Kärlek och saknad

Det är underbart att komma bort ibland. Vara själv, bara Ina ett tag.



Då slår det mig med full kraft hur mycket jag värdesätter och älskar min sambo och mina barn.

Att vara borta från dem mer än ett par dagar i sträck gör fysiskt ont i kroppen av saknad. Det värker i själen av längtan.



I de stunderna saknar jag de mest vanliga av saker.



Känslan när jag drar mina fingrar genom min älskades hår.

Doften av sand och fuktiga kläder när sonen kastar sig om min hals när jag hämtar på dagis.

Ljudet av hjärtslag när jag lutar huvudet mot min älskades bröst när vi ser på TV.

Att se min dotter spegla sig och sätta upp håret i fantastiska kreationer. Sådana som man bara hittar på och vågar ha när man är elva år och världens uppfattningar om hur tjejer ska vara och inte vara ännu inte har slagit rot.

Att hitta halvtomma mjölkglas efter frukosten, med avtryck av små barnläppar och tänka:

De där små läpparna, de tillhör mitt barn. Mitt. Barn.



Det är kärlek.