TV 3 kör Oprah på förmiddagarna. Jag gillar Oprah.
Även om det är extremt tillrättalagt oftast med rätt sorts mood music vid varje story, så sitter jag ändå där och grinar.
Idag intervjuade hon Christopher Reeves änka och son, och visade en massa bilder och videoklipp med Christopher innan han dog. Hur han kämpade på trots sin förlamning och ändå höll modet uppe.
Sånt får mig att gråta.
Jag har jättelätt för att gråta. Det räcker med rätt sorts reklam på TV ibland.
Fast det är en rätt bra ventil. Det gäller bara att inte använda mascara före elva på förmiddgarna, så man kan sitta med en rulle toapapper i knät och se Oprah och fulgråta bara för att det är så sorgligt och hemskt eller så lyckligt och fantastiskt.
torsdag, september 08, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag håller med, jag är precis likadan...jag har så lätt för att gråta och gråter bara om någon på "idol 2005" sjunger otroligt rörande/vackert/bra. och oprahs program får en ju oftast att gråta.
SvaraRaderamen det är nog en bra ventil som sagt.