Åh, vad kul!
Jag var för första gången på en prova-på kurs i Salsa och Merengue idag. Det var precis lika kul som jag alltid har trott att det är. Skitkul och jobbigt. Jag blev helt svettig och slut av det.
Nu ska här salsas framöver i höst på nybörjarkursen. Fan vad roligt!
onsdag, augusti 31, 2005
Pest och pina
Jag ska betala räkningarna. De har legat framför mig i ett dygn nu. Jag skjuter på problemet tills det inte går att skjuta på längre. Jag vågar inte riktigt kolla hur mycket de går på och om pengarna räcker.
Istället har jag ångest och vaknar mitt i natten och oroar mig för att jag inte vet. Helt sjukt. Jag hatar att behöva oroa mig för om pengarna räcker till. Jag får ångest. Det rycker i mitt vänstra ögonlock okontrollerat.
Jag behöver skaffa mig ett jobb nu. Jag måste bara fixa en portfolio och knalla in på några bra ställen och säga "tjena, kan jag få praktisera hos er?". Det känns ungefär som att jag skulle söka modelljobb i bara underkläderna på Ford models eller nåt. "Ain't gonna happen baby" eller "Take your worthelss fat ass out of here".
Okej. Nu söker jag ju inte jobb pga mitt utseende (thank god), utan för mina so called talanger. Och det gör väl det hela ännu värre.
Jag förväntar mig en medlidsam blick följt av en typisk "lilla gumman..." kommentar, och sen ser jag karriären flyga ut genom fönstret.
Jag är livrädd.
Istället har jag ångest och vaknar mitt i natten och oroar mig för att jag inte vet. Helt sjukt. Jag hatar att behöva oroa mig för om pengarna räcker till. Jag får ångest. Det rycker i mitt vänstra ögonlock okontrollerat.
Jag behöver skaffa mig ett jobb nu. Jag måste bara fixa en portfolio och knalla in på några bra ställen och säga "tjena, kan jag få praktisera hos er?". Det känns ungefär som att jag skulle söka modelljobb i bara underkläderna på Ford models eller nåt. "Ain't gonna happen baby" eller "Take your worthelss fat ass out of here".
Okej. Nu söker jag ju inte jobb pga mitt utseende (thank god), utan för mina so called talanger. Och det gör väl det hela ännu värre.
Jag förväntar mig en medlidsam blick följt av en typisk "lilla gumman..." kommentar, och sen ser jag karriären flyga ut genom fönstret.
Jag är livrädd.
Vilken typ är du?
Gjorde också lover testet på nätet. Haha.
| The Liberated Lover 59% partner focus, 76% aggressiveness, 75% adventurousness |
| Based on the results of this test, it is highly likely that: You prefer your romance and love to wild and daring rather than typical or boring, you would rather pursue than be pursued and, when it comes to physical love, your satisfaction comes more from providing a wonderful time to your partner than simply seeking your own. This places you in the Lover Style of: The Liberated Lover. The Liberated Lover is a wonderful Lover Style, and forms the kind of free-thinking, sexually-exciting, self-confident lover that society once condemned but that a liberal-mind cherishes and exults. The Liberated Lover is a treasure to find, though it can sometimes be difficult to do so because they are often already engaged in relationships or are in high-demand if "in the market." In terms of physical love, the Liberated Lover is possibly the most thrilling and demanding of all, with the one potential drawback being that it is possible to feel 'overmatched' at times by their prowess and selfless giving. Given trust and understanding, and the right lover, the Liberated Lover can be a delight in bed. Best Compatibility can probably be found with: The Exotic Lover (most of all) or the Carnal Lover, or the Suave Lover. Congratulations! |
tisdag, augusti 30, 2005
En lättnadens suck
Nyss gick det inte att logga in och uppdatera.
Shit vad pulsen steg. Det var absolut inte okej att jag inte kunde blogga när jag ville. Jag tror jag har blivit beroende av att skriva nonsens.
Shit vad pulsen steg. Det var absolut inte okej att jag inte kunde blogga när jag ville. Jag tror jag har blivit beroende av att skriva nonsens.
Sarek del 1
Vaknar torsdag morgon efter att ha sovit första natten i tält. Inget regn och ganska varmt. Vi är positiva. Vi är glada. Vi mår bra. Vi njuter av att vara påväg. Ännu har vi 8 kilometer kvar att gå till båten som ska föra oss till fjällen. Humöret är på topp. Det är ca en timme kvar tills det börjar regna. Vi tar på oss ryggsäckarna (Ina 8 kg, Sambon drygt 25 kg), och börjar gå mot båtplatsen och båten som skall ta oss till Sarek. Det är en tio km lång cykelväg dit. Det går ganska bra att gå, men sista biten får vi lift med båtföraren som kommer körande på en fyrhjuling längs vägen. Tillslut når vi båten som skall ta oss till Aktse fjällstugor. Lennart båtföraren kör oss hela vägen.
Vattnet har en fantastisk färg (-"Nå' de är sånt där glaciärslamvattn'" enligt Lennart båtföraren). Vi närmar oss Aktse och porten till Sarek. Den berömda utsikten lyser med sin frånvaro. Regnet känns desto mer.
Vi börjar ana oråd... Bestämmer oss ändå för att åka vidare till Nammatj, som är ett litet berg i Sarek, med fantastisk utsikt över Rapadeltat åt ena hållet och Sareks fjällmassiv åt andra (det har jag sett på bilder).
Fredag morgon. Det har regnat precis hela natten. Tältet höll tätt som tur var.
Eftersom vi skall åka båten tillbaka på eftermiddagen så bestämmer vi oss för att gå upp till toppen trots regnet och hoppas att vädret blir bättre.
Det blir det inte. Det bara regnar och regnar. Vi är sjöblöta trots regnkläder och rejäla skor. Det är brant vandring uppåt och vi kämpar på men när vi är nästan framme så struntar vi i att gå ända upp. Vänder när det bara är ett par hundra meter kvar eftersom sikten är kanske 50 meter. Utsikten är obefintlig. Sambon markerar noga punkter på GPS:en så vi hittar ner till tältet igen.
..och det bara regnar och regnar.
På väg ner och tillbaka till båtplatsen där vi skall bli upphämtade upptäcker vi att stigen vi kommit på är borta. Det är översvämmning och vattnet har på ett dygn stigit drastiskt och höjer sig över allt vad stigar och skog heter. Det enda stället kvar att gå på är längs kanten på berget där det i en mycket brant sluttning ligger enorma klippblock staplade på varandra. Vi får klättra på de hala stenarna på alla fyra med både händer och fötter i ca 600 meter. Det är svårt. Det är obehagligt. Båda försöker vi förtränga tankarna om rasrisken och låta bli att se upp på stenarna som ligger i sluttningen högt ovanför oss. Min kropp orkar inte med att både klättra och bära ryggsäck. Sambon går iväg en bit med sin ryggsäck, vänder tillbaka och hämtar min, går iväg med den en bit och vänder för att hämta sin igen. På det sättet får vi över oss själva och ryggsäckarna tillslut. Tur att jag har världens bästa sambo. Jag nästan gråter av lättnad över att han erbjuder sig att ta min ryggsäck. Men jag gnäller inte. Jag håller god min....och det bara regnar och regnar.
Väl vid båtplatsen är den översvämmad som allt annat. Lådan med walkie talkien som vi ska använda för att anropa båtföraren ligger 50 meter bort på andra sidan en nybildad fors/strömfåra. Vi börjar känna oss smått desperata. Vi är genomsura och på dåligt humör. Efter en stund hör vi en båt närma sig. Det är Lennart som kommer för att titta om någon behöver bli upphämtad i det hemska vädret. Sambon visslar och hojtar och tillslut ser Lennar oss. Han måste köra en 20 minuter lång omväg för att ta sig strandkanten där vi står.
Båtresan hem är extremt kall och blåsig. Vi bestämmer oss för att sova i stuga under natten för att få möjlighet att bli varm och torr. Alla kläder jag har med mig är blöta vid det här laget.
I stugan grillar vi skor och sulor efter konstens alla regler så att de ska hinna bli torra och varma till dagen därpå.Under natten som följer fortsätter regnet att ösa ner. Det föll 77mm regn mellan torsdag och lördag morgon.
Vi är less på regnet, och väldigt less på att inte se någon utsikt alls. Fjällen känns inte riktigt som fjällen.
söndag, augusti 28, 2005
Åh, en varm torr säng!
Är vad jag har längtat efter i flera dagar.
Ikväll kom vi hem från Sarek. Inga brutna ben. Ryggen mår bra. Knät gör ont (överansträngt), och träningsvärk över hela kroppen inklusive ställen jag knappt visste att jag hade.
Utförligare rapport kommer imorgon när jag har fått SOVA.
En liten teaser dock: Det regnade.
och det regnade
och regnade
och REGNADE
och R E G N A D E.
Med andra ord: det kom jävligt mycket vatten och vi blev förbannat blöta. Sån tur med vädret hade vi.
Adios and Goodnight.
Ikväll kom vi hem från Sarek. Inga brutna ben. Ryggen mår bra. Knät gör ont (överansträngt), och träningsvärk över hela kroppen inklusive ställen jag knappt visste att jag hade.
Utförligare rapport kommer imorgon när jag har fått SOVA.
En liten teaser dock: Det regnade.
och det regnade
och regnade
och REGNADE
och R E G N A D E.
Med andra ord: det kom jävligt mycket vatten och vi blev förbannat blöta. Sån tur med vädret hade vi.
Adios and Goodnight.
onsdag, augusti 24, 2005
Vi drar till fjällen
Nu ska jag packa ner det sista av matvarorna. Därefter är det äntligen dags.
Sarek, here we come!
Sarek, here we come!
Björnar
Drömt mardrömmar inatt. Vaknade vid femtiden och hade svårt att somna om. Drömde att jag och familjen försökte komma undan från en björn.
Vi satt i min mammas gamla opel som vägrade starta och utanför fanns en galen rabiesbjörn.
Jag vaknade helt kallsvettig och undrade hur i helsicke jag ska våga sova i tält i flera dagar!?!
Började genast planera hur vi måste packa maten i påsar och ställa en bra bit från tältet, för tänk om det kommer en björn och känner att det luktar mat och så ligger vi inne i tältet och blir björnföda!
Sambon suckar och himlar med ögonen när jag säger att jag är rädd för björnar i skogen. -"Det är ju mycket större sannolikhet att vi råkar ut för en bilolycka på väg till fjällen än att det kommer en björn när vi väl är där".
Det lugnar mig inte ett dugg. Jag känner nog samma rädsla för björnar som Isa för att flyga.
Vi satt i min mammas gamla opel som vägrade starta och utanför fanns en galen rabiesbjörn.
Jag vaknade helt kallsvettig och undrade hur i helsicke jag ska våga sova i tält i flera dagar!?!
Började genast planera hur vi måste packa maten i påsar och ställa en bra bit från tältet, för tänk om det kommer en björn och känner att det luktar mat och så ligger vi inne i tältet och blir björnföda!
Sambon suckar och himlar med ögonen när jag säger att jag är rädd för björnar i skogen. -"Det är ju mycket större sannolikhet att vi råkar ut för en bilolycka på väg till fjällen än att det kommer en björn när vi väl är där".
Det lugnar mig inte ett dugg. Jag känner nog samma rädsla för björnar som Isa för att flyga.
tisdag, augusti 23, 2005
Never ending story
Det här tar ju timmar! Berget med packning bara växer och det verkar aldrig ta slut. Det ligger grejer överallt. Hur ska vi bära med oss allt detta?
Fördriver tiden med det tråkiga packandet genom att lyssna på Ulf Lundells bok "Jack" i mp3 spelaren.
Fördriver tiden med det tråkiga packandet genom att lyssna på Ulf Lundells bok "Jack" i mp3 spelaren.
Packningsfrenesi
Har inte haft tid att blogga idag.
Är mitt uppe i packandet inför fjällresan. Sista maten skall handlas, paketen skall hämtas ut på ICA, barnen skall ha övernattningspackning hos farfar, luftmadrassen måste provas, batterier till kameran laddas ur och laddas om, mat förpackas i portionspåsar och allting packas och dubbelkollas.
Det är fullt upp. Samtidigt försöker jag hålla isär två trötta barn som båda retar sig på varandra.
Nu ska jag fortsätta packa så jag blir klar någongång.
Är mitt uppe i packandet inför fjällresan. Sista maten skall handlas, paketen skall hämtas ut på ICA, barnen skall ha övernattningspackning hos farfar, luftmadrassen måste provas, batterier till kameran laddas ur och laddas om, mat förpackas i portionspåsar och allting packas och dubbelkollas.
Det är fullt upp. Samtidigt försöker jag hålla isär två trötta barn som båda retar sig på varandra.
Nu ska jag fortsätta packa så jag blir klar någongång.
måndag, augusti 22, 2005
Mullholland Drive
Läser att Spirre skriver om Mullholland drive och hur svår den är att förstå.
När jag skulle se den hade jag skithöga förväntningar eftersom hela framsidan av fodralet var helt översållad av femmor av diverse kritiker. Jag fattar verkligen inte varför den fick så många bra betyg. Det är precis som att kritikerna tycker att den är fantastisk eftersom de inte heller fattar något, och allt som är sådär svårförståeligt och poetiskt givetvis måste vara kvalitet.
Jag erkänner att jag inte fattade den riktigt heller. Eller så blev jag så uttråkad någonstans när det blev alldeles för mycket Twin peaks av det hela. Helt plötsligt fanns den lille gubben där som pratar baklänges och då kändes det som att David Lynch hade haft lite Twin Peaks material över som han behövde använda och därför lade in lite sånt trots att det egentligen inte hade med filmen att göra.
Långt efter att jag sett filmen skrev en av killarna i min klass på Filmvetenskapen sin A-uppsats om Mullholland Drive och Lost Highway. Han lyckades faktiskt ge en rimlig förklaring i sin analys. Good for him.
Jag tycker fortfarande att filmen är skitdålig.
När jag skulle se den hade jag skithöga förväntningar eftersom hela framsidan av fodralet var helt översållad av femmor av diverse kritiker. Jag fattar verkligen inte varför den fick så många bra betyg. Det är precis som att kritikerna tycker att den är fantastisk eftersom de inte heller fattar något, och allt som är sådär svårförståeligt och poetiskt givetvis måste vara kvalitet.
Jag erkänner att jag inte fattade den riktigt heller. Eller så blev jag så uttråkad någonstans när det blev alldeles för mycket Twin peaks av det hela. Helt plötsligt fanns den lille gubben där som pratar baklänges och då kändes det som att David Lynch hade haft lite Twin Peaks material över som han behövde använda och därför lade in lite sånt trots att det egentligen inte hade med filmen att göra.
Långt efter att jag sett filmen skrev en av killarna i min klass på Filmvetenskapen sin A-uppsats om Mullholland Drive och Lost Highway. Han lyckades faktiskt ge en rimlig förklaring i sin analys. Good for him.
Jag tycker fortfarande att filmen är skitdålig.
Fel dörr
Att gå själv med sonen på stan för att panikshoppa sportBH är lättare sagt än gjort.
Idag följde lilleman glatt med till både Lindex och Team sportia för BH-provningar. Att sitta inne i provhytten medan jag med stor möda ormar in mig i den ena trånga sportBHn efter den andra är väl inte helt kul, så han försökte roa sig utanför provhytten under tiden.
Jag tror han blev lite provhyttstraumatiserad idag.
Jag har sagt till honom ordentligt att han INTE får öppna dörren till provhytten när mamma står där med brösten bara. Av den anledningen kryper han in under dörren istället. Bara det att på Team sportia kröp han in under fel dörr, och överraskade en svart amerikansk man storlek large modell gangsta i provhytten brevid. Den arme mannen/killen (han var kanske i 25-30 års åldern) skrek till som att han sett jordens största kackerlacka och började därefter skratta helt hysteriskt och högljutt. Min lilleman backade förfärat ut därifrån och jag öppnade provhyttsdörren i bara BHn och drog in honom snabbt som attan. Sonen började gråta hysteriskt eftersom han blev så skrämd av det enorma gapflabbet, och jag försökte trösta samtidigt som jag med blixtens hastighet försökte få på mig mina kläder igen. Jag vet inte vem som blev räddast; Jag, sonen eller killen i provhytten brevid.
Sonen lugnade sig däremot ganska snabbt, och jag tror att han lärde sig en värdefull läxa där, nämligen att kolla att det verkligen är rätt dörr innan man kryper in.
Idag följde lilleman glatt med till både Lindex och Team sportia för BH-provningar. Att sitta inne i provhytten medan jag med stor möda ormar in mig i den ena trånga sportBHn efter den andra är väl inte helt kul, så han försökte roa sig utanför provhytten under tiden.
Jag tror han blev lite provhyttstraumatiserad idag.
Jag har sagt till honom ordentligt att han INTE får öppna dörren till provhytten när mamma står där med brösten bara. Av den anledningen kryper han in under dörren istället. Bara det att på Team sportia kröp han in under fel dörr, och överraskade en svart amerikansk man storlek large modell gangsta i provhytten brevid. Den arme mannen/killen (han var kanske i 25-30 års åldern) skrek till som att han sett jordens största kackerlacka och började därefter skratta helt hysteriskt och högljutt. Min lilleman backade förfärat ut därifrån och jag öppnade provhyttsdörren i bara BHn och drog in honom snabbt som attan. Sonen började gråta hysteriskt eftersom han blev så skrämd av det enorma gapflabbet, och jag försökte trösta samtidigt som jag med blixtens hastighet försökte få på mig mina kläder igen. Jag vet inte vem som blev räddast; Jag, sonen eller killen i provhytten brevid.
Sonen lugnade sig däremot ganska snabbt, och jag tror att han lärde sig en värdefull läxa där, nämligen att kolla att det verkligen är rätt dörr innan man kryper in.
Kontakter
Sambon pingar på skype "Har du sett om du fick något kollinummer på beställningarna?", vilket sätter igång operation; spåra paket.
Tre paket är beställda och måste komma fram före onsdag då vi åker till fjällen. De innehåller nödvändiga grejer som Ullunderställ, liggunderlag, vandringsbyxor och coverboots.
Får efter ett par telefonsamtal reda på kollinummer och skriver in dem på postens spåra paket-funktion.
Ett av paketen ser ut att finnas för avhämtning idag. Perfekt.
De två andra befinner sig i Jönköping respektive Örebro, och beräknas vara framme tidigast den 24, dvs på onsdag och då åker ju vi! GAAH!!
Det är i dessa lägen man tar fram telefonen och placerar ett samtal till käre B på postcentret i stan. Med lite experthjälp i paketspårning så får jag veta att de två andra paketen kommer till stan imorgonbitti och B lovar att jag får hämta dem på postcentret imorgon istället för att de skickas ut till min adress på onsdag.
Vilken lättnad! och vilken tur att man har kontakter på posten. Thank You B!
Tre paket är beställda och måste komma fram före onsdag då vi åker till fjällen. De innehåller nödvändiga grejer som Ullunderställ, liggunderlag, vandringsbyxor och coverboots.
Får efter ett par telefonsamtal reda på kollinummer och skriver in dem på postens spåra paket-funktion.
Ett av paketen ser ut att finnas för avhämtning idag. Perfekt.
De två andra befinner sig i Jönköping respektive Örebro, och beräknas vara framme tidigast den 24, dvs på onsdag och då åker ju vi! GAAH!!
Det är i dessa lägen man tar fram telefonen och placerar ett samtal till käre B på postcentret i stan. Med lite experthjälp i paketspårning så får jag veta att de två andra paketen kommer till stan imorgonbitti och B lovar att jag får hämta dem på postcentret imorgon istället för att de skickas ut till min adress på onsdag.
Vilken lättnad! och vilken tur att man har kontakter på posten. Thank You B!
Skräckblandad förtjusning
Det är helt rätt ord för mina känslor inför fjällvandringen.
Tankarna varierar kraftigt mellan:
1. Åh, gud vad jag l ä n g t a r till fjällen!
2. Helvete, hur ska det gå??? tänk om ryggen lägger av? tänk om benet börjar värka igen??
3. Åh, vad det ska bli U N D E R B A R T att ligga och mysa i det nya tältet med sambon alldeles själva (oh yes!).
4. Med min otur så kommer säkert kroppen att paja långt innan vi har hunnit fram till något som liknar minsta lilla backe och det blir knappast tal om något mys i tält.
5. Tänk att gå upp på Skierfe och betrakta Sareks fjälltoppar och Rapadalen i nationalparken med sambon vid min sida. Åh vad lycklig jag kommer att känna mig då!
6. Jag kommer att stå längst ner och försöka titta upp på Skierfe som jag inte kommer att se eftersom det kommer att ösregna och dessutom kommer jag ändå vara för blöt och jävlig och ha ont så jag kommer aldrig upp till toppen och sambon blir besviken och det kommer bara bli skit av alltihopa.
Hur det än blir så åker vi i övermorgon. gaaah! eller som Homer säger: "shut up brain or I'll stab you with a cutip".
Tankarna varierar kraftigt mellan:
1. Åh, gud vad jag l ä n g t a r till fjällen!
2. Helvete, hur ska det gå??? tänk om ryggen lägger av? tänk om benet börjar värka igen??
3. Åh, vad det ska bli U N D E R B A R T att ligga och mysa i det nya tältet med sambon alldeles själva (oh yes!).
4. Med min otur så kommer säkert kroppen att paja långt innan vi har hunnit fram till något som liknar minsta lilla backe och det blir knappast tal om något mys i tält.
5. Tänk att gå upp på Skierfe och betrakta Sareks fjälltoppar och Rapadalen i nationalparken med sambon vid min sida. Åh vad lycklig jag kommer att känna mig då!
6. Jag kommer att stå längst ner och försöka titta upp på Skierfe som jag inte kommer att se eftersom det kommer att ösregna och dessutom kommer jag ändå vara för blöt och jävlig och ha ont så jag kommer aldrig upp till toppen och sambon blir besviken och det kommer bara bli skit av alltihopa.
Hur det än blir så åker vi i övermorgon. gaaah! eller som Homer säger: "shut up brain or I'll stab you with a cutip".
Ugnsmiddag med rotfrukter, köttbullar och fetaost
Slängde ihop en av familjens favoriträtter igår till middag. Otroligt enkelt och väldigt gott.
Potatis
Morötter
Zucchini
Paprika
Gul lök
Vitlök
Feta ost
majskorn
olivolja
svartpeppar, salt, cayennepeppar
matlagningsgrädde
frysta köttbullar.
Gör såhär: Värm ugnen till ca 220 grader.
Skala potatis (om det inte är färskpotatis) och skiva ganska grovt.
Sätt dem i en långpanna med bakplåtspapper i botten. Salta och peppra och stänk lite olivolja över. In med potatisarna i ugnen i ca 10 minuter.
Under tiden skalar du och skär upp morot, zucchini, vitlök (hackas i små bitar), gul lök, paprika och feta ost ganska grovt.. När potatisarna varit i ugnen ca tio minuter slänger i du allt utom matgrädden och köttbullarna. Salta och peppra lite.
Låt stå ca 20 minuter, häll därefter i de frysta köttbullarna och matlagningsgrädden.
Grädda tills morötterna och potatisarna känns klara.
Jag brukar inte sätta cayennepeppar redan i ugnen utan efteråt på min egen mat så barnen slipper den starka pepparn.
(ps. utan köttbullar blir det jättegott vegetariskt).
Vaken
Äntligen. Dygnet är vridet rätt igen.
Vaknade klockan sju av mig själv. Sambon och dottern var redan uppe, men sonen sov till tio i åtta.
Jag älskar att vakna utvilad utan väcklarklockan redan klockan sju! Det känns som att dagen blir längre även om jag har samma mängd vakentid som när jag har annan dygnsrytm. Men det är något speciellt med att själv vakna före sina barn istället för att bli väckt.
Nu ska jag ta sonen till dagis.
Vaknade klockan sju av mig själv. Sambon och dottern var redan uppe, men sonen sov till tio i åtta.
Jag älskar att vakna utvilad utan väcklarklockan redan klockan sju! Det känns som att dagen blir längre även om jag har samma mängd vakentid som när jag har annan dygnsrytm. Men det är något speciellt med att själv vakna före sina barn istället för att bli väckt.
Nu ska jag ta sonen till dagis.
söndag, augusti 21, 2005
Formsvacka
Det känns bättre i benet. Det gör nästan inte ont alls nu. Men jag får nog akta mig för att överanstränga mig.
Vi har varit till M och lånat ryggsäck till sambon, ett trangiakök, och ett överdrag till ryggsäcken.
Vi trodde vi hade ryggsäck till sambon med ack vad vi bedrog oss. Sambon letade genom hela huset och frågade: -"men är du helt säker på att vi har en ryggsäck?"
-"Ja det är klart att jag är!, vi hade ju likadana när vi åkte till stockholm för att båtluffa".
Så han letade och letade och under tiden började jag fundera mer, och tillslut frågade jag lite försiktigt om det inte kunde vara så att den andra ryggsäcken var svägerskans som sambon bara hade lånat. Vi ringde upp henne och mycket riktigt, så var det med den saken. Som tur är så får han låna en av M istället.
Sambon tycker för övrigt att jag börjar få storhetsvansinne med mitt eminenta minne. Jag minns detaljer så otroligt bra för det mesta och brukar kunna ge svar på tal. Han frågar mig när han letar efter saker som han själv har lagt på olika ställen.
Nu fick han bevis på att jag minsann inte alls minns allt.
pfft. tillfällig formsvacka bara.
Vi har varit till M och lånat ryggsäck till sambon, ett trangiakök, och ett överdrag till ryggsäcken.
Vi trodde vi hade ryggsäck till sambon med ack vad vi bedrog oss. Sambon letade genom hela huset och frågade: -"men är du helt säker på att vi har en ryggsäck?"
-"Ja det är klart att jag är!, vi hade ju likadana när vi åkte till stockholm för att båtluffa".
Så han letade och letade och under tiden började jag fundera mer, och tillslut frågade jag lite försiktigt om det inte kunde vara så att den andra ryggsäcken var svägerskans som sambon bara hade lånat. Vi ringde upp henne och mycket riktigt, så var det med den saken. Som tur är så får han låna en av M istället.
Sambon tycker för övrigt att jag börjar få storhetsvansinne med mitt eminenta minne. Jag minns detaljer så otroligt bra för det mesta och brukar kunna ge svar på tal. Han frågar mig när han letar efter saker som han själv har lagt på olika ställen.
Nu fick han bevis på att jag minsann inte alls minns allt.
pfft. tillfällig formsvacka bara.
My man
Min sambo har börjat träna på gym. När trettioårskrisen slog till så inställde han sig på gymmet vägg i vägg med arbetsplatsen och började lyfta vikter tre gånger i veckan.
Och jag säger bara: OH MY GOD vad snygg grabben har blivit!
Jag går här hemma och bara glor på honom hela tiden.
Han är inte sådär biffig. Den där jagbäromkringpåenosynligTV-typen är inte snyggt. Men han har fått rutor på magen och är alldeles underbart vältränad och välproportionerlig.
Men förutom att han är snygg så är han helt otroligt smart, schysst och har humor. Dessutom är han datanörd och har glasögon. Me like.
Han och jag tycker skrämmande lika om det mesta här i livet. Han är min soulmate och jag är lika hysteriskt förälskad nu, om inte mer, som när vi nyss hade träffats och var nyförälskade för snart åtta år sedan.
Jag läser alla dessa singelbloggar och jag inser vilken tur jag har haft. Att jag har hittat rätt så tidigt. Att han bara plötsligt fanns där, hittade mig och inte gav sig innan jag var hans.
Lucky me!
Och jag säger bara: OH MY GOD vad snygg grabben har blivit!
Jag går här hemma och bara glor på honom hela tiden.
Han är inte sådär biffig. Den där jagbäromkringpåenosynligTV-typen är inte snyggt. Men han har fått rutor på magen och är alldeles underbart vältränad och välproportionerlig.
Men förutom att han är snygg så är han helt otroligt smart, schysst och har humor. Dessutom är han datanörd och har glasögon. Me like.
Han och jag tycker skrämmande lika om det mesta här i livet. Han är min soulmate och jag är lika hysteriskt förälskad nu, om inte mer, som när vi nyss hade träffats och var nyförälskade för snart åtta år sedan.
Jag läser alla dessa singelbloggar och jag inser vilken tur jag har haft. Att jag har hittat rätt så tidigt. Att han bara plötsligt fanns där, hittade mig och inte gav sig innan jag var hans.
Lucky me!
Oro
Det är lördag. Jag går på stan med familjen. Någonstans mellan KappAhl och Lindex börjar det göra ont i mitt vänstra ben. Högst uppe på benet mot höften sticker det till lite för varje steg jag tar.
Jag försöker stretcha lite omärkbart. Tänker; det går nog över snart.
Vi har massor att göra och saker att inhandla eftersom fjällturen närmar sig. Det sticker i benet men jag härdar ut. Det går nog över.
Vi shoppar vidare i tre timmar till och jag biter ihop och försöker ignorera smärtan. Det är inte första gången jag får ont någonstans bara sådär.
Vi kommer hem vid middagstid, äter kebab och jag landar framför datorn en stund och läser mail och bloggar. Sonen ropar att han vill ha en godnattkram och jag reser mig för att gå upp för trapporna och smärtan i benet är olidlig! Jag haltar kraftigt fram och det gör fruktansvärt ont.
"Helvete, helvete, helvete, helvete!!!" är det enda som går igenom mitt huvud.
-"Men har du sådär ont i benet!?" frågar sambon och ser på mig med höjda ögonbryn och skräck i blicken (tänk om vi inte kan åka till fjällen, är förmodligen vad som går genom hans huvud).
Jag bestämmer mig för att göra minsta möjliga ansträngning resten av dagen och sätter mig framför TV:n. Går sedan och lägger mig och sover.
Nu på morgonen känns benet lite bättre. Stretchar allt jag kan i sängen innan jag kliver upp. Det sticker fortfarande, men inte alls lika mycket. Känslan är ungefär den samma som när jag först kände av det på stan.
Det är tre dagar kvar tills vi åker till fjällen.
Jag är inte religiös av mig, men Gode Gud, låt benet bli bra, låt mig få känna mig okej, låt mig få åka till fjällen och få denna enda sak och få känna mig friskare.
Snälla, snälla, snälla.
Please, please låt det gå över!
Jag försöker stretcha lite omärkbart. Tänker; det går nog över snart.
Vi har massor att göra och saker att inhandla eftersom fjällturen närmar sig. Det sticker i benet men jag härdar ut. Det går nog över.
Vi shoppar vidare i tre timmar till och jag biter ihop och försöker ignorera smärtan. Det är inte första gången jag får ont någonstans bara sådär.
Vi kommer hem vid middagstid, äter kebab och jag landar framför datorn en stund och läser mail och bloggar. Sonen ropar att han vill ha en godnattkram och jag reser mig för att gå upp för trapporna och smärtan i benet är olidlig! Jag haltar kraftigt fram och det gör fruktansvärt ont.
"Helvete, helvete, helvete, helvete!!!" är det enda som går igenom mitt huvud.
-"Men har du sådär ont i benet!?" frågar sambon och ser på mig med höjda ögonbryn och skräck i blicken (tänk om vi inte kan åka till fjällen, är förmodligen vad som går genom hans huvud).
Jag bestämmer mig för att göra minsta möjliga ansträngning resten av dagen och sätter mig framför TV:n. Går sedan och lägger mig och sover.
Nu på morgonen känns benet lite bättre. Stretchar allt jag kan i sängen innan jag kliver upp. Det sticker fortfarande, men inte alls lika mycket. Känslan är ungefär den samma som när jag först kände av det på stan.
Det är tre dagar kvar tills vi åker till fjällen.
Jag är inte religiös av mig, men Gode Gud, låt benet bli bra, låt mig få känna mig okej, låt mig få åka till fjällen och få denna enda sak och få känna mig friskare.
Snälla, snälla, snälla.
Please, please låt det gå över!
lördag, augusti 20, 2005
Bloggduellen
5 album i min iPod
Coldplay - X&Y
Anna Ternheim - Somebody outside
Röyksopp - Melody AM
Nine Inch Nails - With Teeth
Radiohead- OK computer
5 filmer jag har sett nyligen
War of the worlds
Liftarens guide till galaxen
Masjävlar
Potatishandlaren
Ett småkryps liv
5 trevliga saker som har hänt nyligen
Min rygg har blivit lite bättre.
Jag har köpt ny bil.
E har blivit av med andningskanylen.
Isa har börjat blogga
Jag har fått beviljat arbetspraktik från AF.
5 mp3-filer i min spellista
"What else is there" Karin Dreijer och Röyksopp
"La ritournelle" Sebastien Tellier
"White Shadows" Coldplay
"Lucky" Radiohead
"One word" Kelly Osborne
5 böcker jag har läst nyligen
Henning Mankell Innan frosten (lyssnas just nu)
James Clavelle Shôgun
Madelen Nilsson Ingen titel än (råtext)
Johanne Hildebrandt Blackout
Martina Haag Hemma hos Martina
Coldplay - X&Y
Anna Ternheim - Somebody outside
Röyksopp - Melody AM
Nine Inch Nails - With Teeth
Radiohead- OK computer
5 filmer jag har sett nyligen
War of the worlds
Liftarens guide till galaxen
Masjävlar
Potatishandlaren
Ett småkryps liv
5 trevliga saker som har hänt nyligen
Min rygg har blivit lite bättre.
Jag har köpt ny bil.
E har blivit av med andningskanylen.
Isa har börjat blogga
Jag har fått beviljat arbetspraktik från AF.
5 mp3-filer i min spellista
"What else is there" Karin Dreijer och Röyksopp
"La ritournelle" Sebastien Tellier
"White Shadows" Coldplay
"Lucky" Radiohead
"One word" Kelly Osborne
5 böcker jag har läst nyligen
Henning Mankell Innan frosten (lyssnas just nu)
James Clavelle Shôgun
Madelen Nilsson Ingen titel än (råtext)
Johanne Hildebrandt Blackout
Martina Haag Hemma hos Martina
Stugsista
Har varit i stugan över natten. Blev bjudna på middag där, rökt fläskfilé och pestoslungad färskpotatis.
Vi var nio personer och vi hade otroligt trevligt. Avslutade kvällen med ett rejält bastubad och bada i havet. Vattnet var ca 17 grader och fullmånen lyste upp den svarta natten. Doppade mig tre gånger. En gång för att blöta håret, en gång för att skölja ur schampo och en gång för att skölja ur balsam.
Har sovit riktigt gott inatt och Lilleman vaknade först klockan nio. Sovmorgon! wohooo!
Nu ska vi ut på stan och köpa proviant till fjällturen.
Vi var nio personer och vi hade otroligt trevligt. Avslutade kvällen med ett rejält bastubad och bada i havet. Vattnet var ca 17 grader och fullmånen lyste upp den svarta natten. Doppade mig tre gånger. En gång för att blöta håret, en gång för att skölja ur schampo och en gång för att skölja ur balsam.
Har sovit riktigt gott inatt och Lilleman vaknade först klockan nio. Sovmorgon! wohooo!
Nu ska vi ut på stan och köpa proviant till fjällturen.
fredag, augusti 19, 2005
Man är sådär mittemellan
Pratade just med min dotter som är 11 år.
Jag frågade henne om hon ansåg att hon var ett barn eller mera tonåring.
D: " tjaa...jag är nog mittemellan tror jag"
J: " Vad är det för skillnad på tonåring och barn då?"
D: " hmm.. ja, en tonåring försöker ju vara mera cool och spela tuff och sådär. Och så smyckar de ju ut sig mer och har smycken och grejer hela tiden på sig. Sånt är viktigt för tonåringar. Smink, det kommer nog kanske när man är lite äldre tonåring. Tonåringar försöker ju mest vara coola."
J: " Och hur är barn då?"
D: " Ja barn, de leker ju mest hela tiden. Leker mer än vad jag gör. Så jag känner mig nog mittemellan."
Och jag minns precis hur det var. Att vara 11 år, och försöka jonglera barbie med att prata om killar. Det var inte lätt att vara mittemellan.
Jag frågade henne om hon ansåg att hon var ett barn eller mera tonåring.
D: " tjaa...jag är nog mittemellan tror jag"
J: " Vad är det för skillnad på tonåring och barn då?"
D: " hmm.. ja, en tonåring försöker ju vara mera cool och spela tuff och sådär. Och så smyckar de ju ut sig mer och har smycken och grejer hela tiden på sig. Sånt är viktigt för tonåringar. Smink, det kommer nog kanske när man är lite äldre tonåring. Tonåringar försöker ju mest vara coola."
J: " Och hur är barn då?"
D: " Ja barn, de leker ju mest hela tiden. Leker mer än vad jag gör. Så jag känner mig nog mittemellan."
Och jag minns precis hur det var. Att vara 11 år, och försöka jonglera barbie med att prata om killar. Det var inte lätt att vara mittemellan.
Mer städning
Jag har Ajax utblandat i vatten i en blomspruta i köket jämt. Så det är lätt att bara spraya och torka av köksbord och bänkar med trasa.
Kökstrasan då, den består av två trasor i microfiber som vi byter mellan och tvättar i maskin.
Det funkar hur bra som helst. Det är både miljövänligt, ekonomiskt och hygieniskt.
Jag är också övertygad om att överdrivet städande tillslut leder till mer allergier och sjukare barn. Ett visst mått av både bra och dåliga bakterier i en lagom ström behöver vi alla få i oss för att vi ska tåla lite och inte bli sjuka jämt. Det tror jag iallafall. Jag är visserligen ingen expert på området men för våran familj funkar det jättebra.
Kökstrasan då, den består av två trasor i microfiber som vi byter mellan och tvättar i maskin.
Det funkar hur bra som helst. Det är både miljövänligt, ekonomiskt och hygieniskt.
Jag är också övertygad om att överdrivet städande tillslut leder till mer allergier och sjukare barn. Ett visst mått av både bra och dåliga bakterier i en lagom ström behöver vi alla få i oss för att vi ska tåla lite och inte bli sjuka jämt. Det tror jag iallafall. Jag är visserligen ingen expert på området men för våran familj funkar det jättebra.
Städning
Jag lägger mig också i städdebatten som Linda Skugge bloggar om.
Jag läser om Lindas städmani och känner mig faktiskt lättad att jag inte är lika besatt av att städa. Då hade jag nog blivit ännu mer deprimerad än jag redan varit med tanke på hur ont jag har haft de senaste åren.
Okej, jag skulle nog förmodligen behöva städa lite oftare. Det är inte så att jag inte vill ha det städat omkring mig. Men om det gör så ont i ryggen att man börjar gråta varje gång man ska dammsuga eller städa toaletten så är det lätt att prioritera bort sånt mot att få känna sig som en hel människa.
Jag dammsuger kanske en till två gånger i veckan, men då är det bara köket, hallen och vardagsrummet som får den behandlingen. Skurar gör jag extremt sällan. Sovrummet har jag nog inte dammsugit på ett par månader (att komma åt under sängen är inte det lättaste), så där frodas nog dammråttorna.
Toaletten och badrummet försöker jag hålla efter alleftersom. Beroende på hur skitigt det är och hur ryggen känns. Är det smutsigt så städar jag trots att jag får ont, men där är det en hårfin gräns. Hur smutsigt är så smutsigt att det är värt att få mer ont i flera dagar?
Annars tycker jag att jag för en aldrig sinande kamp mot att röja undan prylar. Kläder, leksaker, post, returpapper, skräp.
Det känns så hopplöst när man kämpat trots smärta med att plocka upp saker från golvet och röja undan och göra fint, när sedan barnen stökar till allt vad de kan så fort de kommer in genom dörren.
Som tur är så är min sambo världens bästa. Han städar bättre och mer än jag. Han hatar när det är stökigt och skitigt. Jag är nog mer tolerant när det gäller sådant än han. Han har fått ta den största delen av all städning och tvättning själv när jag har varit dålig i ryggen. I flera års tid har han periodvis gjort nästan allt här hemma, samtidigt som han har jobbat heltid och både lämnat och hämtat på dagis. Då känner man sig rätt så värdelös som mamma, när man inte kan hjälpa till. Han har varit och är en klippa när det gäller alla vardagsgöromål.
Tvättar gör vi varje dag. Handdukar i toaletten försöker jag byta så fort jag kommer ihåg. Det blir kanske ett par gånger i veckan. Mattor har jag nästan inga och att bära ut mattor och skaka av dem, det skulle vara döden för min rygg så det går fetbort. Det klarar jag bara inte av.
Tvätta fönster har jag inte gjort en enda gång de senaste fyra åren.
Jag är lycklig över att jag lyckas plocka ur diskmaskinen de flesta dagar och orkar ta ett snabbt varv med dammsugaren lite då och då samt att jag orkar plocka undan lite saker som ligger i vägen. Då är jag nöjd. Jag lägger hellre min energi på att orka lämna och hämta på dagis. Det gjorde jag första gången själv i våras på jag vet inte hur länge. Det gör mig stolt. Då är jag nöjd.
Städning är definitivt inte samma prio.
Och vi har väldigt sällan magsjuka. Trots att Lilleman är dagisbarn så har han magsjuka max ett par gånger om året. Och ja, de har helt vanliga handdukar där, alla barn har varsin.
Jag läser om Lindas städmani och känner mig faktiskt lättad att jag inte är lika besatt av att städa. Då hade jag nog blivit ännu mer deprimerad än jag redan varit med tanke på hur ont jag har haft de senaste åren.
Okej, jag skulle nog förmodligen behöva städa lite oftare. Det är inte så att jag inte vill ha det städat omkring mig. Men om det gör så ont i ryggen att man börjar gråta varje gång man ska dammsuga eller städa toaletten så är det lätt att prioritera bort sånt mot att få känna sig som en hel människa.
Jag dammsuger kanske en till två gånger i veckan, men då är det bara köket, hallen och vardagsrummet som får den behandlingen. Skurar gör jag extremt sällan. Sovrummet har jag nog inte dammsugit på ett par månader (att komma åt under sängen är inte det lättaste), så där frodas nog dammråttorna.
Toaletten och badrummet försöker jag hålla efter alleftersom. Beroende på hur skitigt det är och hur ryggen känns. Är det smutsigt så städar jag trots att jag får ont, men där är det en hårfin gräns. Hur smutsigt är så smutsigt att det är värt att få mer ont i flera dagar?
Annars tycker jag att jag för en aldrig sinande kamp mot att röja undan prylar. Kläder, leksaker, post, returpapper, skräp.
Det känns så hopplöst när man kämpat trots smärta med att plocka upp saker från golvet och röja undan och göra fint, när sedan barnen stökar till allt vad de kan så fort de kommer in genom dörren.
Som tur är så är min sambo världens bästa. Han städar bättre och mer än jag. Han hatar när det är stökigt och skitigt. Jag är nog mer tolerant när det gäller sådant än han. Han har fått ta den största delen av all städning och tvättning själv när jag har varit dålig i ryggen. I flera års tid har han periodvis gjort nästan allt här hemma, samtidigt som han har jobbat heltid och både lämnat och hämtat på dagis. Då känner man sig rätt så värdelös som mamma, när man inte kan hjälpa till. Han har varit och är en klippa när det gäller alla vardagsgöromål.
Tvättar gör vi varje dag. Handdukar i toaletten försöker jag byta så fort jag kommer ihåg. Det blir kanske ett par gånger i veckan. Mattor har jag nästan inga och att bära ut mattor och skaka av dem, det skulle vara döden för min rygg så det går fetbort. Det klarar jag bara inte av.
Tvätta fönster har jag inte gjort en enda gång de senaste fyra åren.
Jag är lycklig över att jag lyckas plocka ur diskmaskinen de flesta dagar och orkar ta ett snabbt varv med dammsugaren lite då och då samt att jag orkar plocka undan lite saker som ligger i vägen. Då är jag nöjd. Jag lägger hellre min energi på att orka lämna och hämta på dagis. Det gjorde jag första gången själv i våras på jag vet inte hur länge. Det gör mig stolt. Då är jag nöjd.
Städning är definitivt inte samma prio.
Och vi har väldigt sällan magsjuka. Trots att Lilleman är dagisbarn så har han magsjuka max ett par gånger om året. Och ja, de har helt vanliga handdukar där, alla barn har varsin.
Nyvaken
Vaknade precis. Har drömt hela natten om att åka till fjällen.
I drömmen var jag på klassträff i Pajala och det enda jag pratade om var fjällturen jag skulle göra och kläderna jag beställt från ITAB för ändamålet. Det var helt logiskt i drömmen. Alla satt och var jätteintresserade och vi diskuterade storlekar på trekkingbyxor och annan utrustning.
Dessutom var både Laila Freivalds och Agneta Sjödin med. Agnetas dotter Maja blev bästis med min dotter och Maja var jättelik Niklas Strömstedt med likadana tänder. Vad Laila gjorde minns jag inte.
Jag tror jag har läst för mycket Hänt Extra.
Nu ska jag gå till Dagis med Lilleman.
I drömmen var jag på klassträff i Pajala och det enda jag pratade om var fjällturen jag skulle göra och kläderna jag beställt från ITAB för ändamålet. Det var helt logiskt i drömmen. Alla satt och var jätteintresserade och vi diskuterade storlekar på trekkingbyxor och annan utrustning.
Dessutom var både Laila Freivalds och Agneta Sjödin med. Agnetas dotter Maja blev bästis med min dotter och Maja var jättelik Niklas Strömstedt med likadana tänder. Vad Laila gjorde minns jag inte.
Jag tror jag har läst för mycket Hänt Extra.
Nu ska jag gå till Dagis med Lilleman.
torsdag, augusti 18, 2005
Insikt
Jag har suttit hela kvällen igen med bilder på döda.
Nya bilder slår mig med ny kraft. Reportagebilder där de döda ligger i långa rader.
Långa rader av döda barn.
Det gör ont i magen.
Jag trodde jag hade vant mig.
Jag hade visst fel.
Nya bilder slår mig med ny kraft. Reportagebilder där de döda ligger i långa rader.
Långa rader av döda barn.
Det gör ont i magen.
Jag trodde jag hade vant mig.
Jag hade visst fel.
This time, John
This time, John, you'll make it
You're back in real time
A second chance so take it
Your film is on rewind
One of us will hit you
the others hold you down
We'll mark you, mud and soil you
We'll throw you in to drown
We'll beat you up as badly
We'll through you out as far
You're struggling just as madly
You're breathing just as hard
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
(Stina Nordenstam, "Dynamite")
You're back in real time
A second chance so take it
Your film is on rewind
One of us will hit you
the others hold you down
We'll mark you, mud and soil you
We'll throw you in to drown
We'll beat you up as badly
We'll through you out as far
You're struggling just as madly
You're breathing just as hard
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
(Stina Nordenstam, "Dynamite")
John Hron
Lyssnar på Stina Nordenstams låt "This time, John" från skivan "Dynamite".
Det har gått tio år och två dagar sedan 14 årige John Hron mördades av Nazister. John misshandlades till medvetslöshet av fyra personer och slängdes två gånger i sjön. Andra gången var han så svårt skadad och medvetslös att han drunknade.
Tänd ett ljus för John på hans minnessida och läs om vad som hände honom.
Det har gått tio år och två dagar sedan 14 årige John Hron mördades av Nazister. John misshandlades till medvetslöshet av fyra personer och slängdes två gånger i sjön. Andra gången var han så svårt skadad och medvetslös att han drunknade.
Tänd ett ljus för John på hans minnessida och läs om vad som hände honom.
onsdag, augusti 17, 2005
Kärringar i trafiken
Jag blir helt vansinnig på folk i trafiken som ligger i filen brevid och totalvägrar att låta mig byta fil.
Idag hände det igen. Jag låg snällt i vänsterfilen efter trafikljuset men var tvungen att byta till högerfilen före rondellen för att få köra rakt fram. Till höger snett bakom mig kör en medellålders kvinna i en volvo v40. Vi kör båda 50 km i timmen precis som man ska. Men eftersom jag måste byta fil och hon ligger snett bakom så blinkar jag höger och gasar upp till 70 för att köra in framför henne.
Vad tror ni hon gör. Gasar JÄRNET för att inte släppa in mig såklart. Jag lovar att hon blev tvungen att köra närmare 80-90 på denna 50 väg bara för att inte jag skulle kunna svänga in framför henne.
Helt sjukt. Vissa borde inte få ha körkort.
Idag hände det igen. Jag låg snällt i vänsterfilen efter trafikljuset men var tvungen att byta till högerfilen före rondellen för att få köra rakt fram. Till höger snett bakom mig kör en medellålders kvinna i en volvo v40. Vi kör båda 50 km i timmen precis som man ska. Men eftersom jag måste byta fil och hon ligger snett bakom så blinkar jag höger och gasar upp till 70 för att köra in framför henne.
Vad tror ni hon gör. Gasar JÄRNET för att inte släppa in mig såklart. Jag lovar att hon blev tvungen att köra närmare 80-90 på denna 50 väg bara för att inte jag skulle kunna svänga in framför henne.
Helt sjukt. Vissa borde inte få ha körkort.
Fem favoritfilmer
Vilka filmer man gillar säger ganska mycket om vem man är som person. Det är svårt säga vilka som är de bästa man har sett, men nämn fem av dina favoritfilmer genom tiderna just nu. Jag utmanar alla att göra det. :-)
Mina fem:
The Shining
Fargo
Fight club
American beauty
Matrix
Mina fem:
The Shining
Fargo
Fight club
American beauty
Matrix
En till tårta...
Översta våningen på en tårta jag gjort. Texten på den lyder "To have and to hold from this day forward". Det röda ovanpå är blad från röda rosor.
mer om ballerinaskor
Jag har suttit och funderat varför jag tycker att det är så fult, med tanke på att det är så många som verkligen gillar dem.
Jag tror att det är något med att de är så platta och nätta. De har liksom inget spunk i sig. De känns som att de måste sitta på en liten älvliknande varelse för att det ska funka.
Vuxna kvinnor som jag 70kg+ ser bara ännu större ut i ballerinaskor. Det funkar bara inte.
Tycker jag.
Själv knallar jag omkring i ecco skor. Foträta dojor. Ingen sexbomb här inte. Men jävligt bekvämt däremot.
Jag tror att det är något med att de är så platta och nätta. De har liksom inget spunk i sig. De känns som att de måste sitta på en liten älvliknande varelse för att det ska funka.
Vuxna kvinnor som jag 70kg+ ser bara ännu större ut i ballerinaskor. Det funkar bara inte.
Tycker jag.
Själv knallar jag omkring i ecco skor. Foträta dojor. Ingen sexbomb här inte. Men jävligt bekvämt däremot.
Ballerinaskor
Vuxna kvinnor med ballerinaskor. När kommer insikten till alla dessa stackars människor som går omkring därute och tror att det ser bra ut. På unga tjejer kan jag överse med modet. De vet ju inte bättre ännu de stackarna.
Men vuxna kvinnor, de kommer att se på bilder av sig själv i ballerina skor om några år och bara dö av skam.
För att det är så fult fult FULT!
Men vuxna kvinnor, de kommer att se på bilder av sig själv i ballerina skor om några år och bara dö av skam.
För att det är så fult fult FULT!
Schlagervibrato? Ge mig motgift någon, fort!
På sjukgymnastiken där jag tränar dånar alltid radio rix i högtalarna på gymmet. Det gör mig helt skogstokig ibland.
Jag har alltid med mig min egen mp3 spelare när jag tränar och jag blir helt vansinnig när jag hör Shirely Clamps stämma vibrera igenom den spännande boken jag lyssnar på.
Shirley Clamp förresten. Jag har kommit på vad det är jag inte gillar med hennes sång. Hon har visserligen en sjuhelvetes pipa, men förutom att musiken sucks så är det det där oändliga vibrerande wailandet jag inte klarar av. "Att ääää(lägg in ett massivt vibrato i rösten här)lska dii(och en gång till)iiig.. den du äää(och igen)ääär.....". Jag står inte ut. Måste människan medvetet få rösten att vibrera varje gång hon sjunger en lång vokal bara för att hon kan?
Carola lider av samma problem. Plus att hon visksjunger ena stunden sådär "gulligt" (urk) för att i nästa ta i med vibrato för kung och fosterland, bara för att hon kan.
Nej fy fan. och måste jag lyssna på Helena Paparizou en gång till så kräks jag.
Min favoritsångerska för tillfället är KT Tunstall vars fantastiska röst på den underbara låten "Refugee" av Oi Va Voi är helt magisk. Då reser sig håren på mina armar. Av lycka. Gå in på deras hemsida och få ett smakprov på första sidan.
Jag har alltid med mig min egen mp3 spelare när jag tränar och jag blir helt vansinnig när jag hör Shirely Clamps stämma vibrera igenom den spännande boken jag lyssnar på.
Shirley Clamp förresten. Jag har kommit på vad det är jag inte gillar med hennes sång. Hon har visserligen en sjuhelvetes pipa, men förutom att musiken sucks så är det det där oändliga vibrerande wailandet jag inte klarar av. "Att ääää(lägg in ett massivt vibrato i rösten här)lska dii(och en gång till)iiig.. den du äää(och igen)ääär.....". Jag står inte ut. Måste människan medvetet få rösten att vibrera varje gång hon sjunger en lång vokal bara för att hon kan?
Carola lider av samma problem. Plus att hon visksjunger ena stunden sådär "gulligt" (urk) för att i nästa ta i med vibrato för kung och fosterland, bara för att hon kan.
Nej fy fan. och måste jag lyssna på Helena Paparizou en gång till så kräks jag.
Min favoritsångerska för tillfället är KT Tunstall vars fantastiska röst på den underbara låten "Refugee" av Oi Va Voi är helt magisk. Då reser sig håren på mina armar. Av lycka. Gå in på deras hemsida och få ett smakprov på första sidan.
Börja viktmobba din älskling!
På aftonbladets Viktklubb försöker de värva medlemmar genom att man ska skicka en utmaning till någon man gillar. Vilket fantaaastiskt exempel de har:
Hej Älskling! Om du går ner ___ kg så lovar jag dig att sluta sucka när du äter.
Om min "älskling" skickade det till mig så skulle jag skicka honom ut genom dörren. Då kan han sucka någon annanstans över någon annans matvanor. Sådan viktmobbing vill inte jag vara med om iallafall.
Hej Älskling! Om du går ner ___ kg så lovar jag dig att sluta sucka när du äter.
Om min "älskling" skickade det till mig så skulle jag skicka honom ut genom dörren. Då kan han sucka någon annanstans över någon annans matvanor. Sådan viktmobbing vill inte jag vara med om iallafall.
Döden döden
Jag tror inte att jag är rädd för att dö.
Jag är rädd för att det ska hända något med min familj, men jag är inte rädd för själva döden.
Isa skriver om flygkrascher i sin blogg. Men jag har svårt att relatera till rädslan för att flyga. Jag resonerar att jag hellre dör i en flygkrasch än blir förlamad i en trafikolycka. Jag är med andra ord mindre rädd för att flyga än för att åka bil. Jag oroar mig bara över bilfärder och annat när människor jag bryr mig om ska åka utan mig. När det gäller mig själv så är jag inte rädd. Händer det så händer det. Karma. Det finns ingenting jag kan göra åt det annat än att leva mitt liv så gott jag kan och försöka vara lycklig den tid jag har.
Jag är rädd för att det ska hända något med min familj, men jag är inte rädd för själva döden.
Isa skriver om flygkrascher i sin blogg. Men jag har svårt att relatera till rädslan för att flyga. Jag resonerar att jag hellre dör i en flygkrasch än blir förlamad i en trafikolycka. Jag är med andra ord mindre rädd för att flyga än för att åka bil. Jag oroar mig bara över bilfärder och annat när människor jag bryr mig om ska åka utan mig. När det gäller mig själv så är jag inte rädd. Händer det så händer det. Karma. Det finns ingenting jag kan göra åt det annat än att leva mitt liv så gott jag kan och försöka vara lycklig den tid jag har.
tisdag, augusti 16, 2005
Köandets eviga dilemma
Jag skulle snabbhandla på Kvantum idag. Där brukar det vanligtvis inte vara så mycket köer, men idag så ringlade de sig långa vid alla kassor.
Den stora frågan är alltid; hur väljer man den snabbaste kassan.
Jag är av typen som väljer kön jag tror går fortast, och så efter att ha stått i den ett tag så brukar jag se att någon annan kö går fortare, vilket alltid ger samma dilemma: Ska jag byta kö eller stå kvar?
Jag faller oftast för frestelsen, och smyger tveksamt över till en annan kö efter att ha stått och väntat länge i den första.
Sen händer alltid samma sak; den kön jag lämnade min plats i går fortare. Det slår aldrig fel! Idag tror jag att även de tre som stod efter mig i den första kön hade betalat innan jag fick betala i den nya kön.
Morr.
Tur att jag var underhållen. Lyssnar på Henning Mankells "Innan frosten" på mp3 spelaren. Det är verkligen ett otroligt bra sätt att få saker gjorda. Idag har jag städat köket, rensat i trädgården, varit på gymmet och rastat stavarna två gånger bara för att jag hade boken att lyssna på. Fortsätter det såhär så blir jag smal av bara farten. wohooo.
Den stora frågan är alltid; hur väljer man den snabbaste kassan.
Jag är av typen som väljer kön jag tror går fortast, och så efter att ha stått i den ett tag så brukar jag se att någon annan kö går fortare, vilket alltid ger samma dilemma: Ska jag byta kö eller stå kvar?
Jag faller oftast för frestelsen, och smyger tveksamt över till en annan kö efter att ha stått och väntat länge i den första.
Sen händer alltid samma sak; den kön jag lämnade min plats i går fortare. Det slår aldrig fel! Idag tror jag att även de tre som stod efter mig i den första kön hade betalat innan jag fick betala i den nya kön.
Morr.
Tur att jag var underhållen. Lyssnar på Henning Mankells "Innan frosten" på mp3 spelaren. Det är verkligen ett otroligt bra sätt att få saker gjorda. Idag har jag städat köket, rensat i trädgården, varit på gymmet och rastat stavarna två gånger bara för att jag hade boken att lyssna på. Fortsätter det såhär så blir jag smal av bara farten. wohooo.
Forsen
Här på den svarta stenen i mitten närmast vattnet drattade killen på rumpan. Kanske inte världens lämpligaste ställe att ramla på. Tur att det gick bra.
Roll on
Har suttit och redigerat bilder och lyssnat på Roll on via webradio. Det programmet är verkligen hur kul som helst. Jag älskar sketcherna med Viveka och Kristina. Nu körde de ett par sketcher om en kvällstidnings nyhetsredaktion. Helt otroligt kul.
Lyssna på Roll on. Sveriges roligaste radioprogram.
Lyssna på Roll on. Sveriges roligaste radioprogram.
Kaloririk
Ahlgrens bildäck. Så jäkla gott godis! Helt klart mina favoriter just nu. Jag skulle kunna äta hur många som helst om jag inte hejdade mig själv.
För övrigt kan nämnas att jag faktiskt är skitduktig med maten nu. Käkar nyttigt som tusan (okej, om man bortser från kanellängden (ehum ehum) igår vid storforsen och dumleglassen (host host) innan vi åkte hem igen). Men som jag nämnt tidigare. Glassen kallar på mig. Jag kan bara inte låta bli!!!
Men då har jag dessa jävla valkar också. Fan vad jag hatar den här degmagen. Och så fäller omgivningen ständigt kommentarer som "men du har ju fött baaaarn". Jaha, och? Ska man automatiskt nöja sig med att vara fulare då?
För övrigt kan nämnas att jag faktiskt är skitduktig med maten nu. Käkar nyttigt som tusan (okej, om man bortser från kanellängden (ehum ehum) igår vid storforsen och dumleglassen (host host) innan vi åkte hem igen). Men som jag nämnt tidigare. Glassen kallar på mig. Jag kan bara inte låta bli!!!
Men då har jag dessa jävla valkar också. Fan vad jag hatar den här degmagen. Och så fäller omgivningen ständigt kommentarer som "men du har ju fött baaaarn". Jaha, och? Ska man automatiskt nöja sig med att vara fulare då?
måndag, augusti 15, 2005
Dyra nöjen
Fjällturen närmar sig. Jag har skickat in en beställning till ITAB idag på nödvändiga kläder som vi ska ha i fjällen. Inget extravagant, utan bara vanliga brallor, en fleeceväst på rea, lite sockar och regnställ. Ändå gick kalaset på nästan tretusen spänn. Fan vad dyrt! och ändå var det betydligt billigare att beställa därifrån än att köpa på stan. Som om inte det var nog så måste vi dessutom köpa ett tält och varsitt liggunderlag innan vi kan ta av oss spenderbyxorna. *suck*. Jag trodde det skulle vara ganska billigt att åka till fjällen, men ack vad jag bedrog mig.
Att se sambons ögon lysa som ett barns på julafton när han pratar om resan gör det ändå värt alla pengarna. Han har tjatat om att vi borde fjällvandra i åratal och nu när det äntligen är dags är han så enormt lycklig. Det är underbart. I'm so in love!
Att se sambons ögon lysa som ett barns på julafton när han pratar om resan gör det ändå värt alla pengarna. Han har tjatat om att vi borde fjällvandra i åratal och nu när det äntligen är dags är han så enormt lycklig. Det är underbart. I'm so in love!
Kramp
Jag har bloggkramp.
Kommer på grejer att skriva och så när jag väl sätter mig vid datorn så bara låser det sig. Huvudet blir helt tomt och jag kan bara tänka på vilka fantastiskt roliga och fyndiga inlägg alla andra lyckas göra. Mitt liv är så trist.
Just nu ligger treåringen på golvet tre meter ifrån mig och skriker "hallooooooooo, svara då!!", eftersom jag inte orkar säga samma sak en gång till, nämligen att han kan ta av sig sina blöta byxor själv. Det tycker inte han, så han ligger där och skriker ut sin frustration över att jag inte hjälper honom. Snart skickar jag upp honom på hans rum om han inte slutar hojta.
Kommer på grejer att skriva och så när jag väl sätter mig vid datorn så bara låser det sig. Huvudet blir helt tomt och jag kan bara tänka på vilka fantastiskt roliga och fyndiga inlägg alla andra lyckas göra. Mitt liv är så trist.
Just nu ligger treåringen på golvet tre meter ifrån mig och skriker "hallooooooooo, svara då!!", eftersom jag inte orkar säga samma sak en gång till, nämligen att han kan ta av sig sina blöta byxor själv. Det tycker inte han, så han ligger där och skriker ut sin frustration över att jag inte hjälper honom. Snart skickar jag upp honom på hans rum om han inte slutar hojta.
"Jag ska inte alls!" eller "Jag ska visst!"
Så låter det jämt här hemma när treåringen är i farten.
Igår försökte sambon sitta i fred på toa en stund samtidigt som jag försökte få i mig en tallrik fil. Under tiden passar sonen på att ta fram blomsprutan och spreja vatten över hela väggen (vid eluttaget), på golvet, och alla andra saker som finns i närheten (laptopen klarade sig med blotta förskräckelsen eftersom den var i sin väska).
Händelsen upptäcktes eftersom det var ovanligt lungt och tyst och sambon ropade till mig; "Vad gör Lilleman? Kan du kolla?". Jag lämnade filtallriken med en suck bara för att hitta sonen i en pöl av vatten fullt upptagen med att testa blomsprutan på allt han kunde tänka sig.
-"Sådär får man inte göra!, det där får du torka upp på en gång!" sa jag med eftertryck.
-"Det ska jag inte alls det!" får jag till svar.
-"Det ska du visst det, mamma kan inte torka, jag har ont i ryggen. Du får torka eftersom det är du som har grisat ner"
-"Nähä, det ska jag visst inte göra", säger sonen och går nonchalant därifrån.
Därefter följer en diskussion som varar ganska länge innan sonen tillslut med trumpen min torkar upp efter sig.
Samma sak fast tvärtom händer också väldigt ofta. Säger jag "Du får inte göra sådär". Så svarar han bara -"Det får jag visst!, jag bestämmer!".
Att få en treåring att förstå att det inte alls är hans vilja som gäller i alla lägen är inte bara svårt. Det kräver både talang och tålamod.
Någon som har lite tålamod till salu?
Igår försökte sambon sitta i fred på toa en stund samtidigt som jag försökte få i mig en tallrik fil. Under tiden passar sonen på att ta fram blomsprutan och spreja vatten över hela väggen (vid eluttaget), på golvet, och alla andra saker som finns i närheten (laptopen klarade sig med blotta förskräckelsen eftersom den var i sin väska).
Händelsen upptäcktes eftersom det var ovanligt lungt och tyst och sambon ropade till mig; "Vad gör Lilleman? Kan du kolla?". Jag lämnade filtallriken med en suck bara för att hitta sonen i en pöl av vatten fullt upptagen med att testa blomsprutan på allt han kunde tänka sig.
-"Sådär får man inte göra!, det där får du torka upp på en gång!" sa jag med eftertryck.
-"Det ska jag inte alls det!" får jag till svar.
-"Det ska du visst det, mamma kan inte torka, jag har ont i ryggen. Du får torka eftersom det är du som har grisat ner"
-"Nähä, det ska jag visst inte göra", säger sonen och går nonchalant därifrån.
Därefter följer en diskussion som varar ganska länge innan sonen tillslut med trumpen min torkar upp efter sig.
Samma sak fast tvärtom händer också väldigt ofta. Säger jag "Du får inte göra sådär". Så svarar han bara -"Det får jag visst!, jag bestämmer!".
Att få en treåring att förstå att det inte alls är hans vilja som gäller i alla lägen är inte bara svårt. Det kräver både talang och tålamod.
Någon som har lite tålamod till salu?
Vattenmassor
Ute öser regnet ner.
Jag kom precis hem från sjukgymnastiken. Jag har fått behandling och pratat igenom med min sjukgymnast hur vi ska jobba framöver. Det känns att det går framåt, och det är så obeskrivligt skönt!
Igår åkte vi till Storforsen på en liten dagsutflykt jag, sambon och Lilleman.
Vi höll hårt i sonens hand och vaktade honom noga. Samtidigt som vi stod och tittade på forsen på det enda stället utan räcke så kom två turister dit och skulle fota varandra. Killen gick ner för att stå nära på stenarna brevid medan tjejen fotade. "Det där kan aldrig vara bra" tänkte både jag och sambon som sett de stora skyltarna med "Varning; stenarna kan vara hala". Mycket riktigt, den manliga turisten som så "modigt" stod nära forsen tappar balansen, halkar till och drattar på ändan. Helt sjukt farligt!! Det var sååå nära att han ramlade i forsen en halvmeter åt sidan där vattnet rasade förbi med 1000 kubikmeter per sekund. Ramlar man i den forsen är chansen att överleva extremt liten skulle jag tro.
Jag har ingenting emot turiser, men mina fördomar om att de behöver stora räcken överallt för att fatta var det är farligt befästes. Det var väldigt nära att det blev en tysk turist mindre i detta land.
Jag kom precis hem från sjukgymnastiken. Jag har fått behandling och pratat igenom med min sjukgymnast hur vi ska jobba framöver. Det känns att det går framåt, och det är så obeskrivligt skönt!
Igår åkte vi till Storforsen på en liten dagsutflykt jag, sambon och Lilleman.
Vi höll hårt i sonens hand och vaktade honom noga. Samtidigt som vi stod och tittade på forsen på det enda stället utan räcke så kom två turister dit och skulle fota varandra. Killen gick ner för att stå nära på stenarna brevid medan tjejen fotade. "Det där kan aldrig vara bra" tänkte både jag och sambon som sett de stora skyltarna med "Varning; stenarna kan vara hala". Mycket riktigt, den manliga turisten som så "modigt" stod nära forsen tappar balansen, halkar till och drattar på ändan. Helt sjukt farligt!! Det var sååå nära att han ramlade i forsen en halvmeter åt sidan där vattnet rasade förbi med 1000 kubikmeter per sekund. Ramlar man i den forsen är chansen att överleva extremt liten skulle jag tro.
Jag har ingenting emot turiser, men mina fördomar om att de behöver stora räcken överallt för att fatta var det är farligt befästes. Det var väldigt nära att det blev en tysk turist mindre i detta land.
söndag, augusti 14, 2005
Toppdekoration
En toppdekoration i marsipan till en bröllopstårta. De ville ha en lite annorlunda toppdekoration som skulle reflektera vilka de är. Han gillar att dyka och hon är född i jungfruns tecken så det blev en dykare och en (sjö)jungfru.
Tårtbaknings cravings
Åh, det var alldeles för länge sedan jag fick baka en rejäl tårta nu igen.
Om jag ser program på TV där de gör tårtor så börjar det genast suga i magtrakten på mig. Inte för att det ser gott ut, utan för att det är så jäääävla kul att göra tårtor! Bröllopstårtor är roligast även om de är ångestframkallande. Det får ju bara inte hända något i processen eftersom det inte finns marginaler för att göra nytt. Men framförallt är det så vansinnigt givande att se det färdiga resultatet. Det är inte utan att man känner sig som om man vore 7 år gammal och vill hojta till hela världen; "Kolla! den här har jag gjort, alldeles själv!".
Kan inte någon gifta sig snart så jag får göra en tårta igen.
Om jag ser program på TV där de gör tårtor så börjar det genast suga i magtrakten på mig. Inte för att det ser gott ut, utan för att det är så jäääävla kul att göra tårtor! Bröllopstårtor är roligast även om de är ångestframkallande. Det får ju bara inte hända något i processen eftersom det inte finns marginaler för att göra nytt. Men framförallt är det så vansinnigt givande att se det färdiga resultatet. Det är inte utan att man känner sig som om man vore 7 år gammal och vill hojta till hela världen; "Kolla! den här har jag gjort, alldeles själv!".
Kan inte någon gifta sig snart så jag får göra en tårta igen.
lördag, augusti 13, 2005
Fullt hus
Vi har hälsat på hos M&T idag och lånat deras grovtvättstuga för att tvätta våra sovsäckar.
Gud så skönt det är att träffa andra småbarnsföräldrar som har precis lika trotsiga treåringar hemma. Helt underbart att höra att mitt barn inte är den enda som ställer till med ett sjuhelvetes liv om det inte går som herrn vill.
M&T har förutom J som rä 3.5 även A som är snart 2 samt lille E som är 2 månader gammal nu. Jag tror jag såg små svettpärlor bryta fram i pannan på stackars M när hon berättade att på måndag börjar T jobba igen så då blir hon helt ensam med tre småkillar att ta hand om hela dagarna. Tur att hon är en sådan supermorsa.
Passade på att gulla med E när jag var där. Bebisar är så otroligt underbara. Jag vill ha en till! Sonen har beställt en lillasyster för länge sedan och berättat för alla på dagis att han ska få en. Fröknarna går kanhända och spanar på min mage och undrar om jag inte är gravid. Men tyvärr; jag är bara fet.
Gud så skönt det är att träffa andra småbarnsföräldrar som har precis lika trotsiga treåringar hemma. Helt underbart att höra att mitt barn inte är den enda som ställer till med ett sjuhelvetes liv om det inte går som herrn vill.
M&T har förutom J som rä 3.5 även A som är snart 2 samt lille E som är 2 månader gammal nu. Jag tror jag såg små svettpärlor bryta fram i pannan på stackars M när hon berättade att på måndag börjar T jobba igen så då blir hon helt ensam med tre småkillar att ta hand om hela dagarna. Tur att hon är en sådan supermorsa.
Passade på att gulla med E när jag var där. Bebisar är så otroligt underbara. Jag vill ha en till! Sonen har beställt en lillasyster för länge sedan och berättat för alla på dagis att han ska få en. Fröknarna går kanhända och spanar på min mage och undrar om jag inte är gravid. Men tyvärr; jag är bara fet.
fredag, augusti 12, 2005
Planerar
Pannkakssmet i fjällen, vilken toppenidé! Thank you Spirre. Fast jag kom på att om man ska göra pannkakor och inte vill ta med färdig tung smet så kan man ju köpa pannkakspulver som man blandar i vatten. Typ, måtta upp lagom med pulver i en petflaska, göra markering för hur mycket vatten man ska tillsätta och sen skaka. Fan vad jag är smart!
Mörk choklad skall jag ta med. Nutrilett borde passa utmärkt också. Hehehe. Frystorkad mat, nötter och grejer. Det blir nog bra.
Vi måste hitta på exakt VAR vi ska åka. Det är inte det lättaste eftersom jag aldrig har varit och fjällvandrat och vi måste hitta ett ställe som är rätt så lättillgängligt. Förslagsvis inte så supermånga timmars vandring från bilen. Där tänkte vi sen slå upp tältet och göra dagsturer främst.
Måste köpa en ny kameraväska som jag kan ha runt midjan. Undrar vilka böcker jag ska ta med. Jag har så många som jag har längtat efter att läsa som verkar jättebra.
Nu ska jag ta med sonen upp och läsa Bajsboken som vi lånade på biblo idag till honom. Superbra bok.
Mörk choklad skall jag ta med. Nutrilett borde passa utmärkt också. Hehehe. Frystorkad mat, nötter och grejer. Det blir nog bra.
Vi måste hitta på exakt VAR vi ska åka. Det är inte det lättaste eftersom jag aldrig har varit och fjällvandrat och vi måste hitta ett ställe som är rätt så lättillgängligt. Förslagsvis inte så supermånga timmars vandring från bilen. Där tänkte vi sen slå upp tältet och göra dagsturer främst.
Måste köpa en ny kameraväska som jag kan ha runt midjan. Undrar vilka böcker jag ska ta med. Jag har så många som jag har längtat efter att läsa som verkar jättebra.
Nu ska jag ta med sonen upp och läsa Bajsboken som vi lånade på biblo idag till honom. Superbra bok.
Ändrade middagsplaner
I helvete att jag tänker stå och laga käk idag när jag är så trött, slut och har ont. Nu tar jag ungen med mig, åker till stan och köper något färdigt. Klart slut.
Åh jag blir galen!
Allt skall hela tiden vara så jäkla komplicerat när man är 3,5 år.
Hela morgonen skall man stryka medhårs och verkligen anstränga sig för att vara pedagogisk och få på sonen kläderna så att han hinner till dagis i tid.
Sen när jag hämtar så är det gråt gråt gråt hela vägen, från det att jag säger "nu ska vi gå hem". Då börjar tjorvet. Han ligger på golvet på dagis och grinar och vägrar sätta på sig sina sockar. Jag säger bestämt att; "nej, du får faktiskt sätta på dig sockarna själv, du kan det och mamma får ont i ryggen annars". Vilket resulterar i en flod av tårar och hans röst ekar "NEEEJ MAMMAAAA.. JAG KAAAN INNTEEEEE" över hela dagis och jag skäms och undrar om vad alla andra föräldrar och fröknar tänker med tanke på att det låter som att jag torterar mitt barn och inte bara låter bli att hjälpa honom med sockarna. Till saken hör att jag försökte hjälpa honom att ta på dem först, men då ryckte han sockan ur handen på mig och sa "NEJ, du FÅR inte hjälpa".
Efter hot om att "Då går mamma hem utan dig, om du inte sätter på sockarna nu på en gång" så kommer han tillslut gråtandes och skrikandes (värre än Helena Bergström i sitt esse, ja ni förstår). Han skriker hela vägen till bilen och upprepar samma mantra "NEEEJ MAMMAAA, DU FÅÅÅR INTEEEEE" (vad det är jag inte får förtäljer inte historien).
Jag känner ögonen i nacken från alla svenssons som står bakom rutorna i sina radhus och glor och undrar vad det är för människa som torterar ett barn därute, och jag undrar för mig själv hur lång tid det tar innan de ringer socialen som kommer och stämplar "Okompetent förälder" i pannan på mig. Under tiden tar sonen gråten till nya höjder när han hänger in halvvägs i bilen och säger "jag kahaaan inte sätta in foten i biihiileeeen, den bråååkar med miiiiiig". Jag försöker lungt och sansat förklara att mamma inte KAN lyfta eftersom mamma har ont i ryggen. Tillslut blir pressen av ögonen i nacken och dagisfröken som står bakom skjulet och röker och lyssnar för stor och jag får nog, ger upp och ryter "Nu räcker det!" och lyfter in sonen i bilen, trots att ryggen protesterar ilsket.
Bilfärden hem fylls av gråt och hulkningar och hemma fortsätter samma mönster. Ända tills jag efter många, många, m å n g a om och men lyckas komma överrens med den lilla bossen att han ska se på Bullerbyn på video och lugnet äntligen lägrar sig över radhuset.
Nu är den här mamman helt slut i kropp och hjärna och behöver bara fixa middag inom den närmsta timmen (sambon och sonen behöver ett intag av föda minst var fjärde timme annars blir de cranky båda två), och försöka skicka iväg en beställning till GetOut och beställa ett tält och diverse saker som man måste ha i fjällen.
Gud giv mig styrka.
Hela morgonen skall man stryka medhårs och verkligen anstränga sig för att vara pedagogisk och få på sonen kläderna så att han hinner till dagis i tid.
Sen när jag hämtar så är det gråt gråt gråt hela vägen, från det att jag säger "nu ska vi gå hem". Då börjar tjorvet. Han ligger på golvet på dagis och grinar och vägrar sätta på sig sina sockar. Jag säger bestämt att; "nej, du får faktiskt sätta på dig sockarna själv, du kan det och mamma får ont i ryggen annars". Vilket resulterar i en flod av tårar och hans röst ekar "NEEEJ MAMMAAAA.. JAG KAAAN INNTEEEEE" över hela dagis och jag skäms och undrar om vad alla andra föräldrar och fröknar tänker med tanke på att det låter som att jag torterar mitt barn och inte bara låter bli att hjälpa honom med sockarna. Till saken hör att jag försökte hjälpa honom att ta på dem först, men då ryckte han sockan ur handen på mig och sa "NEJ, du FÅR inte hjälpa".
Efter hot om att "Då går mamma hem utan dig, om du inte sätter på sockarna nu på en gång" så kommer han tillslut gråtandes och skrikandes (värre än Helena Bergström i sitt esse, ja ni förstår). Han skriker hela vägen till bilen och upprepar samma mantra "NEEEJ MAMMAAA, DU FÅÅÅR INTEEEEE" (vad det är jag inte får förtäljer inte historien).
Jag känner ögonen i nacken från alla svenssons som står bakom rutorna i sina radhus och glor och undrar vad det är för människa som torterar ett barn därute, och jag undrar för mig själv hur lång tid det tar innan de ringer socialen som kommer och stämplar "Okompetent förälder" i pannan på mig. Under tiden tar sonen gråten till nya höjder när han hänger in halvvägs i bilen och säger "jag kahaaan inte sätta in foten i biihiileeeen, den bråååkar med miiiiiig". Jag försöker lungt och sansat förklara att mamma inte KAN lyfta eftersom mamma har ont i ryggen. Tillslut blir pressen av ögonen i nacken och dagisfröken som står bakom skjulet och röker och lyssnar för stor och jag får nog, ger upp och ryter "Nu räcker det!" och lyfter in sonen i bilen, trots att ryggen protesterar ilsket.
Bilfärden hem fylls av gråt och hulkningar och hemma fortsätter samma mönster. Ända tills jag efter många, många, m å n g a om och men lyckas komma överrens med den lilla bossen att han ska se på Bullerbyn på video och lugnet äntligen lägrar sig över radhuset.
Nu är den här mamman helt slut i kropp och hjärna och behöver bara fixa middag inom den närmsta timmen (sambon och sonen behöver ett intag av föda minst var fjärde timme annars blir de cranky båda två), och försöka skicka iväg en beställning till GetOut och beställa ett tält och diverse saker som man måste ha i fjällen.
Gud giv mig styrka.
Sökes: ett smalare liv
Shit vad jag vill gå ner i vikt!
Nu har jag kommit igång med tränandet igen efter att ha tagit det rätt så lungt i sommar. Igår var jag till gymmet och tränade i två timmar igen. I förrgår var jag ut och rastade stavarna två gånger samma dag plus att jag körde pilates hemma framför TV:n eftersom gymmet stängde två. Jag försöker peppa mig själv och köra med affirmation när jag tränar; "ååh vad roligt det här är!". Det går ganska bra. Har sett till att alltid ha med en bra bok och mp3 spelaren när jag tränar, då går det mycket lättare.
Fast det räcker inte bara att träna. Måste tänka på maten också.
Har köpt hem Nutrilett måltidsersättning som jag käkar ibland istället för onyttiga mellanmål och så äter jag Nutrilett sparrissoppa och en morot till lunch då och då.
Första gången jag skulle köpa Nutrilett på ICA skämdes jag. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad alla andra skulle tänka; "ja men gud, hon behöver ju verkligen det där". Det kändes pinsamt. Ungefär som när man köpte bindor för första gången i tonåren.
Nu skiter jag i vad folk tänker. Det är rätt gott faktiskt och jäkligt smidigt att ta till när fantasin tryter och magen kurrar.
Jag vill bli smaaaal. Jag är så avundsjuk på alla småbarnsmammor som inte har en permanent överjäst deg längst fram. Jag ser fan gravid ut fortfarande om jag slappnar av. Jag är less på att aldrig kunna andas ut ordentligt.
Nu har jag kommit igång med tränandet igen efter att ha tagit det rätt så lungt i sommar. Igår var jag till gymmet och tränade i två timmar igen. I förrgår var jag ut och rastade stavarna två gånger samma dag plus att jag körde pilates hemma framför TV:n eftersom gymmet stängde två. Jag försöker peppa mig själv och köra med affirmation när jag tränar; "ååh vad roligt det här är!". Det går ganska bra. Har sett till att alltid ha med en bra bok och mp3 spelaren när jag tränar, då går det mycket lättare.
Fast det räcker inte bara att träna. Måste tänka på maten också.
Har köpt hem Nutrilett måltidsersättning som jag käkar ibland istället för onyttiga mellanmål och så äter jag Nutrilett sparrissoppa och en morot till lunch då och då.
Första gången jag skulle köpa Nutrilett på ICA skämdes jag. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad alla andra skulle tänka; "ja men gud, hon behöver ju verkligen det där". Det kändes pinsamt. Ungefär som när man köpte bindor för första gången i tonåren.
Nu skiter jag i vad folk tänker. Det är rätt gott faktiskt och jäkligt smidigt att ta till när fantasin tryter och magen kurrar.
Jag vill bli smaaaal. Jag är så avundsjuk på alla småbarnsmammor som inte har en permanent överjäst deg längst fram. Jag ser fan gravid ut fortfarande om jag slappnar av. Jag är less på att aldrig kunna andas ut ordentligt.
torsdag, augusti 11, 2005
Högläsning
Som det jämlika par vi är sambon och jag så turas vi om att lägga barnen varannan dag.
Idag var det min tur att fixa pyjamas, göra välling, borsta tänder och sist men inte minst läsa saga. Idag valde sonen en ganska lång bok (läs: längre än typ Totte bygger), som heter Gittan och Gråvargarna. Den är riktigt bra och jag tog mig i kragen (jag som brukar bli så uttråkad av att läsa barnböcker) och läste med riktig inlevelse och tänkte samtidigt "Gud vad bra det går, nu samlar man mammapoäng här, det här måste han verkligen gilla".
Två tredjedelar in i boken, när vargarna klättrar i träd och jag är i mitt högläsningsesse så sträcker sonen upp handen och släcker lampan och avbryter mig med "Jag ska sova nu. Godnatt."
Snopet.
Idag var det min tur att fixa pyjamas, göra välling, borsta tänder och sist men inte minst läsa saga. Idag valde sonen en ganska lång bok (läs: längre än typ Totte bygger), som heter Gittan och Gråvargarna. Den är riktigt bra och jag tog mig i kragen (jag som brukar bli så uttråkad av att läsa barnböcker) och läste med riktig inlevelse och tänkte samtidigt "Gud vad bra det går, nu samlar man mammapoäng här, det här måste han verkligen gilla".
Två tredjedelar in i boken, när vargarna klättrar i träd och jag är i mitt högläsningsesse så sträcker sonen upp handen och släcker lampan och avbryter mig med "Jag ska sova nu. Godnatt."
Snopet.
Efterverkningar
Lyssnade på Pigge Werkelins sommarprat på mp3 spelaren.
Det är så fruktansvärt hemskt det han har varit med om. Så gräsligt så det finns inga ord.
Pigges öde var en av anledningarna att jag kände att jag verkligen var tvungen att göra något konkret, och det var sökandet efter Max som fick mig att ligga sömnlös tätt tätt brevid min son i flera nätter innan jag började med volontärarbetet. Jag låg där, i Lillemans säng, han som på pricken var lik bilden jag sett på internet av Pigges yngste son, efter vågen. Lilleman med samma blonda kalufs, född samma dag som Max, men ett år senare.
Jag tänker mycket på alla dessa barn och vuxna som vågen tog.
Under lång tid klarade jag inte av att tänka på deras liv före vågen. Jag var så fokuserad på att hitta ledtrådar, gå igenom bild efter bild efter bild, allt för att underlätta identifieringen av alla de som låg i thailand på bårhus, i tempel, utan identitet.
Nu läser jag berättelser. Hör berättelser. Ser bilder på levande glada lyckliga barn. Barn i skidspåret, barn som badar, barn som kramar sina föräldrar.
Alla dessa stackars föräldrar som nu sover med tomma famnar.
Jag tänker på dem på gymmet. Jag tänker på dem när jag handlar. Jag tänker på dem när jag ser mina barn skratta.
Och jag tänker på alla de tiotusen bilder jag har sett. Varv på varv, om och om igen, i jakten på ledtrådar, så många gånger att jag minns dem nu. Minns dem utan att se dem. Tusen och åter tusen bilder på döda människor. Samma människor som ler på bilderna jag nu ser.
Det är så ofattbart.
Det är så fruktansvärt hemskt det han har varit med om. Så gräsligt så det finns inga ord.
Pigges öde var en av anledningarna att jag kände att jag verkligen var tvungen att göra något konkret, och det var sökandet efter Max som fick mig att ligga sömnlös tätt tätt brevid min son i flera nätter innan jag började med volontärarbetet. Jag låg där, i Lillemans säng, han som på pricken var lik bilden jag sett på internet av Pigges yngste son, efter vågen. Lilleman med samma blonda kalufs, född samma dag som Max, men ett år senare.
Jag tänker mycket på alla dessa barn och vuxna som vågen tog.
Under lång tid klarade jag inte av att tänka på deras liv före vågen. Jag var så fokuserad på att hitta ledtrådar, gå igenom bild efter bild efter bild, allt för att underlätta identifieringen av alla de som låg i thailand på bårhus, i tempel, utan identitet.
Nu läser jag berättelser. Hör berättelser. Ser bilder på levande glada lyckliga barn. Barn i skidspåret, barn som badar, barn som kramar sina föräldrar.
Alla dessa stackars föräldrar som nu sover med tomma famnar.
Jag tänker på dem på gymmet. Jag tänker på dem när jag handlar. Jag tänker på dem när jag ser mina barn skratta.
Och jag tänker på alla de tiotusen bilder jag har sett. Varv på varv, om och om igen, i jakten på ledtrådar, så många gånger att jag minns dem nu. Minns dem utan att se dem. Tusen och åter tusen bilder på döda människor. Samma människor som ler på bilderna jag nu ser.
Det är så ofattbart.
Äntligen!
Isa har börjat blogga! I love!
Jag har väntat länge på att hon skall komma ut ur garderoben (läs: helgondagboken).
Jag ser fram emot våran roadtrip. Jag sa till Isa att det känns som lite Thelma & Louise över det hela, fast utan det tragiska slutet, (såvida vi inte somnar bakom ratten och vi får se höga kusten ur ett vertikalt perspektiv någon gång mitt i natten). Liftare lär ju inte heller tas upp. Jag tror vi får klämma ett par solbrillor på Latifa (the dog) och låtsas att hon är en ovanligt tystlåten cooling som behöver tas ut på kisspauser lite då och då i koppel (vi får låtsas att vi gillar S&M).
Det blir nog bra det där.
Jag har väntat länge på att hon skall komma ut ur garderoben (läs: helgondagboken).
Jag ser fram emot våran roadtrip. Jag sa till Isa att det känns som lite Thelma & Louise över det hela, fast utan det tragiska slutet, (såvida vi inte somnar bakom ratten och vi får se höga kusten ur ett vertikalt perspektiv någon gång mitt i natten). Liftare lär ju inte heller tas upp. Jag tror vi får klämma ett par solbrillor på Latifa (the dog) och låtsas att hon är en ovanligt tystlåten cooling som behöver tas ut på kisspauser lite då och då i koppel (vi får låtsas att vi gillar S&M).
Det blir nog bra det där.
En kvinna i rött
Idag när sonen och jag åkte iväg för att handla på Coop extra så kom en medelålders kvinna fram till oss när vi ska ta kundvagnen utanför. Hon var klädd i röda regnkläder och jympaskor och sa något till mig som jag först inte hörde vad. Jag frågade igen varpå hon upprepar sin fråga om jag har tjugo kronor att avvara till henne.
Jag blev helt paff! Det har aldrig hänt mig att någon har frågat efter pengar här i luleå, om man bortser utanför Systembolaget i stan.
Jag hade inga småpengar på mig, det har jag nästan aldrig, vilket jag svarade kvinnan i de röda kläderna. Det godtog inte hon, utan hon sa genast; "Och vad ska du betala kundvagnen med isåfall?". Jag rotade fram min nyckelknippa som har en "VIP insats" som man kan klämma in i vagnen utan att ha pengar. Muttrande gick hon iväg och kvar stod jag med sonen på armen.
Jag såg förmodligen väldigt paff ut. Hon trodde nog att mitt svar berodde på att jag inte ville ge henne pengar och inte på att jag faktiskt inte hade några.
Var drar man gränsen förresten? Är det omoraliskt att välja vem man ger sina pengar till, eller skall man ge till alla som är i nöd?
Jag brukar alltid försöka ge om jag har. Men idag hade jag inte. Kanske skulle jag ha hittat någon krona om jag letat igenom väskan ordentligt. Men jag orkade inte det, med värkande rygg och en treåring på armen.
Jag blev helt paff! Det har aldrig hänt mig att någon har frågat efter pengar här i luleå, om man bortser utanför Systembolaget i stan.
Jag hade inga småpengar på mig, det har jag nästan aldrig, vilket jag svarade kvinnan i de röda kläderna. Det godtog inte hon, utan hon sa genast; "Och vad ska du betala kundvagnen med isåfall?". Jag rotade fram min nyckelknippa som har en "VIP insats" som man kan klämma in i vagnen utan att ha pengar. Muttrande gick hon iväg och kvar stod jag med sonen på armen.
Jag såg förmodligen väldigt paff ut. Hon trodde nog att mitt svar berodde på att jag inte ville ge henne pengar och inte på att jag faktiskt inte hade några.
Var drar man gränsen förresten? Är det omoraliskt att välja vem man ger sina pengar till, eller skall man ge till alla som är i nöd?
Jag brukar alltid försöka ge om jag har. Men idag hade jag inte. Kanske skulle jag ha hittat någon krona om jag letat igenom väskan ordentligt. Men jag orkade inte det, med värkande rygg och en treåring på armen.
Fjällen
Det finns de som åkt till fjällen sedan de var bebisar. Jag är inte en av dem. Trots att jag är uppväxt i Norrbotten, med Luleå som det längsta söderut jag någonsin bott, så hade jag tills i våras aldrig varit till fjällen. I slutet av april fick jag se fjällen live för första gången när vi åkte till Tärnaby över en helg och det var heeelt underbart! Så lycklig på snowboarden har jag nog aldrig varit.
Hursomhelst, om ett par veckor så skall jag och sambon ut och fjällvandra. Andra gången för honom, första gången för mig. Det känns spännande som tusan. Kommer det att ösregna? håller ryggen? Vad ska vi bära med oss för mat som inte väger så mycket? Med tanke på att min rygg är så svag så får min starke karl bära det mesta av mat och tält och liknande. Tur att han går på gym.
Nu droppar det in mail och små meddelanden via skype från sambon titt som tätt. Jag tror inte det finns någon annan som blir lika besatt av att hitta de bästa möjliga prylarna till bästa möjliga pris som han. Just nu är de två stora frågorna; Vilket tält är det bästa till bästa pris? och Vilket liggunderlag skall man ha?
Det skall kännas och klämmas och läsas recensioner och testresultat och surfas hit och dit innan han kan bestämma sig. Jag nöjer mig oftast med i stort sett första bästa grej som verkar bra, till skillnad från honom. Men då brukar han å andra sidan hitta bättre grejer, så jag har lärt mig att ta det lungt, avakta och låta honom reka läget färdigt först. Inga impulsköp här inte.
Det ska bli otroligt kul att åka iväg bara han och jag. Lite vuxentid ensam bland bergen. Jag längtar! Säg vilka småbarnsföräldrar som inte skulle må bra av det.
Hursomhelst, om ett par veckor så skall jag och sambon ut och fjällvandra. Andra gången för honom, första gången för mig. Det känns spännande som tusan. Kommer det att ösregna? håller ryggen? Vad ska vi bära med oss för mat som inte väger så mycket? Med tanke på att min rygg är så svag så får min starke karl bära det mesta av mat och tält och liknande. Tur att han går på gym.
Nu droppar det in mail och små meddelanden via skype från sambon titt som tätt. Jag tror inte det finns någon annan som blir lika besatt av att hitta de bästa möjliga prylarna till bästa möjliga pris som han. Just nu är de två stora frågorna; Vilket tält är det bästa till bästa pris? och Vilket liggunderlag skall man ha?
Det skall kännas och klämmas och läsas recensioner och testresultat och surfas hit och dit innan han kan bestämma sig. Jag nöjer mig oftast med i stort sett första bästa grej som verkar bra, till skillnad från honom. Men då brukar han å andra sidan hitta bättre grejer, så jag har lärt mig att ta det lungt, avakta och låta honom reka läget färdigt först. Inga impulsköp här inte.
Det ska bli otroligt kul att åka iväg bara han och jag. Lite vuxentid ensam bland bergen. Jag längtar! Säg vilka småbarnsföräldrar som inte skulle må bra av det.
onsdag, augusti 10, 2005
Istället för filmen
En väldigt träffande rescension på DN om Liftarens guide till Galaxen . Jag håller med till hundra procent.
tisdag, augusti 09, 2005
Ont i hjärtat
Ända sedan i tonåren har jag med jämna mellanrum fått en kraftig stickande smärta i hjärttrakten. Det kommer och går och ibland kan det går flera månader mellan gångerna och ibland kommer de oftare. På senaste tiden har jag känt det ganska ofta. Helt plötsligt kommer en skarp smärta, det känns som att någon hugger in en kniv i hjärtat på mig, och jag blir helt oförmögen att göra något alls och kan bara hållan andan och vänta på att det går över, vilket det brukar göra inom en minut eller så. Det är obehagligt.
För tio år sedan ungefär så minns jag att jag hade dessa smärtor så mycket en hel dag på jobbet att jag fick åka in till akuten för ett EKG. Väl där, hade de gått över, och det syntes ingenting konstigt på EKG:t. Men jag har alltid undrat vad det kan vara.
När jag var i Göteborg i juni så hände samma sak när vi satt och åt middag på Liseberg. Kalle och Mickey tittade skräckslaget på mig medan jag satt och tog mig för hjärtat och höll andan. Jag berättade att jag brukar få sådär ibland och Mickey frågade mig lite närmare om saken och berättade därefter att hennes syrra har MVP och att hon trodde att det är det jag har.
Jag ska till doktorn på återbesök för ryggen i slutet av månaden och tänkte att jag skall ta upp det då. Min familj tycker att jag ska gå till doktorn så fort som möjligt. Men jag tycker att jag kan vänta några veckor tills jag har tid. Det skulle vara väldigt intressant att få veta om det kan vara MVP jag har. De beskrivna symptomen stämmer verkligen med hur jag upplever det.
För tio år sedan ungefär så minns jag att jag hade dessa smärtor så mycket en hel dag på jobbet att jag fick åka in till akuten för ett EKG. Väl där, hade de gått över, och det syntes ingenting konstigt på EKG:t. Men jag har alltid undrat vad det kan vara.
När jag var i Göteborg i juni så hände samma sak när vi satt och åt middag på Liseberg. Kalle och Mickey tittade skräckslaget på mig medan jag satt och tog mig för hjärtat och höll andan. Jag berättade att jag brukar få sådär ibland och Mickey frågade mig lite närmare om saken och berättade därefter att hennes syrra har MVP och att hon trodde att det är det jag har.
Jag ska till doktorn på återbesök för ryggen i slutet av månaden och tänkte att jag skall ta upp det då. Min familj tycker att jag ska gå till doktorn så fort som möjligt. Men jag tycker att jag kan vänta några veckor tills jag har tid. Det skulle vara väldigt intressant att få veta om det kan vara MVP jag har. De beskrivna symptomen stämmer verkligen med hur jag upplever det.
Bra och dåliga filmer
Kom nyss hem från bion. Jag och sambon såg "Liftarens guide till galaxen".
Vilken besvikelse!!!! *suck*.
Okej. Den är väl inte dålig kanske, men den var ganska så intetsägande. Hela grejen med boken som man fnissar sig igenom är ju alla dessa långa utläggningar om i stort sett helt meningslösa galna saker. Det funkar inte i filmen riktigt. Fan vad trist.
Jag försökte ändå hålla en positiv attityd genom hela och efteråt. Med tanke på hur sällan jag har tid och råd att gå på bio nuförtiden så sitter jag alltid och tänker "ja, men den var väl inte så tokig" även om filmen inte är så bra. Nästa gång skall jag se något jag inte kan bli så besviken över. En film utan så höga förväntningar.
Appropå film; snart kommer remaken av Dark Water. Orginalet är sjukt bra. En riktigt riktigt, riktigt bra skräckfilm som verkigen kryper in i skinnet på en. Det ska bli intressant att se den amerikanska versionen, och som tur är inte lika läskigt förhoppningsvis eftersom jag redan vet vad som ska hända. Jag är fascinerad av skräckfilmer, men jag brukar inte kunna sova på ex antal nätter efter att jag sett en. Forftarande får jag väldigt livliga bilder i huvudet på nätterna av saker jag sett i skräckfilmer för flera år sedan. Jag vaknar mitt i natten och behöver gå på toa och skyndar mig från rum till rum och tänder alla lampor på vägen trots att jag är trettio år gammal. Jag lovar mig själv varje gång att jag aldrig, aldrig skall utsätta mig för det igen, men likförbaskat sitter jag där framför nya läskiga filmer och ångrar mig i samma sekund de börjar för att med skräckblandad förtjusning genomlida filmen och därefter inte kunna sova bra på flera veckor i värsta fall.
Vad är det man brukar säga: Är huvudet dumt får kroppen lida.
Vilken besvikelse!!!! *suck*.
Okej. Den är väl inte dålig kanske, men den var ganska så intetsägande. Hela grejen med boken som man fnissar sig igenom är ju alla dessa långa utläggningar om i stort sett helt meningslösa galna saker. Det funkar inte i filmen riktigt. Fan vad trist.
Jag försökte ändå hålla en positiv attityd genom hela och efteråt. Med tanke på hur sällan jag har tid och råd att gå på bio nuförtiden så sitter jag alltid och tänker "ja, men den var väl inte så tokig" även om filmen inte är så bra. Nästa gång skall jag se något jag inte kan bli så besviken över. En film utan så höga förväntningar.
Appropå film; snart kommer remaken av Dark Water. Orginalet är sjukt bra. En riktigt riktigt, riktigt bra skräckfilm som verkigen kryper in i skinnet på en. Det ska bli intressant att se den amerikanska versionen, och som tur är inte lika läskigt förhoppningsvis eftersom jag redan vet vad som ska hända. Jag är fascinerad av skräckfilmer, men jag brukar inte kunna sova på ex antal nätter efter att jag sett en. Forftarande får jag väldigt livliga bilder i huvudet på nätterna av saker jag sett i skräckfilmer för flera år sedan. Jag vaknar mitt i natten och behöver gå på toa och skyndar mig från rum till rum och tänder alla lampor på vägen trots att jag är trettio år gammal. Jag lovar mig själv varje gång att jag aldrig, aldrig skall utsätta mig för det igen, men likförbaskat sitter jag där framför nya läskiga filmer och ångrar mig i samma sekund de börjar för att med skräckblandad förtjusning genomlida filmen och därefter inte kunna sova bra på flera veckor i värsta fall.
Vad är det man brukar säga: Är huvudet dumt får kroppen lida.
måndag, augusti 08, 2005
...och vad ska man äta till middag?
Ständigt detta problem. Nu är klockan nästan fem och jag kan för mitt liv inte komma på en vettig bra maträtt att äta som går lätt att göra och som inte är onyttig. Skit också.
Klumpen
Bara en sådan där dag idag.
Vaknade ur ångestfyllda drömmar, med en känsla av att jag aldrig hinner något färdigt. Jag har så mycket som jag borde ha gjort för länge sedan som ligger och gnager under ytan. Så många saker som jag fått skjuta på framtiden för att jag inte orkat, kunnat, klarat av det med huvudet tungt av Dexofen och en värkande kropp. Visst har det funnits bättre dagar, (de flesta dagar är bättre nu), men berget av måsten har vuxit till opropotionerliga mått de senaste tre åren och jag har dåligt samvete för så många saker att jag nu har en konstant klump i magen av ångest och otillräcklighet.
Klumpen med stort K sitter där den sitter.
...och jag hatar att göra andra besvikna med min otillräcklighet.
Vaknade ur ångestfyllda drömmar, med en känsla av att jag aldrig hinner något färdigt. Jag har så mycket som jag borde ha gjort för länge sedan som ligger och gnager under ytan. Så många saker som jag fått skjuta på framtiden för att jag inte orkat, kunnat, klarat av det med huvudet tungt av Dexofen och en värkande kropp. Visst har det funnits bättre dagar, (de flesta dagar är bättre nu), men berget av måsten har vuxit till opropotionerliga mått de senaste tre åren och jag har dåligt samvete för så många saker att jag nu har en konstant klump i magen av ångest och otillräcklighet.
Klumpen med stort K sitter där den sitter.
...och jag hatar att göra andra besvikna med min otillräcklighet.
Fy bubblan
Vi var bjudna på middag hos svärfar och hade räkfrossa. Jäkligt gott, men efter efterrätten så vred det om i magen igen. Tog upp det med svärfars sambo som är sjuksyrra och hon gissade också på att det kunde vara fett som jag inte tål. Fan vad praktiskt, då kanske jag kan bli smalare snart om jag blir dålig i magen av fett. Nice.
Madde försöker övertala mig att testa Lindy hop. Hon är ett buggfreak av sällan skådat slag och trots att hon ser ut att ha väldigt kul när hon dansar har jag länge varit skeptisk. Mest på grund av musiken (allergivarning) och att det där "trampandet" i nybörjarbuggen känns så nördigt. Men Lindy hop utövas till jazzigare toner så jag ska ge det en chans. Om inte annat så för motionens skull. Jag behöver ett roligt sätt att bli av med mina valkar.
Jag måste bestämt börja skärpa mig vad gäller språkbruket här hemma. Som gammal tornedaling använder man fan och jävlar i var och varannan mening av ren vana.
När Lilleman idag sa "De där dumma jävla fåglarna äter upp våra jordgubbar!" insåg jag att jag att jag verkligen måste börja tänka på vad jag säger. Nu börjar operation "fy bubblan" och "tusingen också".
Ryggen är ganska okej, men jag måste TRÄNA!
Madde försöker övertala mig att testa Lindy hop. Hon är ett buggfreak av sällan skådat slag och trots att hon ser ut att ha väldigt kul när hon dansar har jag länge varit skeptisk. Mest på grund av musiken (allergivarning) och att det där "trampandet" i nybörjarbuggen känns så nördigt. Men Lindy hop utövas till jazzigare toner så jag ska ge det en chans. Om inte annat så för motionens skull. Jag behöver ett roligt sätt att bli av med mina valkar.
Jag måste bestämt börja skärpa mig vad gäller språkbruket här hemma. Som gammal tornedaling använder man fan och jävlar i var och varannan mening av ren vana.
När Lilleman idag sa "De där dumma jävla fåglarna äter upp våra jordgubbar!" insåg jag att jag att jag verkligen måste börja tänka på vad jag säger. Nu börjar operation "fy bubblan" och "tusingen också".
Ryggen är ganska okej, men jag måste TRÄNA!
söndag, augusti 07, 2005
Aj aj
Det måste vara något jag inte tål riktigt.
Åt en youghurt nyss, och det tog inte lång tid innan det vred om i magen och jag fick springa till toa. Samma sak händer när jag äter vispgrädde. Men mjölk kan jag dricka utan några som helst problem.
Jag får inte ihop det riktigt. Varför reagerar magen så?
Åt en youghurt nyss, och det tog inte lång tid innan det vred om i magen och jag fick springa till toa. Samma sak händer när jag äter vispgrädde. Men mjölk kan jag dricka utan några som helst problem.
Jag får inte ihop det riktigt. Varför reagerar magen så?
lördag, augusti 06, 2005
Kalas
Igår var vi ut på Luleåkalaset hela familjen. I brist på barnvakt fick Lilleman hänga med mamma och pappa hela kvällen och se både Backyard babies och Tomas Di Leva. Han var tapper och hade kul hela kvällen, somnade inte en enda gång utan orkade hålla sig vaken till klockan ett när vi åkte hem. Vi hade med oss vagnen, hans fleecefilt och rejäla hörskelskydd så han mådde prima.
Vi såg inte så mycket av Backyard babies trots att vi tänkt det från början. Vi satt i tältet brevid, för att få sitta ner en stund, och sambon, Isa och hennes sambo drack varsin öl medan jag och Lilleman delade på en coca-cola. Vi frossade i popcorn och godisremmar och hade en riktigt trevlig kväll.
Idag åkte vi till stan och tittade när faster Madde hade uppvisning med Luleå Bugg & Sving. Hon är så otroligt duktig på att dansa. Tyvärr så bestod största delen av showen av "Luleå Trans & Sving"; halvtaskiga After Dark kopior som envisades med att köra inte ett eller två nummer utan alldeles för många, och inte särskilt bra. De enda som var riktigt duktiga var Madde & Co, men de fick knappt dansa alls. Lagom kul för publiken.
Gårdagens bästa Lillemankommentar: "Jag hann räkna jättelångt, ända till tio decimeter!".
Sa han när jag skulle tanka bilen och bad honom sitta kvar medan jag tankade och räkna, "så får vi se hur långt du hinner innan mamma har tankat klart".
Vi såg inte så mycket av Backyard babies trots att vi tänkt det från början. Vi satt i tältet brevid, för att få sitta ner en stund, och sambon, Isa och hennes sambo drack varsin öl medan jag och Lilleman delade på en coca-cola. Vi frossade i popcorn och godisremmar och hade en riktigt trevlig kväll.
Idag åkte vi till stan och tittade när faster Madde hade uppvisning med Luleå Bugg & Sving. Hon är så otroligt duktig på att dansa. Tyvärr så bestod största delen av showen av "Luleå Trans & Sving"; halvtaskiga After Dark kopior som envisades med att köra inte ett eller två nummer utan alldeles för många, och inte särskilt bra. De enda som var riktigt duktiga var Madde & Co, men de fick knappt dansa alls. Lagom kul för publiken.
Gårdagens bästa Lillemankommentar: "Jag hann räkna jättelångt, ända till tio decimeter!".
Sa han när jag skulle tanka bilen och bad honom sitta kvar medan jag tankade och räkna, "så får vi se hur långt du hinner innan mamma har tankat klart".
torsdag, augusti 04, 2005
Uppväxt del II
Vad händer med en människa när man möts av hat varje morgon i samma stund man kliver in genom dörren till skolan?
Vad händer med en fjortonårig flicka som varje dag får veta att hon är fulast i hela världen?
Hur försvarar man sig mot orden; "Om jag hade en kulspruta skulle jag spränga skallen av dig", eller "Om jag fick döda en enda människa på jorden så skulle jag döda dig"?
Jag svarade ingenting.
De där orden gick in i min kropp genom min hud och stannade där. Som gömda tatueringar som framträder när jag måste prestera något nu, sexton år senare.
Jag bär med mig det där hatet. Ännu finns det där. Det gör sig påmint ofta, i min osäkerhet, i mitt självförakt, i min prestationsångest. I mina drömmar.
Inatt drömde jag att jag fick ställa dem allihop till svars. Han, och han, och han och hon och alla de många, som inte gjorde något. Som hörde, som glömde, som skrattade lättat över att hatet inte var riktat mot dem.
Ännu drömmer jag om det. Sexton år senare. Är det inte patetiskt?
Vad händer med en fjortonårig flicka som varje dag får veta att hon är fulast i hela världen?
Hur försvarar man sig mot orden; "Om jag hade en kulspruta skulle jag spränga skallen av dig", eller "Om jag fick döda en enda människa på jorden så skulle jag döda dig"?
Jag svarade ingenting.
De där orden gick in i min kropp genom min hud och stannade där. Som gömda tatueringar som framträder när jag måste prestera något nu, sexton år senare.
Jag bär med mig det där hatet. Ännu finns det där. Det gör sig påmint ofta, i min osäkerhet, i mitt självförakt, i min prestationsångest. I mina drömmar.
Inatt drömde jag att jag fick ställa dem allihop till svars. Han, och han, och han och hon och alla de många, som inte gjorde något. Som hörde, som glömde, som skrattade lättat över att hatet inte var riktat mot dem.
Ännu drömmer jag om det. Sexton år senare. Är det inte patetiskt?
onsdag, augusti 03, 2005
Uppväxt
Lyssnade på Anders Wendins sommarprat igår och det fick mig att tänka tillbaka på skoltiden i tornedalen. I lilla byn Pajala där det bara fanns två skolor där alla gick. En för de första tre åren, och så en från fjärde klass till sista året på gymnasiet.
Jag stod ut tills jag gick ut nian. Sen drog jag fort som fan.
Jag skyllde på att jag skulle gå teaterlinje, vilket inte fanns i Pajala, så det var ju sant. Jag ville gå teaterlinje, men jag hade lika gärna kunnat läsa något annat, men jag ville bort, bort, bort.
Jag tror inte jag var den enda, det var rätt många som flyttade, och det är inte många som bor kvar nu.
I Pajala fanns det ingenstans att ta vägen. Ingen annan skola att byta till när det började gå utför. Inga andra kompisar att hitta när kompisarna inte längre var kompisar. Inte så att de sa det rätt ut, men jag var aldrig riktigt välkommen kändes det som. Jag gick mest själv och låtsades vara tuff och oberoende. Käftade emot. Var ett tacksamt offer, för jag grät först när jag kom hem, och letade igenom skåpen efter piller starka nog att döva ensamhet. Men allt jag hittade var alvedon.
De hjälpte inte.
Jag stod ut tills jag gick ut nian. Sen drog jag fort som fan.
Jag skyllde på att jag skulle gå teaterlinje, vilket inte fanns i Pajala, så det var ju sant. Jag ville gå teaterlinje, men jag hade lika gärna kunnat läsa något annat, men jag ville bort, bort, bort.
Jag tror inte jag var den enda, det var rätt många som flyttade, och det är inte många som bor kvar nu.
I Pajala fanns det ingenstans att ta vägen. Ingen annan skola att byta till när det började gå utför. Inga andra kompisar att hitta när kompisarna inte längre var kompisar. Inte så att de sa det rätt ut, men jag var aldrig riktigt välkommen kändes det som. Jag gick mest själv och låtsades vara tuff och oberoende. Käftade emot. Var ett tacksamt offer, för jag grät först när jag kom hem, och letade igenom skåpen efter piller starka nog att döva ensamhet. Men allt jag hittade var alvedon.
De hjälpte inte.
Rädda en skiva
Om det brann i ditt hem och du bara fick rädda en enda musik skiva, (och du inte kunde köpa nya eller ersätta dem utan var tvungen att leva med skivan och lyssna på bara den skitlänge), vilken skulle du rädda då?
Mitt svar: Depeche Mode "Music for the masses". Den har hängt med sedan jag var i 13 års åldern och den är lika hysteriskt bra fortfarande.
Mitt svar: Depeche Mode "Music for the masses". Den har hängt med sedan jag var i 13 års åldern och den är lika hysteriskt bra fortfarande.
Otålig
Jag måste åka till gymmet och träna idag igen. Det här går bara inte. Jag kan inte tänka på något annat än att träna ryggen och motionera bort fläsket. Jag är helt besatt. Jag önskar bara att jag hade lite bättre karaktär och kunde skärpa mig med maten också. Jag tycker alldeles för mycket om glass för att lyckas riktigt bra. Usch vad jag hatar att glassen alltid vinner kampen när jag står och velar om att äta eller inte äta.
Ryggjävel
Vaknade med en hemsk huvudvärk imorse när sambon klev upp. Jag var alldeles öm i käkarna så jag antar att jag har legat och bitit ihop dem när jag drömt och orsakat huvudvärken alldeles själv.
Som tur är så är mamma här och kunde ta lilleman till dagis så jag fick sova bort huvudvärken. Nu känns det mycket bättre.
Jag känner mig så handikappad ibland. Stortjejen skall sy in en tröja och vill använda symaskinen, men sambon har ställt två monitorer framför symaskinen på skrivbordet i gästrummet så nu står de i vägen, och jag kan inte flytta på dem med min rygg. Vilket resulterar i att min 11 åring får flytta på dem under övervakning av mig. Fan vilken bra morsa jag är... som låter 11 åringen lyfta tunga grejer istället för mig. Jag hatar att inte kunna vara som alla andra. (läs; frisk, stark och smärtfri).
Som sagt; jag känner mig handikappad.
Som tur är så är mamma här och kunde ta lilleman till dagis så jag fick sova bort huvudvärken. Nu känns det mycket bättre.
Jag känner mig så handikappad ibland. Stortjejen skall sy in en tröja och vill använda symaskinen, men sambon har ställt två monitorer framför symaskinen på skrivbordet i gästrummet så nu står de i vägen, och jag kan inte flytta på dem med min rygg. Vilket resulterar i att min 11 åring får flytta på dem under övervakning av mig. Fan vilken bra morsa jag är... som låter 11 åringen lyfta tunga grejer istället för mig. Jag hatar att inte kunna vara som alla andra. (läs; frisk, stark och smärtfri).
Som sagt; jag känner mig handikappad.
tisdag, augusti 02, 2005
Naiv
Hälsade på hos Isa idag. Hon flyttar tillbaka till Stockholm snart och det känns så sorgligt. Jag kommer att sakna henne massor.
Jag har åkt runt stan och letat brunt omslagspapper idag. Lättare sagt än gjort. Tillslut frågade jag sambon som tipsade mig om NKV och där hade de visserligen omslagspapper... fast i rullar om 8 kilo. Det var liiite mer än jag hade tänkt mig. Men killen i kassan var hygglig och hämtade omslagspapper från deras egen rulle på lagret till mig, helt gratis. Hur snällt som helst!
Sambon suckade i telefon och kommenterade "vad är det jag alltid har sagt; det är klart du fick omslagspapper, du är ju tjej!". Jag blir alltid lika förvånad och lycklig när sånt händer. Fast då är jag också kanske den mest naiva tjejen i stan.
Jag har åkt runt stan och letat brunt omslagspapper idag. Lättare sagt än gjort. Tillslut frågade jag sambon som tipsade mig om NKV och där hade de visserligen omslagspapper... fast i rullar om 8 kilo. Det var liiite mer än jag hade tänkt mig. Men killen i kassan var hygglig och hämtade omslagspapper från deras egen rulle på lagret till mig, helt gratis. Hur snällt som helst!
Sambon suckade i telefon och kommenterade "vad är det jag alltid har sagt; det är klart du fick omslagspapper, du är ju tjej!". Jag blir alltid lika förvånad och lycklig när sånt händer. Fast då är jag också kanske den mest naiva tjejen i stan.
Ett annat måste
För alla som inte redan är hooked. Världens bästa dramaserie; Six feet under. Finns på DVD och repriser körs på SVT lite då och då. Sista säsongen går i USA nu.
Den är helt sjukt bra. Jag kommer gråta blod när jag sett sista avsnittet och det inte finns nya.
Den är helt sjukt bra. Jag kommer gråta blod när jag sett sista avsnittet och det inte finns nya.
måndag, augusti 01, 2005
Ett måste!
Ni måste lyssna på Sissela Kyles sommarprat! Sissela pratar om sin pappa.
Det är första gången jag har både skrattat och gråtit till ett sommarprogram. Så roligt, så sorgligt, så gripande. Helt underbart.
Det är första gången jag har både skrattat och gråtit till ett sommarprogram. Så roligt, så sorgligt, så gripande. Helt underbart.
Men vad har jag på mig?
Tog mig till gymmet idag. Svärmor kom hit och var barnvakt ett tag så jag kunde åka iväg, så jag skyndade mig dit, färdigombytt och allt. Fast jag missade det där med skorna. Jag insåg när jag klev in genom dörren på gymmet att jag hade träskor på mig. Men som tur är cyklar jag mest, så det gick alldeles utmärkt att cykla i träskor. Men det såg säkert roligt ut.
Jag längtar tillbaka till stugan och den öppna spisen. Längtar tillbaka till bryggan och vattnet. Längtar till vedbastun.
Nu börjar vardagen igen. Lilleman börjar dagis imorgon och jag ska försöka fixa ihop en vettig portfolio så jag kan söka jobb. Gaaah. Jag hatar att behöva visa upp mig. Jag får sådan ångest över att andra inte ska tycka om mig. Det är skitviktigt för mig. Alldeles för viktigt skulle jag tro. Fortfarande sjunker jag extremt lätt tillbaka i tankarna där jag är den fulaste flickan i världen, som inte är tillräckligt bra på något. Inte på något som räknas. Vem vill anställa mig bara för att jag gör snygga tårtor lixom. Jag är sådär halvbra på jättemånga grejer. Men vem är inte det? Jag behöver vara lite mer extra. Det saknas en dos självförtroende här helt klart.
Var köper man det?
Jag längtar tillbaka till stugan och den öppna spisen. Längtar tillbaka till bryggan och vattnet. Längtar till vedbastun.
Nu börjar vardagen igen. Lilleman börjar dagis imorgon och jag ska försöka fixa ihop en vettig portfolio så jag kan söka jobb. Gaaah. Jag hatar att behöva visa upp mig. Jag får sådan ångest över att andra inte ska tycka om mig. Det är skitviktigt för mig. Alldeles för viktigt skulle jag tro. Fortfarande sjunker jag extremt lätt tillbaka i tankarna där jag är den fulaste flickan i världen, som inte är tillräckligt bra på något. Inte på något som räknas. Vem vill anställa mig bara för att jag gör snygga tårtor lixom. Jag är sådär halvbra på jättemånga grejer. Men vem är inte det? Jag behöver vara lite mer extra. Det saknas en dos självförtroende här helt klart.
Var köper man det?
Avundsjuk
Jag är så besviken över att jag missade U2.
Vi hade väntat på att de skulle komma till sverige igen, men biljetterna tog slut snabbt som attan så vi hann inte få tag i några.
Det kändes surt länge. Värst var det givetvis i fredags, när vi satt ute i stugan och tänkte att; Nu spelar de på Ullevi, och vi är inte där.
Idag känns det också surt som fan, när jag ser recensionerna. Fyra plus i aftonbladet och avundsjukan bränner ett stort svart hål i mig.
Vi hade väntat på att de skulle komma till sverige igen, men biljetterna tog slut snabbt som attan så vi hann inte få tag i några.
Det kändes surt länge. Värst var det givetvis i fredags, när vi satt ute i stugan och tänkte att; Nu spelar de på Ullevi, och vi är inte där.
Idag känns det också surt som fan, när jag ser recensionerna. Fyra plus i aftonbladet och avundsjukan bränner ett stort svart hål i mig.
Överraskningsbröllp - Nej tack!
Inatt drömde jag att min käre sambo hade dragit ihop hela tjocka släkten och alla våra vänner för ett trevligt överraskningsbröllop till mig (!).
Alla visste om det utom jag. Helt plötsligt fanns där ett stort tält, med röda juldukar, med släkt och vänner andaktsfullt väntande på min reaktion; Jag som tyckt att det borde vara dags att vi gifter oss så länge. Nu skulle jag väl ändå bli riktigt lycklig och överraskad!
Istället stod jag där: "Men jag har ju inga blommor... och jag har ingen klänning... och jag är för FET för att gifta mig nu!... "
"Jag vill välja mina egna blommor, och jag vill ha en fin klänning och, för guds skull: jag behöver BANTA först!"
Alla bara himlade med ögonen och tyckte att jag var sååå otacksam. Här hade sambon fixat så vi kunde gifta oss. Visst; dukarna var från förra julen, och ingen hade kommit ihåg det där med blommor eller klänning, men det är väl ändå TANKEN som räknas...
När jag vaknade fick jag sambon att lova att aldrig ställa till med överraskningsbröllp till mig, och sannerligen inte med röda juldukar, och skulle det bli bröllop så ska jag minsann själv få välja klänning och blommor... "lova det!!"
Han himlade med ögonen och tyckte "visst älskling, jag lovar".
Fan vad otacksam jag är.
Alla visste om det utom jag. Helt plötsligt fanns där ett stort tält, med röda juldukar, med släkt och vänner andaktsfullt väntande på min reaktion; Jag som tyckt att det borde vara dags att vi gifter oss så länge. Nu skulle jag väl ändå bli riktigt lycklig och överraskad!
Istället stod jag där: "Men jag har ju inga blommor... och jag har ingen klänning... och jag är för FET för att gifta mig nu!... "
"Jag vill välja mina egna blommor, och jag vill ha en fin klänning och, för guds skull: jag behöver BANTA först!"
Alla bara himlade med ögonen och tyckte att jag var sååå otacksam. Här hade sambon fixat så vi kunde gifta oss. Visst; dukarna var från förra julen, och ingen hade kommit ihåg det där med blommor eller klänning, men det är väl ändå TANKEN som räknas...
När jag vaknade fick jag sambon att lova att aldrig ställa till med överraskningsbröllp till mig, och sannerligen inte med röda juldukar, och skulle det bli bröllop så ska jag minsann själv få välja klänning och blommor... "lova det!!"
Han himlade med ögonen och tyckte "visst älskling, jag lovar".
Fan vad otacksam jag är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
