Föräldravett

Sitter och ser sambon packa ner det sista inför Canadaresan imorgonbitti. Det är inte klokt vad jag kommer att sakna honom när han är borta.

Min dotter försökte ge mig råd idag. "Du får försöka tänka på bra saker mamma, som att du får ha bilen hela veckan själv och att du får läsa bok för lillebror varje kväll, det är väl mysigt va?!"

Hon är ju van vid att längta efter familjen varje vecka jämt, så hon vet väl vad hon pratar om.



Hon började på buggkurs idag. Hon tyckte det var så pinsamt när det var en massa föräldrar där och tittade på, och dansade med armarna i kors när hon inte visste vad hon skulle göra av dem när hon kände att folk tittade.

Själv satt jag och irriterade mig på en annan av föräldrarna som hade med sig ett yngre barn också, en pojke som sprang och förde liv och smällde i dörrar och ropade oavbrutet. Otroligt irriterande när de andra barnen försökte lyssna på ledarna och lära sig något. Hon gjorde dessutom inte minsta ansats till att säga åt barnet eller för all del, gå ut med pojken i korridoren istället. Sånt kan jag bli vansinnig på, när andra människor inte kan visa hänsyn.

Jag kommer ihåg när dottern gick på ridskola och det stod stora skyltar uppsatta på läktarna ett par meter från alla föräldrar med texten "Inget prat på läktarna, hästarna kan bli skrämda" typ. Och där satt alltid några mammor och skvallrade utan att ta minsta hänsyn till de stackars små flickorna som satt på lättskrämda hästar och försökte göra det bästa av situationen. Sen hade de mage att blänga surt när jag harklade mig och sa åt dem att vara tysta och pekade menande på skyltarna. Jag skiter väl i om de inte bryr sig om deras döttrars välbefinnande, men de ska fan i mig inte förstöra för min dotter.

Föräldrar som följer med sina barn till träningar skall hålla tyst i lokalen, banne mig.