Panelhöna

Wow. Såg just att mitt förra inlägg var nummer 200.
Det känns inte som att jag har skrivit så många. Det blir ett så naturligt tillstånd att blogga att man knappt reflkterar över att man gör det ibland. Man bara skriver.


Ikväll har jag varit på Salsa träningsdans för första gången. Det var otroligt kul att se andra som är riktigt duktiga dansa.

Själv dansade jag bara en ynka dans. Och under tiden ursäktade jag mig mest hela tiden över att jag inte kunde så mycket än.

Jag är nybörjare. Inte ens det duger som beskrivning. Foster i salsasammanhang är nog en bättre beskrivning med endast en riktig lektion bakom mig. Killen hade dansat ett år och var förstående och lärde mig lite nya steg under tiden som jag mumlade oj, ursäkta, förlåt, hoppsan osv. med jämna mellanrum.

Jag vill bli lika duktig som de där duktiga. Och jag vill bli det NU. På en gång.

Jag var en av kvällens panelhönor. Livrädd för att dansa, livrädd för att inte få dansa.



Ett tiotal andra från min salsakurs var där. Utbytesstudenter hela bunten utom en av killarna. Han hade och andra sidan siktet helt och hållet inställt på de små nätta spanska utbytestjejerna. Jag hade nog gärna dansat en dans med honom eftersom han var rolig att dansa med på kursen, men, men. Jag kände mig inte tillräckligt modig för att bjuda upp själv. Jag har inte något salsasjälvförtroende ännu.



Jag åkte hem efter en dryg timme. Jag kände mig lite löjlig där jag satt och inte pratade med någon.

Jag tänkte tvinga sambon att dansa med mig lite. Lära honom bas-stegen och få träna lite hemma. Men han klagar bara på att han är för trött för att dansa så jag vet inte hur jag ska få till det.

Jag får väl locka med tjänster och gentjänster.