Sista dagen på året

Det artar sig till att bli en riktigt bra nyårsafton.

Idag firar sambon och jag att vi varit förlovade i åtta år. Japp. Ni hörde rätt. Förlovade. I. Åtta. År. Det är ett tag.



Sonen klev upp strax efter nio, det är soligt ute, -4 grader och massor av snö.

Vi skall ut till ormbergsbacken och åka bob (snowracer, rattkälke), pulka och grilla korv. Sen mot kvällen kommer F och P hit och skall käka trerätters hos oss.



Jag stod igårkväll och gjorde Pommes Anna och semifreddo till efterrätt (snott av Tina på TV). Fast jag pepprade semifreddon med lite krossad vit choklad också, jag kan bara inte låta en efterrätt vara ifred som på receptet. Slängde även ihop en murkelsås igår, så idag skall jag koka ihop rödvinssåsen, och sen är det bara förrätten (toast med räkor och avocado typ), grönsakerna till varmrätten, den helstekta oxfilén och den varma kolasåsen till efterrätten kvar.

Jag skall passa på att frossa i ostbricka också. Köpte ostar, kex och frukt igår, på Ica Maxi, så jag kommer nog att rulla i säng inatt.
Alkoholen tänker jag däremot låta bli. Jag har lovat att köra bil så vi kan åka och titta på fyrverkerier. Jag håller mig till alkoholfri cider ikväll, och jag är rätt så säker på att jag kommer att vara väldigt nöjd över det imorgon när jag inte är bakis som resten av befolkningen i landet.



Appropå Ica Maxi, så bönade och bad ungarna om att få gå till leksaksavdelningen själva och titta om de hittade något för sina 30 kronor som de fick av mig. Jag gav med mig och lät dem gå dit. Efter en stund hör jag över hela butiken: "ett kundmeddelande: kan Ina xxxx komma till leksaksavdelningen. Dina barn väntar på dig.".

Det visade sig att de hade "letat" efter mig. Jag som stod kvar på istort sett samma ställe vid grönsakerna. Jag blev något arg över att behöva höra mitt namn ropas ut i högtalarna, även om jag medger att det var driftigt av dottern att ordna det när hon inte kunde hitta mig.



Nu skall jag laga mer mat.

Året som gått

Jag borde gå ner och börja förbereda och tillaga nyårsmiddagen nu. Sonen sitter och spelar "Lego staaar waaasch" tillsammans med sambon, så istället gör jag som alla andra bloggare och skriver en tillbakablick på hur 2005 har varit.



* Började året med sjuskrivning. Rygghelvetet började totalstrejka igen strax innan jul, så årsskiftet firades mestadels i horisontalläge med kroppen fullknarkad på Dexofen.



* 2005 var året då jag gjorde en insats efter flodvågskatastrofen, och tittade igenom närmare 15000 bilder på omkomna människor i varierande skick.



* Jag träffade en ny vän som kom att betyda otroligt mycket för mig: M.



* Jag käkade middag på UD och träffade ministrar och grät.



* Jag fyllde 30 och kom över ålderskrisen.



* Min kropp började bli mycket bättre.



* Jag sökte praktikplats på det ställe där jag helst av allt ville jobba, och fick det!



* Jag tog tag i viktproblemet och gick ner 6.5 kilo i vikt och från storlek 46 till storlek 42 i kläder.



* Jag hittade en ny passion när jag började dansa Salsa och Lindy hop.



* Jag fick en resa till Thailand i julklapp av svärmor.



* Jag slutade vara sjukskriven helt och kunde börja jobba heltid! wohooo!

Älskade dotter

Min vackra konstnärliga dotter. Med egentillverkat halsband om halsen.

Däckad

När sambon kom hem från jobbet, började vi se Valiant med barnen. Efter tio minuter var jag så fruktansvärt trött att jag gick upp och lade mig i sängen "för att vila en kvart". En timme senare klev jag upp, alldeles groggy och däckad. Jag har fortfarande inte riktigt vaknat till liv.



Jag struntade i Kvantum. Jag bastade med sambon istället. Mycket trevligare!

Dagsrapport

På några få dagar har vi lyckats vända sonens dygnsrytm helt åt pipsvängen.

Ikväll gick vi till sängen med honom strax före åtta och han har precis somnat efter mycket om och men och nu är klockan nästan halv tio. Imorse vaknade han klockan nio. Jag hann vakna före honom och känna att jag fått sovmorgon. Det är definitivt dags att försöka vända rätt på dygnet för lilleman.



Dottern fick i julklapp av oss ett löfte om att köpa ett eget djur med tillhörande bur och diverse prylar. Idag var vi in på en djuraffär här i stan och klappade lite på ett marsvin och hon är helt kär. Jag har försökt få henne att hålla sig till tåls tills vi kommer hem från Thailand istället, men vi får väl se om det lyckas.

Det känns för övrigt jättebra att skaffa djur. Hennes min när hon öppnade paketet med kortet och läste vad som stod var obetalbart. Hon grät av glädje, lillgumman. Hon har verkligen önskat sig ett eget riktigt djur mest av allt i flera års tid.



Nu skall jag åka och handla inför nyårsafton. Småbarnsförälder som man är, firar vi nyår hemma som vanligt, med barnen och med god mat. Jag tror jag använder Tinas recept direkt ur TV:n. Den där Pommes Anna såg verkligen god ut, och efterrätten verkade inte heller gå av för hackor.



Jaja, Kvantum nästa alltså.

Tara

Jag kände mig tvungen att ta Buffy-testet jag också, som jag hittade hos Babelle. Jag har en känsla av att jag inte är lika cool som Babelle, då.

Saknad

Klockan 11.23, onsdagmorgon, sonen nästan med en tår i ögonvrån och med ynklig röst förkunnar: "Jag längtar efter Latiiiiifaaa!!!"

Brrr!

Och idag är det -27 grader ute.

Efterskalv

Idag är det exakt en månad kvar till vår thailandsresa. Det känns helt otroligt att jag äntligen skall få åka dit igen.



Ikväll har vi varit hos sambons moster och haft spelkväll. Jag har kämpat mig runt i Twister med barnen och bevisat min ovighet, käkat rester från julmiddagen och varit med i radio, igen.

De ringde upp mig från Karlavagnen och bad mig vara med i programmet ikväll, så jag ställde upp och pratade om volontärarbetet i några minuter. Det gick bra tror jag, även om det var svårt att hitta rätt ord ibland för att beskriva ett så svårt arbete rättvist.



Nu skall jag gå ner och spela lite och försöka tänka på annat ett tag. Half Life 2 väntar på mig på xboxen.

Transit

Jag var med på radio idag. Transit i P3 om Tsunamin.

Finns att lyssna på efter ca kl 21 ikväll på Transits hemsida.

Ett år har gått

Idag är det svårt att hitta orden.

Idag ligger en täcke av sorg över mitt hus, över mig.

Min familj är här, min bror och hans sambo, och jag är inte riktigt närvarande.

Jag ser på TV:n, på mediabevakningen av årsdagen och de minnesstunder i thailand och runt om i landet.

Jag minns.

Jag var inte där,

men jag minns.



Alla de tusentals ansikten jag sett kommer tillbaka till mig.

Alla barn som jag aldrig kommer att glömma namnet på. Jag försöker minnas de bilder jag sett där de leende mot kameran ser så lyckliga ut. Jag minns de andra bilderna också. Men jag vill inte tänka på dem. Jag vill tänka på de där leenderna.

Jag minns deras föräldrar. Deras otroligt starka föräldrar, som nu går genom livet utan sina älskade barn. De som bär sina sår i hjärtat, osynligt för oss andra.



Jag tänker på alla er, små änglar.

Jag tänker på vilken gåva jag fått av er, att se livet för vad det är; så bräckligt, så värdefullt.

Jag tänker på hur jag otroligt tacksam jag är för varje sekund med mina egna barn. Och jag säger varje dag, många, många gånger hur mycket jag älskar dem. Jag vet inte när jag gör det för sista gången, så jag säger det. Idag. Igen och igen. Imorgon, igen, många gånger. "Mamma älskar er. Ni är världens bästa barn, jag är så glad över att ha er i mitt liv."

God Jul!

Jag önskar er alla frid i själ och hjärta. Jag önskar er kärlek och lycka.

Och sist men inte minst, en riktigt, riktigt God Jul!

Dagen före dagen

Kålroten kokar på spisen. Jag har precis lagt barnen (som inte sover än), och jag skall strax göra den inlagda sillen.


Jag hade min sista dag på jobbet på praktiken idag, men den 2 januari börjar jag där igen som lärling. Det känns otroligt kul!
Jag var till arbetsförmedlingen idag och pratade med handläggaren som ansvarar för lärlingsplatserna och hon beviljade utbildningen till mig. wohoooo!!



Imorgon är det julafton. Det känns inte som det. Jag har knappt hunnit tänka på julen alls.

Förhoppningsvis har känslan infunnit sig tills imorgon när jag vaknar.

Dottern skall vara hos oss under förmiddagen. Jag hade hoppats att hon hade kunnat stanna tills strax innan Kalle på TV, men de äter visst julmiddag extremt tidigt hos hennes pappa, så hon måste åka redan vid lunch. Det känns lite tråkigt. Vi skall ju hinna med både julklappsutdelning och lunch innan dess. Nåväl. Huvudsaken är att hon känner att det är okej.

Julstressen har infunnit sig

Att julafton infaller på en lördag är verkligen ingen hit i min planering. Både jag och sambon jobbar heldag och på sonens dagis är de bara två barn. Jag lyckades som tur är fixa så att farfar hämtar sonen efter lunch så han slipper vara ensam kvar på dagis, stackarn.



Det är som mest stressigt på jobbet nu också. Alla kunder hämtar ut sina julklappar och man har verkligen inte tid att sitta ner en sekund. Jag har min sista dag idag på praktiken. Återstår att se om det blir mer, men jag kan inte säga säkert ännu. Jag skall till arbetsförmedlingen idag och anmäla mig arbetslös och höra hur det blir i framtiden.



Jag är inte riktigt klar med julshoppandet heller. Dotterns klapp skall köpas idag och jag fattar inte hur jag skall hinna med allt. Som tur är så firar vi jul hos svärfar/farfar i år, så jag behöver bara göra inlagd sill och kålrotslåda (och det MÅSTE man ha!) enligt finsk tradition. Baka julstjärnor hinner jag kanske också med. Lillebror kommer på juldagen med sambo och han älskar julstjärnor lika mycket som jag.



Sonen sitter på toa och sjunger för full hals. "överraskar över isen, överraskar över iiiiisen, så får vi loooov, så får vi looov att sjunga pojkarnas visa..." osv.



Igår julhandlade jag det sista av maten inför helgen.

Tog mig till Kvantum dit också resten av luleås befolkning hittat exakt samtidigt som jag. suprise surprise. Jag bestämde mig för att bara handla det nödvändigaste. Inte mer än jag orkar bära till bilen tänkte jag när jag tog vagnen.

Någonstans på vägen bestämde jag mig ändå för att köpa en skinka och diverse annat, så när jag kom till kassan så langade jag upp fem kassar till maten. Det stod en kille från någon idrottsförening och packade varor, så under tiden som jag betalade så fick jag allting packat. Perfekt tänkte jag och tog min vagn och mina två kassar och åkte hem. Jag var så stolt över mig själv som ändå lyckats handla bara två kassar. Tunga, men ändå.

Väl hemma så inser jag att jag inte fått med hem så mycket. Prickade av kvittot och fick vända tillbaka till affären. Där står ett par trevliga expediter och fnissar lite åt att jag har glömt TRE fulla kassar med mat kvar! betalt och klart.

Är det nu vid trettio man börjar bli senil, eller är det bara jag som är utmattad?



Dessutom har jag blivit förkyld. Det slår aldrig fel. Varje år lagom till julafton blir jag förkyld så att jag inte känner hur maten smakar.



Nu skall jag åka och jobba.

Slut som artist

Helt utmattad. Orkar knappt gå till sängen, än mindre blogga något vettigt...

Viktrapport del 11

Jäkla platå. Den verkar dyka upp var fjärde vecka. Någon som ser ett samband?
Nåja, jag kan väl trösta mig med att jag iallafall inte har gått upp.



Måndag 19 December: 72,9 kg +-0 kg


Måndag 12 December: 72,9 kg +-0 kg

Måndag 5 December: 72,9 kg -0,5 kg

Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg

Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg

Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg



Viktminskning totalt: -6,5 kg

Tomtesamtal

I brist på respekt för sin mor, fick sonen idag bevittna ett telefonsamtal till självaste jultomten som hans kära mor gjorde då han kategoriskt vägrat sätta på sig pyjamas trots att hon hotat med att det inte blir någon present i adventskalendern imorgon om inte han gjorde som hon sa.



Modern: "hallo, är det jultomten?. Ja hej, det är Ina på xxxxgatan xx i Luleå. Jag har försökt få sonen att sätta på sig pyjamasen jättelänge nu och han vägrar ändå. Du sa ju att du ville veta om han inte gjorde som jag sa, så nu ringer jag och talar om det.... jaha.. okej.. ingen julklapp i kalendern imorgon alltså.. okej. Ja, jag har sagt åt honom många gånger, men han lyssnar inte på mig... jaha. okej..mm. ja, men då säger vi så. okej. Ja, jag ska hälsa honom det. Hejdå!"



Sonen: *stora runda ögon* "Men mamma, jag VILL ha ett paket imorgon! jag är visst snäll! Kan jag få prata med tomten!" *tar upp telefonen* Vad är det för nummer?"



Modern: "Det är hemligt. Det är bara mammor som får ringa när det är kris, och barnen inte gör som de har lovat."



Återstår att se imorgon om det går bättre med pyjamasen och kläderna.

Såga gran

Jag är precis på väg ut på stan för att julhandla igen. Precis som alla andra är jag ute i sista minuten. Igår var vi till Dollarstore och handlade en hel massa grejer. Det är vid sådana här tillfällen som den affären är riktigt bra. Det är inte dyrt och det finns mycket att välja på.



Igår tog vi in granen. Jag och sambon stod ute i -16 grader och sågade till den först eftersom den var för lång. Det är samma sak varje år. Han vill kapa ordentligt "annars får den inte plats" och jag hojtar "nej, nej, inte sådär mycket, är du inte klok, då blir den alldeles för kort!!". Sen måste de nedersta grenarna också sågas bort för att den ska gå in i foten och där har vi också diskussioner varje gång.

"Jag sågar bort alla de här" säger han och pekar på cirka halva granen i mitt tycke.

"Är du galen, nej, de där får du INTE ta bort" svarar jag smått hysteriskt och ser min fina disneygransdröm försvinna i takt med sambons sågande.

Igår tvingade jag honom att såga bort bitar fem centimeter åt gången tills jag var nöjd. Då blev granen kanhända ändå en aning för kort. Jag är så jäkla petig. Granfanatiker.

Strulpelle

Sonen tjorvar så otroligt mycket varje dag med påklädning nu.



Imorse missade han julkalendern eftersom jag sa åt honom att sätta på kläderna före julkalendern om han skulle se den. Han hade gott om tid på sig.

Det slutade med att han satt i soffan och gnällde "men jag viiilll se julkalendern! jag ORKAR inte klä på mig!!" ända tills julkalendern var slut sedan länge. Jag sa åt honom att klä på sig strax före sju. 25 minuter över åtta vara han klar.

Jag blir helt vansinnig. Jag vet inte hur jag skall få ungen att klä på sig i tid på morgonen. Jag är less på att hota med utebliven julkalender (funkar ju uppenbarligen inte). Ingenting annat funkar riktigt heller. Jag håller på att bli helt skogstokig på grund av det här. Problemet är att det är jag som både lämnar och hämtar på dagis varje dag, så det är alltid jag som måste tas med problemet på vardagarna när man har bråttomt till jobbet/hem.



Nu skall jag sova iallafall, så jag orkar med strulpellen imorgonbitti.

Viktrapport typ

Som jag sa tidigare. Jag har inte försökt gå ner i vikt den här veckan så jag redovisar ingen riktig rapport heller. Vågen stod på plus minus noll. Samma som förra veckan. Och tur var väl att det bara var det efter två rejäla julbord och en hel del annat.

Luciadagen i bilder

Luciamorgon på dagis. Lussetåg och fika efteråt.

Lussebarn i väntan på middag hemma.

Surprise, surprise! När vi kom hem från dagis stod denna fina gran och väntade på oss. Det är tur att man har snälla släktingar.

I jämförelse...

Såg precis färdigt dokumentären "En annan dag". Om Tsunamin, och om Mio 14 år som dog.



Det var så sorgligt. Så gripande och så starkt.
Jag kan inte tänka mig hur hemskt det måste vara att förlora ett barn. Sådan obeskrivlig smärta på alla sätt.



Jag tänker på alla dem som jobbat där nere. I värmen, i lukten. Men en fruktansvärt svår och viktig uppgift.



Vad har jag gjort här hemma? Jag har inte kännt hur kropparna luktar. Jag har inte behövt ta i dem. Jag har inte behövt se hur någons saknade sakta förvandlas till oigenkännlighet dag för dag.

Jag har bara jobbat med bilder. Bilder av kroppar i olika stadier, visst. Vissa i betydligt bättre skick än andra. Men ändå. Bilden är ett ögonblick. Ingen lukt, ingen fysisk känsla. Bara ett synintryck som etsar sig fast i minnet och hjärtat.



Jag tänker på dem som förlorat.

Jag tänker på dem som på riktigt, fysiskt, varit där. Letat bland kroppar, Letat bland saker. Letat efter ett bekant, älskat ansikte. Kännt Thailands jord under sina skor, och varit så närvarande.

Då känns min upplevelse med att leta igenom dessa bilder obetydlig. Så klinisk. Så ren, i jämförelse. Jag har kunnat stänga av min dator när det blivit för mycket.



Jag undrar hur jag skall rättfärdiga mitt besök i katastrofområdet. Jag vill inte vara en katastrofturist.

Hur skall jag kunna rättfärdiga mitt behov av att komma dessa människor nära? De som jag aldrig kännt. Alla dessa människor som förlorat så mycket.

Vad är min sorg över dessa i jämförelse. Har jag rätt att vara ledsen?

Har jag rätt att åka dit till ruinerna av ett paradis, till ruinerna av andras liv för att bearbeta mina upplevelser? Jag som aldrig var där. Jag som aldrig kände vattnets förödande styrka. Jag som inte har förlorat någonting i allt det här.

Insikter

Nattsuddade igår. Pratade allvar på msn och försökte gå vidare med livet så att säga. Det gick ganska bra och jag har sovit gott inatt. Skönt.



Igårkväll var vi till svärmor och uppvaktade henne på födelsedagen (som egentligen är på måndag). Åt mig kräkmätt på potatisgratäng och älgstek, chokladpraliner och princesstårta. Behöver jag säga att jag inte räknar med att gå ner i vikt den här veckan!?

Julbord två dagar i rad och födelsedagsmiddag ovanpå det har gjort min mage på ganska så dåligt humör. Dessutom har jag fått en hel drös med äckliga finnar i ansiktet, vilket känns för jävligt med tanke på att jag bara för några dagar sedan konstaterade att min hy aldrig varit så bra förr vid den här årstiden. Det måste vara allt socker och fett de senaste tre dagarna som fick min hy att revoltera igen. Men nu vet jag iallafall.
I n t e ä t a o n y t t i g t ! ! !



Jag kan inte fatta att det är jul snart. Den här hösten har gått så fruktansvärt fort och jag har inte alls hängt med i svängarna. Fortfarande har vi inte bestämt hur vi ska fira julafton. Måste kolla med lillebror om de är på väg hit eller inte.

Och mer tester

What Classic Movie Are You?

My name is Lisa Simpson!

Vilken Simpsonskaraktär är du?

Självrannsakan

Är fortfarande inte riktigt mig själv efter den mentala meltdown jag hade häromdagen, men det känns bättre nu. Mycket bättre.
Jag har definitivt slutat klandra mig själv. Jag har banne mig gjort något bra i en hemsk situation och det kan ingen ta ifrån mig.

Jag gav min tid och all min energi under väldigt lång tid för att hjälpa andra, och det är jag stolt över. Det har varit jobbigt, men det har varit givande och jag är stolt över att jag har orkat så länge som jag orkade.



Den paus jag tog var nödvändig för mig, och det tänker jag inte be om ursäkt för. Sen att jag missade en del saker för att jag inte längre orkade med mentalt det kan jag bara beklaga, men jag har gjort så gott jag har kunnat. Man kan inte göra mer än så gott man kan.



Jag är fortfarande hemma med sjukt barn. Sonen börjar bli bättre visserligen men är såpass snorig ännu att jag inte vill att han ska vara ute på dagis i -15 grader och dessutom smitta ner andra barn.



Igår var jag på julfest på jobbet. Det var trevligt och jag var så där underbart nykter. Jag måste verkligen säga att det finns ingen fylla som slår högre än känslan att kunna köra sin egen bil hem efter festen när man är trött och har jobb dagen efter.



Fixade pass till ungarna igår. 800 kronor fattigare är vi snart redo att åka utomlands. Skönt att ha det gjort.



Skall försöka städa upp lite nu. Jag står inte ut i den här röran lägre.

Mental paus

Det har snöat ute idag.



Jag gick ut i mörkret med musik i öronen och bara gick och gick och tänkte igenom allt som hänt det sista året i mitt liv.



Jag trodde jag hade allt under kontroll, att jag mot all förmodan faktiskt mår bra nu.

Idag när sambon kom hem från jobbet så grät jag så jag knappt kunde stå upp och rabblade långa haranger om hur jag glömt att skicka bilder till A eftersom jag helt stängt dörren till allt mitt volontärarbete de senaste tre månaderna, för att jag inte orkar tänka på alla döda bebisar jag har sett.

Och jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta.

Och nu mår jag skit för att jag glömt bort de där bilderna. Det finns säkert många som hade velat se dem. Många som har det värre än jag och vilka jag borde ha tänkt på mer än mig själv.

Jag känner mig så egoistisk. Som bara stängde dörren och tog paus från all den mentala press det trots allt har inneburit att jobba med det här.



Jag undrar om det kommer att bli som vanligt igen någongång.

Jahapp

Vård av sjukt barn idag. Sonen vaknade inatt med falsk krupp trots medicin på kvällen. Klockan ett var han otröstlig och hade svårt att andas. Han fick mer medicin och fick se på järnjätten en stund, så kändes det bättre efter ett tag. Men idag är vi trötta.



Det kändes inte kul att ringa till jobbet och säga att jag var hemma med sjukt barn. Vi som har så mycket att göra.



Imorgon är det julfest på jobbet. Jag ska göra ris a'la malta. Det har jag längtat efter hela året.

Oh no!

Jag känner av halsen. Den känns inte riktigt som den ska. Inte så att jag känner mig sjuk, men det känns som att det är på gång. Oh no, jag vill INTE bli sjuk nu. Jag ska ju på julfest på jobbet på torsdag och julfest med sambons jobb på fredag och sen på lördag skall jag åka snowboard och därefter fest på kvällen. Jag har inte tiiiid att bli sjuk.



Sonen sa i bilen: "aj, mamma, det gör ont i halsen när jag hostar". Oh no oh no oh no.

Han verkar inte riktigt kry, så jag har gett honom medicin, annars kommer falsk krupp inatt som ett brev på posten. Det lutar åt att jag får stanna hemma med honom imorgon. Och vi som har så mycket att göra på jobbet. oh no oh no oh no.

Oh well. Det är bara att lägga sig i soffan under en filt med en kopp varmt te och be till gudarna att det går över och inte bryter ut.



Jag borde verkligen städa här hemma. Det är så stökigt och jag mår dåligt av att se alla grejer överallt hela tiden. Sambon är expert på att tvätta kläder. Han är jätteduktig faktist och tvättar mest hela tiden tycker jag. Och sen lägger han tvättade kläder i stora högar lite varstans som jag sen ska ta hand om eftersom "han har ju tvättat". Jag blir galen på dessa högar. Det tar aldrig slut! De är ett ständigt stressmoment för mig. Som om jag inte hade tillräckligt mycket att göra.

Hah!

Sonen var påklädd och klar innan julkalendern började på TV. Tur det, så jag slapp verkställa mitt hot om att han inte skulle få titta.



Han vaknade före sex imorse. Usch vad tidigt!

Då hade han redan sovit tolv timmar eftersom han somnade framför TV:n igår i väntan på Bolibompa.



Nu ska jag till gymmet före jobbet och dra i lite maskiner.

Överraskning

Jag hade planerat att jag och sonen skulle äta rester från igår eftersom sambon skulle komma hem sent från mötet i stockholm. Jag tänkte att jag skulle städa upp lite och överraska honom, med ett städat hem istället för ett stökigt. Det känns som att det jämt är stökigt nuförtiden och jag plockar och plockar utan resultat. Jag har inte tid att städa.


Istället möts jag av synen av underbar sambo som kommit hem tidigt och står med förklädet på och lagar spaghetti och köttfärssås till hela familjen. Underbart.



Sonen somnade i soffan före julkalendern. Nåja, han såg den imorse.



Imorgon måste han klä på sig före julkalendern om han ska se den överhuvudtaget. Han har börjat ignorera mig totalt när jag ber honom klä på sig. Imorse krävdes det att jag tog på mig ytterkläder och skor och gick ut till bilen för att han skulle komma ut i pyjamas och ropa "neeej, mammaaaa, åk inte utan miiiiiiig!!!", och då hade jag redan varnat honom åtskilliga gånger att jag måste åka. Efter det var det väldigt nära att han fick åka till dagis i pyjamas. Men han bad så snällt med gråten ihalsen om att slippa åka till dagis i pyjamas så jag väntade medan han klädde på sig. Fort gick det. Och jag meddelade att han inte får se julkalendern om han inte klär på sig hädanefter när jag ber honom om det. Vi får väl se om det funkar imorgon.


Har beställt anslutningsflyg till thailandsresan nu. Fan vad dyrt!! nästan fem tusen spänn för oss fyra och det är bara mellan luleå och stockholm. Jiises. Det blev dyrt det här med resan. Tur att vi får sponsring, annars hade vi inte haft en suck i helvetet att åka. 40500 kr kostar resan och boendet. Mucho dinero, ajajaj.

Viktrapport del 10

Den här veckan har jag slarvat. Jag har fikat massor och ätit onyttigt. Bläh. Nya tag nu.
Men det har gått neråt iallafall.



Måndag 5 December: 72,9 kg -0,5 kg


Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg

Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg

Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -6,5 kg.

Gangstersonen goes to the movies

Ursäkta den oavsiktliga dubbelposteringen igår.



Idag har vi tagit sonen på bio för första gången. Vi såg Chicken Little på en förhandsvisning och den var sådär. Inte speciellt bra med svenskt tal iallafall. Efter drygt en kvart sa sonen "Nu vill jag gå ut härifrån". Vi lyckades få honom att sitta kvar hela filmen iallafall.



Efteråt åt vi på McDonalds och gangstersonen var väldigt trött och grinig. Han gnällde hela tiden och bara tjorvade till den milda grad att jag efter ett par varningar fick ta honom i armen och gå ut med honom och hota med att vi skulle gå till bilen eftersom han inte kunde uppföra sig. Det tog ordentlig skruv och tjugo meter utanför restaurangen pratade vi allvar och han följde sedan med tillbaka och åt upp sin mat utan att bråka. Det är så jobbigt när han gör på det där sättet när man är ute bland folk. Förra gången hände samma sak på McDonalds och han satt och skrek tills sambon lyfte ut honom. Efter ett tag kom de tillbaka och då var han hur snäll som helst. Det är påfrestande att sätta gränser för en trotsig fyraåring.



Har försökt hitta ett vettigt anslutningsflyg till utlandsresan. Det är helt sjukt dyrt!! Det kostar drygt femtusen spänn för oss fyra att åka tur och retur mellan Luleå och stockholm. Man baxnar.

Jag ska ringa till någon resebyrå och se vad de hittar för priser och platser. Det kan ju hända att det går bättre för dem än för mig.

Tre ting om mig

Okej. Svarar på stafetten från Ingela senast.



TRE EGENSKAPER DU TYCKER OM HOS DIG SJÄLV:

1. Empatisk

2. Kreativ

3. Social



TRE EGENSKAPER DU INTE TYCKER OM HOS DIG SJÄLV:

1. Att jag har kort stubin

2. Att jag har svårt att slutföra saker jag börjat eftersom jag börjar på så många

3. Att jag oroar mig i onödan.



TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG:

1. Att det ska hända mina barn eller min sambo något hemskt.

2. Isiga backar när jag åker bräda

3. Min dåliga rygg (ska den aldrig bli helt bra?)



TRE SAKER DU FÅTT I ARV:

1. Pappas ögon

2. Pappas temperament

3. Min dåliga rygg (det verkar inte bättre).



TRE SAKER DU INTE KAN LEVA UTAN I VARDAGEN:

1. Familjen

2. Glasögonen / Linserna

3. Dansen



TRE SAKER DU HAR PÅ DIG JUST NU:

1. Svart huvtröja

2. Gröna sockar med döskallar på

3. Mjukisbrallor



TRE AV DINA FAVORITARTISTER(just nu):

1. Depeche Mode

2. Coldplay

3. Salsamusik



TRE NYA SAKER DU VILL PROVA INOM DE NÄRMASTE TOLV MÅNADERNA:

1. Resa utomlands med familjen

2. Åka snowboard utan att ramla

3. Min nya kamera



TRE SAKER DU VILL HA I ETT FÖRHÅLLANDE (kärlek är självklart):

1. Närhet

2. Kommunikation

3. Respekt



TRE SAKER DU ABSOLUT INTE KAN GÖRA:

1. Lyfta tungt

2. Att avstå från tårta om det bjuds

3. Låta bli att stöka till hemma



TRE AV DINA FAVORITHOBBIES:

1. Fotografera

2. Baka

3. Åka snowboard



TRE SAKER DU VERKLIGEN VILL GÖRA JUST NU:

1. Åka utomlands

2. Gå ner mer i vikt

3. Tjäna mer pengar



TRE KARRIÄRER DU KAN TÄNKA DIG:

1. Fotograf

2. Konditor

3. Barnmorska



TRE STÄLLEN DIT DU KAN TÄNKA DIG ATT ÅKA PÅ SEMESTER:

1. Thailand

2. Fidji

3. Fjällen



TRE NAMN PÅ BARN: (bortsett från mina egnas)

1. Lily

2. Tom

3. Måns



TRE SAKER JAG VILL GÖRA INNAN JAG DÖR:

1. Gifta mig

2. Vara gravid igen

3. Bo utomlands

Wohoooo!

Den 27 januari åker vi till Thailand hela familjen! Vi hittade en resa till ett bra pris och har bokat den. Sambon har leverans med projektet på jobbet den 27, och han är delprojektledare, men chefen lovade att han kunde åka ändå även om det eventuellt inte skulle vara klart. Han får se till att lägga in lite övertid nu fram tills dess. Det går ju bra när han vet att han får semester utomlands så fort det är klart.

Nu surfar vi hotell och funderar hur vi ska åka runt lite. Jag vill så gärna åka till Phi Phi öarna, även om så bara för ett par dagar. Jag vill se hur det ser ut nu, men jag har hört att hotellet som jag och sambon bodde på blev förstört av tsunamin och inte öppnar igen förrän tidigast i februari.



Jag försöker pussla ihop hur jag skall kunna besöka viktiga platser för mig, utan att resten av familjen blir lidande. Jag önskar jag hade några dagar i thailand ensam att göra sådant. Eller, ensam och ensam, helt skulle jag vara där med någon som står mig nära som varit med om samma sak som jag, men jag är nöjd bara jag får åka dit, ensam eller med familjen.



Idag hade dottern sin första buggtävling. Hon kom på andra plats i sin klass och var så glad så glad. Svägerskan tävlade också och gjorde en "janet jackson light". Halva bröstet poppade ur i början av dansen och hon dansade vidare medan vi knappt kunde titta för att vi tyckte så synd om henne. Hon fick mellannamnet "strippan" tillagt i presentationen senare.

Som tur är tog hon det hela med en klackspark och skrattade åt situationen.

Kalenderdags

Dags att sätta upp adventskalendrarna till barnen. Varje år får de öppna ett paket om dagen till julafton. Det är kul, men jobbigt att slå in paketen. I år har jag inte hunnit handla paketen färdigt. Det blir en hel del godis i. Ids inte köpa en massa småbilar och annt tjafs som bara ligger och skräpar. Mest godis blir det. En liten bit bara. Det räcker bra.

Jag måste göra en till kalender. Storasyster har bara en köpeskalender i tyg, jag har köpt material att göra en hemgjord till henne också men inte hunnit än.

Nåja, hon kommer hem först om en och en halv vecka, så jag har lite tid på mig.

Vinter

De senaste två dagarna har snön fullkomligen öst ner. Det blev vinter på två röda sekunder. Mitt i all glädje över att äntligen få snö så hade jag glömt bort hur det kändes att behöva sopa bort ett rejält lager snö från bilen när man har bråttomt och istället få in det under jackan och överallt. Jag hade glömt hur det är att behöva skrapa rutan på bilen från ett tjockt lager is utan isskrapa. Hur jäkligt det känns när man har skottat som en galning och gått in och tagit av sig ytterkläderna för att fem minuter senare höra plogbilen komma och köra upp en stenhård tung meterhög snövall framför carporten så att man omöjligt kommer ut med bilen eller får bort snön om man inte genast tar på sig kläderna igen och går ut och skottar.



Idag hämtade jag sonen på dagis och åkte in till stan för att kolla resor hos resebolagen. Jag har letat som besatt på nätet, men jag blir ta mig tusan inte klokare av det. Hittar jag något så hinner jag alltid bli lagomt glad tills det blinkar rött "fullbokat" eller priset visar sig vara ett helt annat än det som jag först hittade, kraftigt avrundat uppåt givetvis.


På resebolagen stövlade vi in och sa "fyra personer till thailand i februari helst tack" varpå vi fick en massa olika förslag som faktiskt passade in ganska bra på vad vi var ute efter, (och så fick vi glass också). Särskilt ett erbjudande verkade jättebra, men vi måste kolla om sambon kan åka redan då eftersom de har leverans på jobbet samma dag. Men vi hoppas, hoppas på det. Annars blir det "samma" resa fast två veckor senare men för drygt fyra tusen spänn mer. Det går väl det också, men ju förr vi åker desto bättre. Slutet på januari lutar det åt nu.



Jag ska snart gå och lägga mig. Jag har klippt håret på sambon och det känns som att jag har små irriterande hårstrån överallt. Det kliar. Jag behöver en dusch först av allt.

Thailand i mitt hjärta

Att försöka hitta en resa för familjen till thailand utan att bli ruinerad är stört omöjligt. Hur jag än vrider och vänder så går det för tusan inte på under 32 000 kr och det bara för flyget mellan stockholm och phuket. Det är helt sjukt dyrt att ta med barnen. Men det vill vi ju göra såklart.

Aaaargh!!!



Tänker mycket på hur det kommer att kännas att vara tillbaka där. Hur kommer det att kännas att se alla platser efter allt jag varit med om med volontärarbetet.

Jag skulle verkligen behöva åka till Khao Lak. Men jag vet inte hur det ska gå. Jag vill inte ta med mig barnen och sambon dit. Speciellt inte om det blir tungt psykiskt för mig. Jag vill inte att barnen skall se mig så ledsen när vi har semester.



Jag skulle behöva åka dit själv en vecka. Åka till Khao Lak, till Pearl Village, till minnesmuren. Se allt, ta in allt, lyssna på min själ. Dokumentera allt i mitt minne och mitt hjärta.



Jag blev intervjuad idag av en reporter för ett radioprogram som skall sändas på årsdagen. Att prata om arbetet tar mig tillbaka till förra vintern, när jag satt dygnet runt framför datorn och letade som besatt efter saknade.

Och den där längtan till Thailand bara växer sig starkare och starkare.

Viktrapport del 9

Det går framåt. Räknar inga points längre. Har inte gjort det de senaste fyra veckorna.
Det går neråt i lagom takt ändå.



Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg


Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg

Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -6,0 kg.

Ny vikt - nya jeans

Sent som fan. Borde verkligen gå i säng, men ska bara uppdatera med lite bilder först.


Här är jeansen jag köpte idag. Mitt första par jeans på fyra år! Köpte en modell som jag ska kunna ha även när jag har gått ner några kilo till.

Igår var vi på salsafest på Kafelino i stan. Lyckades lura med sambon trots att han inte alls dansar salsa. Han fick titta på när jag dansade istället, vilket inte var speciellt mycket eftesom jag satt inklämd brevid honom största delen av kvällen. Det var i vilket fall som helst väldigt roligt. Han gav något halvhjärtat löfte om att försöka lära sig lite hemma med mig, så jag får väl försöka salsadressera honom lite.

Jag var nykter som vanligt och körde bil. Jag har absolut noll lust att dricka alkohol nuförtiden. Det är så otroligt bekvämt att kunna köra hem och slippa vara bakis. Jag har precis lika kul ändå när jag är ute så jag har verkligen inget behov av att dricka. Jag har heller aldrig hört till dem som tycker att öl är gott, så det finns ingen alkoholhaltig dryck som jag saknar. Jag vet inte hur jag blev såhär präktig, men att jag har ätit värktabletter med strikt alkoholförbud under så många år har väl gjort sitt. Jag är dessutom glad över att vara fri från dem nu.

Vi vaknade strax före elva imorse. Sonen sov hos farfar och vi fick en heldag ute på stan bara jag och sambon innan vi hämtade honom vid tre tiden idag.

Sambon köpte en snygg ring till mig som jag trånade efter på jeansaffären. Me like.

Första advent idag. Satte upp den nya julstjärnan i sovrummet.

Resfeber

Surfar som besatt efter Thailandsresa till vettigt pris. Svärmor betalar en viss summa så det är till att hitta något i rätt prisklass.



Är på väg till fotolabbet strax.

Har mina nya jeans på mig. Jag älskar dem.

Klimatförändringar eller?

Fan vad det regnar. Det öser ner regn ute. I slutet på november!! I LULEÅ!! Det är fan helt otroligt. För några dagar sedan var det -14 och snö.

Vädret är helt coco bahia.

Älskade svärmor

Precis när man går och deppar som värst och tycker att tillvaron suger, då ringer svärmor med helt fantastiska nyheter, och jag blir så tårögd att jag knappt kan hitta ord.



Hon vet precis vad vi behöver allra mest just nu.

Dagens funderingar

På väg till dagis:



Sonen: "Åh Mamma, jag skulle vilja klappa en hund. Men man får bara klappa hundar som man känner. Som Latifa. Henne känner vi, henne får jag klappa. Latifa är snäll."



På väg hem från dagis:



Sonen: "Mamma, är det farligt att äta farlig korv? varför heter det farlig korv?

Jag: "Du menar falukorv? Nej, den är inte farlig. F A L U korv heter det.

Sonen: "Jaha. Jag trodde det hette farlig korv. F A L U korv. Nu blev det rätt."

När har man pudrat tillräckligt?

Klicka på bebisen högst upp.

Grepp om verkligheten

Wah. Jag har så svårt att sova på nätterna just nu.

Ligger och kastar mig i sängen och har ångest över ekonomin, och bilder som ska göras, och hus som ska städas, och adventskalendrar som ska fixas, och tycker de om mig på jobbet, och jag känner mig så otillräcklig, och jag bara glömmer allt och fan också att jag alltid ska behöva stressa och ändå tydligen ta för lång tid på mig ("håller du fortfarande på med det där?, är du inte klar ÄN?" verkar vara den mest använda repliken till mig på senare tid. Och ja.. jag VET att jag borde göra saker klart såå mycket snabbare och jag vill ju det, men på något sätt så har dygnet bara 24 timmar och jag varken hinner eller orkar allt jag borde/måste/ska).

Och hur jag än gör så får jag onda ögat från någon. Kanske är jag bara jävligt känslig och överreagerar, men jag klarar inte av översittartyper och folk som inte kan säga vad de vill på ett bra och konstruktivt sätt utan istället skall antyda en jävla massa grejer eller vara översittare och visa vem som minsann bestämmer, som att jag inte var fullt på det klara med det redan.

Och jag hatar att jag inte kan säga ifrån, att jag sväljer skiten jämt och tänker att "ja,ja, det går över", och sen blir jag istället arg på andra småsaker som jag inte orkar med efter allt annat tidigare och så säger jag ifrån med kanske lite för hög röst varpå sambon säger "schhhhhhh!!!" och jag hatar när han hyssjar mig som att jag var fem år gammal.



Och jag har inte tid att blogga, för jag måste fixa bilder och bli av med min ångest.

Men annars är allt bara bra, tack.

Viktrapport del 8

Bra vecka. Hade säkert gått ännu bättre om jag inte svullat hela helgen. Jag är nöjd.

Nu har jag plötsligt inga byxor som sitter som de ska längre. Alla bara hänger :-)



Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg


Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -5,2 kg.

Nattliga grubblerier

Varför sitter jag uppe trots att jag är dödstrött och verkligen borde gå och sova?



Varför har jag ont i magen av prestationsångest och ekonomitrubbel alltid just när jag behöver sova, men inte mitt på ljusan dag när jag har tid och ork med sådant?

Åtta år

Idag är det exakt åtta år sedan som sambon och jag blev tillsammans.



Åtta år, och vi är precis lika kära fortfarande.

Det, det är riktig kärlek.

Premiär

Idag har jag åkt snowboard för första gången på säsongen.

Vi åkte till Kåbdalis hela familjen och lämnade ett molnigt nollgradigt Luleå för ett soligt Kåbdalis med temperatur på -14 grader.



Backen var hård, ojämn, brant och kort. Liften ännu värre.

Förutom knappliftar* är spåriga bygelliftar det värsta jag vet. Efter ett flertal sprickor i korsbenet så är jag nu livrädd för att ramla i liften, vilket gör att jag givetvis blir dörädd och orolig när jag ser att det är spårigt, och det i sin tur gör att liftåkandet blir till ett riktigt stort Gissel.

I vanliga fall brukar jag snika skjuts upp med sambon som åker slalom, men idag hade vi sonen med oss så det gick inte. Kvar stod jag och försökte flirta mig in hos någon ensam stabil slalomåkare första gången jag skulle upp. Det gick sådär. Efter tio minuter förbarmade sig en tolvårig pojkspoling och frågade "vill du åka upp med mig" vilket jag såklart ville. Gullunge.

Upp tog jag mig. Ner tog jag mig också. Hjälpligt. Sa jag att det var ishalt, skithårt och ojämt? Sa jag att jag är livrädd för att göra illa mig igen?



Hursomhelst var det underbart att vara i backen. I love my bräda. Det är värt att få ont om man ramlar, för det är så jävla kul. Mycket roligare än slalom. Sådeså.

Det ska vara hjälm i år.

Kåbban i skymning.

* Första gången jag åkte knapplift var i våras, och jag ställdes inför en tuff uppgift i Hemavan. Det är inte lätt att försöka behålla värdigheten när man kommer åkande i Rammsteinmössa, Rob Zombie i lurarna, med solbrillorna på och först på femte försöket tar sig upp i knappliften Kattungen. Då är man så lagom cool.

Lång och tuff

Jag har varit på salsafest ikväll.



En helt ny upplevelse var att dansa med en kille som knappt nådde mig till axeln. Jag hade dessutom högklackat vilket gjorde att han hade sina ögon ganska exakt i brösthöjd på mig. eh.

Det var inte helt lätt att försöka komma under hans arm när han skulle snurra mig. Jag fick huka mig för att det skulle funka. Så vi snurrade inte så mycket, som tur var.



Idag har jag blivit en hjälm och ett par skidglasögon rikare.

"En billig livförsäkring" tyckte sambon och köpte det till mig. Så imorgon i Kåbban skall jag visa att jag också är tillräckligt tuff för att våga ha hjälm i backen.

Ett porträtt

Kolla vilka coola South Park-porträtt man kan göra här. Hittade sidan via Sarah.

Hur ser ni andra ut?

cest moi.

Fattig

Usch vad jag är äckligt fattig. Jag får panik.

Jag är så jävla less på att ha en inkomst på 7000kr efter skatt varje månad, år efter år.


Jag behöver ett riktigt jobb, med en riktig lön.

Kommer inte på någon bra rubrik...

I en veckas tid nu har jag gått och känt mig lite stel i nacken. Vissa dagar har jag haft jävligt ont. Idag är det mest sådär irriterande stelt. På gränsen till nackspärr mest hela tiden känns det som. Och jag har för mitt liv inte kunnat koppla varför.



Och så idag i bilen på väg till sjukgymnatiken slog det mig: Men förhelvete. Krocken. Är det därför jag har ont i nacken, dammit?


Ingen salsa ikväll. Var på väg, men ångrade mïg i sista stund. Salsade igår och ska salsa i helgen igen, så jag stannade hemma med min nacke istället.



Idag var jag till Eviva och pratade om utbildning. Vi får väl se om det leder nånstans.



På två dagar har jag fått två sms "C & L har fått en liten pojke" och "Vi har fått en liten flicka..." Hoppla bara, vad det kommer bebisar nu i bekantskapskretsen. Grattis, grattis!!



Och jag är så jävla trött, trött, trött. Imorse väckte sonen oss 06.05.

- "Mamma, pappa, jag behöver gå och kissa och jag vill inte gå och kissa eeheensaaaam".

Vilket han givetvis gjorde ändå när han insåg att vi inte alls tänkte kliva upp och starta någon ny följapåtoamittinattenionödan-tradition. Hos oss är det natt tills pappas klocka ringer. Tills dess sover man.

Och det tänker jag också göra nu. Godnatt.

Tillsvidare

Jag får vara kvar på jobbet till sista december iallafall. Mer vet jag inte i nuläget. Känns skönt att få vara tills dess iallafall.



Har precis kommit hem från salsakursen och måste snabbt slänga i mig lasagne innan läggdags. Jag har varit så vansinnigt trött på jobbet nu i två dagar och suttit och gäspat mig igenom dagarna så jag måste komma i säng i tid idag.

Långt utvecklingssamtal ikväll på dotterns skola.

Det märks att hon börjar närma sig puberteten. Dyslexin är inte lätt för henne. Hon är så stark och duktig som kämpar på trots att det är så svårt för henne allt som oftast.



Gjorde av med lite aggressioner på Delta Force Black hawk down framför TV:n. Åt en dubbeldajm och känner mig något mindre grinig nu.

Det är konstigt att man bli så chokladsugen just den tiden i månaden. Annars har jag aldrig några problem att avstå från sådant.

Viktrapport del 7

Neråt iallafall. Det är huvudsaken.

Det är den tiden i månaden, så jag känner mig svullen och grinig.
Nåja, det är bara att ta nya tag!




Dagens vikt, Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg

Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -4,2 kg.

Who's that girl?

Läste på Spirres sida om saker som hon gillar och huruvida det var rätt och inne eller inte.

Det fick mig att reflektera över hur jag själv är och vad jag gillar och inte gillar.



En av mina sämsta egenskaper är förmodligen att jag kan vara ganska nedlåtande när det gäller sådant som jag själv inte tycker om. Sen om det är inne eller inte, det bryr jag mig inte speciellt mycket om.

Om jag ser något som jag tycker är snyggt så gillar jag det. Om jag ser något jag tycker är fult så ogillar jag det, oavsett hur många trendiga brudar som spenderar sina fortunes på det för att det är så rätt just nu.

Jag är en ganska fattig människa. Med det menar jag att min plånbok för det mesta gapar alldeles förskräckligt tomt trots att jag inte alls tycker att det är trevligt. Jag handlar sällan kläder på dyrare affärer än H&M. Jag handlar överhuvudtaget sällan kläder till mig själv av två anledningar: 1. Pengar, 2. Jag känner mig så fet att inget sitter snyggt och jag väntar på att jag ska gå ner i vikt först (7 years and counting). Det händer att jag unnar mig liiite dyrare kläder. Då är det oftast någon snygg t-shirt eller tröja jag hittat, och oftast på Carlings. Annars är det H&M som gäller.

Jag äger ett par jeans. De köpte jag på nämnda billighetsaffär för trehundra spänn för tre år sedan. Sedan dess har jag väntat på att gå ner i vikt så att jag kan köpa ett par fina jeans som sitter snyggt. Innan jag är där så står jag ut med H&M jeansen. Trist men sant.

Militärgrönt och svart är mina favoritfärger. Jag älskar militärgrönt.

Armybrallor: that's me. Bruna stövlar med rund tå: not so much.

Favorittröjor: Svarta t-shirtar med snygga tryck. Hit hör NIN tröjan, Six feet under tröjan, Rammstein tröjan, D-angel tröjan och andra liknande. Alla de är svarta. surprise surprise.

Jag skulle aldrig sätta på mig tajta jeans med höga bruna stövlar över. Inte heller ballerinaskor.

Jag tycker att puffärmar och volanger är jättefult.



Jag är inte vegetarian men handlar alltid ekologiskt så långt det går. Att köpa billigare bara för att det är billigare när det kommer till mat, det är inte min grej.

Jag önskar att jag kunde vara lika medveten när det kommer till kläder, men jag har inte råd.



Min musiksmak varierar beroende på humör. Men överlag kan väl sägas att jag har otroligt svårt att vara på bra humör en hel dag om jag tvingas stå ut med radio Rix och liknande. Shirley Clamp, Lena PH, Bodies without organs, Darin, diverse komersiell hip hop och annat skit göre sig icke besvär.

Jag älskar Coldplay, Massive Attack, Depeche Mode, Rammstein, Portishead och Radiohead. Jag älskar Tori Amos, U2, Stina Nordenstam, Kent, Manson, NIN, Prodigy och Rob Zombie.

Lika mycket älskar jag Bo Kaspers Orkester, Sigur Ros, Thomas Di Leva och Moby. Jag älskar att promenera ensam med Sarah McLachlan, Heather Nova eller Anna Ternheim i lurarna. I'd rather dance med Kings of Convenience gör mig lycklig.



American Beauty är en otroligt bra film. Matrix ger mig energi och jävlaranamma. Crash bara älskade jag. The Shining kan jag fortfarande inte se helt igenom med fullt ljud för att den är så jävla läskig och bra.



Jag är avundsjuk på Anton Corbijn för att hans porträtt är så svarta och jag vill också ha ett sådant djup som fotograf. Anton är min idol.



Jag lyssnar gärna på böcker eftersom jag då får annat gjort samtidigt. Jag tyckte om DaVinci koden. Marian Keys böcker läser jag så fort de kommer ut. De får mig att må bra.



Jag har dragit ner på TV-tittandet rejält och ser numera bara några serier. Desperate Housewives, lost, Nip/tuck, One tree hill, OC, Alias och Cityakuten.

Six feet under är den bästa serien som har visats på TV någonsin.



Dans är min nya drog och jag dricker sällan alkohol. Jag älskar att vara ute i backen med snowboarden även om jag åker hellre än bra. Försiktig på gränsen till hamig är min åkstil.


Jag bryr mig inte om jag klär mig rätt eller inte. Jag bryr mig inte om jag lyssnar på rätt musik.

Men jag bryr mig oftast alldeles för mycket om vad andra tycker om mig som person, och jag jobbar för att förändra det varje dag. Jag vill bara vara jag, precis som jag är.

Farsdag

Jag hjälper sonen att göra farsdagskort som komplement till hjälmen vi köpte igår.

Han får låna mina akvarellkritor och måla på riktigt akvarellpapper. Försiktigt färglägger han och målar vatten med penseln.

Sonen: "Skriv såhär mamma: "hej, grattis pappa på farsdagen. Den här har jag ritat och målat och här har mamma skrivit, jag har ritat en blomma och en blomma och en blomma och en sol och en skylt. Och ett hjärta. Skriv så."

Jag förkortade det lite och så fick han berätta istället.

Slisk

Schwartzwaldtårta och wienerbröd och kaka och thé har jag satt i mig idag. Vi var hos svärfar på farsdagsfika.

Mastigt var det. Sliskigt. Onyttigt inte minst. Men aaaaahhh så underbart gott.



Snart skall jag rasta stavarna i en timme och döva samvetet medan dottern har buggträning. Sen kan jag bara be till gudarna att vågen inte bli alltför upprörd imorgon bitti.

Mardrömmar

Vaknade kallsvettig, flämtande och helt otröstlig klockan 02.35 inatt.



Jag drömde att jag lämnade min son lekande i badkaret ensam en stund. I fem minuter. Och när jag kom tillbaka lekte han inte längre. Han bara låg där med håret flytande runt huvudet, alldeles stilla strax under ytan.

Och jag hoppar i badkaret skriker hysteriskt HERREGUUUD NEJ NEJ NEEEEEEEEJJJ!!!!

sliter upp barnet och håller honom upp och ner och ruskar honom, varpå han hostar till och börjar gråta.



Här vaknade jag. Sambon upplyste mig sömndrucket att det bara var en dröm.

Men jag kunde inte somna om alls. Klev upp och gick in och lade mig brevid min sovande, lätt snarkande son, och bestämde mig för att aldrig, aldrig, aldrig lämna honom ensam ens en liten stund i badkaret. Han får ha sällskap av mamma tills han är femton eller nåt.

Odla kub

Cilla tipsade om detta starkt beroendeframkallande tidsfördriv. Så då gör jag också det. Det går ta mig tusan knappt att sluta när man väl börjat.

Huvudbry

Lördag på stan för familjen idag.

Åkte in för att köpa farsdagspresent till sambon, och tog med honom för att det skulle bli rätt från början. Jag köpte en slalomhjälm till honom så jag slipper oroa mig lika mycket när han åker fort, fort i de svarta pistarna.



Vinterns ständiga problem med mössor tog vi också tag i.

Att försöka hitta en mössa till sambon, som har rätt stort huvud och mycket tjockt hår är inte det lättaste, och när han dessutom är otroligt kräsen med utseende, och material så får man leta länge.

Det slutade iallafall med att vi köpte sju mössor totalt. Tre till sambon, två till mig och en var till barnen. Så nu har jag något att ha på huvudet i backarna jag också.

Jag åker så sakta så jag behöver ingen hjälm.

Oooh. snyggve mössa. Ull med fleece vid öronen. Helt perfekt. 299kr.

Blev kär direkt. Det var den skönaste mjukaste mössa jag provat någonsin. 20 spänn på Stadium. Årets fynd!

Men för helvete, Amelia!

Nu är jag jävligt less på att höra Tommy Nilsson skråla om att Amelia skall komma i tid och otid dagarna i ända.

Nu får hon väl ändå ta och gå till människan så jag slipper höra honom be henne komma igen. Jag orkar inte mer.

Frestelser

Fredagkväll. Är godissugen. Jobbigt.



Var med sonen till ICA efter dagis. Hittade ett mindre berg av färdigförpackad pepparkaksdeg i kyldisken. Länge stod jag där och bara tittade och verkligen ville köpa, men lät bli tillslut. Insåg att jag inte skulle sluta äta innan degen var slut, och det vore inte bra för min viktminskning.



Idag har jag ätit buffé från thairestaurangen till lunch. Det var otroligt gott.

Jag har så många dagar gått förbi där vid lunchtid med kurrande mage och känt doften av all underbar mat, men ändå fortsatt förbi till konsum och köpt en fryst viktväktarrätt eller en burk köttsoppa istället.

Idag bestämde jag mig för att jag skulle unna mig det till lunch. Om jag ska säga nej till allt jämt så kommer jag att bli galen. Viktminskningen skall ju ändå kännas okej och inte som att jag måste avstå från allt jämt.



Jag ska gå och vila en tag. Svärmor är här och umgås med sonen en stund så jag kan ta mig sådana friheter. Nice.

Just nu ser de på Combo tror jag och svärmor sjunger med till "boulevard of broken dreams". eh.

Rätt kläder till rätt tillfälle, eller hur det nu var...

Vad svårt det är det där med träningskläder ibland.

Det kan kännas helt omöjligt att klä sig passande till träning.



På min salsakurs t.ex så är det ganska många tjejer som dansar i tajta jeans och långärmad tröja. Själv håller jag på att avlida av värmen därinne och svetten bara rinner om mig. Jag skulle aldrig kunna dansa järnet i långärmat och jeans. Det är ju träning goddammit. Och så killar som dansar i skjorta. Långärmad skjorta. På kurs liksom. Och luktar svett långa vägar. Det är inte så überfräscht direkt.



Jag styrketränar på sjukgymnastiken och där kan man hitta alla möjliga träningskläder.

Idag tränade en man samtidigt som mig. Han är lång, flintskallig, och har alltid en t-shirt instoppad i sina tajta glansiga cykelbyxor. Och så stönar han extremt ljudligt och oanständigt när han använder maskinerna. Jag ryser vid blotta tanken.



Och själv då, så känner jag mig som den där långa, feta bruden i högklackade skor som de korta killarna undviker. That's me. The fat chick in high heels.

Men vänta bara tills jag har bantat klart.

På norra fronten inte mycket nytt

Sjukt trött idag. Orkar inte skriva längre inlägg. Ska gå och sova istället. Kul blogg det blir.



Dagens roligaste händelse: Emma hälsade på mig på jobbet helt plötsligt med Hasse och Tage. Bara sådär, direkt från storsta'n. Jättekul!!

Den där karriären

Tio över sex somnade sonen framför bolibompa, helt utmattad.

Själv är jag också aptrött, men har lyckats ta mig i kragen och göra tacos och suttit och pratat med sambon om karriär och jobb i nästan tre timmar.



Oroar mig för hur det blir med jobbet. Ska ringa F-kassan imorgon för att ta reda på hur det blir för mig på jobbet fortsättningsvis.

Hatar att inte veta så långt i förväg. Jag blir så stressad av det. Det är helt sjukt.



Jag vill jobba med det här jämt. Det är så fruktansvärt roligt så det finns inte.

Även om det känns otroligt bra att kunna säga att jag jobbar på ateljé X, så vill jag kunna säga "jag är fotograf" på riktigt. Vill inte bara vara "arbetspraktikant". Jag vill jobba. På riktigt. Få credd för det jag gör. Det kommer väl någongång det också.

...och så sågs vi igen...

Stötte på ett par idag som gick i skolan tillsammans med mig i Tornedalen. De kom in på mitt jobb och bokade tid för fotografering. De kände först inte igen mig. Jag kände först inte igen dem heller, vilket inte är så konstigt eftersom jag inte träffat dem på drygt tio år eller så.



Konstig känsla var det iallafall. Minst sagt.

Särskilt med tanke på att vi verkligen inte var speciellt bra vänner på den tiden det begav sig. (vänner är väl snarare motsatsen om man säger så).

Det var en underlig känsla att träffa dem på mitt jobb som kunder.

Viktrapport del 6

Den här veckan gick det betydligt bättre än förra. Trots att jag ätit princesstårta och kolakladdkaka och dammsugare och pepparkakor och rostbiff och potatissallad....

Det gäller väl bara att inte fortsätta synda bara för att man har frossat en dag.
Jag trodde resultatet skulle vara sämre än såhär, så jag är jättenöjd. :-))




Dagens vikt Måndag 7 November 75.5 kg -0,9 kg

Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg

Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg

Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9

Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3

Måndag 3 Oktober: 79,4 kg


Vikminskning totalt: -3,9 kg.

Kalasfunderingar

Igår var jag med sonen på barnkalas.

14 barn i åldrarna 3-5 år, och inga föräldrar i sikte, utom jag och födelsedagsbarnets mamma, pappa och en äldre syster (tror jag).



Det var något kaosartat.

Jag måste säga att jag är förvånad över att de andra föräldrarna vågar lämna sin 3-4-5 åring ensam i två timmar med, visserligen dagiskompisarna, men med vuxna som de faktiskt inte känner.



Utöver min egen son, så blev under kalaset tre andra pojkar ledsna. En saknade pappa efter att pappa hade åkt och han stod och tryckte vid dörren med tårar i ögonen och sa "var är min pappa?". Jag pratade med honom och fick honom på andra tankar. Jag sa att vi skulle smyga till de andra pojkarna och kittla dem och busa lite. Så med sin hand i min gick han efter lite övertalning med mig och blev glad efter en stund.



Pojke nummer två satt helt plötsligt själv i ett hörn och var ledsen med tårar i ögonen. Storasystern på festen satt på en stol brevid och sa till mig: "jag tror han är ledsen". Så då fick Ina rycka in igen och sätta sig på golvet med honom och prata en stund. Jag ropade dit min egen son och kittlade honom och den ledsna pojken lite, och då fick pojkarna mod att kittla mig. Efter en stund hade jag fem pojkar hängande på ryggen, i armarna och i mina ben, kittlandes allt vad de orkade, och den ledsna pojken var inte längre ledsen.



Pojke nummer tre kom i slutet av kalaset krypande på golvet, gråtande och hade inte alls lust att vara på kalas längre. "jag vill åka hem nu" sa han, och jag tog upp honom i famnen. Honom avledde jag med att erbjuda honom fika och godis, men han var inte alls intresserad. "Jag vill ha hamburgare" snyftade han och vi pratade om vilka hamburgare som var godast och var de brukade köpa hamburgare. Efter en stund lugnade han ner sig och ville ha en ballong, så då tog jag honom i famnen och så fixade vi en ballong. Han satt sedan resten av kalaset kloss mot mig i soffan och tittade när de andra pojkarna lekte. Han var inte ledsen längre, men han behövde väl tryggheten av en vuxen.



Och under hela tiden undrade jag var i allsindar de andra föräldrarna höll hus. Varför inte kalasföräldrarna åtminstone hade en lista med telefonnummer att ringa om det hände något.

Min egen son slog huvudet i ett bord och blev jätteledsen en stund, och jag tänkte för mig själv vilken tur det var att jag var där.

Man måste väl för all del kunna nå föräldrarna i nödfall. Och på ett vilt kalas för 4 åringar så händer det grejer. Garanterat.

En förbättring

Den enda gången den här låten har varit gullig eller bra på nåt sätt var idag när min son helt plötsligt började sjunga på den.



"Ja jag vill leva da loche vita eee, ja jag vill leva da loche vita eee" (upprepa 10-20 gånger i följd).

Ha-begär

Ryggen kändes bättre imorse än igår. Natten utan bäddmadrass var kanhända bra för mig. Vi ska prova sova så hela veckan och se om det blir någon skillnad.


Nu ska jag jobba mer i photoshop. Har massor med bilder att redigera färdigt och det tycks aldrig ta slut.



Jag vill ha en ny kamera NU. En bättre, mer ljusskänslig systemkamera så att jag kan byta optik när jag vill. Jag vill ha antingen den här, eller den här. Den ena är dyrare. Frågan är om den är tillräckligt mycket bättre för att uppväga priset. Kanske bättre att köpa den billigare och satsa på objektiv istället.

Jag är så bortskämd på jobbet eftersom jag där får fota med en sån här. Den är så fin så fin. Men jag kan ju inte jämföra kameran på jobbet med den jag ska köpa. Det är ju inte som att jag har råd med ca sjuttiotusen spänn för bara kamerahuset. No way josé.

Skjuta pang pang

Har suttit vid datorn i flera timmar ikväll och redigerat bilder. Man blir lite fyrkantig i ögonen tillslut.

Skärmen är kalibrerad och fin nu. Inget extra rosa så långt ögat når. Tur det.



Blev less på att redigera tillslut och gick ner till vardagsrummet och spelade bort ett par timmar på Delta force med sambon. Helt okej tidsfördriv. Jag är ett stort fan av fps-spel och spelade Delta force på PC:n när den kom för rätt många år sedan, och det här var väldigt likt.

Även om det var kul så finns det ändå ingenting som slår Halo 2. Mitt älsklings, älsklings, älsklingsspel.

Mer ryggvärksproblem

Jag har kommit på att min säng nog är för mjuk.
Varje morgon när jag vaknar så har jag ont i ryggen. Det känns inte så fränt.

Vi har tagit bort vår dyra fina bäddmadrass och ska testa sova utan den och se om det hjälper.



Idag ska jag kalibrera om skärmen igen.

Jag gjorde det häromdagen och allt blev rosa. Hmm. Helt klart är att jag har gjort något fel.

Rygghelvete

Sitter och lyssnar på Laleh och gillar det jag hör. Hon har verkligen en personlig röst. Det gillar jag.



Jag har ont i ryggen. Förbannade jävla skitrygg!!!!!

Jag blir så less. helvete helvete helvete.

Okej. Det är inte så fruktansvärt illa egentligen. Jag menar, jag har ju haft betydligt värre värk än såhär. Men bara den fantastiska lättnaden jag har haft i ett par månader med knappt någon värk alls gör att jag bara vill ha mer av det. Jag vill inte alls ha ont. Jag hade nästan glömt vilken jävla bitch jag blir av den här värken. Jag ömsom fräser och spottar, ömsom grinar och tycker synd om mig själv. I don't like me like this.

För tre veckor sedan hade jag inte ont. För tre veckor sedan hade jag massor av energi. Jag var glad, jag var positiv. Jag tog tag i saker.

Nu vill jag bara lägga mig ner och dö och skita i allt.

Min nya danshobby hjälper mig ur depressionsträsket några gånger i veckan iallafall. Även om det gör ont att dansa också, så är det värt det.

Jag knäcker hellre ett par dexofen, dansar och känner mig levande, än bara väntar och väntar på att smärtan ska gå över.

Jävla kropp.

Och jag tycker synd om mig själv har otroligt svårt att låta bli att käka kaloririka onyttiga jävligt goda trösterika godsaker.

Och svär något förbannat gör jag också. och det skiter jag i.

Jävlar och förbannat och helvete och skit och värre saker verkar vara det enda som är starka ord nog i nuläget.



Karaktär, om du någongång var behövd så är det nu.

Allt löser sig med lite tejp

Jag avskyr verkligen den här årstiden vädermässigt.

Precis nu är det som absolut värst.

Det är inte tillräckligt kallt för att det ska snöa, men tillräckligt kallt för att det bara skall vara mörkt, kalt, smutsigt och rått. Me no like.



Det var meningen att Kåbdalis skulle ha säsongspremiär till helgen, men med det här jävla blidvädret får jag väl se mig om efter en skidbacke i månen eller nåt. Väderhelvete.



Har precis kommit hem från salsan. Det är fortfarande hysteriskt roligt. Jag fattar bara inte att jag inte har börjat salsa tidigare. Dessutom blir det bara roligare och roligare.

Idag var det träningsdans och jag fick dansa en hel lång låt med min kurslärare. Fan vad kul det var!! och grymt jobbigt. Svetten rann nerför min panna ner i mina ögon. Det händer inte ofta för mig kan jag säga.



Igår följde jag med chefen när han skulle plåta Plannja baskets lagbild. Jag hade den fantastiskt roliga uppgiften av "förste stolstejpare". Stolarna på läktaren bakom där laget skulle stå är uppfällda automatiskt, så jag fick springa och tejpa ner dem så det skulle se snyggare ut. Med jämna mellanrum släppte sedan en tejpbit och en stol smällde upp och det var till att snabbt springa dit och tejpa mer medan basketspelarna stod och sneglade och var jätteavundsjuka på mitt roliga jobb. Såklart.



Ärligt talat så var det faktiskt roligt. T.o.m att tejpa stolar är kul när jag får lära mig allt runtomkring samtidigt.



Nu ska jag ta en dusch.

Monstersoppa

På väg hem från dagis i mörkret:



Sonen: Mamma, jag är rädd för mörkret!

Mamma: Det behöver man inte vara, mörker är inte farligt.

Sonen: Men jag är rädd för spöken.

Mamma: Spöken finns ju inte. Du får säga som Alfons. Minns du vad han brukar säga?

Sonen: Stick du stygga spöke, för du finns inte.

Mamma: Ja precis. Så säger man så behöver man inte vara rädd längre.

Sonen: Men jag är rädd för monster också. *funderar*

Då kan man säga såhär: "Gå härifrån dumma monster, annars dödar jag dig och kokar dig och äter upp dig!!"

Liten blir större

Lilla killen har blivit stora killen och fyllt fyra år idag.


Farmor: "hur gammal är du nu?"

Sonen: *sätter upp fyra fingrar lite nonchalant* "Du kan ju räkna själv".

Testar de nya skridskorna. De verkar funka bra att balansera med på ett ben även inomhus.

Det blev ganska mycket sånt här ikväll. Jag har inte räknat en enda ynka point. När sonen fyller år räknar jag banne mig inte.
Imorgon däremot tar jag nya tag.

För fyra år...

...en timma och 52 minuter sedan föddes vår son.


En 4335 gram tung och 51 cm lång kille kom han till världen ur en extremt lättad mamma som sa "aldrig mer, nästa gång blir det kejsarsnitt".


Men så låg han där på magen, rödmosig och hal och skrek för full hals.

De hänförda och rörda föräldrarna bytte menande blickar med varandra vid tonerna av sonens fantastiska röstkapacitet som säkerligen kunde få den vassaste av brandbilssirener att sucka avundsjukt. Aldrig hade föräldrarna hört något så vackert.


"Kolla, honom har vi gjort själv!" viskade de malligt. "En Lillebror".


Doulan, tillika bästa vännen och den blivande gudmodern grät och filmade.


Mamman hade haft en snabbare förlossning den här gången än när storasyster föddes.


Klockan 07.00 på onsdag morgon den 31 Oktober 2001 befann de sig på förlossningsavdelningen för igångsättning.

Det gelades och lyssnades, och när de första mensvärksliknande molande värkarna satte igång en stund senare grät mamman en skvätt för att hon kom ihåg dem sen sist ("nu blir det ju bara värre och värre tills det är färdigt") och nu ångrade sig och inte alls hade lust med en förlossning längre. Hon ringde Doulan som genast satte sig i bilen och körde till förlossningen i ilfart.


"JAG SKA HA LAVEMANG!!!" meddelade den blivande mamman bestämt, och så blev det.

Därefter vankades det en hel massa i diverse korridorer och den förväntansfulla trion lunchade i restaurangen på sjukhuset. Doulan och den blivande fadern klämde i sig skrovmål medan den blivande mamman åt någonslags mandelkaka. Allt medan värkarna kom och gick och kom och gick. Besökare på sjukhuset tittade förundrat när mamman fick stanna till ibland och vänta ut värkarna under promenaderna i sjukhusets korridorer.

Senare tillbringade hon en tid av värkarbetet i ett varmt bad med levande ljus på badkarskanten och en bit mörk choklad i handen.


Mot kvällen avtog värkarna lite och det bestämdes att hon skulle få sovdos för att vila under natten. Mamman tackade och tog emot och sov hyfsat mellan värkarna den natten i förlossningsrummet.


Torsdag morgon den 1 November 2001 klockan sju på morgonen sattes en elektrod på barnets huvud och värkstimulerande dropp kopplades in. Nu skulle här födas barn minsann!


Därefter är minnet ganska suddigt.

Det mamman minns är smärta, ljuvlig lustgas, barnets hjärtljud i högtalarna och en oerhörd lättnad, ja närmast dyrkande kärlek till narkosläkaren som satte epidural på eftermiddagen.


Senare krystvärkar med en mamma som inte hade lust längre. "Nu får den (lägg in lämpligt ord här) ungen ta och komma UUUT någongång!!!"


19.47 den 1 November 2001 kom han tillslut. 37 timmar och 47 minuter efter igångsättning.


Efter tio minuter var all smärta nästan glömd och definitivt förlåten.
Jajjamän. En till. Tre till. Hur många som helst. Bring them on. Inga problem lixom.



För det var värt det. Alla gånger.

Slutresultatet blev ju faktiskt världens finaste lilla son, (helt objektivt givetvis).