
Hon är sådär sjukt effektiv hela tiden att jag skäms att tänka på hur jag mest vältrar mig i ofärdiga projekt från morgon till kväll.
So much to do, so little time.

Besök

Ohoo. Härligt.
På Annas blogg hittade jag en widget så jag kan se varifrån ni hittar hit.
Finns det kanske någon liten besökare från Kuala Lumpur eller kanske från Kalix?
Det är det som är så spännande.

Alltid redo för bakning

Jag har en stark förkärlek till receptböcker. Särskilt sådana som har med bakning att göra.
I min hylla trängs engelska receptböcker som Marthas och Sweet food, med ursvenska Sju sorters kakor och en hel kaskad däremellan.
Jag knarkar recept mitt i nätterna som andra porrsurfar.
Jag bläddrar bland böckerna i bokhandeln och på nätet letar jag nya fynd.
Ofta hoppas jag att jag önskade böcker i julklapp eller i födelsedagpresent.
Men ibland blir begäret för stort och då impulshandlar jag någon ny fin receptbok.
Just nu väntar jag på att Leilas bok skall anlända i brevlådan.

Och det är rea följer alltid några receptböcker med hem.

Följande böcker står högt upp på min "vill ha"-lista.
Crazy about cupcakes
125 Best Cupcake Recipes
Mina fastrars mat: menyer från Maddaloni
Två systrars söta: 170 frestelser från The Cookbook Cafe
Vinterns söta
Långpannans lov
Bara bullar
Mauds bästa tårtor och pajer
Rutiga bakboken

Och den här boken går inte att hitta någonstans. Den har utgått och jag vill haaaaaaaaa den!

Aj aj

Vaken med tuppen eftersom Lillebror har förstoppning igen. Det är andra gången den här veckan som vi manuellt måste hjälpa honom att få ut bajset.
Stackars liten.
Nu har jag ringt vårdcentralen, så jag får boka tid hos doktorn igen, för det kan inte vara meningen att han skall ha det såhär, att han vid 18 månaders ålder är så hård i magen att bajsa är som en förlossning.

Städat var det här

Idag har jag banne mig städat hela dagen.
Mamma kom ju hit och drog igång en storstädning av kylen, och innan jag visste ordet av hade hon dragit in mig också i det hela och jag stod och rensade kökskåp för fulla muggar. Det är otrooooligt vad mycket plats vi har i skåpen nu som var proppfulla förut.
Jag önskar att jag tyckte mer om att städa och rensa.
Men det är så trååååkigt.
Jag sitter mycket hellre vid datorn och luktar på... eh... tangenterna?

Vad ska man köpa då isåfall?

Men om man nu skall börja spana efter en ny mobbe. Vad ska man ha då?
En Sony Ericsson helt klart blir det, men vilken modell?

Rolig pryl

En sån här vill jag ha till mobilen.
Det är en Phobile.

Jag behöver en ny telefoooooon!

En jäkla skitmobil, det är vad jag har.

Min funkar fan inte som den ska. Följande fel har skitmobilen:

* Den larmar inte när den ska
* Den slår inte av snoozen fast jag har slagit av den
* Det går inte att skicka mms (jag kan ju glömma att försöka mobilblogga).
* Den har jättedålig batteritid, så jag måste ladda den varje natt.
* Två av tio gånger hörs det inget alls när jag ringer eller någon ringer till mig.
* Andra gånger scramblar den rösten så att det låter som om jag pratar med en fax, och då måste jag starta om den innan det går att ringa med den igen.

Skall jag verkligen behöva leva med en sådan telefon i dessa tider?! Va, va, va?!

En ängel med disktrasan i hand

Det knackar på dörren klockan tio på förmiddagen.
Det är min mamma.
"Hej, det var så tråkigt väder ute, så jag tänkte att jag skulle komma och städa eran kyl istället".

Jag svär att det lät som en änglakör som sjöng samtidigt.
Halleluja.

Sex and the city-bio

Aaah. Ont i magen och huvudet av hunger.
Jag åkte med P och såg Sex and the City filmen, (bra feelgood lagom förutsägbar chickflick). Jag satt och snörvlade mig igenom den bitvis. Jag gråter så himla lätt till film och tv.

Jag bloggkändisspotade Mió på håll, men det var så fullsatt i salongen och mycket folk att jag aldrig hann säga hej.

Efter filmen struntade jag i fotbollen och tog bilen till Milla istället för att inspektera nya huset. Sen blev jag kvar där ett par timmar.
Kom precis hem och kom ihåg att jag glömt att äta middag!
Inte konstigt att jag har ont i både huvudet och magen.

Celebrity Lookalike

Jag tittade in på My heritage.com där man kan ladda upp en bild på sig själv så räknar den ut procentuellt vilka kändisar man är lik.

Såhär blev resultatet på min bild efter min Hollywood photoshop makeover.


Angelina va! Inte illa. Synd att det är ljug.

Såhär blev resultatet på den vanliga retuscheringen. Innan jag ändrade näsa, kinder, haka och ögonbryn.

Men här. Gisele. Damn. Jag har ju bara slätat ut huden lite.
Nu känn jag mig schnygg!
Det här kan jag leva på några år.


Och så den oretuscherade bilden.

Plastic fantastic som i Hollywood

Med lite photoshop till hjälp kan vem som helst bli Hollywoodsnygg.

En liten vit lögn

Nu går vi vidare till den "normala" retuscheringen.
Allt som jag beskrev i förra inlägget är nu gjort.
Jag har inte förändrat något drastiskt, utan bara "städat" och gjort bilden lite mer intensiv i färger och kontrast.

Nästa nivå, då blir det Hollywood.
Då blir det ett försök att bli Giseles lite mindre lyckade syrra.
Då snackar vi nose job, kindben, haka, hårfäste, läppar... ja the works.
Allt som vi vanliga dödliga önskar att vi hade när vi ser de fantastiskt vackra hollywoodkändisarna på omslagen av tidningar. Vi snackar photoshopbehandling som ger tjejer med taskig självkänsla komplex.
Dit ska vi.
På nästa bild.

Sanningen

Jahaja. Det är sådär hon ser ut egentligen, den där Ina.
Jajjamänsan folks. Helt och hållet 100% oretuscherad bloggerska på sin 33 års dag med kameran i hand och ett självporträtt som följd.

Vad behöver jag då göra med den här bilden?
För det första så behöver färgnivåerna fixas. Eftersom den röda färgkanalen är känsligare än de andra så blir bilder ofta lite rödare än i verkligheten.
Sen måste huden städas upp och alla skuggor och ojämnheter jämnas ut. Rötterna i håret behöver lite mer färg, ögonbrynet behöver fixas till eftersom jag inte gjorde det innan jag fotade.
Jag gör helt enkelt allt sådant som en riktigt bra make-up förhoppningsvis skulle åstadkomma. Halsbandet på halsen ser lite tråkigt ut, så det tar vi bort, och så måste hela bilden skärpas till, mättas till i färgerna och få lite mer kontrast. Armen längst ner i bild behöver också ljusas upp.
På ögonen lägger vi till ett "extra lager mascara och lite concealer".
Sist kollar jag nivåerna en sista gång och justerar lite till om det behövs.

Då köööör vi!

ps: Klicka på bilden för att se en större version av den obarmhärtiga sanningen.

Plastic fantastic

Efter lite väntan börjar det brinna lite i knutarna nu.

Jag tänkte att jag börjar med mig själv först, så jag inte bara pillar och förändrar era utseenden utan även dissekerar mitt eget.

Det finns inget dåligt väder....

Det regnar katter och hundar ute. Ett ihärdigt ihållande dripp dripp dripp dripp.

Idag är min plan att ta tag i mina mamma-duties lite mer.
Jag har varit till biblioteket och lånat böcker till Storebror, till Ica och handlat kex till Lillebror och nu tänker jag tvinga tonåringen med mig ut i regnet för en tur till stan med mamma-dotter-lunch på valfritt ställe.

Jag måste köpa present till svärfar som fyller år idag. Vi skall dit på middag hela bunten. (Hoppas jag hinner med Yogan Leen!)
Och sen tänker jag åka in och klämma lite extra på ett par skor som jag såg igår. Om jag pratar med dem med len och snäll röst kanske de följer med hem frivilligt.

Nu måste jag bara trotsa regnet först.

Mordbrand

Nu säger polisen också det som vi alla pratar om här på gatan.
Att det mest troligt rör sig om mordbrand.

Gimme Sex and the city!

Jag är så sugen på att se Sex and the city filmen. Nu på stört, helst imorgon.
Jag har till och med bokat två biljetter i hopp om att hitta någon att gå med.

Inga nya skor till pappa om Lillebror får bestämma

Av någon anledning gillar inte Lillebror när pappa provar skor.

"Ta booort dem!" ropar han intensivt varje gång D provar skor på stan eller hemma.

Bild i tidningen

Jahaja. Det är ju roligt att de har använt min bild.
Men jag hade väl kunnat få bli omnämnd som fotograf iallafall. Det är ju min bild.

Uppdatering: Nu står det där minsann!

5 saker

Jag gör som Amanda och svarar på fem saker.

Fem saker på min "to-do-lista" inför morgondagen:
1. Photoshoppa
2. Lämna igen böcker på biblioteket
3. Beställa födelsedagsobjektivet till kameran
4. Promenera
5. Bli frisk

Fem dåliga egenskaper:
1. Påbörjar mer saker än jag avslutar
2. Tidsoptimist
3. Blir lätt irriterad
4. Talar innan jag tänker
5. Dålig på att ta kritik

Fem platser där jag bott:
1. Svappavaara
2. Kiruna
3. Pajala
4. Luleå
5. -

Fem jobb som jag haft
1. Grillbiträde
2. I kassan på Preem
3. Sömmerska
4. Bildlärare
5. Fotografassistent

och eftersom det bara var fyra "listor" så lägger jag till en femte:

Fem godaste maträtterna
1. Sushi
2. Pad Thai
3. Pannkakor med grädde och sylt
4. Chicken Tikka Masala
5. Oxfilé med rödvinsreduktion

I bilen

D: Vad skall vi äta till middag idag?
Storasyster: Pytt i panna
Storebror: Tacos med tortillabröd
Lillebror: Hamburgare.

Jag: Jag visste inte ens att han kunde det ordet!

Mer om branden

Hela dagen idag har gått åt till att tänka på branden och prata med grannar runtomkring, inklusive de berörda grannarna.

Det var bara tur och tillfällighet att det gick så bra som det ändå gick.
Av de fyra husen i radhuslängan var ingen hemma på midsommarafton.
Grannarna som bor vägg i vägg, i gaveln närmast oss bestämde sig i sista stund för att ändå åka hem igårnatt vid två tiden. Mannen i det huset fixade myggnät för fönstret uppe, eftersom det blir så varmt på övervåningen annars, och vid fyra på morgonen precis innan de skulle somna så gick kvinnan som bor där på toa. När hon går ut i hallen på övervåningen så känner hon att det luktar brandrök genom myggnätet och ser att det är alldeles grått utanför fönstret på balkongen. Hon ringer räddningstjänsten och tar ut sina två små barn, medans hennes man springer runt till baksidan för att fort flytta undan grillen med gasoltuben som står brevid väggen där det brinner, och försöka släcka elden med vattenslangen så gott han kan.
04:09 får räddningstjänsten larmet, och trots att grannen bankar på våra fönster på nedervåningen så vaknar inte vi.
D vaknar 04:40 av att han hör en sågklinga som ihärdigt sågar och en lastbil som står och brummar utanför. Han blir förbannad och undrar vem fan det är som börjar renovera vid den här tiden på natten på midsommarafton. Han kollar ut genom fönstret och ser att tre brandbilar står på gatan och att det är fullt pådrag ute. Han går ut och kollar vad som hänt och hur läget är, och kommer sen in och väcker mig.
Jag sliter på mig jacka och kamera och går ut på gatan. Fotograferar och pratar med grannarna. Hör att läget är under kontroll och ser att brandmännen fått såga sig in genom taket för att släcka branden. Eftersom ingen har hittat telefonnummer till de som äger huset så går jag in och ringer efter D:s mosters man som jobbar med grannen i fråga. Efter många om och men får jag tag på telefonnummer till hans äldre bror och brorson som jag vidarebefodrar till polisen så att de tillslut får tag på de bortresta grannarna och kan be dem komma hem.

Som tur var skadade sig ingen och branden orsakade bara materiella skador.
Det som är obehagligt är att branden förmodligen är anlagd.
Och det som gör det extra obehagligt är att det bara var ren tur att grannarna vägg i vägg i sista stund bestämde sig för att åka hem trots allt, och inte hade hunnit somna när branden började. Några minuter till och branden hade spridit sig till den öppna vinden och det hade varit mycket svårare att släcka. Och i värsta fall, om de inte hade kommit hem, då hade det förmodligen inte funnits mycket kvar av huset eftersom alla var bortresta och iallafall tre av fyra grannar hade gasolgrillar stående i förrådsutrymmen i huset. Även om vårt hus inte hade blivit antänt (vilket annars är troligt eftersom det bara är mellan 6-8 meter mellan våra hus med ett stort träd emellan), så hade vi garanterat fått rökskador i den omfattningen att vi inte kunnat bo hemma på ganska länge.

Nu gick det ju som tur var inte så illa. Men hela dagen har gått åt till att tänka "tänk om...".

Brandfällan i radhus

"Branden börjar i ett av radhusen.
En kvart efter att den upptäckts är
hela radhuslängan ett eldhav.
Det har hänt – och det kommer att
hända igen."

Jag läser artikeln om radhusbränder på svenska räddningsverket och jag blir alldeles darrig. Det är skrämmande att läsa att så många radhus har öppna vindar som är så otroligt farliga. Så ser det ut i vårt hus också, och då är ändå taket byggt efter att byggnadsnormen skrevs 1980 där det står:

"I svensk byggnorm från 1980 (SBN 80)
skrevs in att det på vindar ska finnas avskiljande
vägg mellan bostäder som går
ända upp till yttertaket. Väggen ska stå
emot brand i 30 minuter, förutsatt att
vindsbjälklaget är byggt efter samma
krav."

Så ser det inte ut, och det känns som att det var ren tur att grannen mellan oss och dem var hemma och larmade så att det inte blev värre. Grannarna som bor i huset där det brann var bortresta och grannen åt andra hållet bortåt från oss sett var också bortresta.
Det hade kunnat sluta riktigt illa med andra ord om det fått brinna bara någon enstaka minut längre.
Obehaligt!

Dramat är över

Nu åkte brandbilarna iväg. Klockan är 07:21 och jag har bara sovit ett par timmar.
Lillebror har precis vaknat och vi har ringt in mormor som förstärkning så nu tänker jag och D gå och lägga oss. Storebror har sovit sig igenom alltihopa. Han kommer nog att bli besviken över att vi inte väckte honom när han väl vaknar.

Dramatisk natt, brand hos grannen

Klockan 04:40 vaknar D av att han hör någon såga med cirkelsåg. När han tittar ut genom fönstret så ser han det här.

Det brinner hos grannen i radhuset brevid. De är inte hemma och brandkåren har fått såga sig in genom taket för att släcka branden.

Som tur var kom ingen till skada och branden gick att släcka innan den orsakade allt för stor skada, tack vare att en annan granne snabbt upptäckte branden och ringde räddningstjänsten.



Det började i förrådet på baksidan. Vårt hus är det som man ser gaveln på längst till höger i bild.

Lite ensidigt

Att bara äta gräddfil till middag på midsommarafton kan verka lite ensidigt. Och inte ens en sked använder han, utan fingrarna. Vilket uselt bordskick.
Nåja. Han kräktes inte iallafall. Det kan man nog närmast betrakta som ett mirakel.

Trubbel

Jag älskar att Håkan Hellström tar sig an gamla vackra låtar som den här. Den är så fantastiskt fin.

Sluta gnäll på jobbet!

Nu har jag ju visserligen inget jobb eftersom jag fortfarande är sjukskriven. Men när jag väl blir tillräckligt frisk för att jobba så kan ni ge er den på att jag tänker skaffa mig ett jobb som förutom i ryggen också känns rätt i magen. Det kanske inte händer direkt, men jag ger mig inte innan jag är där.

D fick en bok av svägerskan i försenad födelsedagspresent som handlade om downshifting, som tydligen är så otroligt inne nuförtiden.
Nu har jag visserligen inte läst boken ännu, men själv känner jag att jag mentalt redan är där. Jag har alltid förespråkat att det viktigaste när det gäller jobb inte är hur lönen er ut, utan att det känns bra i magen varje morgon du måste till jobbet. Och då menar jag inte extatiskt lycklig varenda morgon trots vaknätter med småbarn bara för att jobbet är rätt, utan jag menar den där grundkänslan som ändå infinner sig för att du vet att du trivs med det du gör. Jag har aldrig förstått mig på de som jobbar för så hög lön som möjligt under långa timmar i många år, trots att de inte trivs, bara för att försöka leva ikapp allt de missat i välbefinnande under semestern.
Det verkar helt galet, tycker jag.

Det är mitt ansvar att se till att jag gör det mesta av mitt eget liv.
Att jobba är en stor del av livet, och jag tänker banne mig se till att jag gör något som känns meningsfullt för mig.
Den dagen jag dör vill jag inte ligga på min dödsbädd och se bilder från något outsägligt tråkigt och meningslöst jobb flasha förbi. Jag vill inte ligga där döende och tänka: Men jag tjänade iallafall femtusen mer i månaden än om jag hade mått bra!

Värdesätt dig själv och ditt liv. Om du visste att du skulle dö om fem år och du innan dess skulle vara frisk och arbetsför, vad skulle du välja att jobba med då? Skulle du vilja spendera dina sista 8800 arbetstimmar med det du gör nu?
Om inte, gör en förändring i ditt liv. Vad skulle få dig att må bra? Sätt upp ett realistiskt mål och jobba för det. Gör vad du kan.
Då kan du iallafall säga: Jag gjorde vad jag kunde för att få ut det mesta av mitt liv.

Det är inte den med mest pengar på banken som blir ihågkommen efter sin död. Det är de som brann för något, hur betydligt eller obetydligt det än var, och gjorde det mesta av sin tid här på jorden.
Oavsett om du är filmstjärna, miljökonsult, konditor eller vårdbiträde. Det viktiga är att du känner att du är viktig och att det du gör på ditt jobb är betydelsefullt för dig. Om det då handlar om att vinna OS guld eller ge gamla människor en värdig sista tid i livet, det vet bara du. Men sitt inte bara på jobbet och gnäll över att du vill göra något annat.
GÖR DET ISTÄLLET!

Recept: Kycklingsallad med färsk tortellini

Dagens lunch såg ut såhär och fick godkänt av alla utom Lillebror som fortfarande bara vill ha vindruvor. Till Salladen åt vi nybakad ciabatta.

Kycklingsallad a'la Ina
Crispsallad
Provenkalsk salladsmix
Röd basilika
Solrosskott
Gurka
Plommontomater
Grillad kyckling
Färsk tortellini med gorgonzola och valnötter
Röd lök
Gouda ost med oliver och soltorkad tomat

Dressing
Olivolja
Solrosolja
Balsamvinäger
Salt
Peppar
Dijonsenap
Honung

Midsommar kl: 14:37

D och Lillebror ute efter salladslunchen.

Missa inte!

..när Fredrik Lindström sommarpratar imorgon.
Det tänker jag definitivt lyssna på. Hans förra sommarprogram för något år sedan var jättebra.

Midsommarafton kl: 11:32

Lillebror sover, och har innan det ätit lite smörgås och inte kräkts på tre timmar *peppar, peppar*.

Storebror gör en elefant av trolldegen som jag har knådat ihop till honom nyss.

D ligger ute i solstolen och försöker varva sola med fleecefilt och väntar regn.
Själv bakar jag bröd och gör sallad.

Midsommarafton kl: 06:02

Lillebror vill ha vatten.
Lillebror krääääääks.

Det stavas:
Magsjuka.

Inas jordgubbsglass

Du behöver:
2 dl mellangrädde
1 dl turkisk yoghurt
1 dl strösocker
1 vaniljstång
100 gram philadelphiaost
1 dl färska jordgubbar

Gör såhär:
Vispa grädden till lagom konsistens i en bunke. Inte hårt utan lagom.
Skrapa ur vaniljstången och ner i en annan bunke. Tillsätt yoghurt, philadelphia, socker och jordgubbar i bitar och vispa med elvisp tills de blandats ordentligt och jordgubbarna har gått sönder och gett smak.
Vänd ihop grädden med yoghurtblandningen och kör i glassmaskin till önskad konsistens.
Servera med färska jordgubbar. Gärna blandat med rivet limeskal och råsocker.
Jag hade ananas och banan sist. Det tog över för mycket. Håll er till jordgubbarna. Och kanske lite krossad choklad. Det skulle nog sitta fint.

Ps: Om du inte har glassmaskin går det bra att sätta glassmeten i en form och in i frysen. Rör i den med jämna mellanrum tills den är fryst.
I glassmaskin tar det ca 10-15 minuter. I frysen tar det nog snarare från 4 timmar och uppåt. Så var ute i god tid om du inte har maskin.

Vindruvor is the shit

När Lillebror är sjuk är han kräsen med maten. Då duger ingenting annat än välling och vindruvor.
Vi försökte med pizza, men han sade bara: "Blääääääää".

När pappa spelar fotboll...

Eftersom jag är sjukskriven och det med mina diskbråck är väldigt svårt för mig att lyfta Lillebror, så är jag sällan ensam hemma med barnen. Om Lillebror är hemma så är D också hemma, såvida vi inte har någon annan vuxen här som hjälper till.

Just ikväll så undgick vi den regeln, att vi alltid har extra hjälp. D skulle för första gången iväg och spela lite fotboll med några vänner, och eftersom det var efter åtta då Lillebror sover, så sade jag hurtigt åt honom att det skulle gå jättebra. "Han sover ju bara".

Klockan 20:15 vaknar Lillebror till och är lite ledsen. Jag går dit och stoppar om honom och han somnar om.
Kl: 20:30 vaknar han igen, och den här gången är han jätteledsen. Jag går dit och hittar honom i en pöl av spya. Innan jag hinner ta upp honom spyr han två gånger till. Jag ser till min fasa i närmast slow motion hur det duschar kaskad efter kaskad över båda ankorna. Både den lilla och den stora.
Oh. No.

Upp med ungen ur sängen. In i duschen.
Duscha av och tvätta håret på gallskrikande spjärnande 18 månader gammal hal ål bebis.
Nu är inte min rygg glad längre.
Upp med bebisen. Torka av, lugna ner och parkera i fåtöljen i vardagsrummet med storebror som agerar kräksvakt medan jag springer upp till sovrummet för att hämta alla sängkläder och ankor och slänga in dem i tvättmaskinen.
Nu börjar ryggen protestera.
Upp igen ett andra varv, den här gången för att bädda rent med nya lakan, kuddar och täcken.
Nu är ryggen jätteledsen.
Ner igen, byta ny blöja på Lillebror, ny pyjamas och därefter upp i säng tillsammans med Pingu.

Nu är ryggen inte ett dugg med längre.
Och än har inte D kommit hem.
Just nu ropar Lillebror med jämna mellanrum "AAaaankaaaaaan!!"
Jag går in och ger honom Pingu och säger att Ankan är smutsig och är i tvätten och att han får sova med Pingu istället.
Än har det inte fallit i god jord.
Hoppas, hoppas han somnar snart och nöjer sig med Pingu.

Åh. Nu kom D hem!

Klassiskt

Jag behöver nya mål att träna mot.

Vad säger ni, är det någon som är med mig och tränar inför det här?

Shjuuhuuuuuuk *snörvel*

Jag är helt sjukt förkyld.
Huvudet känns som en stor ballong fylld med snor.
Vi skippar att åka ut till stugan som vi hade tänkt på midsommarafton. Jag orkar fan inte laga mat och passa barn från drunkningsdöden när jag är sjuk. Skall sätta maken på att ringa svärmor och fråga om vi får fira med dem istället.

Flight of the Conchords

Jag såg att serien om Flight of the Conchords skall börja sändas nu på fredag i SVT. En riktigt rolig serie, med skruvad humor som man blir glad i magen av.
Ikväll sände SVT scenshowen som klippet ovan är hämtat ifrån. Den är väldigt bra och otroligt kul. Showen finns på YouTube för er som missade den på TV ikväll.

iiiiiiiiiiiIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!!

Nu har de anlänt.
Myggorna alltså.

De förbannade små blodsugarkräken tänker jag aldrig vänja mig vid. Och i år är det värre än på många år.
Stackars de satar som bor i Tornedalen och ute på landet. De kan nog knappt gå ut.

Breakfast for champions

Fil, branflakes, en drös med svenska jordgubbar och en splitterny Fitness a.k.a Träningsbibeln.
Morgonen är räddad, trots en helvetisk natt med ont i halsen, rinnande snor och drömmar om en björn som jagar mig uppför en lååång backe.
Och då hade jag ännu inte sett den här. Björnen fick sig ett skrovmål vid vägkanten. Stackars älg. (säger hon som älskar älgstek). Jag undrar om min björnskräck blir mindre nu.
Skulle inte tro det.

Inas blåbärspaj

Du behöver:
Steg 1:
500 g frysta blåbär (2 st paket)
1.5 msk potatismjöl
2 msk strösocker

Blanda och häll i en pajform.

Steg 2:
150 gram smält smör
2.5 dl havregryn
1.5 dl strösocker
2 dl vetemjöl
3 msk mörk sirap

Blanda ihop allt och smula över blåbären.

Grädda i ugnen 200 grader i ca 20-25 min, tills pajen fått lite färg.

Servera med vaniljvisp eller vaniljglass.

Spänningen är olidlig

Ikväll tänker jag dela med mig av det bästa och enda receptet på blåbärspaj du någonsin kommer att behöva i hela ditt liv.

Kanske back on track

Cyklat fem kilometer in till stan, tränat pilates, kört stenhårt i gymet och sen cyklat fem kilometer hem igen.

Nu: mat.

Thuundeeeer och Lars Stenberg

Från Mammas nya kille.

Måste se

Håkaaaaaaaaaaaan!

Är det inte det ena så är det det andra.

Jahaja. Benhinneinflammation igen. Tack för det.

Imorse följde jag Storebror till fotbollsträningen som vanligt.
De spelade match mot varandra i slutet.

Jag: "Heja Storebror!"
Storebror: "Tyst Mamma! Du stör mig!"

Han är förresten överlycklig över att vi planerar att åka hit på väg söderut på semestern.

Photoshoppa, photoshoppa osv.

Svaaaag karaktär

Och nu smygäter jag Punch Russin-glass framför datorn.
Tur att jag nyss var ute och motionerade iallafall.

Svacka

Jag är på väg till träningen.
Ut på promenad först och sen till gymet är min plan.

Jag måste erkänna att de senaste tre veckorna har varit allt annat än träningsfyllda.
Jag har fått en svacka.

Vikten står still, går varken upp eller ner.
Det känns motigt att åka till gymet.
Jag känner mest för att hasa omkring hemma och stänga dörrar och fönster, dra ner rullgardinen och bara tycka synd om mig själv och min rygg.

Jag har analyserat vad det beror på.
Jag tror att jag har ångest över ortopedbesöket och att resultatet från magnetröntgen nu har hunnit ikapp mig.
Visserligen är jag glad över att det verkligen var diskbråck eftersom jag känner att det är något fel. Det hade inte varit så kul att vara inbillningssjuk eller ha något annat diffust ryggproplem som ingen trodde på trots smärtan. Och hellre diskbråck än cancer. Man får försöka se det hela positivt.
Men.
Men.
Men.
Tänk om ortopeden säger: "Det här gör vi inget åt. Det här är inget problem". Skall jag då gå omkring såhär resten av livet eller? För det verkar aldrig vilja gå över.
Eller tänk om ortopeden säger: "Det här opererar vi!" För tänk om operationen går fel. Tänk om jag blir sämre i ryggen efteråt.

Dessutom fick jag brev från försäkringskassan i förrgår där det stod att de nu sänker min ersättning till 75%. Ekonomin går ju med nöd och näppe ihop som det är nu. Jag har fruktansvärd ångest varje gång jag skall betala räkningarna och jag vågar inte ens köpa kläder. Jag äger ett enda par jeans om de är snart tre år gamla.

Jag fick en grill i födelsedagspresent av familjen. Av mina föräldrar, svärföräldrar och både mina och makens syskon. Jättejätteglad blev jag.
Men nu drömmer jag om den där grillen hela nätterna och har ångest över att den är dyr.
Jag har mardrömmar varje natt.
Jag drömmer märkliga saker. Om tänder som lossnar, om håret som inte blir klippt, om att jag inte kan röra mig eftersom ryggen strejkar och jag inte kan springa från alla möjliga underliga faror som hotar. Jag drömmer att det händer hemska saker med mina barn och att jag inte kan rädda dem för att min rygg låser sig.

Jag känner mig mest som en värdelös jävla sopa som bara tar upp plats på den här jorden och som inte är till nytta för någon.

Jag vill ha mitt liv tillbaka! Jag vill slippa ha såhär ont och jag vill JOBBA.
Det jag inte uppskattar är att regeringen så snitsigt drar undan mattan under mina fötter när jag redan står på botten av en djup djup brunn. De drar undan mattan så jag faller handlöst med ansiktet i kvicksanden och sen sparkar de lite på mig och säger "Upp och jobba med dig! sluta ligg samhället till last".

Tack för det. Då känns det ju mycket bättre.
Mobbarmoderater.

33 års tårtan

Man kan inte alltid lyckas. I brist på tid hann jag inte göra chokladtryffel att ha på tårtan, utan vispade ihop cream cheese frosting istället.
Det blev en hiskeligt hög tårta och den blev hiskeligt sliskig.
Devils food chocholate cake, cream cheese frosting med citron och färska svenska jordgubbar.

Varför jag inte bloggar...

...jag retuscherar bilder.

Plastic fantastic, you know.

Så sant, så sant

Lillebror nyss: "Hoppas solen kommer".

Han härmar allt han hör som en liten papegoja.

Nu blir det fotboll

Storebror somnade i soffan efter halvtid och missade Sveriges två mål igår.
Maken och jag försökte kolla på vår lilla TV där man knappt såg bollen och insåg åter igen att vi behöver en ny TV.
Roligast var helt klart när Petter Hanssons snubblade bollen i mål.
Sen klappar mitt hjärta lite extra för Zlatan. Det bara är så.
Inser ni förresten att Ljungberg bara är 176 cm lång!

Titta på 04:03 in i filmen för att se reprisen av snubbelmålet.

Frippan

Såhär blev det. Alldeles lagom förändring. Kapat bort ett par decimeter på längden bak och klippt upp ordentligt och ganska oregelbundet.

Adele

Bara så ni vet. Den här tjejen har lätt den underbaraste silkeslena rösten just nu. Och den här låten är sådär gåshudöverhelakroppen-underbar.


Adele - Hometown Glory

Tillägg: Whoa. Som vanligt prickar Greys Anatomy in de riktigt bra låtarna. Jag såg precis finalavsnittet för säsongen av Greys, om minsann, är det inte den här låten som spelas i bakgrunden när McDreamy förklarar en grej för Rose. Kolla in 3:46 in i klippet här.

Birthday girl

Visst minns ni att jag har skrytit om att jag har världens bästa man förut.

Iallafall. Imorse väckte han mig strax efter sju, sjöng "ja må hon leva" och levererade en fantastisk frukost på sängen.

Macka till mamma, vindruvor till Lillebror.

En alldeles nyvaken underbar unge fick jag brevid mig också. Såhär glad blev han av vindruvor.

Apelsinjuice, Thé, vindruvor, rostad macka med ost, fil med flingor och färska svenska jordgubbar.

I ain't complainin'.

Det snurrar i min skalle

Ah, så cool video och svängig låt.



Familjen - Det snurrar i min skalle

Dääääär är solen!

...men det är fortfarande bara tio ynka grader ute och det blåser galet mycket.

Vaar är solen?!?

Som sagt. Det är så kallt så man blir självmordsbenägen.
Hjälp mig att vinna den där resan nu!

Dags för ny frisyr

Imorgon klockan nio skall fru Ina inställa sig på Killerqueen hos världens bästa Lajsa som så otroligt snällt klämde in mig i sitt fullbokade schema när jag med kort varsel fick för mig att "nu jävlar kan jag inte gå omkring med håret som en rishög en enda dag till, och verkligen inte första dagen på mitt *harkel host host* tjugofemte år".
Men hur skall jag då klippa mig?
Det slutar säkert med att jag klipper topparna typ.
För att råda bot på veligheten och drömma mig bort till mer vågade breddgrader surfade jag raskt in på InStyles Get Hollywood Hair och provade lite virtuella kändisfrisyrer.
Nåå. Vad tycker ni?

Kanske lite Katie Holmes goes hemmafru i Norrbotten med hemmafärgat hår?

Eller varför inte Nicole Richie goes Simple life på riktigt någonstans i en norrbottnisk förort.

Eller: Olsen tvilling lägger på sig och slipper kryssa i duschen för att bli blöt?

Eller: Reese inser att redheads have more fun trots allt.

Eller varför inte: Vicki B med annan David, mer fett, mindre pengar och ett leende.

Eller: Nån Amy. (Den här fick följa med för att det ser ut som jag om jag bara toppar håret.)

Eller: Ashlee Simpson goes blonde again Inastyle.

Eller: Move over Beyonce, here comes Inayonce.

Kanske: Freaky curly, Ina goes mental.

Och sjävklart, sist men inte minst: You can never go wrong with a Gwyneth.

En helig stund

Sommarens första färskpotatis och sill med dopp i kopp.
U n d e r b a r t.

Kallt, kallare, kallast

Och imorgon blir det ungefär 7 grader varmt om man får tro SMHI.
Jahaja. Det är bara hälften så varmt som igår och idag när jag nästan fryser ihjäl.
Det blir en ny istid. Sanna mina ord. Det är orättvist!

Everybody else is doing it, so why can't I?

Nämen sedär. Där sitter svägerskan och språkar lite ledigt med ett par nobelpristagare.

Jag vill också ha en karriäääääääääääääär.

Kallt!

Vi har tillbringat hela dagen ute i ödemarken i svärmors nya sommarhus. Det är verkligen en fantastiskt fin öppen glänta vid vattnet mitt ute i skogen. Man åker så långt man bara kan längs otillgängliga små vägar. Man börjar på E4:an och sen krymper vägarna allt eftersom. Sista två kilometrarna får man krypköra svinsakta på en eländig skogsväg full med stora stenar så att det knappt går att ta sig fram. Man hinner tänka många tankar på väg ut dit, att det kan väl ändå inte vara möjligt att någon bor här. Men jodå jajjamensan. Helt plötsligt öppnar sig skogen till paradiset och där sitter svärmor och njuter av utsikten och aktar sig för björnarna i skogen.

Där har vi varit hela dagen. Vi har ätit, ätit och ätit.
Ungarna har spelat fotboll och slagits om brännbollsträna. Maken har somnat på gräsmattan mitt i vad som verkade vara myrornas E4:a, för de fortsatte visst att promenera fram där, men över hans hals istället. Själv har jag läst i min bok. Försökt sola, men frusit arslet av mig och varvat sockar, byxor, kjol, t-shirt, långärmad och jacka, med bara kjol och bikiniöverdel. Det var fasligt mycket av och på med kläderna hela dagen. Jag har somnat en stund på sängen inne i bagarstugan från artonhundratalet med den gamla, gamla vita vaggan bredvid mig (men vaknat av att det var så inihelskotta kallt). Jag har fått massage på min onda rygg av min underbara svägerska som är världsbäst på att massera onda muskler. Och så har vi upprepat samma mantran hela dagen: "Guuuud vad vackert väder det är. Om det bara inte var så kallt!!!", "åååååh vad fint det är med solen. Men det är väldigt kallt!", "Ser ni vad vattnet glittra vackert. Synd att det blåser så förbaskat kallt!".

Som på arktis

Solen skiner, det blåser och det är 12 grader ute.
T o l v g r a d e r!
Jag fryser ihjäl.

Smoothie tajm

Jajjamensan. Det är underbart att sitta i solen spritt språngande naken och dricka Smoothie med pappa.

Smoothie a'la Ina

Riktigt varma sommardagar hinkar vi oss Smoothie för brinnande livet. Det är den bästa mellanmålsdrycken i solen.

Smoothie a'la Ina
En banan
Drygt ett halvt paket fryst mango
Lite fryst ananas
Frysta jordgubbar eller hallon
En matsked krossade linfrön
3-5 dl apelsinjuice eller tropisk juice
Ett par deciliter grekisk yoghurt

Kör i mixer tills smoothien är smooooooth.
Drick!

Bara sopor kvar

Sopbilen kom, körde på blomlådan, tog med sig soporna och lämnade förödelse efter sig.
Jag ringde till kommunen: "You pay now!"
Och det tänker de göra. Bra för dem, så slipper de se mig storma in klickandes med pennan i högsta hugg beredd att skriva in en dagens ris till den lokala tidningen. Jag skulle ha klickat så fort och skrivit så intensivt att de skakade av rädsla.

Den blomstertid nu kommer

Skolavslutningar i dagarna två.
Igår hade Storasyster sin och idag har Storebror haft sin avslutning.
Mysigt med barn som sjunger Idas sommarvisa ute i solskenet. Då känns det att sommaren äntligen är här.

Just nu är jag helt galet trött.
Som klassförälder i båda klasserna i år genom en freaky tillfällighet, så blev det lite körigt nu med allt bakande inför avslutningarna. Dessutom svämmade den första av långpannekakorna över så ugnen såg ut som en krigszon innan jag lyckades skrapa och rengöra inför nästa kaka. Det blev med andra ord sent igår.
Nu när det äntligen är över känner jag hur tröttheten väller över mig. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna.
Så intar jag zzzzzzzzzz-läge i solen en stund.

En nygammal kärlek

En ny kärlek har smugit sig in i mitt liv.
Han kom redan förra sommaren, hand i hand med en annan tjej.
Och nu är min kärlek till honom total.


Kleerup, my love. Du är som honung i mina öron.

Kesella vanilj

En fin illustration av hur mycket jag gillar Kesella vanilj.
Från tårna ända upp till öronen.

Så går det om man inte stänger locket ordentligt, ställer burken ytterst på den översta hyllan i kylen och samtidigt försöker pressa in en annan burk bakom kesellan.

Det skall tilläggas att det ni tittar på är mitt enda par jeans.
Mitt enda par.
Nu är det mysbyxor som gäller.
Eller kanske bikini.

Något bättre nu

Äntligen hemkommen från ett extremt välbehövt besök hos min sjukgymnast.
Nu kan jag äntligen stå upp rakt igen.
Men jag måste undvika att böja mig fram och sträcka på ryggen, så jag tänker lägga mig i solsängen ute liggandes på mage och läsa en bok.
Jag återkommer till datorn när jag klarar av att sitta lite bättre.

Spinal stenos?

Nu har jag varit till läkaren igen och fått sjukskrivningen förlängd.
Jag fick också med mig röntgenutlåtandet som jag skall ta med till min sjukgymnast.

Nya intressanta ord och uttryck idag:
degenerativa signalförändringar
stort paramediant vänstersidigt diskbråck
deformerad durasäck
reducerat utrymme i spinalkanal
spinal stenos

I de lugnaste vatten

Jag har upptäckt en vansinnigt trevlig talang hos min käre man efter drygt elva år tillsammans.
Har är en jävel på att grilla!!!
Häromdagen grillade han lax och den blev helt perfekt. Jag tror aldrig jag har ätit så bra grillad fisk förut! (Tur att han inte brukar läsa här, annars skulle han bli så jäkla mallig, och jag måste ju hålla honom på mattan lite i tron om att det är jag som är grillesset i familjen ett tag till och att han bara brukar ha tur).
Iallafall.
Nu kan jag piska ut honom till grillen varje gång vi skall äta i sommar och säga samma argument som han har kört med mig i alla år om varför just jag skall laga maten:
"men du är ju så braaaa på det!".

Klicka, klicka!

Paus

Fortfarande sjukt ont i ryggen, så det är för jobbigt att sitta vid datorn.

Vädret var helt galet idag.
Ösregn på förmiddagen. Jag satt ute under tak, fullt påklädd med fleecfilt virad runtom mig, mössa, dunjacka och tjocksockar.
Ett par timmar senare höll jag på att smälta bort i solskenet på baksidan av huset. Det var fan som i Thailand.

Att göra en bra musikvideo

...handlar inte alltid om hur mycket pengar, resurser och specialeffekter man har tillgång till.

Allt som oftast tycker jag att musikvideos är massiva produktioner med enormt mycket klädbyten, flashiga miljöer, specialeffekter, snygga tjejer som gnider sig mot dyra bilar i alldeles för lite kläder och ofta ganska tråkiga upplägg. Videos som inte säger mig någonting, och inte lämnar något annat än en lite övermätt känsla efter sig. Lite som när man hejdlöst har fortsatt trycka i sig godis trots att man började må illa för länge sedan.

Men ibland hittar man riktiga fynd på YouTube. Musikvideos som inte är artistens officiella men som verkligen står ut och är riktigt välgjorda och bra. Utan att det kostat massor med pengar.

Här är två musikvideos på samma låt, av olika personer.
Tänk vilken skillnad det blir i känslan man får av låten beroende på hur videon är framställd.
Vilken tycker ni bäst om?

Video A

eller Video B

Låten heter Let It Take You och kommer från Goldfrapps skiva Supernature.

Akta din tunga

Lillebror bråkar och trilskas för att han är hängig och trött.
Ingenting D gör verkar trösta tillräckligt.

D: "FÖRBANNAT!"
Lillebror: "Föbannat!"