Isblå ögon

Drömde om en svunnen tid häromnatten.

Helt plötsligt dyker de upp. Människor jag trodde jag hade glömt.

Gammal obesvarad tonårskärlek. Isblå ögon och mörkt hår.



Innan jag vaknar genomlever jag någon sorts konstig tillbakablick, där jag är både tonåring och vuxen. Vuxen med mina fel och brister, tonåring med bristande självförtroende.

Jag sätts tillbaka igen i välbekanta situationer. Drömmen väver ihop händelser från en annan tid till något nytt.



Och där möts vi igen. I drömmen vågar jag säga de där orden jag aldrig någonsin yttrade. I drömmen sträcker jag ut min hand och rör vid hud jag aldrig medvetet vågat röra.

I drömmen ser han på mig. Ser mig. Ser in i mina ögon och allting runtomkring snurrar. Jag är 14 år. Jag är 30 år. Allting samtidigt. Jag är hon som jag var och hon jag är nu.

Och hela tiden, de där isblå ögonen.



Ögonblicket bryts. Scenen i drömmen byts ut. Omklädningsrum efter gympan. Tjejerna i klassen. Känslan finns kvar. Jag är vuxen men ändå tonåring.

Kalla tillbakahållna skratt i munnar bakom händer. Viskningar. Himlande ögon.

"-Du tror väl inte att han är intresserad av DIG?!?"

-"Jag bryr mig inte" svarar jag. Och dör inombords.