Ett ögonblicks verk

Ett kort ögonblick lämnar jag sonen obevakad i köket medan jag kollar mina mail. Plötsligt hörs ett hjärtskärande skrik och jag rusar dit och hittar sonen med fingret under vattenkranen i rinnande vatten som färgas rött av blod.

Brevid honom på bänken ligger ett halvt äpple och den största vassaste kökskniven vi har här hemma.


Tur i oturen så är inte såret så farligt trots att det blödde en hel del. Han låg i min famn med fingret högt och jag höll ett tryckförband mot såret hårt länge, länge. Det ville inte sluta blöda i första taget.

Jag rengjorde såret och lade på ett ordentligt bandage när det slutat blöda.

I samma veva kom sambon hem och sonen fick ligga i hans famn och se på bolibompa.
Kvart över sex somnade han helt utmattad.


Och jag kände mig som världens sämsta mamma. Ångestfylld över att min son skurit sig med största kniven eftersom hans mamma inte var i köket utan vid datorn. Visserligen bara ett par minuter, men ändå.

Lättad över att det bara blev ett sår, och inte ett helt finger mindre.

Stackars, stackars liten.