Jävla ångest

Efter att ha drabbats av migrän av ångestnattens sömnlöshet stannade jag hemma från jobbet. Huvudet dundrade i hundranitti, det flimrade för ögonen och jag mådde ordentligt illa av huvudvärken. Lätt matte: säng bättre än jobb.

Så jag kämpade iväg sonen till dagis och sen åkte jag hem och lade mig och sov i fem timmar. Sen kändes det bätte.



Men jag är arg. Idag är jag arg.

Arg för att jag har haft ångest. Det behöver jag fan i mig inte alls ha. Jag har absolut ingenting att ha ångest för. Det är bara min sämsta egenskap som spökar, nämligen att det är så jävla viktigt för mig av någon anledning att alla tycker om mig. Jo, tjena, som att det skulle vara möjligt.

Nu tänker jag i varjefall gå och lägga mig, läsa en stund och verkligen försöka komma vidare med mitt liv och bort från allt det där ångestskapande.